tisdag 21 augusti 2007

Nördlische Franken

Gamla Jug hade en utomordentlig artikel om Frankenjura som vi gärna lyfter fram än en gång. Under årens lopp har även vi skaffat oss lite kunskaper om området som vi gärna delar med oss av. Det kommer att bli en inte särskilt omfattande odyssé genom Frankenland där vi plockar fram några av våra favoriter ur det enorma utbudet klippor. Att göra det hela komplett finns det varken tid eller erfarenhet för. Leder och klippor finns det i ett dignande överflöd.

Klättringen i Franken är extremt kompromisslös. Generellt sett krävs det power för att ta sig upp för Frankens klätterbanor. Svårigheten handlar snarare om att göra hårda flytt än att jogga upp för en massa halvhårda. Detta göra att onsightande allt som oftast får bita i kudden till förmån för redpointandet. Visst kan det vara frustrerande, men i bland känns det ändå bättre att inte klara ett 8a move fyra meter över marken än att baila ur på ett 6b move 25 meter över backen. En del kommer inte gilla detta men gör du det och står ut med att många klippor ser ut som en bunke skit; uppochnedvända lerhögar längst inne i mörkaste skogen, så bjuckas det på riktigt fin klättring. Det krävs också att du fixar dessutom de rätt fåniga lednamnen, som Drive by shooting, Massacre, Second place is the first loser, Blowjob och så vidare. Vill du ha lite pumpleder är det bättre att leta på annat håll. Förvisso finns det lite högre klippor med banor på upp till 35 meter som är fina men de kvalar ändå inte riktigt in i samma liga som sina sydeuropeiska likar.

Bultningen kan man säga mycket om men generellt är den bra. På vissa oldschool-ställen kan det vara lite scary och det kan man ju skriva under på. Många klassiker har första bulten på en respektingivande höjd och andra klassiker som Maria hilf! eller Rauchende Bolts behöver du inte ens fundera på att klättra om du inte heter Massih eller Wulf. En stick-clip kan dock vara bra om man är på det humöret. Massor med info alla klippor och leder finns på Frankenjura.com


Rauchende Bolts

Vi börjar från norr och jobbar oss långsamt söderut:

De första tre klipporna i listan ligger långt norrut i Kleinziegfelder Tal. Hela Kleinziegfelder Tal kan rekommenderas. Den enda nackdelen är att det ligger långt i från Eichlers camping. Egentligen vore det mer optimalt att bo närmare Pottenstein eller Gössweinstein för att minimera restiderna.


Holzgauerwand
Kanske den mest imponerande av Frankenjuras klippor i de övre svårighetsgraderna. Ska du klättra här bör du vara hyfsat stabil på 9+ eller ännu bättre. Klippan bjuder på såväl korta som långa branta turer på riktigt fin stenkvalitet. Glöm inte att vi med lång menar över 15 meter och inte något sydeuropeiskt trettiometersfreak. Klassikern Nimue kan kännas lite polerad och hård för sin grad men kvalar också in som en av de finare 7c-lederna i Franken. Tycker du att 9 är lite softish så har du enorm palett av hårdare leder. Hänsel ohne Gretel 10 och Nikita 10- tillhör de lite mer kända men var inte blyga för att pröva någon annan av tiorna; samtliga, förutom någon av de kortaste till vänster på huvudvägen, ska vara av prima kvalitet.


Rolandfels
Ligger ungefär mittemot Holzgauerwand i den där dalen med så många fantastiska klippor. Den vänstra delen har en del "lättare" leder i 7-8 registret som är fina. Låt er inte luras av den låga graden; även sjuorna kan kräva lite koncentration. På någon av de äldre lederna för en och annan bladbult en borttynande tillvaro. Att skippa dessa innebär inte att man riskerar att marka men den psykologiska effekten att klippa dem skall inte underskattas eftersom det kan bli ganska långt ändå. Lämplig uppvärmning Ronaldo 7+, Hofnarr 8 och Hofer Weg 8. Den högra delen av klippan är både lägre och brantare. Mellan 20-30 move får man nog räkna med eller ungefär 15 meter klättring. Love Parade 9+, Equipe Tricolor 10-, Infiziert 9+, Stelle mit Nix 9/9+ hör till klassiskerna. Utöver detta finns det en del nybultat i 9-10 graden som ser mycket fint ut.

Anders på Love Parade. Foto Staffan Karlsson

Diebelsloch ligger alldeles vid vägen precis vid parkeringen vilket bara det är en godtagbar anledning att åka dit. Utöver en gynnsam anmarsch har vi här några branta leder som lockar massorna. Sledgehammer 9- och Beavis and Butthead 9-/9 brukar rekomenderas men det lite lättare som tex Blutspur 8-/8 lär också vara av en tilltalande natur. Är det fullt, vilket det ofta kan vara, är det bara att rassla över till Rolandfels eller Rote wand (skall vara grymt i 7-8 registret).


Beavis & Butthead

Fler intressanta klippor i samma dalgång bör nämnas: Klinge med leden Raise the Roof har en del hårt som skall vara fint. Sammanfattningsvis bjuder hela denna dalgång på en hel hord med kvalitetsklippor, i synnerhet om man inte är intresserad av att fisa omkring i det lägre gradregistret. Klättrar du 8:or är det helt ok men det är från 9- och uppåt det verkligen blir intressant.


Fortsätter vi lite längre söderut kommer till några fina men inte riktigt lika stora klippor omkring Hollfeld. Mina kunskaper om dessa områden är ganska begränsade och jag har endast klättrat på Kuhkirchner Wand. Några av de klippor som jag och Olof inspekterade en regnig dag härom året verkar vara väl värda minst ett besök. Dessa är Dohlenstein och Kainachtaler Riesnüberhang som ligger intill varandra. Romeo must die 10- är lite extra polerad. Kuhkirchner Wand är en liten men naggande god klippa där så gott som alla leder är värda att göra. Jag vill ändå lyfta fram Feuerball 10, Primeur de Luxe 10/10-, Lochverbesserer och Flug nach Dehli 8-. Som sagt skall också de övriga lederna också vara värda ett eller annat försök.

Någon mil söder om Hollfeld vid Waischenfeld ligger den lilla men nagande goda klippan Andeltodrom. Andeltodrom skulle man kunna trycka in i nästan vilket svenskt vardagsrum som helst. Varför då så populärt? Jo, klippan ser ut som en lutande schweizerost. Fantastiska pockets och väldigt lättklättrade leder. Alla leder utom de längst till höger och vänster är värda att göra. Höjdpunkterna är Hakuna Madada 9+, Jumanji 9- och Cumbawamba 9-. Den nya Esoteric & Porno 9+/10- torde vara en riktigt present till gradjägaren. Hur man ska få ihop den graden på den länkningen är för mig ett mysterium eftersom det snarare blir lättare än hårdare.

Mellan Waischenfeld och Gössweinstein finns det flera dalgångar och otaliga klippor. Vi plockar några russin ur kakan men är medvetna om att vi utelämnar flera klassiker som Neumühle med bland annat Witchcraft 10- och Wolkensteiner Wand.

En av de mer populära klipporna i denna del av Franken är Heldwand Det kan vara något polerat men det är egentligen bara på Heldbräu 8 som det stör lite. Klättringen sker omväxlande på pockets och lister på en mycket angenäm lutning. Jag skulle nog vilja rekommendera alla banor förutom den som uppenbart ser ut att vara en skitled. De finaste är Heldbräu och de tre leder som går till höger om denna samt 7:orna längst till höger. Tapferes Schneiderlein står som 8 i många förare men anses vara 9-.

Ronin

Ytterligare lite längre söderut hittar vi Zwergenschloss mitt ute i ingenstans, med respektingivande 1 km anmarsch. 10-klättrare göre sig endast besvär även om det finns lite lättare alibiturer att värma eller säkra belaymonkeys på. Här ska du klättra Powerplay 11-, Plan B 10 och Ronin 10+ eller någon annan av de hårda lederna.
Powerplay

Vi fortsätter söderut inom kort...

Inga kommentarer: