torsdag 29 januari 2009

Den sista anarkisten

Känner ni till akronymen SPC?

Minns ni tiden då man fortfarande vände sig till ett och samma ställe för att få svar på livets mysterier? Nu har väl mertalet av er flyttat hemifrån och slutat vända er till morsan, men ni gör det än idag när det gäller annat.

Single point of contact är inte fel, diverse strukturer är uppbyggda på så vis för att man ska hamna rätt vid första försöket. Men när man ovetande vänder sig till exempelvis en kundservice som inte vet vad de sysslar med så hamnar man bara i en oändlig loop, vilket resulterar med att man ger upp, och avslutar sitt whatever.

Man uppsöker hellre ett alternativ till sitt whatever än att återvända till sitt första val. Men om man inte finner ett alternativ, hur gör man då?

Är man av kreativ karaktär så skapar man detta alternativ på egen hand, med förbättringar som skall locka över andra upplysningssugna ovetande.

Hylla de som bordes, men applådera aldrig för unika exemplar, då dessa aldrig kommer att förbättras om det inte finns något annat alternativ.

8a.nu är idag en förverkligad dröm. Det är en unik sida med många lukurativa färdigheter som finns tillgängligt för den tålmodige.

Att folkmassorna ökar vid klagomuren är inte märkligt. Vi har valt ett alternativ som placerat oss i en loop. Förslagslådan är sprängfylld långt innan den ens hunnit placeras ut. Men än sitter vi kvar och väntar på att vi ska få våra röster hörda. Varför?

När klättercommunityn får höra att de konstant letar fel på det nuvarande alternativet av nyinvigda så aggerar vi efter vanligt mönster och försöker förklarar läget. Men varför skall vi egentligen slösa dyrbar tid på att förklara bristerna på en produkt som man själv inte vill använda när man kan presentera en annan?

Just det, det fanns ingen annan produkt med likvärdiga egenskaper. Vi ringer kundservice igen och frågar varför inget händer. ”Vi tar strax emot ditt samtal, du är för närvarande placerad i kö”.

Och där kommer du att befinna dig tills du ruttnar. Bokstavligen.

I samma takt som att antalet bloggar ökade så blev den tidigare, otillgängliga informationen vardagsmat för den ovetande. Ett fantastiskt alternativ för oss många. Men vi är ännu hungriga efter ny information, helst paketerad i ett större format med finare kanter. Vi vill helst enbart vända oss till ett ställe för att få samtliga svar på våra oändliga frågor.

I dagsläget så är den svenska klättercommunityn väldigt splittrad, vi sysslar med våra egna grejer på eget håll, och vill helst inte bli störda såvida vi inte är av den bekräftelsesökande karaktären. Vi kanske bloggar om vi anser att det är något vi vill dela med oss av.

Minns ni tiden då alla som klättrade i Stockholm kände varandra? Tyvärr gör inte jag det, då det var för länge sen den där familjära känslan av samhörighet existerade. Nu börjar dessutom familjen växa ordentligt, så det är svårt att hålla kolla på alla de små liven.

Är vi klättrare innerst inne anarkister som inte vill vara en del av det större systemet? Vi skapar mer än gärna egna alternativ och får med oss jämnlika. Att det existerar utbrytargrupper runt om i landet som skapar lokala alternativ till sina kamrater är bara bra. Den kreativa förmåga finns inom oss alla.

Vad är det som krävs för att få alla samlade under ett och samma tak, i ett forum där det är högt i tak, där vi alla kan visa varandra den respekt och tålamod som behövs i en familj?

Kommentera på nedanstående länk så gör vi ett försök att knyta banden med gamla och nya vänner.

Länken

onsdag 28 januari 2009

Onsdag

Det är onsdag och vi har gjort vår sedvanliga omvärldsbevakning.

Vi noterar följande:

1. Något måste ha slagit slint på verket. Riktigt fett med slint. Nej, det är inte deras förkärlek att slänga upp krimpar till höger och vänster - de gör det med sådan bravur att vi kan ha överseende med ett sådant övertramp. Situationen är mycket värre än så: Minst tre problem slutar med att man klättrar ner och slutar i samma höjd som startgreppen. Låt oss hoppas att trenden med antiklättring snabbt lägger sig ner och självdör i en välfylld tysk vomitoir . Nedåtklättring är inte cool. Vi vet vilka ni är som står bakom det hela! Upphovsmannen och inspiratören har nyligen figurerat i svensk klättermedia prisandes formen. Här har vi oemotsägbara bevis på att han inverkat menligt på ungdomen.

2. 8a.nu och SKF inleder "en Bildvisnings och Träningsseminarie med Chris Sharma i höst". Nu vill vi inte säga för mycket men vi kan avslöja att TBS och 8a.nu arbetar gemensamt på en workshop om integritet och etiska spörsmål i klätterjournalistens arbetsdag. Fuck Yeah!

2. Apropå konstiga saker på Verket noterade vi klätterhandskarnas intåg på scenen. En känd klätter- och forumprofil syntes köra längd på längd i tunneln iförd tighta gummiklädda handskar. Varför inte? Står man bara ut med att vara i blickarnas centrum måste det vara ett helt ok alternativ om man vill köra pump på stora grepp.

3. Pittstimsspolingen bakom Stig Malmiga-kommentarer från inkilningen som "lite extra träning för bålen är aldrig fel, det uppskattas tids nog, om inte av er själva så iaf era flickvänner" "
4. Dagens fråga kommer från Sydde. Vem sa följande om vilken led: "Fingrigt, meckigt och hårt. Ingen led i min smak...". Naturligtvis helt jävla omöjligt att gissa på om man inte googlar, vilket ni nu naturligtvis kommer att göra men försök fundera en stund.

5. Äntligen! Äntligen blir det nya problem på Karbin. Julen ställer till stora problem med grepp- och problemhygienen på Karbin. De sista veckorna har det faktiskt tagit emot att bouldra där. Men nu är det dags igen för ett BO. Masa er dit. Det kommer det vara värt. Tjock-Steffo utlovar stora priser och jag gissar på Stig-M&M och övriga ledbyggare kommer utnyttja sin problemkonstkreationsförmåga till det yttersta. Där finns det också en hel del motivation efter det långa uppehållet.

fredag 23 januari 2009

Fontanlunchen

Ett stycke camembert, två sura skivor boule biologique och en bit tortilla ackompanjeras av en uppstudsig paté en croute. Givetvis innehåller den sistnämnda onämnbara grisdetaljer, frikostigt med pistagenötter, en soupcon tryffel och, otänkbart vore annat, en fet kärna av gåslevermousse. Frasse, moi?

---

Sydde hävdar sturskt att han minsan visst kan förklara vägen till Brotorp så att någon som inte har varit där tidigare hittar dit utan sällskap. Efter diverse olaga dataintrång på domstolsverkets servrar har vi kommit över Syddes hemliga vägbeskrivning:

torsdag 22 januari 2009

Sveriges viktigaste klätterprofil

Idag sätter vi 8a.nu högt uppe på gillar-listan. Vi är klart imponerade över en 8a.nus provokationskraft, ja till och med avundsjuka. Eftersom alla vet att kärnan i TBS tankeverksamhet är lika kletig som en tidig morgon på Folkets kebab, kan man inte förvänta sig att någon människa vid sina sunda vätskor tar något av innehållet på sidan seriöst. Det vi en dag hävdar är sanning, förnekar vi till döds redan nästa stund. Alla vår futtiga försök till att verka provocerande möts därför allt för ofta med en klapp på huvudet och ett ord om att vi är väl för gulliga eller liknande.

Vi dyker ner och tar en titt på det rika utbudet av debatter på 8a:


"Om Sveriges kanske viktigaste klätterprofil har aktivt valt att inte tillhöra Svenska Klätterförbundet under flera år, pga av sitt missnöje, kanske detta säger något."

WHAT?

Vi är helt och hållet chockerade. Skulle Ali Krauf-Machine inte vara medlem av SKF?


-Kraufie lille?
-Vad är det nu då?
-Är du inte med i SKF?
-Öh, jo.

- But, hey mr Smartass! What about you?

- .
- ?
- Tyst protest.
- Mot vad?
-.

onsdag 21 januari 2009

Tabata

”Tabata, å fan e då? Någon jävla diarre framkallande krydda från mellanöstern eller?”
- Nej dumdum, det är någon ny träningsform från Japan.

Nja, ny och ny. Det var kring 1996 som Dr Izumi Tabata fick sin studie publicerad i någon nördig tidning som visade x procent muskeltillväxt etc etc. Ni skulle förmodligen konvertera till emo om jag satte i gång och förklarade närmare på den studien. Vi skiter i det.

Crossfit och tabata övningar tycks bli en vanligare syn och utbudet på bloggarna bara växer. Kraftpaket Mr J Ling har varit insnöad i formen ett par år nu, och nu tycks fler och fler ha hittat till detta alternativ. Och helt tokigt är det inte heller. Lite som klättring, man tävlar bara mot sig själv. Om inte annat så är det ett bra komplement.

Hur funkar skiten då?
En sk Tabata workout är en intervall träningscykel på 20 sekunder av maximal intensitet övning, följt av 10 sekunder vila, repetera sedan utan övrig vila 8 gånger, med en total tid på 4 minuter.

Pretty fucking basic right?
Testa konceptet med enkla chins och posta i kommentaren om ni kunde känna era armar efteråt. Kravet är att ni tar i och inte maskar.

Behöver ni någon som håller koll på tiden åt er?
Slanga Tabata Timern och installera den på mobilen. Den funkar fint, och ringer inte upp något U-land med astronomisk maxtaxa.

tisdag 20 januari 2009

Några rader om helgen och lite annat

Ni kanske har märkt av att det är ett lite lugnare tempo på sidan nuförtiden. Liksom vågorna måste även TBS dra sig tillbaka med jämna mellanrum för att samla kraft... och kanske också slipa på våra analogier. Visst har ni säkert märkt av att det har känts lite andefattigt, urvattnat och stundtals också oinspirerat på sistone.

Lördagen var definitivt veckans kylslagna höjdpunkt. Gnistrande väder och klätterförhållanden som inte var helt värdelösa. Johanx2 från bilder.

Svälthammaren tronar som en kvarbliven ensam jättetand mitt ute på en åker i närheten av Focksta. Dess fantastiska skepnad till trots tog det lång tid innan aktiviteten kom igång där ute - långt efter att betydligt mindre och mer ointressanta stenar hade utvecklats. Två hårda problem som hör till de finare i länet borde nog locka till lite mer aktivitet. Kombon Campusblocket och Svälthammaren en vacker vinterdag känns lika gjuten som gåslever och Sauternes eller, om ni är på det humöret, sirapslimpa och Oboy.

Team lyckades skicka Syddes projekt 6c+/7a. Lika topplös som Captain Bringdown - utan och borstning får man nöja sig med bayersk urtoppning. Toppfrosten blev vi inte av med på Watchtower så även om Sydde randonerade starten blev det ingen glory denna gång.

Inte så värst många avslutade upplevelser men de oavslutade ska ju inte vara så dumma de heller om man får tro folk - en inställd spelning är också en spelning så att säga. På Campusblocket blev åtminstone ett problem avslutat. I väntan på assisen fick vi ihop ståstarten till Fingertoppskänsla 7b/b+. Garanti på assisen vid nästa besök. Fina flytt på värsta typen av kjugegrepp. Är problemet att rekommendera?

---

Ingen vinnare i den populara tävlingen. Tur det, då får vi dricka sauternen själva.

---

Vi fick ett samtal av... låt oss kalla honom Deep Throat. Enligt den extremt tillförlitliga källan DT vågade Steffo aka Solariestefan aka Tannenbaum inte ta av sig tishan vid ett enda tillfälle under förra veckans session på KC.

Ni läste rätt. Det här är naturligtvis det sista tecknet som fullbordar vår tes om att den tid då gemene man slängde tishan och bröstade upp sig redan i entren till gymmet är förbi.

Det är den sista bastionen som har fallit. Vi kan inte dra oss till minnes att vi sett säkra nakna kort som Wulfen eller Kraufvelinen i bara mässingen på det sistone. Är det en generande ryggbehåring som till slut har vunnit över exhibben? Eller har hormonnivån sjunkit - om man får tro spjutspetsforskning har en låg hormonnivå en klart positiv inverkan på den cerebrala aktiviteten. Även om det vore intressant att bli motsagd på just den här punkten så är, enligt våra källor, varken Wulfen eller Kraufen vare sig kvinna eller i klimakteriet - så hela den här hormongrejen är nog ett villospår. Faktum är att vi knappt ser dem på gymmet längre. Kraufman håller till i ett källarhål och var Wulfen håller hus vet bara gudarna (typ Bolander).

Men var lugna alla lovers av unga män ur den avklädda nomenklaturan. Enstaka grupper och exemplar av Homo Impudicus går fortfarande att observera, företrädesvis på Verket.

---

För er som vill se lite skabbklättring i Australien bifogar Mat Adams sitt senaste alster:

torsdag 15 januari 2009

Le chainon manquant

Det här problemet i Canon har jag alltid sneglat på. Det ser inbjudande ut så när som på en liten detalj. Faktum var att trädet knappt känns i vägen förutom på slutet där dabfaktorn är enorm. Fin dynamisk 7c med allra finaste fontangrepp. Mina varmaste rekommendationer:




Ali tipsar om månadens bok. Stor vill-ha-faktor på den. Jerry Moffatt behöver ingen vidare introduction. Vi på TBS föreslår att ni ungvalpar tar och tjackar den och lär er lite om karln som fick Ben Moon att se klen ut.

Boken beskrivs bl.a. med följande;

This is a first-hand account of what it takes to be the best: the ups and downs, the extraordinary level of dedication to training and climbing, the iconic characters of the time (Wolfgang Gullich, Kurt Albert, Ron Kauk, John Bachar, Ben Moon, Jean Baptiste Tribout – legends in their own right) that Jerry climbed with and with whom he wrote rock climbing history.

Enligt förlaget så håller autobiografin med Ron Fawcett på och avslutas oxå. Men ni behöver inte hålla koll på releasedatumet. TBS kommer att hålla koll den åt er. (Nåja)




Till slut. Efter många om och men och huvudvärk lyckades vi lista ut följande:




---

Dags för en liten gissningslek.

Vi har tre killar: AK, Bruno och FS
Vi har tre bålbredder (armhåla till armhåla): 28, 33 och 36 cm

Para nu ihop dessa.


//AK o B

måndag 12 januari 2009

Tights?!

Visserligen så är det en månad kvar tills den sista deltävlingen i KC’s Fifth Fresh går av staplen. Men det kommer att bli en kväll att minnas om vi alla tar och vågar bjuda det där lilla extra på oss själva denna gång.

Robo bjuder på lite detaljer inför kvällen;
- Johan Käcks fantastiska jazzband, Nevsky Prospekt, kommer att finnas på plats som vanligt.
- En ordentligt drinkbar kommer att finnas tillgänglig med personal från två av Stockholms bättre drinkställen.
- Prisutdelning för kvällens bästa klädsel?!

Hallå, vänta nu lite. Bästa klädsel, nu får du förklara dig!
”Temat är tights, nu snackar vi old school 80’s übertights som skulle få din flickvän att behöva oroa sig över din sexuella läggning”.

Hade klättermodet följs samma cykler som den övriga modevärlden så hade vi sett betydligt fler killar i tights på klipporna samt gymmen. Nu är det dock inte så. Visserligen så tror jag dock inte att det kommer att komma tillbaka som en större fluga. Inget jag skulle våga betta all in på vilket fall.

Kommer dock att bli väldigt kul att se vad folk har för gamla trasor i garderoben som de vägrat slänga bort, just utifall det skulle bli aktuellt igen. Skriver vi att det kommer att funka bra med armens gröna långkalsonger så får vi säkert en och annan från Nynäshamn på plats denna kväll. @ Deng : det funkar hur bra som helst.

Själv är jag lite sugen på dessa; vad sägs?
Dyker ni upp fredagen den 13:e februari som kommer ni att få svar på vilka det blev.


Edit: Bara för Climbersmedia photogenique!:

Det var bättre förr

Vi ber om ursäkt för vår något överdrivna ton i det senaste inlägget. Med några dagars eftertanke har vi insett att livet som hockeypappa i klättervärlden inte är det lättaste. Klart att man blir bitter när man inser att man skjutsat odågan till träning efter träning - i en lokal som egentligen mest liknar en gammal stinkande gubburinoar - och att man inte kommer att få en endaste krona i avkastning för detta. Annat var det på den gamla goda tiden. Om jag inte minns helt fel kunde en Mercedes på prisbordet på VC-tävlingarna i Tyskland. Sponsoravtalen var på helt andra nivåer; det sägs att the Almighty Patrick Edlinger fick över miljonen franc i sponsorpengar. Ungefär då började vi klättra. Sen gick det bara utför med pengarna samtidigt som klättringen har vuxit.. Även i Sverige har det blivit någon form av allemanssport, extremt lättillgängligt genom många nya fräscha klättergym. Klättergymmen börjar i allt högre grad även likna vanliga gym. Men fortfarande lyser den stora cashen med sin frånvaro. Klart man blir desperat. Om ungen ändå hade valt någon annan sport så åtminstone kunnat drömma om framtida feta konton.

---

När vi ändå är inne på gymmen tar vi en titt på Karbins nya attraktionen: Tunneln.

Tunneln är klart ett positivt tillskott till Karbin. Vi vill också göra klart att vi tycker att boulderväggarna tillfälligt har försämrats i och med att vågen försvann i samband med tunnelns tillkomst. Ibland måste man bita ihop en liten stund för att få det bättre. Och det lär det bli: Med tunneln är även en övervåning utlovad, om sisådär två år enligt våra prognoser.

Tunneln är helt klart bättre än KCs och i klass med KVs. Enda större invändning vi har är att det är lite snålt med utrymme för att hänga loss, 2-3 dm extra hade varit på sin plats. Nu draggar man nästan knäna i madrassen när man hänger loss... Taket på slutet känns omotiverat långt men det gör ju knappast någon skada där det är.

fredag 9 januari 2009

Flamman

Innan vi glömmer bort det måste vi passa på att gratulera Flamman till The Slap Story som han gjorde i Syddes sällskap i tisdags. -5 och sol och Sydde var nära att få till FGA. De börjar bli starka de små liven...


Ny intressant figur har dykt upp på 8a.nu. Kolerisk på ett sätt som man bara måste älska. Visst är det gulligt?

"WM i Globen kanske? En ny hall! Eller fler?"

Vi instämmer i jeremiaderna och skanderar ett enfaldigt: AVGÅ!

"Ni andra som deltar i denna diskussion SLUTA SVÄR!!! Tänk på vilka signaler ni sänder om klättring med ert vulgära språk !!!!!!"

Finns den här mannen på riktigt, i den verkliga världen, eller är det någon som har kul igen?

Men har verkligen en poäng. Snälla alla som svär, sluta upp med det! Tänk på vilka signaler ni sänder om klättring.

Hahahahahaha, vi får tacka styrelseproffset Manne Fordik för fredagens humorinslag.

torsdag 8 januari 2009

"När får vi läsa om din bleauresa?"

Egentligen var det inte mycket till fontresa man kan se det som ett litet pit-stop på vägen söderut. Mor har sålt gammalt hus i Lyon och köpt nytt gammalt hus i Le Vigan strax norr om Montpellier. Helt klart att betrakta som ett genidrag om man vill träffa sin högt älskade son lite oftare. 2 mil från Thaurac, 5 mil från Claret och med ställen som Tarn, Jonte, Hortus och Pic St Loup för att inte tala om lite schysst En kort men klart svår röd 6a i Canon. Tog oss flera försök innan vi hittade rätt beta.


Har ni sett japanen med videokamera som huserar på Place Morin företrädesvis vid Carnageblocket? Han var där igen. Ångrade mig att jag inte försökte mig på en pratstund. Han är alltid där. Apropå 8a.nus lista över "vardagshjältar". Fascinerande typ, han bor för övrigt på Etap Hotel inne i Avon om ni vill stalka honom på riktigt.

Efter att ha sett min kamp skrattade Katrin rått när hon hörde att problemet bara var 5b.


Apropå stick kan jag bara konstatera att det inte är optimalt med minusgrader men att det blir bra om solen ligger på. Optimalt är nog mellan 0 och 5 och det borde nog gälla även granit.

onsdag 7 januari 2009

Som vi har väntat...

... på att personen som är något av en kultfigur här på TBS ska återuppstå ur tystnaden. Vi var djupt oroliga att något hade hänt vår man i diasporan.

Äntligen!

söndag 4 januari 2009

God fortsättning

Hallå där. God fortsättning på er samtliga.

Vi kickar igång det nya året med en kort nyhet från Fontainebleau där Bruno befann sig för ett par dagar sen.

Sms:et löd; "Gjorde Balans lätt igår".

Om han syftade på La Balance i Apremont Envers så skulle jag inte bry mig säkert mycket, då den står som en 4+. Men det var ju the one and only in Cuvier som gällde. Han får summera sin resa senare. Sticket var tydligen inget man kunde klaga på.

Då somliga ser ut att ha avslutat sitt klätterår på ett bra sätt, så vänder vi våra blickar framåt. Vad är det som gäller i år, boulder, sport, trad? Vad har ni för mål 2009?

Är det första målet att jobba av julbordsbältet som mig?


Under juletiden så blev jag smått senilbulimisk och omvandlade mitt sexpack till en bag-in-box.

Men det finns hopp enligt experterna. Crossfit verkar vara det hetaste samtalsämnet i byn. De redan insnöade träningsnarkomanerna tycks få fler och fler att våga försöka något nytt.

Vem vet. Kanske man kan komma i samma form som denna yngling var en gång i tiden.



Filmen togs i mars 2005.