Till Svarttjärns försvar

Halvdag på jobbet och snart bär det i väg till Långholmen. Igen. Le Stef ska köra på sitt projekt Gravediggerz och jag ska väl mest heja på. Linjen går på framsidan av stenen och skulle, som Steklund skulle ha uttryckt sig, följa båtkölen uppåt. Tyvärr slutar problemet i intet och tur är väl kanske det då stenen är obehagligt hög på det stället.

Johan Luhr gjorde ett snabbesök i Noret och konstaterade att det var för kallt för att köra på sitt projekt. För kallt! Ni läste rätt. Mannen som svettas inifrån så fort nålen passerar 5 grader tyckte att det var för ruggigt. Som ni vet sken solen och var riktigt behaglig när vinden inte levde om. Istället drog han till Uddeuddsberget för att tradda lite. Det var några som trotsade "kylan": Olof gjorde en 2:go av en ny 7c+/8a och Johan N gjorde detsamma med Kaxi. Olof är nog en av dem som verkligen anammat och omhuldar 2:go konceptet. Enligt honom har det lyft hans scorecardrelation till en helt ny nivå.

Med risk att få Sur-Hasse efter oss: lite tjat.

Jens är ånya ute på korståg mot softa branta småklippor i Stockholm. Trots att vi misstänker att belägringen av Flaten ännu inte är avslutad så har han nu valt att öppna upp på flera fronter. Vi känner att vi måste säga ett och annat ord till Svarttjärns försvar.

Periferi var ursprungligen ansedd som 7c+. En och annan har därefter tyckt att den den hållit 8a. Vad har vi då? Jo, ett föremål för uppgradering! Personligen anser jag att det är ett fall av självbedrägeri att anse att den är hårdare än det ursprungliga gradförslaget. Luhrens två 8b-varianter har bara varit gradförslag. Samtliga repetitörer av Anatomi har ansett att 8a+ varit mer rimligt. Samma sak med Paff. Nya metoder helt enkelt. Det är ju inte direkt så att det är gamla grader som skall nedgraderas, det är snarare nya grader som skall stabiliseras. Samma sak gäller Kristallbandet och Gränslandet. Jag skulle gissa på att Kristallbandet i framtiden kommer att ses som antingen lätt 8b+ eller hård 8b och Gränslandet landar på en gedigen 8c.


"Jag skulle gissa att 80 % av de leder som blir nedgraderade i Sverige är mycket korta och överhängande leder. Den främsta anledningen till detta är att det är relativt sätt enklare för nya klättrare att tillskansa sig '8a power' i jämförelse med '8a teknik och uthållighet'.
8 av 10 som sätter pers gör det på mycket korta leder!"

Jag tror att Jens glömmer att folk tillbringar extremt mycket mer i gymmen idag än 1995. Samtidigt som aktiviteten ute på klipporna, i synnerhet de mindre branta har avstannat, så har aktiviteten inne på gymmen exploderat. Att flera av de branta leder som sattes upp på den tiden har nedgraderats är inget att förvånas över.

Påstående att det relativt sett är enklare att skaffa sig power än teknik är inget som enkelt låter sig bekräftas. Idag tillbringar de flesta fler timmar i gymmet än ute på klippan. När jag började klättra var det i princip uteslutande sva/vertikalt som gällde eftersom det var det enda som fanns i Uppsala. Efter något år kunde jag göra 8+ och hade topprepat Bolanders 9- men jag tyckte ändå att den enda överhängande turen, 8-, som fanns i Ålandsdal var den hårdaste jag hade klättrat. Idag skulle jag campusera den överhängande leden men jag skulle inte ens lätta på de hårdare sva/vertikala turerna.

This ain't no Hula

Äntligen har den retliga försommarvärmen lämnat oss och kylan har åter lägrat staden. Inte för att det egentligen är särskilt kallt men någon form av stick är det i alla fall. Och det gläds vi åt. Dessutom dövas det dåliga samvetet över det onormalt varma vårvädret; den kollektiva arvssynden är nuförtiden en kollektiv klimatskuld. Men, ska man tro geologen och oljeprospektören Steklund ska vi oroa oss mer för att jordens magnetfält försvagas. Alla vi som har sett den fantastiska filmen the Core vet förstås vilka osköna konsekvenser det kommer att ha för vår vardag. Då och då måste man se några riktigt usla filmer för att verkligen uppskatta de som är bra. Valfri film med Kevin Coster går an. The Postman skall helst ses på bio för att effekten skall maximeras. Räcker inte det kan jag varmt rekommendera Hard ticket to Hawaii eller valfri produktion från Malibu Bay Films . Jag vet, det är bra grejer rakt igenom. This ain't no Hula.

Den här veckan har det varit en viss aktivitet ute på klippor och block. Jag och Påhlman var ute i Noret och jobbade resultatlöst på "ultraklassikern" Enigma 8a+. Startmovet är en lurig jävel men nu har vi fått beta och då kan vi börja jobba på den på riktigt. Enigma är definitivt det bästa av de hårda problemen jag har stött på i Stockholm. I övrigt finns det en fin 7b som Norrlands-Peter har satt upp; Brant med förvånande grepp. Lite annat smått och gott hittar man i området vilket gör att området faktiskt är ganska trevligt.

I onsdags var det ett gäng ute på Långholmen och det kändes förvånansvärt halt trots att det var snorkallt. Jag klättrade det här problemet men jag kan inte riktigt claima det då det blev en massa olika touchar när jag kröp ut från grottmyningen. Det har inget med kroppspänning och teknik att göra. Le Stef visade dock god stil och länkade ihop det hela från the Real assis. I Nybro frodas ett visst förakt mot stockholmsklättringen. Det har gått så långt att Kalmar-Johan inte ens bryr sig om att ta med skorna ut. Jag tror faktiskt att han aldrig har bouldrat ute i Stockholm. Men det är ju alltid trevligt med sällskap och han har nästan lovat att ta med skorna till Noret nästa vecka. Jag misstänker att han kommer rygga när han ser lastpallarna vid landningen.

Flamman och Måns har lyckats göra Frisco Kid. Frisco Kid har varit ett allmänt projekt den senaste tiden. Den värsta hypen kring Anneberg har svalnat lite även om Per Holm och Christoffer var där i söndags så hängde det tio personer på Örnberget och väntade på sin tur. Jag misstänker att när Frisco Kid väl har avklarats så kommer Sator att bli nästa projekt och därefter Breaking the law. Björn gjorde förövrigt också Siddharta som han ödmjukt graderade till ursprungsgraden. Siddharta har blivit snäppet hårdare sedan ett av greppen på det lägre cruxet har gått sönder. Normalt sett kan man komfort klättra sig igenom det men nu är det ett halvsvettigt move innan man kan pusta ut på juggarna.

Imorgon blir det Åkers igen om allt går som det ska och då lär sticket vara lite bättre än sist.

Vi avrundar veckan med en glimt av Gert Fylkings magnum opus.

Fyllesnack

Mitt i kontorskaoset så ringer telefonen, John P vill ha beta till Houdini.
”... är du själv ute? Du kanske vill vänta lite så kan jag komma och spotta dig”
- Ge mig betan, hör jag inte av mig om en timme så ring efter en ambulans åt mig.

Hur fan skulle det här gå nu, grabben kan verkligen inte hälhooka?
Mycket rikigt så kunde han inte det, men han skickade linjen efter 5 press, utan den ”magiska hälen”.

Lite senare på kvällen så sluts vi upp tillsammans med Crell, Jon och Robin på Ljunggrens för att diskutera helgens planer och den gångna veckan.
Robin kunde med ett gott humör berätta för Crell och John att han skickat Det Onda Ögat på Anneberg under dagen. Han lyckades hitta de korrekta moven som grabbarna dagen innan slarvat med.

Seko har hört av sig till Crell och berättat lite kort för honom om hans Huecoframgångar.
1 8a+, ett par 8a och en jävla massa V9 flashar.
”I will make Slashface now, call you later”
Hoppas det gick bra för den brutala turken.

Senare på kvällen så springer vi in i Brismo som lyckats faceplanta och brutit tummen... igen.
Lång story om Vita bergsparken och en bräda, samt ett räcke som inte skulle vara där.
Såg rätt nasty ut efter vurpan, inte en förbättring direkt. Örat såg fan ut att kunna trilla av vilken sekund som helst.
Men men, han var glad över sin accent av Crells hjärtelinje, Le Loup Magnifique FB8a i Farsta Strand som han skickat timmar innan sitt besök på SÖS.

Le Stef har landat i Stockholm nu, ska försöka sluta upp med honom så fort tid ges för en lite längre intervju. Återkommer med lite high lights från hans månadslånga rip trip.

/A