Det gick sådär att länka in giffen. Håll till godo!
Annars då? Lite knapert på klätterfronten.
måndag 30 november 2009
Köttbullslycka
Lycka är en köttbullsbaguette. Då gör det inget om man inte kom upp.
Det gick sådär att länka in giffen. Håll till godo!
Annars då? Lite knapert på klätterfronten.
Det gick sådär att länka in giffen. Håll till godo!
Annars då? Lite knapert på klätterfronten.
måndag 23 november 2009
Succe för kidsen
Stort grattis till Danne och Cosmo för deras fina resultat i NM. Vi hade hoppats på att Danne skulle hålla hela vägen men erfarenhet i form av Tomi var numret större den ungdomliga styrkan den här gången. Men tvåa och trea på NM är verkligen inte fy skam. I sammanhanget kan det vara värt att notera ungdomarna ute i Europa. Både Matilda och Erik fortsätter imponera på oss.
Vi lovade Cosmo en helkväll på Hannas Peach Melba vid pallplats och självklart ska vi stå vårt kast.
Annars handlade helgen om att det faktiskt var torrt och att solen faktiskt tittade fram. I ett retrospektiv framstår det mest som en tillfällig lapsus från solens sida och det råder inga tvivel om att vi kommer vänta länge på nästa sendarlucka. Några höll sig framme och försökte, andra höll sig framme och kom faktiskt upp. Norrlands-Peter krimpade sig hela vägen upp för Le loup magnifique. Luhren samlade poäng vid Skansberget och Bruno smällde upp en femte variant ute på Bloc X: Da Cripples. Lätt en tusenpoängare med tanke på Brunos fenomenala klätterförmåga. Annars stod Flamman för helgens absolut största bedrift när han våfflade i sig en halv meter köttbullsbaguette på mindre än en minut. Bildspel kommer så fort Bruno har förstått sig på GIF Animator.
Trots att vi inte riktigt är unga och oförstörda längre, sådär som bara Brizzo kan vara en söndagmorgon, så har vi faktiskt lärt oss andliga innebörden av ungdomarnas uttryck fail respektive epic fail. Vi bevittnade en ordentlig fail i lördags efter Bloc X. Grannen tvärs över gatan ett par trappor ner hade en privat liten lyckostund framför datorn. Skärmen stod mot fönstret så man såg precis vad det var för något som kliade där nere. Fail. För att knuffa upp den till epic krävs det dock att ett eventuellt husdjur, en katt tex, hade intresserat sig för vad som hände i mellangärdestrakten och gått till attack och orsakat sån skada att han hade varit tvungen att uppsöka läkarvård. Och som gräddan på moset borde vi dessutom dokumenterat det hela i HD* och lagt upp det för allmän beskådan Youtube.Då hade det blivit episkt. Att falla av en boulder blir sällan så värst episkt.
*Då vi varken har den tekniska utrustningen eller läggningen att göra det så blev det hela inte mer än en liten pikant vardagskuriosa.
Vi lovade Cosmo en helkväll på Hannas Peach Melba vid pallplats och självklart ska vi stå vårt kast.
Annars handlade helgen om att det faktiskt var torrt och att solen faktiskt tittade fram. I ett retrospektiv framstår det mest som en tillfällig lapsus från solens sida och det råder inga tvivel om att vi kommer vänta länge på nästa sendarlucka. Några höll sig framme och försökte, andra höll sig framme och kom faktiskt upp. Norrlands-Peter krimpade sig hela vägen upp för Le loup magnifique. Luhren samlade poäng vid Skansberget och Bruno smällde upp en femte variant ute på Bloc X: Da Cripples. Lätt en tusenpoängare med tanke på Brunos fenomenala klätterförmåga. Annars stod Flamman för helgens absolut största bedrift när han våfflade i sig en halv meter köttbullsbaguette på mindre än en minut. Bildspel kommer så fort Bruno har förstått sig på GIF Animator.
Trots att vi inte riktigt är unga och oförstörda längre, sådär som bara Brizzo kan vara en söndagmorgon, så har vi faktiskt lärt oss andliga innebörden av ungdomarnas uttryck fail respektive epic fail. Vi bevittnade en ordentlig fail i lördags efter Bloc X. Grannen tvärs över gatan ett par trappor ner hade en privat liten lyckostund framför datorn. Skärmen stod mot fönstret så man såg precis vad det var för något som kliade där nere. Fail. För att knuffa upp den till epic krävs det dock att ett eventuellt husdjur, en katt tex, hade intresserat sig för vad som hände i mellangärdestrakten och gått till attack och orsakat sån skada att han hade varit tvungen att uppsöka läkarvård. Och som gräddan på moset borde vi dessutom dokumenterat det hela i HD* och lagt upp det för allmän beskådan Youtube.Då hade det blivit episkt. Att falla av en boulder blir sällan så värst episkt.
*Då vi varken har den tekniska utrustningen eller läggningen att göra det så blev det hela inte mer än en liten pikant vardagskuriosa.
torsdag 19 november 2009
One squat to many
Sakta åker släden in i något som liknar en enorm munk. Innan 10 minuter av oväsen börjar så hinner jag tänka; hur hamnade jag här? Svaret kände jag givetvis redan till, även om jag inte vågade erkänna det för mig själv.
Att ett år med Crossfit skulle leda till att mina högbollknän tog ännu mer stryk var inte riktigt något som jag hade räknat med. För att citera ett ex; ”Att plussa ett och ett verkar inte vara din grej?”
- Well, matematik har aldrig varit min grej. Ehhh... vi hörs.
Att befinna sig under en MRT är jobbigt. Erkännadet av att ligga där tär på ens själ någonstans. Är man så pass trasig att man behöver ordentlig medicinsk vård? Ingen sticka i stortån direkt.
Redan i Sydafrika så började problemet uppenbara sig. Man ska inte få ont när man promenerar nedåt. Listan med klättringsmöjligheter har minskat sedan dessa. Högbollar försvann snabbt från listan. Creaking Heights vid Roadside blev min sista. Högbollar blir sällan finare än så.
Att vakna dagen efter ett lätt bouldersession och ha känslan av att något trycker i knäna är inte skönt. Det suger som en industridammsugare med V8 motor. När man lyckats konstatera att det inte ens funkar att toprepsklättra så är det bara att kasta in handduken.
Att ett år med Crossfit skulle leda till att mina högbollknän tog ännu mer stryk var inte riktigt något som jag hade räknat med. För att citera ett ex; ”Att plussa ett och ett verkar inte vara din grej?”
- Well, matematik har aldrig varit min grej. Ehhh... vi hörs.
Att befinna sig under en MRT är jobbigt. Erkännadet av att ligga där tär på ens själ någonstans. Är man så pass trasig att man behöver ordentlig medicinsk vård? Ingen sticka i stortån direkt.
Redan i Sydafrika så började problemet uppenbara sig. Man ska inte få ont när man promenerar nedåt. Listan med klättringsmöjligheter har minskat sedan dessa. Högbollar försvann snabbt från listan. Creaking Heights vid Roadside blev min sista. Högbollar blir sällan finare än så.
Att vakna dagen efter ett lätt bouldersession och ha känslan av att något trycker i knäna är inte skönt. Det suger som en industridammsugare med V8 motor. När man lyckats konstatera att det inte ens funkar att toprepsklättra så är det bara att kasta in handduken.
Blir att återuppta en gammal sport som knäna inte gnäller över hädanefter.
Tack för den här tiden allesammans.
Sovel
Ibland när man inte har bättre för sig sitter man och försöker sålla ut böset på webben. Då och då stöter man på något som kanske skulle kunna vara något. Oftast är det bara skrabb som rullar förbi på skärmen. Men ibland så hittar man något sovel av allra yppersta kvalitet:
Vad jag vet så brukar gävleborna flitiga ute i skogarna. Vad vi vet så har dock aldrig stött på det här fantasieggande blocket i deras arkiv. Hur vi än söker oss igenom Eskön, Eskörönningen eller Hillevik hittar vi det inte. Vad beror det på? Ronny eller någon annan, upplys oss!
PS. Den är låst.
PS2. När vi ändå är igång:
Nära till Kjuge. Säkert något accesstjafs som ligger i vägen för den där semmelkanten.
Vad jag vet så brukar gävleborna flitiga ute i skogarna. Vad vi vet så har dock aldrig stött på det här fantasieggande blocket i deras arkiv. Hur vi än söker oss igenom Eskön, Eskörönningen eller Hillevik hittar vi det inte. Vad beror det på? Ronny eller någon annan, upplys oss!
PS. Den är låst.
PS2. När vi ändå är igång:
Nära till Kjuge. Säkert något accesstjafs som ligger i vägen för den där semmelkanten.
tisdag 17 november 2009
Vem vann?
Robert Rundin och Mia Johansson tog hem första pris på Boulder Bash i fredags. Katrin kom hem med presentkort från Texas Burger så jag kan knappast klaga på utfallet. Björn Strömberg som kom precis efter Robban bör även han ha fått friplåt till Texas Burger. Vi som släntrade in under helgen uppskattade problemen. Genomgående riktigt bra ledbyggnation. Tack alla! Till och med Walker verkade trivas på plasten.
Helgens viktigaste erfarenhet var dock att man ska akta sig för att parkera för nära övergångsställen.
---
Bimbo har återuppstått. Grande! Nu kan vi äntligen få bli heligt förbannade på varandra igen. Samtidigt ser vi även fram emot SF:s lösning på det hela. Vi vet att de har lagt ner en del tid på att få ihop något som vi otacksamma (och konservativa) bouldrare gillar och Bimbo är knappast det ultimata systemet – så utveckling är ju önskvärt.
Grattis Anja! Vilken Anjaeffekt! Vi ser fram emot att träffa er snart igen.
---
Ny poll.
Helgens viktigaste erfarenhet var dock att man ska akta sig för att parkera för nära övergångsställen.
---
Bimbo har återuppstått. Grande! Nu kan vi äntligen få bli heligt förbannade på varandra igen. Samtidigt ser vi även fram emot SF:s lösning på det hela. Vi vet att de har lagt ner en del tid på att få ihop något som vi otacksamma (och konservativa) bouldrare gillar och Bimbo är knappast det ultimata systemet – så utveckling är ju önskvärt.
Grattis Anja! Vilken Anjaeffekt! Vi ser fram emot att träffa er snart igen.
---
Ny poll.
fredag 13 november 2009
Boulder bash
Yep, det är mr Andersson som figurerar i damstövlar i filmen . För att vara en trailer/reklamfilm kanske den var aningen tempolös men stövlarna var snygga. Har ni inget bättre för er i kväll så borde ni masa er dit. Mastiga 0,15 lax i grindpeng väger inte upp fördelarna med arrangemanget. Bar, musik och umgänge lockar om man nu inte lider av agorafobi.
En liten fågel (inte så lite egentligen) viskade i mitt öra att priserna kommer vara utöver det vanliga så chansen att få ordentlig avkastning på sin investering finns ju också. Med årskort på KV och saftiga presentkort på Texas Burger på spel så är det väl egentligen inget snack om vad man ska hitta på i kväll.
En liten fågel (inte så lite egentligen) viskade i mitt öra att priserna kommer vara utöver det vanliga så chansen att få ordentlig avkastning på sin investering finns ju också. Med årskort på KV och saftiga presentkort på Texas Burger på spel så är det väl egentligen inget snack om vad man ska hitta på i kväll.
Det var då
Walker påminner om hur det var förr innan boulderlandningarna förvandlades till hästens deluxe. Jag minns min första padda. Den fick en enkelbiljett till tippen i Östberga för bara några veckor sedan. Den var från Boreal och var svart och så stod det Boreal på den. Självfallet var grym ett epitet som man hade kunnat använda om det hade funnits på den tiden. En gång hade den också något som skulle kunna betecknas som normalstorlek för att vara padda, i jämförelse med den nyligen inflyttade Mondon såg den dock mer ut som något som dörrmattebranschen spottat ut än något som ens skulle tänkas tillhöra den dödsföraktande klätterbusinessen.
En dörrmatta som var fyra gånger större än Massihs tidiga prepadda - en attiralj som fick den övriga bouldereliten att vända sig mot honom och hans "feghet". Jag har sett den och jag är tveksam om den ens duger att sitta på med dagens standarder, än mindre skulle jag vilja falla ner på den. Men etiken, tekniken och budgeten var annorlunda på den tiden. Det låter nästan som att det är 1800-tal vi pratar om det här var kanske någon gång omkring 1996 skulle jag gissa. Och vänder vi blicken mot Font blir man nästan lite knäsvag bara man tänker på vad gubbs och gums höll på med förr i världen. Vi snor lite bilder från bleau.info och gör ett hommage till de från förr.
Skulle du klättra La Super Prestat som Eric Lucas?
Partenaire Particulier 8a
Tristesse
En dörrmatta som var fyra gånger större än Massihs tidiga prepadda - en attiralj som fick den övriga bouldereliten att vända sig mot honom och hans "feghet". Jag har sett den och jag är tveksam om den ens duger att sitta på med dagens standarder, än mindre skulle jag vilja falla ner på den. Men etiken, tekniken och budgeten var annorlunda på den tiden. Det låter nästan som att det är 1800-tal vi pratar om det här var kanske någon gång omkring 1996 skulle jag gissa. Och vänder vi blicken mot Font blir man nästan lite knäsvag bara man tänker på vad gubbs och gums höll på med förr i världen. Vi snor lite bilder från bleau.info och gör ett hommage till de från förr.
Skulle du klättra La Super Prestat som Eric Lucas?
Partenaire Particulier 8a
Tristesse
onsdag 11 november 2009
Beklämmande
Vi har varit lite slappa med utomhusklättringen den sista tiden. Lätt att skylla på arbete, väder och vind men egentligen är det karaktären som brister och att inomhusklättring är förbaskat kul. Vi får också tillfälle att studera våra medmänniskor. Assar kom i karaktäristisk assarstil utångandes från omklädningsrummen.
”Han där borta i grå tisha pissade med dörren öppen. Och sen, när han gick, tvättade han inte händerna.”
Killen såg typiskt norrländsk ut* - maskintrimmat hår och ordentlig benstomme – och var just på väg upp för ett rött problem på 20-graders väggen. Härligt! Vi vet inte hur många grepp på Karbin som blivit sekundärollade och för att vara på den säkra sidan kan man ju undvika allt som är lättare än hårt svart. Ärligt talat så har det väl kanske hänt högst eventuellt någon gång möjligen att vi slagit en sjua ute i naturen och sen kanhända inte tvättat händerna efteråt. Nä, vid närmare eftertanke har det inte hänt. Men teoretiskt sätt skulle det kunna hända. I vilket fall så är det kanske inte så värst mysigt för våra medklättrare. Förövrigt kan vi tillägga att Karbin som boulderdestination på sistone har blivit ännu lite bättre. Steklund excellerar just nu i sin konsthantverksmässiga problemkreation. Steffo, håll hårt i honom!
Ett annat intressant fenomen kan man studera på KV. Och vi håller oss kvar vid den manliga lemmen. Har ni varit på KV:s gym är ni nog med på vad vi menar. Dörren till herrarnas omklädningsrum går inte att stänga. Hur mycket man än försöker så står den ändå öppen när någon passerar i korridoren. Inte alla odelat positiva över att bjudas på färskt tingeltangel av varierande kvalla.
*Omdömet om hans härkomst kan också bero på att han senare frågade mig någonting och avslöjade sin härkomst.
----
Nej Chrille, Jag håller inte på Sirius. Det var aldrig aktuellt. På den tiden när sådana intressen borde ha formats spelade de omväxlande i Div. III Norra Svealand och Div. IV Uppland/Gotland. Så jag gissar att Sirius i Div 1 norra inte känns lika jobbigt för mig som Bajens aktuella serie gör för dig.
----
Nytt pass i kväll. Då kommer vi även passa på att byta några ord med stockholmstonåringen Joakim om vad som gått snett sedan JSM.
---
Fransk form. Våra ögon blöder.
”Han där borta i grå tisha pissade med dörren öppen. Och sen, när han gick, tvättade han inte händerna.”
Killen såg typiskt norrländsk ut* - maskintrimmat hår och ordentlig benstomme – och var just på väg upp för ett rött problem på 20-graders väggen. Härligt! Vi vet inte hur många grepp på Karbin som blivit sekundärollade och för att vara på den säkra sidan kan man ju undvika allt som är lättare än hårt svart. Ärligt talat så har det väl kanske hänt högst eventuellt någon gång möjligen att vi slagit en sjua ute i naturen och sen kanhända inte tvättat händerna efteråt. Nä, vid närmare eftertanke har det inte hänt. Men teoretiskt sätt skulle det kunna hända. I vilket fall så är det kanske inte så värst mysigt för våra medklättrare. Förövrigt kan vi tillägga att Karbin som boulderdestination på sistone har blivit ännu lite bättre. Steklund excellerar just nu i sin konsthantverksmässiga problemkreation. Steffo, håll hårt i honom!
Ett annat intressant fenomen kan man studera på KV. Och vi håller oss kvar vid den manliga lemmen. Har ni varit på KV:s gym är ni nog med på vad vi menar. Dörren till herrarnas omklädningsrum går inte att stänga. Hur mycket man än försöker så står den ändå öppen när någon passerar i korridoren. Inte alla odelat positiva över att bjudas på färskt tingeltangel av varierande kvalla.
*Omdömet om hans härkomst kan också bero på att han senare frågade mig någonting och avslöjade sin härkomst.
----
Nej Chrille, Jag håller inte på Sirius. Det var aldrig aktuellt. På den tiden när sådana intressen borde ha formats spelade de omväxlande i Div. III Norra Svealand och Div. IV Uppland/Gotland. Så jag gissar att Sirius i Div 1 norra inte känns lika jobbigt för mig som Bajens aktuella serie gör för dig.
----
Nytt pass i kväll. Då kommer vi även passa på att byta några ord med stockholmstonåringen Joakim om vad som gått snett sedan JSM.
---
Fransk form. Våra ögon blöder.
tisdag 10 november 2009
Stockholm stinker
Det bjuds stor show borta på bannersiten, såväl svensk- som globalsida bereder nöje. Eftersom vi inte kan lägga band på oss hela tiden - ibland måste vi få lätta lite på trycket - kommer vi illustrera senaste juniortävlingsdiskussionen med ett stycke pivottabell.
Vi vill inte gå in allt för mycket på detaljer men vi diggar helt klart sådana här kraftfulla debattinlägg. Vi fick ett sug att kolla på hur det låg till med saken. Med ett stycke slutställning juniorcupen och ett stycke Excel snodde vi snabbt ihop en pivottabell där vi fick en översikt över hur många poäng respektive klubb fått i snitt och hur många deltagare från varje klubb har haft.
Om vi bara tittar på klubbar som haft fler än fem deltagare ser vi samma sak som Jens. Stockholm underpresterar kraftigt i jämförelse Solna och Eskilstuna. Stockholm! You stink!
Ps. Vi tycker fortfarande att 300 kronor för 2 timmar träning är som hittat. Att debitera 150 kronor i timmen är inget annat än ren välgörenhet. Skynda fynda!
Jag började träna juniorer 1994 och jag var förbundskapten för juniorlandslaget i fyra år. Då fanns det knappt några väggar och på vissa rådde 16-års gräns. Nivån då var ändå betydligt högre än vad den är idag men kanske 50 gånger fler juniorer som tänar klättring.
Detta är för mig fullständigt ofattbart. Skulle de juniorer jag tränade då tävla idag så skulle du förstå hur extremt underligt det är. Notera vidare att den internationella nivån har gått upp flera grader sedan dess medan den sjunkit i Sverige.
Dessa jag tränade var på inget sätt stora talanger...det kan vi ju se på vilka internationella resultat det har fått ihop.
När jag var förbundskapten sattes störst fokus på att åka på träningsläger till Holland. Idag sätter man fokus på Europacupen där de bara blir totalt tillintetgjorda.
Skulle jag börja träna en grupp nybörjare så skulle de efter ett år slå de flesta, enligt den nivån som rådde i GBG. Vi pratar ju om att nästan ingen kan onsighta 7a. Det kan jag få min morsa att göra efter ett par pröva på klättringar. De flesta jag tränade onsigtade 7a efter två år och en gjorde det efter två månader.
Med tanke på detta så måste det vara några som totalt bromsar utvecklingen i Stockholm...eller föreslå du en bättre hypotes. Varför får man inte fram Eskilstuna exempel i stockholm?
De jag tränade körde 4-6 gånger i veckan för att de var så kul. Hur ofta tränar juniorerna idag? Tycker de inte de är lika kul...och varför då i såfall?
Vi vill inte gå in allt för mycket på detaljer men vi diggar helt klart sådana här kraftfulla debattinlägg. Vi fick ett sug att kolla på hur det låg till med saken. Med ett stycke slutställning juniorcupen och ett stycke Excel snodde vi snabbt ihop en pivottabell där vi fick en översikt över hur många poäng respektive klubb fått i snitt och hur många deltagare från varje klubb har haft.
Om vi bara tittar på klubbar som haft fler än fem deltagare ser vi samma sak som Jens. Stockholm underpresterar kraftigt i jämförelse Solna och Eskilstuna. Stockholm! You stink!
Ps. Vi tycker fortfarande att 300 kronor för 2 timmar träning är som hittat. Att debitera 150 kronor i timmen är inget annat än ren välgörenhet. Skynda fynda!
måndag 9 november 2009
Garanti
Ni vet hur det är med garantier. De gäller aldrig för just det fel som din pryl har drabbats av. Sak samma med försäkringar. Få bilen stulen och strippad under en resa till Font och bli utan ersättning på grund av påstått försäkringsbedrägeri. Garantier är inte heller något att luta emot när det kommer till Sendandet, eller hur Tompa? De faller ut i 40 procent av fallen. Resten då? Frustration och åter frustration. Ställ er i kön till varuutlämningen och smaka på garanti. Hur gick det i väst då? Garanti? Glömma det? Förargelseväckande beteende dåligt betaminne med osedligt trädskakande nedanför BRB som följd. Sånt händer. För ett par år sedan var betaminnet exceptionellt.
Idag är det puts väck. Några höjdpunkter från förr ligger dock kvar. Vem kan glömma de fräcka sekvenserna på Gillette eller Stöldförsök i Uppsala? En långvarig nyförälskelse som övergått i ett moget och ömsesidigt förhållande. Så värst ömsesidigt kanske det inte är egentligen, för vad stenen anbelangar så skiter den i vilket vad jag tar mig för. Men är du rubbad så funkar även ett ensidigt ömsesidigt förhållande alldeles prima. Rubbade individer finns det väl ganska gott om inom klättringen. Någon dag när vi inte känner att vi längre värderar vänskapliga relationer ska vi göra en fullständig och detaljerad lista över alla dårar som gömmer sig bakom några av de mest kända namnen.
Den 8e november kl 01.26 fick jag följande meddelande från Per Norgren:
”SUPERETTAN HÄR KOMMER DJURGÅRN, CHAMPIONS LEAGUE HÄR KOMMER GNAGET!!!”
1. Då Bruno är uppväxt i Uppsala har det aldrig riktigt funnits några preferenser för ett allsvenskt lag.
2. Då Bruno är uppväxt i Uppsala, som ligger i närheten av Stockholm, har det ändå funnits en del typer som hållit på det ena, andra eller tredje laget därifrån. En av dessa typer, en jävligt stor och otrevlig fjärdeklassare, kunde sätta sig på mitt ansikte och inte gå därifrån förrän man kvidit ”AIK är bäst!”. Naturligtvis har jag önskat AIK åt helvete sedan dess. Och där har vi troligtvis också min enda åsikt om allsvensk fotboll. Var gick det snett Per? Du var ju en trevlig prick.
3. Varför fick jag ens det meddelandet? Fyllemessat hela telefonboken? Grattis!
---
Vi avrundar ännu mer off topic. Följande press fick jag av Lantbrunkets affärstidning:
Samarbete ska lyfta Lely och Mengele
Nu blir Lely mer komplett vad gäller vallmaskiner.
Tyska Mengele har ensilagevagnar, bogserade exakthackar, vagnar och gödselspridare på programmet.
I kombination med nederländska Lelys produkter, såsom slåtterkrossar, vändare, strängare och pressar, får de båda bolagen tillsammans ett komplett maskinprogram som enligt planen ska göra dem intressantare på marknaden.
Mengele? Hur kan ett tyskt företag i efterkrigstidens Europa heta Mengele? Mengele slåtterkross, najs!
Idag är det puts väck. Några höjdpunkter från förr ligger dock kvar. Vem kan glömma de fräcka sekvenserna på Gillette eller Stöldförsök i Uppsala? En långvarig nyförälskelse som övergått i ett moget och ömsesidigt förhållande. Så värst ömsesidigt kanske det inte är egentligen, för vad stenen anbelangar så skiter den i vilket vad jag tar mig för. Men är du rubbad så funkar även ett ensidigt ömsesidigt förhållande alldeles prima. Rubbade individer finns det väl ganska gott om inom klättringen. Någon dag när vi inte känner att vi längre värderar vänskapliga relationer ska vi göra en fullständig och detaljerad lista över alla dårar som gömmer sig bakom några av de mest kända namnen.
Den 8e november kl 01.26 fick jag följande meddelande från Per Norgren:
”SUPERETTAN HÄR KOMMER DJURGÅRN, CHAMPIONS LEAGUE HÄR KOMMER GNAGET!!!”
1. Då Bruno är uppväxt i Uppsala har det aldrig riktigt funnits några preferenser för ett allsvenskt lag.
2. Då Bruno är uppväxt i Uppsala, som ligger i närheten av Stockholm, har det ändå funnits en del typer som hållit på det ena, andra eller tredje laget därifrån. En av dessa typer, en jävligt stor och otrevlig fjärdeklassare, kunde sätta sig på mitt ansikte och inte gå därifrån förrän man kvidit ”AIK är bäst!”. Naturligtvis har jag önskat AIK åt helvete sedan dess. Och där har vi troligtvis också min enda åsikt om allsvensk fotboll. Var gick det snett Per? Du var ju en trevlig prick.
3. Varför fick jag ens det meddelandet? Fyllemessat hela telefonboken? Grattis!
---
Vi avrundar ännu mer off topic. Följande press fick jag av Lantbrunkets affärstidning:
Samarbete ska lyfta Lely och Mengele
Nu blir Lely mer komplett vad gäller vallmaskiner.
Tyska Mengele har ensilagevagnar, bogserade exakthackar, vagnar och gödselspridare på programmet.
I kombination med nederländska Lelys produkter, såsom slåtterkrossar, vändare, strängare och pressar, får de båda bolagen tillsammans ett komplett maskinprogram som enligt planen ska göra dem intressantare på marknaden.
Mengele? Hur kan ett tyskt företag i efterkrigstidens Europa heta Mengele? Mengele slåtterkross, najs!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)