"Jag är nu officiellt tjock" deklarerade Ali högt vid förra veckans besök till Stockholms stolthet Högdalen. Ingen av de närvarande kunde nicka instämmande till Alis utsaga men ingen vågade av naturliga skäl heller säga emot. Säger Ali att något är på ett visst sätt då är det just precis på detta sätt. Tyvärr kanske det låg en gnutta sanning där ändå. Häromdagen lyckades upptäckte Ali att en av juggarna vid femtebulten på Panta Rei flexade rejält. Så rejält att det föranledde en reträtt. Bruno som länge har ogillat Örnberget just för dess lömskefulla karaktär är inte förvånad. Frågan är inte om utan när någon kommer att lemlästas av ett nedflygande klippstycke. Det lossnar både stort och smått och det har varigt några tillbud där utgången varit lyckosam. Hade det inte varit för fem-sex riktigt fina leder hade man lika gärna kunnat spränga skiten.
Ali berättar:
Tisdagens tur till Örnberget bjöd det på en och annan överraskning, av den lite mer obehagligare karaktären. Då jag är en sk city kid så hörs jag tydligt när jag väl kommer i kontakt med något av naturens skapelser i skogen. Det märktes tydligt på lördagens utomhusträff i Ballingsta.
”HOLY SHIT. Did you see the size of the motherfucking ant!?”
Enter the Påhlman.
“Ja du Ali, du är i skogen nu, i skogen finns det djur och insekter.”
Hmmm, varför lärde vi oss inte om sånt i scouterna? Uppväxten i förorten präglades av en helt annan ”utbildning”. Kanske kommer i något kapitel i min biografi år 2050 – When keepin it real goes wrong.
Till annat som bör uppmärksammas ordentligt. Att Örnberget är lite löst och att det kommer sten farandes men jämna mellanrum är inget nytt. Men på just Panta Rei så bör klättare ta det lite extra lugnt. När jag i tisdags befann mig vid juggen parallelt med den femte bulten så fick jag blockras deja vu. Greppet sviktade lite och lät helt ihålligt. När det väl kommer ner så bör säkringsmannen stå vid sidan av leden och EJ rätt under. För det kommer att komma en STOR bit ner.
Vad har Stockholms Bultkommité för policy gällande rensning av lösa grepp på leder?"
Jag vet inte vad bultkommiten har för inställning till lösa grepp men en sak är säker: De ska slås bort. Förr eller senare kommer de att lossna och gör de det när man klättrar leden/problemet riskerar man att lobotomera sin säkrare/spottare. Alltså: Stöter du på ett löst grepp på en led är det nästan din skyldighet att avlägsna det med tanke på dina medklättrare.
Det har dykt upp några frågor om Åland. Var problem går och hur problem startar. På frågan om var problem startar kan vi inte säga så mycket mer att man startar som man själv finner bäst. Det är ett problem om man använder areten och ett annat om inte använder areten. Ganska enkelt, n'est-ce pas? Graden? Ingen aning. Hur hittar man till The Pope?
1. Missa sista färjan hem.
2. Fixa plats på den långsamma nattfärjan från Långnäs.
3. Åk runt med en frustrerad Påhlman.
4. Stanna där ni skymtar berg.
Det ligger i närheten av Lumparland. Området kanske kan bjuda på ca 50 linjer värda att klättra. Väl värt att besöka om man har någon timme att slå ihjäl innan färjan.
2 kommentarer:
Att Ali tycker att ett grepp sitter löst behöver inte betyda nåt för oss andra. Antagligen rör greppen bara på sig när Ali drar i dem, för oss andra sitter de säkert fast (nu blir det väl jag som drar ner greppet på Panta Rei bara för det).
Och Ali, bultkommittén är väl inte samma sak som rensningskommittén. De är heller inte nån bergsstädningskommitté som du antydde i ett tidigare inlägg ang sotet i Flaten... :-)
när till och med svenskt urberg ger vika så tänker jag faktiskt sluta lyssna på Alis klagoande över mina "lösa" grepp....
Skicka en kommentar