GB recenserat

Det börjar bli dags att avrunda och redogöra lite närmare för intrycken av den engelska boulderingen som man upplevde under våren. För alla svenne-banan-klättrare som varje år bokar in en aprilresa till font kan jag tipsa om att en sväng till Manchester/Sheffield är ett alternativ värt att överväga. Som de flesta andra hade jag ingen vidare koll på den brittiska boulderingen vid avresan söderut. Mina kunskaper var i princip begränsade till Stanage, Brad Pit och The Buckstone Dyno. Jag hade inga större förhoppningar om man säger så... Efter inhandlande av förare började dock hoppet tändas med insikten att det fanns gott om områden av Cuvierstorlek. Med förbättrad lokalkännedom förstod jag också att Manchester faktiskt är en perfekt utgångspunkt för bouldering i England. Du har Peak District och alla de kända områdena (Stanage, Burbage mfl.) inom en timme, men du har även nära till Yorkshire (ca 2h) samt att avståndet till Lake district och North Wales är avsevärt mindre än från Sheffield. Manchester må vara en skitstad, men ur blockgeografisk synvinkel ligger det i centrum. Ett strukturerat upplägg av intrycken är nu vad som följer;


PEAK

Tja, Moon och Moffats bakgård och sandlåda innehåller ett 20-tal större områden av "Gods own Rock" - gritstone (en grovkornigare variant av sandsten). Gillar du fontanstilen på klättringen så lär du även gilla grit. Slopers är vad som bjuds och krimparna är sällsynta. Något man dock måste lära sig är nyttjandet av pebbles - större gruskorn i sandstenen. Dessa är ibland helt avgörande om man vill ta sig upp. Ibland som fotsteg men ibland även som grepp, och jag måste säga att det är något helt annorlunda än något annat man dragit på - typ ungefär som att pincha spikhuvuden mellan tumme och pekfinger... Bli dock inte avskräckta, dessa problem är inte alltför vanliga och lyder ofta under fantasifulla namn som Pebble wall och Pebble arête. Larmklockorna i åtminstone mitt huvud triggar då direkt och jag kan hålla mig borta. Område för område är mitt intryck följande...


STANAGE

Captain Hook 7b


Brad Pit 7c+

Klassikern bland områdena, som kanske inte riiiktigt förtjänar den där klassikerstatusen. En dag med ett besök vid Stanage Plantation är det dock klart värt. Undvik gärna helger då det kryllar av fuckin' Sheffieldwankers in beanies som Brendan uttryckte det. Problem som bör göras inkluderar Not to be taken away 6c (hög!), Green Traverse 7a, Deliverance 7b+ morpho, Brass Monkeys 7c samt givetvis Brad Pit 7c+. Stenen i Stanage är ganska snäll gritstone så någon total fingertoppsslakt är det ingen fara för.


BURBAGE

West Side Story 7b+

Väldigt stort och utspritt med mest bouldering på väggar. Ingen favorit direkt då stilen på klättringen inte passade mig något vidare. Var beredd på att blåsa bort om du åker hit. Burbage south passar bra om man klättrar femmor och sexor. Burbage west bättre om man vill ha hårdare problem. Burbage north är väldigt spritt och här klättrade jag inte alls. Lider du av dålig teknik så kommer du få ordentligt med smisk i Burbage valley då de flesta problemen är kring vertikala och kräver power + en stor dos god teknik. Några utvalda godingar; The Nose 7a, Western Eyes 7c+ (hög!), Crow Man 5 (se till att ta med blöjor om du vill toppa ur), Pock 5 (intressanta "chippade" grepp...) samt The Alliance 7a+.


CURBAR

Ben's Wall 7c

Åk inte hit om du inte har väldigt mycket tid över. Få problem, varav de fina antingen är 5a, 7a eller 7c. Däremellan väldigt lite och totalt max ett femtiotal problem. Gör Ben's wall 7c och Hurricane 7c (ett sanslöst hårt move) om du är väldigt stabil på graden och väljer att droppa förbi.


ROACHES

Joe's arête 5+

Troligen det mest samlade av de större områdena i Peak district och även det trevligaste vad gäller omgivning i mitt tycke. För masochisterna så finns några extremt grovkorniga och hårda klassiker på den lägre platån, men för en mer njutbar upplevelse rekommenderar jag den övre platån där det snarare är fontansandsten än gritstone vi snackar om. Många fina lättare problem plus några bra sjuor. Några måsten i Roaches är Mushin' 7c+, Little wing 7a, Joe's arête 5+ samt Three pocket slab 6a.


WIMBERRY

Dark Matter aka Ego 7c

Det närmaste området från Manchester. Klättringen sker uteslutande på block. Klättrade här under de absolut bästa förhållanden jag någonsin varit med om så mitt intryck är antagligen överdrivet positivt. Är dock definitivt värt ett besök om du klättrar i 7a-7c registret då de flesta fina problemen ligger här. Gör Stateside 7c, Fish arête 7b+ samt Slap happy 6c och se upp för de galna engelsmän som campar här olagligt på sommaren.


RAVEN TOR (kalksten!)
Har du verkligen inget bättre för dig? Ok, gör Ben's roof 7c men sedan får du sätta dig i bilen igen om du inte vill förnedra dig på stenhårda och sandbaggade kalkstensturer och traverser.


YORKSHIRE

Brukar oftast nämnas som ett begrepp i sig, men det rör sig om exakt samma gritstone som i Peak, bara på andra sidan länsgränsen. Därför missar många Yorkshireboulderingen och det är påtagligt hur få klättrare man träffar på här jämfört med områdena bara några mil söderut i Peak district. Du måste inskaffa en annan förare för Yorkshire och denna börjar bli lite sällsynt då den har några år på nacken. Dessutom verkar den vara skriven av någon som inte valt att kolla tillförlitligheten hos grader och problembeskrivningar. Resultatet är att man kan bli rejält sandbaggad när man rör sig ifrån de mer välkända problemen. Överlag är områdena i Yorkshire större, bättre, mindre utvecklade samt lugnare än de i Peak. Hann inte besöka särskilt många av områdena men jag rekommenderar i alla fall följande;


ALMSCLIFF

Vy från Almscliff


Väl tajt spot på en namlös 7a+...

Boulderlaboratoriet nr 1. Här har det bouldrats sedan 40-talet och det finns ett 500-tal problem upp till 8b. Otaliga klassiker och många branta problem vilket är lite ovanligt för gritstone. Helt klart det bästa gritstoneområdet! The keel 7b+, Jesse's roof 7c+ (akta landingen ;-), Dolphin belly slap 7a och Flying arête 5 är bara några av de problem som rekommenderas. Åk hit!


CALEY

Namnlös 7b+


Namlös 6b (!) aka "Förnedringen" (har gjort lättare 7b's)

Typ tvärs över vägen från Almscliff. Lika många problem och definitivt värt ett besök. Väldigt gott om tekniska fina problem i fyra till sex-registret. De bästa hårda problemen ligger lämpligt nog väldigt samlade inom en 30-metersradie vid roadsideområdet. Bland dessa hör Zoo York 8a, Blocbuster 7b+, Ben's groove 7c samt Secret seventh 7c till klassikerna. För den som klättrar något lättare problem finns för mycket för att räkna upp, men Bob's bastard 5 hör till de skojigare. Var beredd på att bli rejält sandbaggad i de lägre registren!


BRIDESTONES
Ett av de häftigare boulderställen jag besökt tack vare de mystiska formationerna. Blocken sticker upp som torn och spiror från slätten och ger området en slags stonehengekänsla. Klättringen är väldigt bra men åk hit när det är kyligt eller molnigt då blocken ligger sydvända och kan bli väldigt varma och hala även vintertid! Glöm inte kameran (som jag) för några av de mest fotogeniska problem du skådat. Gillar du inte higballs kan du dock få det lite jobbigt med själva klättringen...


ILKLEY

Ringpiece 7c

John Dunne's hemmacrag. Ta med varma kläder och din bästa vindtäta jacka för här blåser någon slags konstant arktisk orkanvind. Området ligger på en bergstopp och mycket av klättringen sker på väggar och är tämligen ointressant. De bästa problemen går på ett enormt block vi basen av huvudväggen och det är huvudsakligen 7a och uppåt det rör sig om. Takproblemet Ringpiece 7c är ett måste.


LAKE DISTRICT

På väg till little font


Badger rock arête sds 7a+

Ca 2 timmars bilfärd nordväst från Manchester tar dig till gränsen av naturreservatet Lake district som bjuder på ett fantastiskt landskap i bästa sagan om ringen-stil. Hade gärna åkt hit fler gånger och besökt St Bees och Bowderstone. Om det är lite varmt kan Lake district vara ett bättre alternativ en grit då det här rör sig om vulkanisk sten med branta krimpproblem. I områden här finner du även några av världens hårdaste boulderproblem, signerade mutanten John Gaskins som numera lagt klätterskorna på hyllan pga familjeskäl. Efter att ha sett ett par av hans 8c's så har jag tvingats till en radikat justering av min uppfattning om vad som är klätterbart. 8c i font och sydafrika ser ut som ett skämt. Woodwell och Kentmere var de enda områden jag hann besöka i Lake district och kan möjligen vara värda ett besök om inte annat för den vackra naturen. Oavsett var du beger dig här (bortsett från the Bowderstone) så lär du i alla fall få lugn och ro.


WALES

Ultimate Retro Party 7b


Cromlech roof crack 7a

En alldeles för sen bekantskap för min del. Tog mig inte ner hit förrän 2 helger inna hemflytten igen. 2 dagar spenderades vid Cromlech boulders i Llanberis pass. Mestadels branta problem på ryolit (en finkornig vullkanisk bergart) med gott om krimpar ger en skön kontrast till sloperproblemen på grit. Sammantaget är klättringen i Llanberis pass något av det bästa jag upplevde under englandsvistelsen och rekommenderas starkt! Bland klassikerna återfinns Jerry's roof och The Bus Stop, båda 7c, i just Jerry's roof. Heel hook traverse 6c, The Minimum 7a+ och Cromlech roof crack 7a hör till de bättre i det "lättare" registret. Utöver Llanberis finns det även gott om andra områden och om det regnar är det bara att bege sig till 'The cave of Justice' - Parisella's cave. Branta, hårda och pumpande kalkstensproblem i en grotta. Räkna med lite drygt 2 timmars bilfärd från Manchester till de flesta av områdena i North wales.


SAMMANFATTNINGSVIS...

Lite mer utspritt och lite annorlunda än font. Fontan är nog det enda stället jag kan komma på som bjuder på en liknande typ klättring som den på grit. Slopers, (mestadels) hårda grader och friktionsberoende. Februari-April och september-november troligen bästa månaderna. Med lite tur går det dock att klättra hela vintern. Jag kan dock varna för att gritstone förvandlas från skön till vass och i det närmaste oklätterbar när det går från under 10 grader uppemot 20-strecket. Förlusten av friktion är mer påtagligt än den i fontan och den grova texturen i stenen hjälper inte när fingertopparna börjar svettas och mjukas upp... Blir det lite för varmt för grit är det dock bara att bege sig till North Wales eller Lake district för lite mindre "komplicerad" klättring. Och frågan på allas läppar; Regnet då? Jovisst - bitvis regnar det en del. Jag kan dock inte minnas när fan jag senast hade det torrt och kallt i font. Klimatet är i princip detsamma vad gäller nederbörd. Det torkar i alla fall fort där nere, engelsmännen högg ner alla sina träd någon gång på Robin Hoods tid...