Det är fart i nyhetsrapporteringen på bannersiten. Till och med Bagdad-Bob hade skulle imponeras över försöken att bända tillbaka rumtiden till något plant, välanpassat och lättförståeligt. Vi tar en titt på ett exempel hur den egna agendan lyser igenom i nyhetsrapporteringen.
Fredrik Sydstrand står för dagens nedgradering i Stockholm och plockar ner East som från början stod som 8A+ till 7C+, ty "1 timmes jobb." Modigt och Ödmjukt kan det tyckas eftersom han ännu inte gjort 8A.
Var börjar man? Kanske med att le Stef gjorde den 2003-09-18 och tyckte att den höll 7c+. Både Hubertus och U-sane har den som soft och Flodin tyckte den var blöt. Var är nyheten i nyheten? För de flesta ligger det Inte i den ödmjuka ”nedgraderingen” eller att Fredrik så heroiskt ”plockar ner” graddraken och förgör den. Nej, det är att han har klättrat East. Grattis Sydde! För Bannersiten svider det tydligen fortfarande att ett fåtal av problemen i väst inte uppfattades som spot-on av några besökande. Faktiskt mycket underhållande. Vi diggar* Göteborg, göteborgare och till och med den skämtsamma vänskapliga konkurrenssituationen dem emellan. Bara vi håller missunsamheten borta.
Vad var oddsen för att vi skulle skriva några rader om detta egentligen? Inte många kronor tillbaka här inte. Vi misstänker att Bannersiten medvetet lockar fram reaktioner från TBS för att få läsa de fantastiska inläggen.
*Kids! För gammalt för att googlas (FGFAG)
Edit:
De förnekar sig inte:
Erik Lundquist har gjort Kristallbandet på Svarttjärn som efter nedgradering står i 8b. Detta var Eriks första 8b och han verkar vara i ruggig form. Svarttjärn verkar lika populär som Flaten för 10 år sedan och det graderas ner lika friskt.
Det som ett gäng vitlöksstinkande grodslukare gör på en bakgård fixar inte stockholmsgymmen i sina egna lokaler? Inför Lodève bloc contest har de byggt ovanstående kreation. Vi minns vågväggen på Karbin och gråter en skvätt. Någon kanske invänder och tycker att det ser ut som avskrädeshögen som är monterad längst ner i högra hörnet på Karbin. Men icke, den här korven ger helt andra möjligheter till modern bouldring, om man ska svänga sig med uttjatade uttryck. Vi efterfrågar inte formationer à la klätterhallen i Norrköping. Det ska vara smekande krökta linjer som överhängen följer.
Kanske kommer något gym någon gång att lyssna. Det vore ju trevligt.
Ok, jag erkänner, jag föredrar att träna mer på gym än att klättra (träna?) inomhus. Ingen vidare nyhet direkt. Det har varit så ända sen de glada discopumpande åren.
”Kompis, vad tar du i bänk?” - Din mamma bänkade jag i morse, räcker det?
Skrotpump och mammaskämt går hem i förorten. Med undantag för ovanstående skämt. Numera så finns det andra mål än att enbart vara starkare än polarn i bänk. Tydligen inte mycket man får så mycket nytta av som klättrare.
I ett försök att konsolidera diverse träningsbloggar med TBS så tänkte vi börja erbjuda veckans träningstips.
Vi börjar med Sonnies fingerträning som jag sönder analyserat och dokumenterat in i minsta detalj.
Deadhangs är numera ett allmänt träningstips som många får när de efterfrågar ett ”verktyg” att öka sin fingerstyrka. Problemet är dock att man behöver befinna sig på en viss nivå innan man kan ge sig på detta.
Återigen. Folk är för ivriga för att ens orka bygga en grundstyrka. Men lyckas man kontrollera sitt ego, så kommer man att lyckas komma till denna ”nivå” och passera den med hästlängder.
”Patience my young padawan”
Själv har jag varit för “klen” för att orka med sk One Arm Dead Hangs. Av den anledningen så tilltalade Sonnies tips mig. Jared Roth metoden är något som jag drömt om länge, men endast sett Perminator lyckas med. Någonstans måste man dock börja.
Lyssna noga på vad han säger vid 3:50! Träning i all ära, men man blir som starkast av att just klättra ute. Tyvärr är det inte något man alltid hinner med.
Tipset. - Välj två bekväma* grepp som du precis kan göra en/två pullup på. - Packa en ryggsäck med lite vikt. Målet är att komma upp i max 20% av din kroppsvikt. - Ha tillräckligt med vikt så att du orkar hänga 5-6 sekunder. - Vila inte efter ett häng, hoppa upp igen, du kommer att lyckas hänga lika länge. Avsluta med ett tredje häng. - 2 minuter vila mellan seten. 4 set.
* Det ska inte göra ont, och det ska inte skära in i huden.
Glöm inte att variera mellan olika greppositioner samt fingerkombinationer. Ge detta ett halvår, och du kommer att märka ett stor skillnad.
TBS ifrånsäger sig allt ansvar för personskador, förlust av ego samt förlust av karaktär eller socialt liv som kan ha uppstå i samband med nämnd träning.
Jag tror aldrig jag varit så genomblöt som de dagar man trotsade regnet och gick ut och inspekterade de våta klipporna. Efter att ha suttit fast på vingården i några dagar i följd kröp det i hela kroppen av leda och klätterlust. Problemet var att ta sig någonstans. Bilen stod parkerad på en liten ö och hade det gått att få loss den hade det ändå inte tjänat något till. Regnet hade svept med sig några broar och dämt upp övriga vägar. Accessproblem? Ett tag var det enda sättet att komma till blocken att balansera över en livlig fors på ett gammalt skruttigt betongrör. Rouhling, var sådär obekymrad som bara en frasse kan vara och skickade glatt över sina kids som skuttade över. Vi andra var lite mer försiktiga och krälade försiktigt över. Vädret blev så småningom aningen bättre. Efter ett tag kunde man till och med gå på bron:
Fredde
Bortsett från guds heliga vrede i form av en veckas massivt regn var vädret ganska ok. Jag har saknat Rocklands sen vi åkte därifrån. Det ska bli fint att komma tillbaka.
Vi stötte på Martin L med polare ute vid Örnberget i söndags och fick några buttra kommentarer om att vi inte gav dom den uppmärksamhet de förtjänar. Hela gänget har haft en fin vår. Martin har bland annat lyckats få till The Slap Story. En resa som började för något år sedan med diverse pinsamma motorproblem. Nu vet vi bättre, eller? Flera i det gänget som visar att vinterträningen på KV har givit resultat är bland annat Simon Kaijser, som upplever en andra ungdom, Petter Renlund med Paff och till sist Erik Lundqvist med bland annat Paff och Abstrakt.
Alltid kul att se hur aktiviteten på klipporna tilltar under våren och folk man vanligtvis möter inomhus hänger på bergväggarna. I lördags lär det ha varit omkring 19 personer vid Örnberget (världsrekord i Sverige (världen)?). Några på plats ville ringa dit fler för att göra rekordet ännu ännu mer mer häpnadsväckande. Kanske lite svårt att frestad om det hänger topprep på varenda led från Skitdiedret till Gambit.
Det borrades och knackades för övrigt på Örnbergets övre väggar. Vad som var föremål för retrochipping var vi aldrig uppe och kollade in. Örnberget har tidigare haft en historia med något känsliga relationer till Örnberget Fastighetsförvaltning AB. Det har dock varit lugnt på den fronten ett tag och med den ökade motorbåtstrafiken på sjön med tillhörande stoj måste klättrarna numer framstå som ytterst lågmälda.
Mera SA, vägarna skars av efter dagar av ihärdigt regnande.
Crona borta på Klätterbilder drömmer om Rocklands. Här på TBS är vi som vanligt sjukt generösa och bjuder honom på några stämningsfulla bilder från det förlovade landet. För den lilla delegation som åker ner från Stockholm i år får bilderna fungera inspirativt. Allt sedan vi kom hem från förra året har jag tankat ner 10 TB underhållning på hårddisken. Allt dartspelande tog musten ur armbågarna och det var inte långt från dubbla mitellor mot slutet av regnperioden. Steklund var det magnetiska dartspelets okrönte konung.
(Johan på klätterbilder tar gubbstönen till en helt ny oktav. Vi gratulerar och är samtidigt lite oroade.)
Det finns en Fonky i Malmö också. Sanne Lundberg repeterar vår absoluta favoritled Det rosa bandet* 8a-typ, som vi aldrig har sett eller har någon aning om vad det är för typ av led. Enter Fonky:
- Jag har hört rykten att den bara är 7b-7c.
Fantastiskt! Inget jävla kallpratande grattis eller så utan pang på väsentligheterna. Nu verkar det ju som att flera av dem som har gjort leden tycker att den är lätt för graden men det är ju upp till dem att ge sina förslag. Fonky sprider sig över hela världen.
Nu onsightas det och flashas det grader som de flesta bara kan drömma om att någon gång få redpointa. Malin H i Tarn och Geir på Örnberget. En försmak av den nya generationen. Det bara kryllar av småttingar som fått APCP i modersmjölken. Sanne har vi ju redan nämnt. Jocke ”U-sain” Berglunds progression i år kan knappast ha undgått någon och Matilda har också visat på fin utomhusform. Där bakom är det ett myller av talang och det är bara en tidsfråga innan någon annan kommer ut och pockar på vår uppmärksamhet.
*Aka Habbibi. Frågan är vilket namn som är värst ur Jannes perspektiv.
Då börjar det bli dags att komma i ordentlig klätterform, då SA resan närmar sig. Herr Smedsaas har lyckats med sina peakar att jag inte bara kan hålla på med squats(knäböj) och annat XF relaterad träning.
Visserligen har jag inte helt och hållet slutat med klättring, en boulder trip till Peak har man hunnit med, en och annan sporttur har gjorts, tom en och annan kil har petats in denna vår. Men ja, jag har mest pumpat skrot och kräks av utmattning.
Ibland är det kul att testa på något nytt, man brukar ju lära sig något. I fjol blev det ju trad. Kanske blir is nästa år. Eller inte.
XF hysterin började samtigt som r¤ven imploderade och naprapaten gick från klarhet till klarhet, när det konstaterades att jag hade en komprimerad sätesmuskel. Three cheers for a broken ass. Hiphip...
Tillbaka till ritbordet.
Anledningen till min situation var ju förstås obalans i kroppen. All muscles and no brain. Att enbart jobba med de starkare musklerna leder generellt sett till just skador, då de svagare tappar sin funktion i slutänden. Sätesmusklen är den som tar stryk när man ofrivilligt eller medvetet hoppar ner från boulders. Highballs ger extra poäng på klippkortet hos naprapaten.
Den rehabiliteringen som ordinerades skapade enbart mer frustration, man vill ju endast ta i så att man ser stjärnor. Vattengympa med mormor är uteslutet. What to do?
Crossfithypen hade precis börjat. MrJLings prestandaförbättring hade man hört om sedan långt innan. Varför inte göra ett försök? Dock så var detta med squats, benträning var inget som jag såg fram emot. ”Lägger man inte på sig vikt då? Kommer jag inte att prestera sämre då om jag väger mer?”
Dessa frågor hade jag redan svaret på, då jag för många år sedan hade koncentrerat mig på att väga så lite som möjligt. Detta ledde endast till att kroppsfettet låg på oacceptabla nivåer, som i sin tur ledde till andra skador.
Balans var målet. Fingerstyrkan må försvinna, men det kommer med klättringen. Dags att bli hel igen.
Det var rätt enkelt att komma igång med crossfit, alla medel fanns tillgängliga hemma eller på klättergymmet. Enbart genom att använda Tabata konceptet med sin kroppsvikt så kommer man igång. Ett par enkla squatsessions visade snabba resultat. En månad senare så klarade stjärten penntestet. Nej, den ska inte in i r¤ven!
Vid detta lag så var jag rätt hooked vid XF träning, nu fanns det nya mål att bräcka. Om inte minst, nya mentala barriärer att bräcka. Men det där med boulders, höll man inte på med sånt oxå?
Resan till Peak hade bokats, och fingrarna behövde väckas till liv. Sonnie är utöver en väldigt duktig klättrare, även en jäkel på att skriva inspirerande artiklar. Efter att ha läst följande på P&C’s lilla artikel med honom, så bestämde jag mig för att testa hans koncept;
What’s the best new training tool to use so we can get strong like you? Try typing out annoying interview after annoying interview all day and see how strong your fingers get? If that doesn’t work, buy one of my hand built, custom hangboards and train like a motherfucker. But here’s the hook, seriously, use weight. For real, people, if you just hang with your own body weight you will plateau (unless you’re 350 pounds). The way to get strong is to resist force, do dead hangs with 30 pounds off your harness, I double dare you. Or get your gal to dangle from your dingles.
Kul kille. Han hade rätt, det här med att blogga hjälper uppenbart inte fingerstyrkan. Men att hänga på 15 kg och nypa brädan så att hela konstruktionen riskerar att rasa samman ger faktiskt något. I tell you!
Självklart handlar det om progression. Man måste jobba upp styrkan. I senaste R&I så finns det en väldigt bra artikel om fingerträning, inte helt olik det som skett hemma på loftet. Främst handlar den om att man ska jobba med olika fingerkombinationer vid DH träning.
- Alla fyra - Första tre - Sista tre - Första två - Mellersta två - Mono
Börja med enkla DH’s. Utveckla genom att göra pullups i de olika kombinationerna. Känns det för lätt så är det bara att tilta brädan eller lägga på vikt. Eller bägge.
Progression kräver tålamod. Vi klättrare är hungrig, vi vill skicka våra projekt. Men att träna hårt och samtidigt försöka klättra på samma nivå som man en gång legat, är nästintill omöjligt. Detta skapar enbart frustration. Beroende på vilken träningscykel man ligger i så kan det skilja en och annan grad på ens förmånga.
Men variation är lika viktigt som att stretcha. Tröndelag-konceptet fungerade bra för mig. En månad uthållighet med crossfit, och en månad med Samuelsson träning, Heavy Doubles. Karln är ju genomstark, och har inte enbart sk ytliga muskler som ger dig ragg på strand.
Tro inte att situps eller plankan är bästa coreövningar. Den ultimata coreövningen är djupa knäböj - helst i Front (stång framför kroppen) och Overhead (stång ovanför huvud).
Fan, ännu mer benträning. Men ett rippat sexpack som resultatet av enbart situps har ungefär lika mycket innehållsvärde som en Big Mac. Man kommer inte långt med det. Är man 192, så behöver man all kroppsspänning som man bara kan få.
Exempel på vad som tränas en uthållinghetsmånad.
Min personliga favorit WOD förövrigt.
Heavy doubles går ut på att man endast gör en övning med två repetitioner, 4 set. Exempel; lägg på så mycket vikt så att du precis lyckas med två pullups.
Men när man väl börjar känna att man kommer någon vart så börjar det bli dags för synergi. Kombinera XF övningar med fingerträning så påminner man återigen kroppen att den har sina svagheter.
Ett av mina mellansiktiga mål har varit att lyckas med enarms avlåsning hängades i tre fingrar. Häromdagen så tyckte jag att jag passerat tillräckligt många kortsikta mål för att våga göra ett försök, utan att behöva vara säker på att fingrarna skulle gå av.
Väl i låst läge hängades i de tre sista, så släppte jag en lättnads suck. Det går att bli fingerstark trots att man väger mer. Fylld av nytt förtroende så packade jag häromdagen ner skorna och gav mig i väg till klätterhallen. Efter två timmar av nedhoppande från väggarna så krampade i stjärten en endaste gång på vägen hem. Hade jag varit kapabel till att grina så hade jag gjort det.
Fan va skönt det är att vara tillbaka på klätterscenen. Kanske man hör något skvaller som är värt att blogga om.
Säkerligen inte det sista heller. Ett prematurt steg - en teleskopblick mot det som väntar. Det kommer att bli en lång men inte ömsesidigt kärleksfull bekantskap. Plastflärpen som doktorn ordinerade har tagit ut sin tull. I snart två månader har den suttit runt roten på lillen. Den syrefattiga omfamningen blev till slut huden övermäktig. Vad kan man säga? Jag kände det på mig. Jag förtjänade väl det också på något sätt - på ett eller annat har man ändå gjort sig förtjänt av det mesta som kommer i ens väg. Mumma luktar det också, lite som julimorgons skål med väna små nyplockade skogsmultron… placerad i sommartorpets septitank. Men jag tror banne mig att jag snart ska kunna begrava flärpen inom kort. Fingret har återfått rörligheten och smärtan är borta. Jag har försökt mig på lite utomhusbouldring och det har varit kraftigt nedslående. I går tog gjorde jag slag i saken, tog mig i kragen, släckte bongen, klippte mig och drog i väg till KV. Det var kul, mer än så nästan, och fingret höll men det är fortfarande en lång bit kvar innan fingret är så pass återställt att jag kan ta i på riktigt. Och på fredag är det BO igen. Kanske dags att ta upp ledbyggnationskreerandet igen. Se där! En handfull rader om en tjänstemans lillfinger. Varsågoda!
Vi kanske har varit lite oföretagsamma eller snarare kräsmagade när det kommer till inspirationen på sistone. Lite vinglande och obeslutsamma dessutom. Bannersiten brukar vara en rik och outsinlig källa till inspiration men det känns ju aningen uttjatat och banalt vid det här laget. Men det betyder inte att vi inte kommer suga i oss de fetaste maskarna. De dinglar frestande där ute.
Kanske kommer allt igång på lite bredare front så fort Kraufen och jag kommer igång med klättringen ordentligt igen. Ali har ju fullt upp på annat håll. Ska se om vi inte kan få honom att sluta squata på gymet och lura ut honom på lite mer klätterrelaterade aktiviteter istället. Kanske inte så dumt heller med tanke på SA som är i snabbt antågande.
