Back from the dead

Har äntligen kört igång lite lätt igen efter att mitt högra långfinger för snart en månad sedan blev, så att säga, faaaakt app. Har aldrig råkat ut för någon ”riktig” fingerskada tidigare, men det började göra så ont att jag helt tappade sugen att klättra och tog en 2 veckors paus. Summeringen av de veckorna är att det är fruktansvärt tråkigt att vara skadad. Var så tillbaka i lördags och drog igen, och det verkar som att jag kommer kunna klättra i sydafrika trots allt. Fingret känns bättre även om jag känner av det, och jag undviker dynamiska flytt på små grepp med höger hand. Tar det fortsatt lugnt fram till resan och kommer inte direkt vara i någon superform.

Roligare är dock att Freddie slutat fisa runt på 7a+ och lagt i nästa växel. Potentialen har som de flesta vet funnits där sedan ett bra tag tillbaka. Det var ju bara en tidsfråga innan 7c skulle göras och nu när barriären är spräckt förutspår jag att fler hårda problem snabbt kommer få ge med sig. Jag använder Brunos favorituttryck ”Jag har hört att det ska va soft där (fyll i valfritt område)”, och hänsyftar förstås på sydafrika ;-)

Apropå Bruno så har han samlat på sig en verkligt imponerande ticklista för 2007, även om han aldrig skulle erkänna att något av det han gjort kännts hårt. Eftersom han bara verkar bli starkare och starkare med åren så undrar vart det skall sluta, och när han får tummen ur och gör Fibyareten – en av Sveriges bästa linjer.

För att återgå till klättringen här nere så var lördagen väldigt trevlig. Vi drog ner till Dyl’s hemtrakter och jag blev väldigt positivt överraskad. Skönt att få dra på något annat än grit nu när det blivit varmt. Kände mig sjukt svag men slet mig upp för några problem. Måste dock tillbaka när jag känner mig starkare och göra Bus stop och Jerry’s roof (båda två är branta och 7c). Kunde göra alla moves på båda problemen men var för ur form för att länka ihop dem. Marko imponerade något enormt och var väldigt nära att flasha båda. Kanske är vi tillbaka i Wales redan nu till helgen om vädrets makter inte sätter stopp. Bildgalleri från en del av vårens bravader dyker upp på måndag.

Annars snackas det mycket här nere just nu om McClures nya 9a+, och det faktum att han inte kunde hänga från greppen på Gaskins 9a+ in närliggande Giggleswick...

I bakvattnet kring uppståndelsen kring Uppsalas första 8a smög sig en inte så liten nyhet in på Bloxc. Det förtjänar att uppmärksammat eftersom det är ett problem av klass, rang, historia osv. Stained Glass omnämns i samma andetag som legender som Fred Nicole, Sharma och den outtrötlige FA-maskinen Flodin. Till det sällskapet har en liten rödlätt kille från Bromma sällat sig. Grattis Robban. Vi visste att ni skulle börja leverera. Och, det finns ju hårdare problem i Buttermilks, hårdare lär det bli innan de kommer hem igen nästa vecka.

Dylan, som inte kunde göra mycket annat än se på från andra sidan sundet när Flodin plockade "the last great line"i Focksta, gjorde det som XX inte förmådde och sände klassikern Terrace i Burbage. Bilden bistår Planetfear med.

Jag invänder att det skulle vara "The last great line" i Focksta. Det finns några linjer i kaoset på de stora blocken som kommer bli både hårda och fina. Sittstarten till Billybob får man inte glömma om man gillar monos, vilket jag gör. Sittstarten till Ultramagnetic lär inte heller skämmas för sig och är man beredd på att knata lite mer finns det en del bra linjer. Steklund är på sätt och vis lite mer bevandrad i Focksta än jag och kanske kan lyfta fram det jag har glömt.

Into the caves

Dylan fortsätter prestera i Wales. Det går tydligen rätt bra att klättra bara man vet vart man skall åka, vilket är en lite passning till Mr "England suger på alla sätt". Vädret var tydligen så illa att Dylan suttit och tryckt i en grotta i helgen. "We were stuck in the caves". Där lyckades han addera, till sitt redan imponerande, scorecard en ny 8a och en 7c, Trigger cut och Rockatrocity. Vi har pressat på för att få bilder och kan kanske hoppas på att få det när han gör 8a+ linken till Trigger Cut. Det börjar bli en fin samling problem som Dyl har skrapat ihop. Klassiker som Brad Pitt, Deliverance och Moon Lander i Nockeby får i alla fall oss att avundas.


Av mindre dignitet men ändå: Det blev som sagt en liten utflykt till Källberga. För egen del blev det en dag fylld av misslyckanden. Några ljuspunkter var det dock: Det går att tända en brasa med en brännare men inte att göra åverkan på sten, två kristaller flög i väg. Slutet på projektet börjar nu lösa sig. Funderar ödmjukt och modigt på att det kanske kan röra sig om 7b-7c men som vanligt kommer prestationshetsarna börja skrika sandbag.

Som vanligt stjäl vi dagens foto. Idag är det Sydde som ofrivilligt men vänligt bistår med Marge Simpson bouldrandes i Källberga.


Veckan börjar bra efter att internetklättervärldens två största entertainers har varit igång från varsin del av landet. Jens Larssen i Göteborg och M&M i Stockholm. För er som missat så är det bara att knata in på 8a.nu och läsa kommentarerna under Domarlösa bouldertävlingar. Vi uppmuntrar och stödjer Mickes träningsinitiativ men ställer oss undrande inför en del av hans påståenden.

"ärligt talat hur många barn skulle släpa sig ut på lördagsmorgon och klättra på ca 50 stenar utan någon riktig säkerhet... jag har väldigt svårt att tro att det alltid skulle komma stora deltagarskaror. =) "

Ärligt talat, det är dags att Micke skrapar ihop ett gäng och beger dig till Font. I Font är det som bekant nästan outhärdligt mycket folk och barn under en del helger och under skolloven. Där finns det också särskilda barncirklar som är mycket populära. Där kommer ni att upptäcka att barn i stora skaror klättrar "utan någon riktigt säkerhet" på "lördagmorgnar".

Till sist gratulerar vi Göteborg till att de äntligen fått en träningsanläggning som närmar sig Stalletklass! Vi tror dock att fabben är en fortsatt favorit för bouldring och träning.

*Uppdatering*

Oskar och Jonathan tillbringade natten med att ligga sked på en liten hylla i Red Rocks. http://www.granitbiten.com/?m=4. Mysigt för dem.

Fucking Great

Då är det dags igen för för det lilla styrkefenomenet Dylan Smith att återvända till sina barndomsgröna ängar i Wales och ägna sig åt det som majoriteten av alla walesare är usla på nämligen bouldering. Genomsnittswalesaren fördrar rugby och några pint framför att leta luckor i regnet för att kunna bestiga tre meter sten. Ali har luskat lite och lyckats få tag i Dylan för att få veta hur landet ligger i väst. ”Fucking great” och soligt men lite för varma förhållanden för grit (vad är det med oss klättrare egentligen: kan vi aldrig bli helt nöjda. Se vårat tidigare inlägg). BigC misstänkte dock att det hela var en ursäkt för ett misslyckande på den 7c+ som BC flashade i snöstorm. I snöstorm!
Hursomhelst så har det blivit några 7b+ highballs i Burbage south och två 7c i Earl samt lite annat smått och gott. Fair enough, låter grymt när man sitter och tittar ut på snödrivorna. Lite dåligt stick skulle man kunna leva med. En flash som Dylan tyckte var lite soft. Vi trodde att alla problem man flashar är hårda för graden. I alla fall hävdar vi det ända tills våra polare gör det samma – då blir de softa. Öh, det där lät lite konstigt. Anyhoo...

Bra jobbat Dyl! Hoppas du river av BigCs problem och några till.

/J & A