Font igen

Vårens andra fontanresa bjöd på betydligt bättre förhållanden än den första. För ovanlighetens skull fick jag smaka på ett par rejäla fontanarmbågar. Det var länge sedan sist och de är fortfarande lika ovälkomna. Jag trodde precis att Contrôle Technique skulle släppa upp mig när en välbekant lömsk känsla började tona i armvecken. Molande smärtor kan man ju leva med även om de på något sätt är lite irriterande. Katrin led nog mer än jag. En dag satt hon och kved i bilen mellan Petit Bois och Sabots. Hur ska man göra för att undvika detta? Vad ska man träna här hemma egentligen?

Senast jag kom hem hade jag med mig en bristning i biceps. Den här gången fick jag med mig en pulley som gett vika. Inte så kul men det hade kunnat vara värre. Nu får det bli två månader av invalidklättring. Inspirerad av Le Stefs stabila repetition av UBIK lyckades jag själv få ordentlig vittring när jag plötsligt hade klarat av kruxet och hängde i den förlösande krimpen. Lika överraskad stod jag sekunden senare på backen. Inget jag hängde upp mig på eftersom jag var övertygad om att det bara var en formalitet att få den klättrad. När jag senare skulle kliva på knäppte det tydligt till från det den vänstra undertagskrimpen i starten, två gånger. Förvånad klev jag av igen - jag hade ju knappt belastat greppet.

- Var det du? frågade Stefan.
- Jag tror det, svarade jag efter att inspekterat krimpen och noterat dess intakthet.

Naturligtvis var det bara att lägga ner och istället glädjas med Stef som äntligen fått till det. Någon dag senare kom han också upp för Opium. Vi lär höra mer från honom.

Det tickades en hel del annat förstås. Johan hade en fin ticklista med sig ner. Lapin ou Canard till exempel. Slaktaren i Bourron Marlotte var en hygglig prick. Nästa gång blir det fler besök.

Resans upptäckt var nog Rocher Cassepot. Inget av Fonts bästa områden men med problem som Cent Pofs et sans reproche, Double/triple axle och Synapses är det definitivt värt ett besök. De två senare lyckades jag trilska mig upp för. Under Cent pof... häckade en en skock med tyskar men det ser verkligen ut att vara ett kanonproblem. Double axle är nog ett av de finare i graden som jag klättrat i skogen.

Armbågarna till trots lyckades Katrin få till några riktigt bra försök på Carnage. Notera högerhandens pimpcrimp. Garanti nästa gång?