Sen en vecka tillbaka har jag producerat tillräckligt med snor för att lösa delar av världens matförsörjningsproblem. Tyvärr är världen ännu inte riktigt mogen för denna revolutionerade näringsrika och läckra produkt så vi får kanske dras med hungerproblem ett tag till. Dessutom har jag själv inga avsikter att säkerställa produktionens kontinuitet. Möjligtvis kan man lösa det genom centralt belägna depåer dit allehanda filantroper kan bege sig och deponera sin last, lite som UFF-boxarna fast lite mer urk så att säga.
Innan vi avslutar den här väggen och jag beger mig med Chubby Hubbie och hans KC-pack till den magiska skogen har vi några ämnen som vi ska bena ur.
Först och främst är det enkäten och som ni har förstått är det ju inte vilken stad som är bäst att klättra i vi mäter utan, i vanlig ordning, något annat underliggande. Vi kunde tidigare konstatera att vi hade femton läsare som bouldrat 8a eller hårdare. Vi har alltså att göra med en bunt lögnare. Lögnare kanske var att ta i, låt oss kalla dem "Drömmare" istället. Samma 15 personer tror säkert att det är bättre att bo i Stockholm. Här talar vi inte om lögn och dröm utan om ett litet mörkt trångt hål fyllt av självförnekelse och destruktivitet samt små dvärgar som karvar hälsenorna med en rostig skalpell. Nästan 50 procent sitter i det hålet. Göteborg har bättre klättring än Stockholm. Inomhusscenen har dessutom spottat ur sig klätteress och boulderfantomer så som Sennelöv, Belhaj, Högström, Idegren och Susena - inte heller på den här punkten går det att invända. Vi har också några bokstavstrogna som förefaller lite stötta.
Här är den ultimata oinskränkbara listan över Sveriges bästa klätterstäder:
1. Umeå
Umeå = iksu + i20-stenen, som Hasse så träffande formulerar det. Om det finns en ekvation som fångar klättringens innersta väsen så är det denna. Till och med Wiklund hade varit stolt över detta uttryck
2. Gävle
"Hur många fler städer kan stoltsera med ett inomhusgym, där man har egen nyckel och kan träna vilken tid på dygnet som helst för 900kr/år". Hur invänder man mot detta? Just det, det går inte. Och som ni kanske noterat har vi genom hela TBSs existens love-bombat stenblocken i Gästrikland.
3. Göteborg
Se ovan.
inte ens nära: Stockholm.
Inga invändningar mottages. Vi är foten som trampar i ditt ansikte. I evighet. Grattis Umeå, fan vad bra ni har det just nu!
---
Antitävlingslobbyn är visst i farten på dottersiten . Antitävlingslobbyn? Ni kanske har hört om den förut men bara viftat bort det som en dåres vansinniga fantasier. Men visst finns de - på riktigt. Ett hemligt nätverk med blodiga intitationsceremonier och där träffarna allt som oftast går ut på att venetianskt maskerade knulla i grupp med syfte att motverka tävlingsklättringen i Sverige (och lite för att Stormogulen tycker att det är upphetsande). De är stora och de är mäktiga och därför kommer Mats Es jeremiad "Kom igen klättersverige - ta lite ansvar... " att falla lika platt och krossas mot marken som en övermogen apelsin i Salamanca.
Men det var ju faktiskt så att vi fick tillfälle till en miniintervju med ett regelbundet återkommande inslag på den svenska klätterscenen om varför han valde att inte delta. Kortfattat blev svaret att det inte var motiverande att åka så långt för en dags klättring. Samtidigt var SM i Halmstad inte så lockande eftersom det sträckte sig över två dagar. Somliga blir aldrig nöjda, eller hur?
Thats it. Nu drar jag till Font.
fredag 20 februari 2009
onsdag 18 februari 2009
Stockholm? Göteborg?
Linkan ställer en inspirerad fråga i föregående inlägg. Vi bortser från dottersitens klejm om att Göteborg skulle vara Sveriges (och därmed världens) bästa klätterstad och ställer oss frågan vilken svensk stad om det gäller klättring. För att underlätta utesluter vi alla byar med färre än tvåhundratusen invånare - no- offence, men vem vill bo i Gävle, Umeå, Uddevalla, Kristianstad eller Västervik året runt liksom.
Spontant känns ju Göteborg som det givna alternativet om man ser på utomhusklättring, även om klättringen i Stan inte behöver skämmas för sig är den inte riktigt lika omfattande som i väst. Problemet med Göteborg är inomhusscenen. Visserligen har de fabben med ok bouldring och en finfin tortyrkammare och Klätterborgaren gör anspråk på att vara Sveriges största klättergym (när det i själva verket är ett förvuxet Stallet i Uppsala). För den som månar om vinterträningen är Stockholmsgymen rena drömmen. Nya problem som byts varje månad, enbart på Karbin sätts det nästan upp hundra problem per månad, och leder som byts med nästan samma frekvens på branta och fina väggar. Senast i Göteborg pyrde ett visst missnöje hos locals över led- och problemhygienen på båda gymen.Ytterligare en aspekt att ta hänsyn till är flygmöjligheter. Och så ska vi glömma Malmö eller ska vi?
Stockholm, Göteborg? Nej, det är ju i Paris vi vill bo. Tomten vilar upp sig i Bas alldeles efter julhetsen.
Spontant känns ju Göteborg som det givna alternativet om man ser på utomhusklättring, även om klättringen i Stan inte behöver skämmas för sig är den inte riktigt lika omfattande som i väst. Problemet med Göteborg är inomhusscenen. Visserligen har de fabben med ok bouldring och en finfin tortyrkammare och Klätterborgaren gör anspråk på att vara Sveriges största klättergym (när det i själva verket är ett förvuxet Stallet i Uppsala). För den som månar om vinterträningen är Stockholmsgymen rena drömmen. Nya problem som byts varje månad, enbart på Karbin sätts det nästan upp hundra problem per månad, och leder som byts med nästan samma frekvens på branta och fina väggar. Senast i Göteborg pyrde ett visst missnöje hos locals över led- och problemhygienen på båda gymen.Ytterligare en aspekt att ta hänsyn till är flygmöjligheter. Och så ska vi glömma Malmö eller ska vi?
Stockholm, Göteborg? Nej, det är ju i Paris vi vill bo. Tomten vilar upp sig i Bas alldeles efter julhetsen.
tisdag 17 februari 2009
En helg i väst
Kanske gjorde jag bort mig när jag valde att lämna den östra delen av landet för att socialisera i väst. Inte sedan tidigt nittiotal har man kunnat skåda så många manliga skrev vid en klättervägg som man gjorde i fredags på KC. Jag undrar hur Ali såg ut. Vid närmare eftertanke borde jag kanske inte göra det – kanske finns där en anledning till sjävlcensur eller så var han helt enkelt inte med?
Hade jag rådfrågat min mor borde jag dessutom ha legat nerbäddad i sängen hela helgen. Jag avstod till och med ett pass på den i internetpress så bespottade Fabben, trots trevligt sällskap från Sennelöv och Daniel O. Men så är man inte funtad när det vankas utomhusklättring. Efter en vinter som erbjudit två dagar i Font och en i Claret, en vacker dag vid Campusblocket och en inte lika vacker men likväl värdefull dag i Brotorp så är man ganska svältfödd. Vintern har faktiskt visat sig kunna vara både kall och snöig det här året men den har kombinerat med den lite modernare varmregnrinniga stilen, särskilt många möjligheter har vanliga lönetagare inte fått till kvalitativa utomhuslekar. Viljan och suget däms successivt upp och till slut måste man ut; att avstå kräver benbrott. Och det kanske inte var så långt borta när Peter i en klassisk bergspanarincident höll på att sladda in i bilen framför - skygglappar till nästa orustutflykt.
Efter några stopp vid framtida utvecklingspotential landade vi till slut i Bro och det mycket imponerande Nick Cave-taket. Både Henry Lee och Stagger Lee hör till de skojigare problem jag klättrat i Sverige på länge. Sen var det egentligen slut med urtoppningarna för dagen- vi leken ”Tre män och ett hål” innan vi fortsatte med leken ”Var är Walkers socka”. Problemet i hålet kanske inte är så mycket att skriva hem om men det sista vi prövade på i Bro väckte ett stort återvändabegär hos mig. Två tunga axelmove, där kruxet inte är att flytta sig mellan greppen. Svårigheten är att komma i position för att gå vidare till sista greppet, både brutalt och ovanligt.
Innan mörkret han lägga sig hann både jag och Walker med att inte komma upp för den stiliga areten Buddha Rubarb Butter 7? Enligt ryktet har det till och med offrats semesterdagar på detta problem. Värt en resa. Innan det sista ljuset försvann passade vi på att återigen inte komma upp för något. Fult skriver Peter, snyggt säger jag. Snygg formation och fina sluttande grepp i början. Elak landning.
Och så tog energin slut. Jag måste erkänna att jag helt patetiskt tillbringade kvällen i helt horisontalt läge. Ingen bildvisning och ingen öl, är han helt kokt i roten?
På söndagen introducerade Hanna och Magnus mig för Stora väggen i Utby, Petter hade dygnsskift och slapp frysa tårna av sig. Det var kul att få se och klättra leden där Niki tog en av nittiotalets mest omtalade susare. Eftersom alla leder har ölnamn är det lite svårt att veta vilken som är vilken men samtliga gav mig mycket stort nöje. Och jag åter konstatera hur mycket jag gillar att topprepa – ren klättring och inga klipp som stör rytmen. En annan sak som jag noterade var hur mycket lösa flak det fortfarande fanns kvar på väggen. Med tanke på trafiken och borde ju det mesta lösa rykt vid det här laget.
Efterhand dök det upp lite folk nere vid Dub 7c och då tog bouldersuget över så jag och Martin F, som anslutit med Oskar, rasslade nyfiket ner för slänten. Dub ser nästan omöjligt ut vid första anblick men med rätt startsekvens får man ett fint och jämnt problem. Jag vet inte hur den gängse betan var men både jag och Walker stod kvar i det högra startsteget ganska länge vilket löste det initiala kruxet på ett mycket smidigt sätt.
Efter en sån här helg är det ganska givet att man leker med planer på att ta sitt pick och pack och flytta till andra sidan. Vädret var visserligen exceptionellt bra för att vara i på vintern men ändå. Bara de får ordning på problembyggandet på gymmen så är saken avgjord...
Hade jag rådfrågat min mor borde jag dessutom ha legat nerbäddad i sängen hela helgen. Jag avstod till och med ett pass på den i internetpress så bespottade Fabben, trots trevligt sällskap från Sennelöv och Daniel O. Men så är man inte funtad när det vankas utomhusklättring. Efter en vinter som erbjudit två dagar i Font och en i Claret, en vacker dag vid Campusblocket och en inte lika vacker men likväl värdefull dag i Brotorp så är man ganska svältfödd. Vintern har faktiskt visat sig kunna vara både kall och snöig det här året men den har kombinerat med den lite modernare varmregnrinniga stilen, särskilt många möjligheter har vanliga lönetagare inte fått till kvalitativa utomhuslekar. Viljan och suget däms successivt upp och till slut måste man ut; att avstå kräver benbrott. Och det kanske inte var så långt borta när Peter i en klassisk bergspanarincident höll på att sladda in i bilen framför - skygglappar till nästa orustutflykt.
Efter några stopp vid framtida utvecklingspotential landade vi till slut i Bro och det mycket imponerande Nick Cave-taket. Både Henry Lee och Stagger Lee hör till de skojigare problem jag klättrat i Sverige på länge. Sen var det egentligen slut med urtoppningarna för dagen- vi leken ”Tre män och ett hål” innan vi fortsatte med leken ”Var är Walkers socka”. Problemet i hålet kanske inte är så mycket att skriva hem om men det sista vi prövade på i Bro väckte ett stort återvändabegär hos mig. Två tunga axelmove, där kruxet inte är att flytta sig mellan greppen. Svårigheten är att komma i position för att gå vidare till sista greppet, både brutalt och ovanligt.
Innan mörkret han lägga sig hann både jag och Walker med att inte komma upp för den stiliga areten Buddha Rubarb Butter 7? Enligt ryktet har det till och med offrats semesterdagar på detta problem. Värt en resa. Innan det sista ljuset försvann passade vi på att återigen inte komma upp för något. Fult skriver Peter, snyggt säger jag. Snygg formation och fina sluttande grepp i början. Elak landning.
Och så tog energin slut. Jag måste erkänna att jag helt patetiskt tillbringade kvällen i helt horisontalt läge. Ingen bildvisning och ingen öl, är han helt kokt i roten?
På söndagen introducerade Hanna och Magnus mig för Stora väggen i Utby, Petter hade dygnsskift och slapp frysa tårna av sig. Det var kul att få se och klättra leden där Niki tog en av nittiotalets mest omtalade susare. Eftersom alla leder har ölnamn är det lite svårt att veta vilken som är vilken men samtliga gav mig mycket stort nöje. Och jag åter konstatera hur mycket jag gillar att topprepa – ren klättring och inga klipp som stör rytmen. En annan sak som jag noterade var hur mycket lösa flak det fortfarande fanns kvar på väggen. Med tanke på trafiken och borde ju det mesta lösa rykt vid det här laget.
Efterhand dök det upp lite folk nere vid Dub 7c och då tog bouldersuget över så jag och Martin F, som anslutit med Oskar, rasslade nyfiket ner för slänten. Dub ser nästan omöjligt ut vid första anblick men med rätt startsekvens får man ett fint och jämnt problem. Jag vet inte hur den gängse betan var men både jag och Walker stod kvar i det högra startsteget ganska länge vilket löste det initiala kruxet på ett mycket smidigt sätt.
Efter en sån här helg är det ganska givet att man leker med planer på att ta sitt pick och pack och flytta till andra sidan. Vädret var visserligen exceptionellt bra för att vara i på vintern men ändå. Bara de får ordning på problembyggandet på gymmen så är saken avgjord...
måndag 16 februari 2009
Årets klätterklipp?
Kan inte killarna i Umeå sätta upp en sån här film i stället?
Annars kan ni ju vänta in Obsession och Martha.
Annars kan ni ju vänta in Obsession och Martha.
söndag 15 februari 2009
50 Fresh - The Pix
Ok, här kommer de. Enjoy.
Spiderman fanns på plats.
Thang och Jocke
Rami. Tänk er lite guld, en ansad mustasch, och denna outfit, oj oj oj.
Påhlman. John Påhlman.
Briz och Robo
Kvällens hetaste skor
Mia, som vann damernas
Matilda, superstar
Kjell Bordell
Kartan
Jenny K med Mira
Daniel, som vann herrarnas
En dude med en snygg outfit
Carlos. En bloggare nära dig.
Peter och Henrik som vann kvällens outfit tävling tillsammans. Smoking hot!!!
Spiderman fanns på plats.
Thang och Jocke
Rami. Tänk er lite guld, en ansad mustasch, och denna outfit, oj oj oj.
Påhlman. John Påhlman.
Briz och Robo
Kvällens hetaste skor
Mia, som vann damernas
Matilda, superstar
Kjell Bordell
Kartan
Jenny K med Mira
Daniel, som vann herrarnas
En dude med en snygg outfit
Carlos. En bloggare nära dig.
Peter och Henrik som vann kvällens outfit tävling tillsammans. Smoking hot!!!50 Fresh - The results
Just det. Det har ju varit tävling. KC hade den avslutande tävlingen i 50 Fresh trilogin i fredags. Det bjöds på underhållning i många former. Främst tajta.
Efter 3 timmars slit så räknades det bästa resultatet från 2 av 3 tävlingar fram. Därefter bjöds det på superfinal, nedan har ni resultaten.
Herrarna;
1. Daniel Andersson
2. Per Holm
3. Robin Dahlberg
Damerna;
1. Mia Johansson & Jenny Kjellberg
3. Helena Lundgren
Redaktionens vimmelkorrespondens hann ta en del tajta bilder. Varpå han strax efteråt rörde sig mot bubbelpoolen i Stureplanstrakterna.
Bilderna kommer så fort de fått godkänt av moderådet.
Efter 3 timmars slit så räknades det bästa resultatet från 2 av 3 tävlingar fram. Därefter bjöds det på superfinal, nedan har ni resultaten.
Herrarna;
1. Daniel Andersson
2. Per Holm
3. Robin Dahlberg
Damerna;
1. Mia Johansson & Jenny Kjellberg
3. Helena Lundgren
Redaktionens vimmelkorrespondens hann ta en del tajta bilder. Varpå han strax efteråt rörde sig mot bubbelpoolen i Stureplanstrakterna.
Bilderna kommer så fort de fått godkänt av moderådet.
torsdag 12 februari 2009
Tiden
18.00 på KC är det som gäller i morgon.
Restorp har bildvisning på Domen på lördag. Rekommenderas för alla är i trakten. Enligt uppgift kommer även Domens bar att invigas. Jag tror redan nu att vi kan svara på frågan om vilket som är Sveriges bästa klättergym.
Restorp har bildvisning på Domen på lördag. Rekommenderas för alla är i trakten. Enligt uppgift kommer även Domens bar att invigas. Jag tror redan nu att vi kan svara på frågan om vilket som är Sveriges bästa klättergym.
Fråga Lund
Steklund* är något av en modern renässansmänniska. Vi passar på att utnyttja hans djupa inskikter i kemi och geologi för att bringa lite klarhet i den underhållande diskussion som pågår på dottersiten.
1. Vilken effekt har värme på krita?< Krita innehåller ju en del så kallat kristallvatten som kanske kan frigöras vid excessiv eldning, och isf kan man ju få någon slags calcit/dolomit-variant. Har dock aldrig sett något sådant så det är svårt att riktigt föreställa sig men det är inte omöjligt. Kanske rör det sig snarare helt enkelt om att någon smällt på jäävligt mycket krita.
2. Formationer som kan vara känsliga för värmen är inte det saker som skulle ryka under normalt klätterslitage oavsett?
Om man eldar länge på små flakiga grepp så kommer saker att hända. Stenen innehåller ju en del vatten och kan givetvis expandera och krympa i volym vid snabba temperaturförändingar. Jag ger mig dock inte på någon gissning på hur mycket det rör sig om. Samma sak gäller dock här - jag har aldrig hört om någon som sabbat grepp genom eldning. Rör det sig om choss som i ******** så skulle iaf jag dra mig för att elda länge på iskalla grepp för att sedan börja slita i dem. När det rör sig om större grepp och formationer så har jag svårt att se att eldning skulle ha någon effekt - man får ha i åtanke att granit har hög värmekapacitet (det krävs mycket energi/värme för att värma upp en volymsenhet) och eldningen påverkar i princip bara ytan samt kanske ett par millimeter in i berget
*Må hans knä läka snabbt.
1. Vilken effekt har värme på krita?< Krita innehåller ju en del så kallat kristallvatten som kanske kan frigöras vid excessiv eldning, och isf kan man ju få någon slags calcit/dolomit-variant. Har dock aldrig sett något sådant så det är svårt att riktigt föreställa sig men det är inte omöjligt. Kanske rör det sig snarare helt enkelt om att någon smällt på jäävligt mycket krita.
2. Formationer som kan vara känsliga för värmen är inte det saker som skulle ryka under normalt klätterslitage oavsett?
Om man eldar länge på små flakiga grepp så kommer saker att hända. Stenen innehåller ju en del vatten och kan givetvis expandera och krympa i volym vid snabba temperaturförändingar. Jag ger mig dock inte på någon gissning på hur mycket det rör sig om. Samma sak gäller dock här - jag har aldrig hört om någon som sabbat grepp genom eldning. Rör det sig om choss som i ******** så skulle iaf jag dra mig för att elda länge på iskalla grepp för att sedan börja slita i dem. När det rör sig om större grepp och formationer så har jag svårt att se att eldning skulle ha någon effekt - man får ha i åtanke att granit har hög värmekapacitet (det krävs mycket energi/värme för att värma upp en volymsenhet) och eldningen påverkar i princip bara ytan samt kanske ett par millimeter in i berget
*Må hans knä läka snabbt.
tisdag 10 februari 2009
50 fräscha problem
På fredag har KCs tävlingstriptyk grande finale. I vanlig ordning har vi mottagit penningstinna barnstolar och löften om eviga årskort för att göra reklam för spektaklet. Kanske inte, vi är helt klart billigare än så -* löften om fria drinkar brukar göra susen.
Vi citerar oss själva:
"Robo bjuder på lite detaljer inför kvällen;
- Johan Käcks fantastiska jazzband, Nevsky Prospekt, kommer att finnas på plats som vanligt.
- En ordentligt drinkbar kommer att finnas tillgänglig med personal från två av Stockholms bättre drinkställen.
- Prisutdelning för kvällens bästa klädsel?!
Hallå, vänta nu lite. Bästa klädsel, nu får du förklara dig!
”Temat är tights, nu snackar vi old school 80’s übertights som skulle få din flickvän att behöva oroa sig över din sexuella läggning”."
Det lär ju knappast vara någon av snorvalparna i lokalen som har vintagetights i garderoberna**. Genomsnittsdeltagaren lär knappast ha upplevt puberten när åttiotalet övergick i nittiotal. Vill ni se riktiga tights ska ni ligga på firma Hedman och Luhr att de donerar sina välfyllda ica-påsar till utlottning. Där samsas både lycra och spandex.
Christopher Hubertus "Hubbie" Ellis, snart i tights nära dig.
*Enligt vissa källor är detta en tveksam användning av tankstreck men vi brukar ju inte vara så knussliga när det gäller interpunktion.
** Apropå vintage kränger jag mina gamla stars and stripes-kallingar till högstbjudande.
Vi citerar oss själva:
"Robo bjuder på lite detaljer inför kvällen;
- Johan Käcks fantastiska jazzband, Nevsky Prospekt, kommer att finnas på plats som vanligt.
- En ordentligt drinkbar kommer att finnas tillgänglig med personal från två av Stockholms bättre drinkställen.
- Prisutdelning för kvällens bästa klädsel?!
Hallå, vänta nu lite. Bästa klädsel, nu får du förklara dig!
”Temat är tights, nu snackar vi old school 80’s übertights som skulle få din flickvän att behöva oroa sig över din sexuella läggning”."
Det lär ju knappast vara någon av snorvalparna i lokalen som har vintagetights i garderoberna**. Genomsnittsdeltagaren lär knappast ha upplevt puberten när åttiotalet övergick i nittiotal. Vill ni se riktiga tights ska ni ligga på firma Hedman och Luhr att de donerar sina välfyllda ica-påsar till utlottning. Där samsas både lycra och spandex.
Christopher Hubertus "Hubbie" Ellis, snart i tights nära dig.*Enligt vissa källor är detta en tveksam användning av tankstreck men vi brukar ju inte vara så knussliga när det gäller interpunktion.
** Apropå vintage kränger jag mina gamla stars and stripes-kallingar till högstbjudande.
Core Climbing
Bleaustone. Bra grepp brukar vara det första man tänker när man hör dem. Som somliga känner till så har de blivit uppköpta av Slovenien baserade Schlamberger P&J som tidigare erbjudit Lapis och ”23” greppen.
Precis som många andra företag så startar tidigare anställda ett nytt företag i samma bransch för att de brinner för sin sak.
I Bleaustone fallet så har gänget tagit och startat Core Climbing som är baserad i Sheffield även de. Kjugekull strong boy Carl-Ola Boström är den man ska snacka med om man är intresserad av dessa grepp.
Av det lilla som jag sett så påminner greppen just Bleaustone, vilket är bra. Om det är för att gänget fick behålla formarna kan jag inte svara på. Kanske Carl-Ola kan fylla på med info i kommentarerna.
Speaking of core. Detta var rätt imponerande att se.
Precis som många andra företag så startar tidigare anställda ett nytt företag i samma bransch för att de brinner för sin sak.
I Bleaustone fallet så har gänget tagit och startat Core Climbing som är baserad i Sheffield även de. Kjugekull strong boy Carl-Ola Boström är den man ska snacka med om man är intresserad av dessa grepp.
Av det lilla som jag sett så påminner greppen just Bleaustone, vilket är bra. Om det är för att gänget fick behålla formarna kan jag inte svara på. Kanske Carl-Ola kan fylla på med info i kommentarerna.
Speaking of core. Detta var rätt imponerande att se.
måndag 9 februari 2009
Brotorp
Det sitter en kille på marken med en stor välfylld dunjacka. Plötsligt resar han på sig och tar av sig jackan. Under finns ingenting, som om det var den naturligaste saken i världen. Helt följdriktigt borde han även slitit av sig sina byxor. Efter denna flagranta halvstrip känner man sig naturligt snuvad på konfekten när han halvt påklädd ger sig i kast med stenen. Så här ska det som bekant se ut.
Jag vet inte hur många poäng Linus skulle få i Wiklunds stilkalender för sin klädsel. Helt klart är dock att Sydde mfl inte skulle vinna gillande hos stiloraklet.
Klätterbilder har lovat att i fortsättningen vara en östkustsk motsvarigheten till Climbingpics och Crimp och leverera en ny bild per dag - mycket välkommet. I likhet med sina östliga grannar utlovas även fokus på vissa temaproblem. Januari och februari ska helt och hållet gå i Eldfödds tecken. Att vi ens var ute och klättrade i lördags kan man starkt ifrågasätta. Dimma, duggregn, snötäcke och plusgrader brukar sällan borga för kvalitativa friktionsseanser. Smittad av Cronas och Bancs entusiasm mötte vi upp vid två kvadratmeter drypande sten.
Idag ångrar jag ingenting. "När misslyckades man senast på en 7b+", liksom. Även om vi torkade blev allt snabbt blött igen men det var faktiskt riktigt skönt att klättra ute igen. Det var nog en månad sen sist. Och Eldfödd är ett riktigt bra problem som fallit lite i glömska. Den rekommenderas varmt och placerar sig lätt på topptio över Stockholms finest i 7b+ träsket.
Jag vet inte hur många poäng Linus skulle få i Wiklunds stilkalender för sin klädsel. Helt klart är dock att Sydde mfl inte skulle vinna gillande hos stiloraklet.
Klätterbilder har lovat att i fortsättningen vara en östkustsk motsvarigheten till Climbingpics och Crimp och leverera en ny bild per dag - mycket välkommet. I likhet med sina östliga grannar utlovas även fokus på vissa temaproblem. Januari och februari ska helt och hållet gå i Eldfödds tecken. Att vi ens var ute och klättrade i lördags kan man starkt ifrågasätta. Dimma, duggregn, snötäcke och plusgrader brukar sällan borga för kvalitativa friktionsseanser. Smittad av Cronas och Bancs entusiasm mötte vi upp vid två kvadratmeter drypande sten.
Idag ångrar jag ingenting. "När misslyckades man senast på en 7b+", liksom. Även om vi torkade blev allt snabbt blött igen men det var faktiskt riktigt skönt att klättra ute igen. Det var nog en månad sen sist. Och Eldfödd är ett riktigt bra problem som fallit lite i glömska. Den rekommenderas varmt och placerar sig lätt på topptio över Stockholms finest i 7b+ träsket.
fredag 6 februari 2009
Fredag igen igen
Det är inte alltid saker man skriver har en direkt och tydlig effekt. Mycket sällan förhåller det sig på det viset. Därför är det värmande att se att kättarna på Verket kryper till korset och avsvär sin tro till antibouldringen.
"Det har kommit till min [Peter Bosma] kännedom att vi har brustit i våra rutiner angående ovannämnda problem. Som ytterst ansvarig känner jag mig djupt bekymrad och ni ska veta att detta är ingenting som jag ställer mig bakom. De skyldiga är nu bestraffade, hårt.
Och för att kompensera ert lidande har vi nu införskaffat en ny tv i receptionen med tillhörande klätterfilmer."
Och så slänger vi in lite reklam:
"Vi har även ett antal nya kvalitetsproblem uppsatta för er att åtnjuta."
Det där med TVn är en bra idé så länge de inte envisas med att låtakvalitetsfilmer som 60 years later rulla som de gjorde häromdagen.
---
Vi ser fram emot att följa The Pinkie Show i fortsättningen. Ali "Hot Stuff"-Velin har uttryckt sin förhoppning om att den ska fyllas med smaskigt skvaller från de yngre generationerna. Bruno J Smörjer blir nöjd om de uppfyller:
The Pinkieshow är, som ni kanske förstår, också en klätterblogg men mer inriktad på tävlings- och inomhusklättring. Vi har koll på vad som är inne och ute!
Vi kommer blogga om nyheter i klättervärlden, tävlingar och annat som har med klättring att göra.
---
Något senfärdiga men vi vill ändå skicka i väg en gratulation till Magnus Högström för hans fina vintersäsong som han krönte med High Voltage häromdagen. Högström och Söderin lär fortsatt vara i framkant på boulderscenen i många år framåt. Deras spree i Västervik övverträffar sannolikt den som Crell, Dyl och le Stef hade för några år sedan (som AKV krönte med OGFGA).
Vi noterar också att Mange har ett gott öga för att följa god göteborgspraktika att sätta upp långa hårda problem. Och vi måste erkänna att det är trevligt att det i Göteborg sätts upp problem som i Stockholm hade hamnat på Luhrens interminabla nyturslista som en två bultarsled utan ankare. Är det väder ska jag se om jag inte vågar mig på ett försök vid mitt kommande besök.
Saxat:
We at 8a feels like Magnus Högströms new problem High Voltage deserves to be graded with our freshly invented slash boulder/route scale. Since we have implemented it for famous routes like the Fly 8B+/9a, we feel we would violate our high journalistic standards if we didn't implement it thoroghly. We at 8a feels the new beast of a problem feels more like 8B/8c+ than just a brave and humble 8B.
Apropå 8a.nu skickade vi ett förslag till dom för någon vecka sedan. Vore det inte fint om man kunde ladda uppbilderfilmer på sidan på samma sätt som man gör med bilder? Det skulle vi satsa på.
"Det har kommit till min [Peter Bosma] kännedom att vi har brustit i våra rutiner angående ovannämnda problem. Som ytterst ansvarig känner jag mig djupt bekymrad och ni ska veta att detta är ingenting som jag ställer mig bakom. De skyldiga är nu bestraffade, hårt.
Och för att kompensera ert lidande har vi nu införskaffat en ny tv i receptionen med tillhörande klätterfilmer."
Och så slänger vi in lite reklam:
"Vi har även ett antal nya kvalitetsproblem uppsatta för er att åtnjuta."
Det där med TVn är en bra idé så länge de inte envisas med att låta
---
Vi ser fram emot att följa The Pinkie Show i fortsättningen. Ali "Hot Stuff"-Velin har uttryckt sin förhoppning om att den ska fyllas med smaskigt skvaller från de yngre generationerna. Bruno J Smörjer blir nöjd om de uppfyller:
The Pinkieshow är, som ni kanske förstår, också en klätterblogg men mer inriktad på tävlings- och inomhusklättring. Vi har koll på vad som är inne och ute!
Vi kommer blogga om nyheter i klättervärlden, tävlingar och annat som har med klättring att göra.
---
Något senfärdiga men vi vill ändå skicka i väg en gratulation till Magnus Högström för hans fina vintersäsong som han krönte med High Voltage häromdagen. Högström och Söderin lär fortsatt vara i framkant på boulderscenen i många år framåt. Deras spree i Västervik övverträffar sannolikt den som Crell, Dyl och le Stef hade för några år sedan (som AKV krönte med OGFGA).
Vi noterar också att Mange har ett gott öga för att följa god göteborgspraktika att sätta upp långa hårda problem. Och vi måste erkänna att det är trevligt att det i Göteborg sätts upp problem som i Stockholm hade hamnat på Luhrens interminabla nyturslista som en två bultarsled utan ankare. Är det väder ska jag se om jag inte vågar mig på ett försök vid mitt kommande besök.
Saxat:
We at 8a feels like Magnus Högströms new problem High Voltage deserves to be graded with our freshly invented slash boulder/route scale. Since we have implemented it for famous routes like the Fly 8B+/9a, we feel we would violate our high journalistic standards if we didn't implement it thoroghly. We at 8a feels the new beast of a problem feels more like 8B/8c+ than just a brave and humble 8B.
Apropå 8a.nu skickade vi ett förslag till dom för någon vecka sedan. Vore det inte fint om man kunde ladda upp
torsdag 5 februari 2009
Chuck
Chuck Fryberger är en jänkare som vet hur man hanterar en kamera och ett redigeringsprogram. Men det är ju ingen garanti för att bli en bra klätterfilm. Specimen måste vara den klätterfilm som haft störst förutsättningar att bli något men som i slutändan bara fick omdömet "en massa klättrare som håller långa monologer". Smörjan har vi ju hört många gånger förr...
Nu är han i alla fall på gång med en ny film. Förutsättningar saknas inte för att det ska bli bra. Både klättrare, områden och fotot verkar vara bra. Men ett och annat orosmoment finns också. Voice-overn i trailern blir kanske lite mycket av det goda i längden och vi är inte oförbehållet nyfikna på humorinslagen. Men vi ser fram emot den. Det gör vi. 2 damer har lyckats smyga sig in i det 19 'man' starka startfältet och så en special appearance av Hal 9000.
PURE - A Bouldering Flick by Chuck Fryberger OFFICIAL TRAILER from Chuck Fryberger on Vimeo.
---
Visst är det läskigt när verklighet och kliché sammanfaller? Oraklet på Karlaplan så att säga.
Ulan Bator från Saids blog
Nu är han i alla fall på gång med en ny film. Förutsättningar saknas inte för att det ska bli bra. Både klättrare, områden och fotot verkar vara bra. Men ett och annat orosmoment finns också. Voice-overn i trailern blir kanske lite mycket av det goda i längden och vi är inte oförbehållet nyfikna på humorinslagen. Men vi ser fram emot den. Det gör vi. 2 damer har lyckats smyga sig in i det 19 'man' starka startfältet och så en special appearance av Hal 9000.
PURE - A Bouldering Flick by Chuck Fryberger OFFICIAL TRAILER from Chuck Fryberger on Vimeo.
---
Visst är det läskigt när verklighet och kliché sammanfaller? Oraklet på Karlaplan så att säga.
Ulan Bator från Saids blog
onsdag 4 februari 2009
Exklusivitet?
Ett par dagar sedan skrev DN en artikel om ett nyöppnat gym i utkanten av byn. Några rader i artikeln fick mig att börja tänka efter. Vi tar en titt på två av dem.
”Flera gymkedjor ökade sin försäljning i fjol, trots lågkonjunktur.”
Att byns nuvarande 3 klättergym har ökat sin försäljning kan ingen frekvent besökare ha gått miste om. Att det totala medeltalet av utövarna har ökat är en underdrift, det har exploderat.
Kul för sporten, dock mindre kul för oss gamla rävar som trivdes så bra i de mindre befolkade lokalerna. Det är en påtaglig skillnad på vinterhalvåret. När väl säsongen är igång, med komfortabla förhållanden så är detta inte ett problem, såvida inte alla motionärer bestämmer sig samma dag för att börja klättra ute.
”Ett av XXX försäljningsargument är just att kunden aldrig ska behöva vänta. Därför har gymmen en gräns på 3.000 medlemmar.”
Tänk hur fantastikt detta skulle vara. Aldrig vänta. Eller behöva uppmärksamma någon om att du tänker ge dig iväg på en boulder, så att denne närgångna, disorienterade person kommer att stå precis under dig och invänta en ambulans, in case shit happens.
Att personer som närvarar i klätterhallarna är ouppmärksamma, tycks lösa sig med lite erfarenhet. Man behöver bara få en spark i huvudet för att bli påmind om att det kan gå illa ibland.
Är det för exklusivt för en gammal bohem kultur att efterfråga ett maxantal på gymmen? Gud vet att det skulle vara ett lockmedel för de som gillar att närvara på Karbins Boulder Open. Max 80 pers! Först till kvarn.
Friskis och Fläskis, ursäkta, Svettis, har sedan tidigare ett internetbokningssystem för sina klasser. Är det alldeles för hightech för något så enkelt som endast behöver ett par skor och möjligen lite krita?
Det finns många förslag till just BO situationen, men de tänker jag inte gå in på här och nu. När jag tänker efter, så tänker jag låta bli helt.
The School Room har de flesta hört talas om. Lokala Sheffield klättare som inte har ett medlemsskap på gymmet anser att det är alldeles för elitistik med ett gym som kräver inträdelse prov eller rekommendationer av befintliga medlemmar.
Oavsett om Stockholm får sig ett fjärde gym med eller utan sk exklusiva förmåner såsom begränsat antal medlemmar eller personlig borstare, så behövs det inom den närmaste framtiden.
Det enda inträdesprovet som bör vara aktuellt utöver SKF’s behörighetsprov är en vett och etikett genomgång. Får man underkänt på den delen så delar jag mer än gärna ut några hoppsparkar.
”Flera gymkedjor ökade sin försäljning i fjol, trots lågkonjunktur.”
Att byns nuvarande 3 klättergym har ökat sin försäljning kan ingen frekvent besökare ha gått miste om. Att det totala medeltalet av utövarna har ökat är en underdrift, det har exploderat.
Kul för sporten, dock mindre kul för oss gamla rävar som trivdes så bra i de mindre befolkade lokalerna. Det är en påtaglig skillnad på vinterhalvåret. När väl säsongen är igång, med komfortabla förhållanden så är detta inte ett problem, såvida inte alla motionärer bestämmer sig samma dag för att börja klättra ute.
”Ett av XXX försäljningsargument är just att kunden aldrig ska behöva vänta. Därför har gymmen en gräns på 3.000 medlemmar.”
Tänk hur fantastikt detta skulle vara. Aldrig vänta. Eller behöva uppmärksamma någon om att du tänker ge dig iväg på en boulder, så att denne närgångna, disorienterade person kommer att stå precis under dig och invänta en ambulans, in case shit happens.
Att personer som närvarar i klätterhallarna är ouppmärksamma, tycks lösa sig med lite erfarenhet. Man behöver bara få en spark i huvudet för att bli påmind om att det kan gå illa ibland.
Är det för exklusivt för en gammal bohem kultur att efterfråga ett maxantal på gymmen? Gud vet att det skulle vara ett lockmedel för de som gillar att närvara på Karbins Boulder Open. Max 80 pers! Först till kvarn.
Friskis och Fläskis, ursäkta, Svettis, har sedan tidigare ett internetbokningssystem för sina klasser. Är det alldeles för hightech för något så enkelt som endast behöver ett par skor och möjligen lite krita?
Det finns många förslag till just BO situationen, men de tänker jag inte gå in på här och nu. När jag tänker efter, så tänker jag låta bli helt.
The School Room har de flesta hört talas om. Lokala Sheffield klättare som inte har ett medlemsskap på gymmet anser att det är alldeles för elitistik med ett gym som kräver inträdelse prov eller rekommendationer av befintliga medlemmar.
Oavsett om Stockholm får sig ett fjärde gym med eller utan sk exklusiva förmåner såsom begränsat antal medlemmar eller personlig borstare, så behövs det inom den närmaste framtiden.
Det enda inträdesprovet som bör vara aktuellt utöver SKF’s behörighetsprov är en vett och etikett genomgång. Får man underkänt på den delen så delar jag mer än gärna ut några hoppsparkar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)