Mad Dog

Mad Dog har klippt ihop en liten film med några bekanta ansikten som Scoot, Dan och Bronte. En del om er drömmer säkert fortfarande mardrömmar efter den köttiga fotbollsmatchen sommaren 06 där flera i förtid fick avbryta sin vistelse. Nåväl. Bruno har tillbringat månader på de mossbevuxna lerhögarna och börjar åter fantisera om fingerhål, nybryggt öl och att moffa i sig lass av leberkäse mit spiegeleier; även AK hyser en svaghet för monos.

För er som har lite svårt att komma på vem Mad Dog är kan gå till 2.52 i första delen och lyssna på kameramannen. Vad kan ha fångat hans uppmärksamhet? Bonus till den som fixar problem och leder.

Frankenformaliteter

Den absolut sista delen för den här gången. Det har varit mycket och struligt med bilderna. Blogspot har valt att sålla bort några av bilderna som vi själva har ladda upp men sett mellan fingrarna när vi helt plumpt stjäl bandbredd från andra websidor. Det finns mer historier att berätta från Franken. Olofincidenten är ju given men jag har själv varit inblandad i en ännu mer skrattretande incident i Andeltodrom som Olof mer än gärna kryddat återger. Jag lovar, den kommer inom kort. Den behöver bara mogna lite till så att den blir lika härlig som en vällagrad Münster.

Resa dit
Egen bil till Franken funkar fint då det ligger hyfsat nära Sverige. Vill man dock vara lite mer bekväm och flyga har man dock några alternativ att välja mellan. Ryanair till Hahn är det billigaste. Vill inte gärna rekommendera Ryan. Det ligger dels långt bort, har du otur fastnar du i kö på autobahn, och dels är Ryan jävligt sunkiga i allmänhet; bara 15 kiloslimiten är tuff att klara med allt klätter- och campingkrimskrams som ska med. Rådet är alltså att inte flyga med Ryan och boka något annat snabbt innan någon preisknüller i erat sällskap hinner boka till Hahn. Bättre är då att flyga direkt till Nurnberg även om det innebär en mellanlandning. Då hinner man klättra samma dag om man väljer rätt flyg och är du ute i god tid blir det inte så värst mycket dyrare. Godtagbara alternativ är också Frankfurt (den riktiga) eller Munchen men det tar typ två timmar om man klarar sig från köbildningar på autobahn.

Hyra bil
Bil är billigt att hyra. Leta lite bland de etablerade bolagen så hittar ni alltid något. I somras hyrde vi en liten 206a i tre veckor för drygt 4000. Ingenting, om man är några som delar.

Bo
Det vanligaste är att man tar in på Oma Eichlers camping. Det är billigt och det finns gott om klättrare att umgås med. Känner du för att lyxa till det kan du hyra ett skjul för bara en euro extra per natt. Ett värdigt alternativ om man inte orkar släpa med sig tält och liggunderlag. Jag har kört med både kudde, lakan och duntäcke vid flera tillfällen. Ännu lyxigare blir det om du tar in i något av de rum som Martha har till förfogande. Då får dessutom ett schysst kök och fria varma duschar. 10 euro natten kostar det kalaset vilket är betydligt billigare än de pungslag som de svenska lågprisalternativen vandrarhem delar ut.
Nackdelen med campingen är att den inte ligger optimalt placerad. Jag hade hellre sett att den låg i närmare Waischenfeld, Gössweinstein eller Pottenstein så att man skulle ha lite närmare norrut. Tyvärr, är de dyrare och dessutom nersmetade av tyska Michael Bolton look-a-likes. Våran kunsper är dock som vanligt ganska begränsade men vässa tyskakunskaperna och ta en titt på den här sidan.

Förare
Det finns numera en uppsjö guideböcker över Frankenjura. De som gäller är de som är författade av Rökers eller Schwertner

Röker
Bra skit: De absolut bästa vägbeskrivningarna och klippskisserna. Detta gör att jag föredrar föredrar deras förare.
Dålig skit: Inget stjärnsystem. Även om det är en stjärnor är en subjektiv fråga är det ändå ett bra hjälpmedel. Att klättra de leder som har mest krita kan leda till att man hänger på leder som Leftfield istället för Ruptur eller Osho. På minussidan hamnar också fotona; Röker är verkligen mycket människa. Endast killen i 7+8 övertrumfar Röker.

Harald Röker

Schwertner kompletta
Bra skit: Snygg layout och fina bilder och stjärnsystem. Även om stjärnutdelandet i vissa fall känns som ett mysterium.
Dålig skit: Enbart på tyska men det går ganska bra ändå. Vägbeskrivningarna och klippskisserna kan vara lite väl enkla i bland. Framförallt kan vägbeskrivningarna skicka i väg dig på irriterande irrfärder i buschen.

Schwertner Frankenjura Extreme
Denna förare är den senaste utkomna och fångar upp det "bästa" för 8 och uppåt.
Bra skit: Du får det mesta av du behöver samlade i en bok. Den är på engelska.
Dålig skit: Samma problem med vägbeskrivningarna som i den kompletta föraren. Jag håller inte riktigt med Simpson, som inte verkar ha kollat in föraren så mycket. Fråga bara Kalle och Elias hur länge de letade efter Planetarium. Du missar också en del ställen som inte finns med som till exempel Illafells grotte som i mitt tycke är några snäpp bättre än Wolfsberger grotte.

Markus Bock

Vilken ska man då köpa? Har du råd och ska stanna lite längre i Franken skulle jag satsa på Rökers båda. Annars är det Frankenjura Extreme som gäller. Samtliga finns att få tag i på Eichlers camping. Där finns även blädderex så att du kan skaffa dig en egen uppfattning innan du slår till.


Okej, det var en jävla massa klippor. Vilka ska man egentligen sikta in sig på om man bara stannar 1-2 veckor?

I 7a-7c registret bjuder vi på följande bukett: Weisenstein, Marientaler wand, Diebelsloch, Schlossbergwand, Roter fels och Heldwand till att börja med. Klättrar du hårdare kan du börja med Schlossbergwand, Holzgauerwand, Rolandfels, Waldkopf, Krottenserturm och Eldorado så håller du dig sysselsatt ett bra tag.Güllichmåsten: Centre Court 10-, Killer 10, Ghettoblaster 10-10+, Wallstreet 11- och Action Directe 11. Någonstans i den här listan måste du stöta på patrull.

"Regnsäkra" En riktig livräddare under slaskiga sommarmånader. Denna kunskap kommer att behövas men bortsett det allmänt otrevliga med att traska omkring i regn på en camping går det ganska bra att klättra bara man vet var man ska.

Mannen, myten och trikån.

Bärenschlucht, Holzgauerwand, Puttlachtal wand, Eldorado och Rolandfels
Håller sig torra länge.

Breitenstein
Ligger högt och är öppet. Du kan bli blöt men de branta lederna klara sig bra.

Freudenhaus eller Aalkorber Wände
Det kan spöregna men förvånansvärt nog klarar den sig ganska bra. Bra leder är Ejakulation 8 som iofs är lite knivig att toppa när det spöregna som värst och de lite hårdare turerna till höger eller uppe vid Silberne Sterne.
Silberne Sterne


Roter fels
En stor del av väggen skyddas av ett överhäng på toppen. Det är inte alla leder som går hela vägen upp.


Heldwand
Heldbräu 8 och Gunter Priem 9-/9 liksom några av turerna till höger på klippan klarar sig hyfsat. Det kan dock bli lite fuktigt på nederdelen.

Schlossbergwand
Klarar sig bra från regn men blir väldigt fuktigt efter någon dags regnande. All krita suger åt sig fukten på ett utomordentligtsätt. Det rinner också igenom. De lite lättare lederna till höger om Hochspannung brukar dock gå att klättra. Det går hyfsat att klättra om det just har börjat klättra. Har det regnat några dagar: åk bara dit för de lite lättare lederna.


Bouldring i Franken.
Glöm det. Snoka reda på några filmer på nätet. Traverser. Vad mer kan man säga? Lämna paddan.

Franken början på slutet

Ånej, inte ännu en frankentirad! Men håll ut, vi börjar äntligen komma till slutet av denna långa men ändå ofullständiga odyssé. Vi måste avsluta det vi tyvärr har påbörjat.

Det finns kvalitet i sydöst som vi inte gärna kan hoppa över. Först lyfter vi fram en liten grotta Illafelder wand som är trevlig och bjuder på en del spektakulär klättring i brant miljö. Warmduscher 8, Lutscher 9 och Ringbandschoner 9+/10- är riktiga kalasturer.


I närheten av Neuhaus ligger Weisenstein, vilken är en av de mest populära klipporna i hela Franken. Här är det alltid folk och det är polerat. Men anmarschen är noll meter. Bara det är ett gott skäl att åka dit. Det finns gott om lätta schyssta turer och några lite hårdare som också duger. Graderna känns lite gammaldags men det kan också bero på att det känns som om en del leder är insmorda med ister. Här kan vi särskilt rekommendera Akku 7+, Verlobungsweg 7-, Entsafter 8+, Strohdach 9-, Krampfhammer 9, Dampfhammer 8 och Panische Zeiten 7+. En hel del med andra ord. Åk hit för att det är klassisk mark och för att bevittna det spektakulära läget och folkmassorna.



Troligtvis en Volvo i närheten av ett hemligt ställe


Lite mer diskret är Stadeltenne. Lång anmarsch för att vara Franken men ändå mycket populärt och polerat. Vi rekommenderar ändå detta ställe. Det ligger högt och är ofta ganska torrt när det är fuktigt. Hela klippan är bikupeformad vilket betyder att lederna ofta börjar ganska brant för att sedan flacka ut. Här finns det kvalitet för de flesta utom de som är på jakt i 8a-registret. Pockets av olika storlekar dominerar och har ni tur möter ni också någon av de lokala invånarna som brukar husera i de allra största hålen. En kul incident inträffade förra året när jag och Olof hade fått följa med Rainer till en hemlig klippa. En del av er har kanske varit i Franken förrut och har kanske haft tillfälle att stöta på en så kallad Siebenschläfer. Jag har gjort det flera gånger och jag har nästan skitit på mig varenda gång. Inte för deras läskiga uppenbarelse utan för det obehagliga ljud de åstadkommer. Första gången, det var på Stadeltenne, obehagligt likt en hotad skallerorm. Andra gången var på den hemliga klippan. Precis vid toppjuggen av en fin 9- hoppade den ut och började kurra och, som vanligt i Franken (ni som vet vet), sket jag nästan på mig. Olof, som aldrig sett en sådan, blev extremt nyfiken och skyndade sig upp för att få en glimt av den mytomspunna besten. Mycket noga instruerade jag Olof om vilka grepp ha inte skulle ta innan han klippte ankaret. Olof kämpade sig upp och jag tror till och med att han flashade leden. Precis vid ankaret upptäckte jag att Dum-Olof höll precis där han inte skulle hålla.

"DÖÖÖH, håll inte där!", ropade jag och Olof stack givetvis in nyllet i hålet.
"Jag tror att den har stuckit", sa han, inte utan besvikelse, och började hala ut rep för att klippa ankaret. Sekunden efter: Panik och ett illvrål.
"Taaaaaaa!". Viss om att Olof hade klippt ankaret halade jag in någon meter rep och lutade mig bakåt.

"Ta! Ta! Ta! TAAAAAA!", fortsatte det det där uppe. Fan, hur jävla hårt vill han att jag håller egentligen, tänkte jag och hoppade ner för en liten avsats så att jag blev hängade i repet.
"TAAAAAA", Helvete, vad vill han egentligen?
TAA TAA, jag menar SLACK SLAAAACK!", ooops.

Först nu tittade jag upp och såg hur 55 kg Olof hängde med båda händerna i toppjuggen. Repet stod rätt ner, så styvt det bara kan när det hänger 80 kilo Bruno i andra änden, och Olofs sele och byxor på väg nedåt, vilket hade satt Olof i ett något obekvämt och genant läge. Den lilla Siebenschläfern hade naturligtvis inte alls stuckit. I ögonblicket som Olof skulle klippa hoppade den fram "med sina huggtänder och utspärrade ögon och började med det förfärliga lätet". Och så slog det slint. Hur ser den ut? Klicka här.


Ok skit i djuren, vad ska man klättra i Stadeltenne? Massarbeit 9-, Stadeltenne 8-, Zugabe 9- och Wieder daheim 9- för att nämna några.


Fingerbeisser 8+, Stadeltenne.

Innan vi drar oss ytterligare en bit österut tar vi oss en lov förbi Velden och tar en titt på några, för Franken, ovanliga klippor. Många av klipporna här är höga och svagt överhängande. Lite omväxling förnöjer. Först har vi Roter Fels som är en populär destination. En del av lederna kräver faktiskt mer än ett 70 metersrep men normalt är det inga problem eftersom det går bra att fira av i två omgångar på någon av limbultarna. På de flesta ställen i Franken är det en ganska avslappnad inställning till ankare. Inga gedigna ankare, det känns bra som kontrast till en del svenska klippor där det sitter en del meningslösa tvåpunktsankare. Slöseri med resurser.
Vad klättrar man här? Jo Fucking bush 8-/8, Jean Couzy Gedenkweg 8/8+ (toppa ur i Bella Addizione 8+), Dolomitweg 6+, Schaumschläger 7-, Luftikus 8 och Ringe der Idioten 9- bland andra.

Alldeles mittemot på andra sidan bäcken ligger Emporwand och gillar ni hårda väggturer får ni absolut inte missa Land of Confusion 10/10+ Land of confusion

Väggklätterfiestan fortsätter ett par hundra meter längre ner på Ankatalwand vid Café Kraft i Rupprechtstegen. Absicherung: Gut und sparsam. Felsstuktur: Leisten. Maria Hilf tillhör de lite läskigare lederna i Franken. Frankengold 7/7+ är en kanontur i sin grad liksom Computerspiele 8.
Klättra också Internet 9, Flugkontrolle 9+, och Omaha Beach 10-. På själva turmen ute vid vägen är det egentligen bara Café kraft 9 som är något att ha.

Mono till mono på Ghettob. We like.

Nu börjar vi närma oss de allra mest kända områdena. Öster om Neuhaus och Krottensee hittar vi ett antal världsberömda leder. Leder som inte bara är kända för att vara banbrytande för sin tid utan också för att de är av yppersta kvalitet. Vi sparar inte på krutet och langar fram Waldkopf på en gång där världens mest eftertraktade led Action direkt ligger. För er som missat Iker Pous bestigning kommer den här igen i repris. Tätt följd av en totalt nersoftad (som att titta på Ramonet klättra, ungefär) Adler i en riktigt skön mullet.




På samma klippa hittar ni också Slimline 10-, också den tillhör de bästa. Per Holm och Christopher Sjödin har spanat in Armstrong 11- som ligger ett stenkast därifrån. Christopher förkunnade att "den måste vara soft" eftersom den var kort och greppen såg bra ut nerifrån och "att den aldrig kan hålla 11-". Well, pröva först kanske? Den måste vara soft eftersom Iker har gjort den.

På Rabenfels går ett absolut måste i Ghettoblaster 10/10+. Två monon på rad är en given succé av Güllich. Är ni lite mer modesta i era ambitioner kan ni ge er på West Side Story 10-, Auerbacher Weg 8 och Katalysator 8-. När vi ändå är inne på klassiker är också Krottenseer turm. Historien om Wallstreet 11- kan ingen ha missat. Ett måste i den 11-graden. Behöver vi nämna Hitchhike the plan 9+ och Chasing the train 9? Maximillianswand runt hörnet gör väl ingen särskilt glad men det finns ganska gott om turer.
Håll ut. Snart slut.
Det blir inte bättre än så här. Gullich på Wall Street.

Vi rusar igenom Bretienstein som är en ganska schysst klippa i mellanregistret. Där går det några fina 7-9or på klippa av riktigt fin kvalitet. Tumregeln där är att det som ser bra ut också är det.

Vi avrundar hela den här mastodontgenomgången med några större områden som bjuder på färre pärlor än man kan hoppas på. Schlaraffenland, Mittelwand och Castellwand ligger tätt intill varandra och verkar ganska bra vid första anblick. Skit i Mittelwand. Castellwand bjuder dock på några pärlor XXL 10-, Lila Pause 9- och Letzte Ausfahrt Bruck 10-. Schlaraffenland är mest känt för Shangri-la. Video här.

Äntligen! Men tro inte att det är slut för det. Den absolut, vi lovar, sista delen om franken kommer att ge lite matnyttig info om förare och annan logistik.

Der Sports Spiegel

Då det råder generell nyhetstorka pga tröttsamt väder så lägger vi upp lite klassiska filmsnuttar på ett gäng tyskar.

Hoppas på att återkomma med lite nyheter imorgon, då solen äntligen bestämt sig för att titta fram.

Part 1



Part 2




Part 3



Part 4

Franken fortsätter...

Nu börjar vi närma oss de klippor som ligger allra närmast Eichlers camping. De kanske inte är riktigt lika fina som de uppe i Puttlachtal men det saknas inte klassiker för det.

Staffan Karlsson fotar Jon på Massacre.

Vi inleder med att ta oss an Sorangerwand. Soranger är ett ganska nytt område som egentligen inte är särskilt märkvärdigt men det har vunnit stor popularitet. Klättringen är som vanligt ganska brant eller riktigt brant och det går att hitta en och annan pocket av det lite aggressivare slaget. En riktig kanonled i Massacre 9+ och några som är rätt ok. Av de hårdare lederna till höger är det egentligen bara Doppelpack 10-som är riktigt fin. Lechte Beute 10- är ett one-movewonder som ofta är blöt och Di zwei musceltiere 10- är väl egentligen bara populär för att den ger mycket grad för låg ansträngning. Hungry Eyes 8+/9- är också fin och kräver en del powerendurance för att släppa upp dig. Även för den moderata klättraren finns det en del hyfsat i graderna 7-8-.


En ung Lars Pettersson klättrar Pickelsau 9- i Soranger. Olof Eriksson vid kameran.


Strunta i Klagemauer om du verkligen inte är sugen på att studera ordentligt polerad kalksten. Här har generationer av tyska och internationella klättrare slitit ner greppen till marmor. Rulla hellre ner några hundra meter till Grüne Hölle. Också det ganska polerat men fortfarande klätterbart. Här är det framförallt Vögeln Verboten 9+, Bastard 10 och någon annan av de hårdare turerna som lockar men en och annan av de lite lättare lederna är också klätterbara typ Sultan of Swing 9- och Isolation 8-.

Fortsätter du nerför backen från Grüne hölle och korsar en liten väg hittar du den lilla men fina Endorama. Återigen behöver du inte bry dig om du inte klättrar 9 eller uppåt. Här får man lite Rêve de papillion-feeling på på Ratz und Rübe 9/9+ och Glaspatronenmatch 9+/10-. Båda mycket fina. Är du på sändarhumör kan du ge dig på New Orleans Heavy Weight Division 11-.

Sydde klättrar Fight Gravity.

Både Wolfsbergergrotte och Zehnerstein ligger på gångavstånd på campingen. Zehnerstein är ett relativt stort och högt område med många leder för medelklättraren. Wolfsbergergrotte är en liten grotta vars popularitet mest bygger på närheten till campingen. Inget fel på lederna men klippan är liten och det är väl egentligen bara en eller två leder värda att göra. Orang Utan 9- och Grüne Banane 9+ är publikmagneterna. Fortsätt vidare när ni har gjort den. Kanske till Richard Wagner Fels och känn på de närmast obligatoriska klassikerna Fight Gravity 8+, Magnet 9 eller Amadeus Schwartzenegger. Jag skäms att behöva säga detta men jag har ännu inte haft nöjet att göra detta. Nästa gång så... Men jag fick en bild på Sydde när han gick Fight Gravity förra året.

Lika klassiskt är grannen Dachlwand. Och här liksom på Richard Wagner fels är det polerat. Här finner ni ytterligare kreationer av Kurt Albert som Power of Love 9- och Goldenes Dach 8+. Jävla tyskar - efter Soranger har du Hungry eyes sjungande i huvudet i flera dagar och så denna: Power of Love. Vill man inte klättra fullt så hårt finns det några fina leder på Ziegelmühler wände en liten bit därifrån. Men det är väl inte det vi vill? Så vi fortsätter istället till Eldorado.

Bruno känner Stone Love. Katrin vid kameran.

Eldorado gillar vi. Kort, brant och pockets. De flesta som ser Eldorado för första gången brukar fnysa åt klippan men när du väl kliver upp skönjer du rent guld på väggarna. Här hittar du både Güllich- och Moffatklassiker och det är något alla är på jakt efter. Ekel 9+ och Stone Love 10+/11- är mest kända men egentligen är alla värda att klättra om du har nivån.

Anders känner Ekel. Katrin fotar.

Innan vi helt och hållet knyter igen tipin för den här gången tar vi en liten tur till Schüttermühler wände och tar oss en titt på Thriller 10- och Killer 10. Naturligtvis är det Güllich som står bakom dessa två.
En nyblonderad Bene på Killer. Foto från Jörg Zeidelhacks sida www.vision-z.com.

I nästa avsnitt kommer vi tack och lov avsluta detta tröttsamma flöde av klippor och leder.


Trist video på Ruptur i Marientaler men hur gammal kan han vara? 10 år?

Puttlachtal - Franken fortsätter

Sydde klättrar Olof Eriksson fotar.

Vi lämnar nu de nordliga regionerna för att ge oss in i mittersta Frankische Schweiz och Puttlachtal där de klassiska klipporna står lika tätt som turisterna på Västerlånggatan. Men först ett ord om graderna. De där tyska graderna kan vara lite förvirrande till en början. De är definitivt inte franska och inte heller som de svenska. Det charmiga olika gradsystem är att gradstegen sällan är exakt ekvivalenta. Tyvärr synkas oftast de övre delarna av skalorna ihop vilket underlättar för de lite bättre klättrarna att jämföra sina prestationer. Om vi jämför den tyska UUIIIAAA-skalan med den franska kan man säga att 9- ungefär motsvarar 7b+ och 9 7c men 9+ däremot kan både vara 7c+ och 8a då det också finns 9+/10- och 10- som också kan vara 8a kan det bli lite förvirrat. Ibland finns det också 10- som är 7c+ men det rör sig mer om felgradering. Går man åt andra hållet kan man kanske säga att 7a+ motsvaras av 8+. 7b hamnar någonstans i ingemansland mellan 8+ och 9-. Graden 8+ täcker dock en del av 7b intervallet vilket betyder att både Dala 8+/9- och Hungry Eyes 8+ är lika hårda enligt den franska skalan. En snabb titt på 8a.nu visar att båda lederna hamnar i spannet 7a+-7b+ och Body Count 9+ sträcker sig från 7c-8a+. Har ni förstått?


En ung Matt Adams klättrar Master Blaster

Mitt i Frankenjura i närheten av Gössweinsten ligger ultrapopulära Schlossbergwand. Det finns flera väggar i närheten men det är just huvudväggen som är huvudattraktionen. Har du otur kan det, trots klippans storlek, vara fullt på i princip varenda led. Men det finns en bra orsak; i princip varenda led från Fight Graffiti 7- till Dala 8+/9- är värda att göra. Skulle jag ändå plocka ut några höjdpunkter så är det Depression deluxe 7-, Ursus 8-/8, Dezentraler Energiepfad 8-, Erwins projekt 8/8+ och så vidare skulle man kunna säga.

Katrin klättrar Liebe ohne chance.

Master Blaster 10-/10 och Liebe ohne Chance 9 är givna klassiker. Hochspannung 10- och Out of Berlin 9+ likaså tyvärr är den senare ofta blöt i taket men har du möjlighet att pröva, gör det. Ny populär tur är Monsters AG 10- som börjar strax höger om Dala 8+/9-. Är det fullt på övre klippan kan du ju alltid traska ner till Schlosszwergwand och pröva på Danny de Vito 8+ eller Laurin 9+ tyvärr är de ganska polerade.

Flottes Lottchen

Heinrichgrotte hittar du inte långt ifrån Schlossbergwand. Anmarschen är dock betydligt längre och klättringen inte riktigt lika fin. Om det intrycket beror på att det faktiskt är så eller om det var mitt relativt dåliga humör den dagen får vara osagt. Du kan dock hitta några fina leder som kan vara värda att göra och det är betydligt lugnare än vid grannen. Flottes Lotchen 7+ är en av de finare sjuor som jag klättrat i Franken. Några av åttorna till höger på den vänstra väggen är rätt ok men kanske lite vassa pockets. I själva grottan till höger går den imponerande linjen Rock Wrestling 10-.

Olof klättrar Top ten

I själva Gössweinsten ligger det några klippor som man kanske inte behöver lägga allt för mycket energi på men Top ten 9 på Gernerfels hör till de häftigare branta 7c lederna i hela Franken. Fler klassiker hittar man på Obere Gössweinstiener Wände där Sautanz 9-, Humbug 9- och Humbug 9 sticker ut. Enligt uppgift skall Humbug vara en bra nybörjar 9. Här är krävs det i regel hyfsad teknik då det inte riktigt är lika mycket motlut som på andra ställen, ca 10 grader hänger det över. Funderar du på att värma på Haringer Gedenkenweg 6+ kommer du bryskt konfronteras med begreppet sandbag.

Sautanz


Vi gör ett kort stopp vid Planetarium. Låt vara att anmarschen är avskräckande, både långt och uppför, men en av de mest populära och spektakulära 7b+ väntar på dig om du inte går vilse. Liebesmüh 9- går genom ett av de största taken i hela Franken. Klättra också Meteor 10/10+ och Black Hole Sun 9+/10- om du har nivån.

Liebesmüh

En liten bit uppströms från Planetarium hittar vi en rad klassiska klippor. Ringlerwand är ganska polerat och graderna old-school så bered dig på att få kämpa om du ska dit. Därför rekommenderar vi hellre Bärenschlucht, Puttlachwand och Trockauerwand.

Ikebana

I Puttlachwand hittar du faktiskt lite längre turer. Lederna kan vara upp till 25 meter men de flesta ligger kring 20. Jag måste erkänna att jag är lite svag för denna klippa. Det börjar trevande med vertikalt och sedan blir det succesivt brantare och vissa delar avslutas med tak. Staffan Karlsson chockades av den extremt sparsmakade bultning vid vårat första besök men det är endast Abseitfalle 8- och Cool bleim' Chef 8- där man måste hålla tungan rätt i mun. "Der Runout zwischen ersten und zwiten Haken führt bei einem Fehler zum Touchdown" står det på Frankenjura.com. Fin klättring för den lite kyligare. Resten av lederna är lite mer sportiga i sin bultning. Vi rekommenderar särskilt Ikebana 8, Graue Eminenz 9, Treibjagd 9-, Riesenslalom 9+ och Station 53 8/8+.

Ytterligare några hundra meter uppför den öringstinna bäcken, mittemot Bärenschlucht, ligger Trockauerwand. Liksom Puttlachwand är det också lite längre leder som gäller. Här finns såväl riktigt hårda som lite mer överkomliga fina turer. Populärast är Kompressor 11-, Lake District 10+ och Blue Velvet 9.

Centercourt

Bärenschlucht är definitivt en av de mest populära och kända klipporna i hela Franken. Här står klassikerna som spön i backen. Men, det är hårt. Det är inte de lättare lederna som drar publik. Vi möts av feta klassiker som Güllichs Center-court 10-, Bärenstöter 9+, Herkules 9/9+, Rauchende Bolts 9 och Subway 10/10+. Listan på bra leder kan göras ännu längre: Drive by shooting 10+/11-, Desaster 10, Göttner Gedenkweg 8, Ambros, 10- och Roter Baron 9- (Denna ger ständigt upphov till diskussion när utpumpade klättrare stämmer ut på andra sidan kaminen). Är du på humör kan du stanna här länge innan du har betat av det bästa. Det är också förvånansvärt stor skillnad på lederna såväl i lutning som stil. Center court är relativt kort och bjuder på långa flytt mellan tvåfingershål medan Desaster som ligger fem meter därifrån är en lång ihållande krimpfiesta. Bärenstöter ligger intill Desaster och här är det uthållighet och stora moves på hyfsade pockets som gäller.

Oshoween

Vi avslutar denna del med att förflytta oss till Marientaler Wand. Marientaler Wand är liksom Schlossbergwand ett ställe som de flesta besöker under en frankenvistelse. Här finns det också gott om leder för hela familjen och det kan följaktligen bli ganska så fullt under helger och semestertider. Mariantaler är uppdelat på flera olika väggar med karaktär på klättringen. Den kanske största klassikern är den lite hemliga och mytomspunna Osho 10-, som inte ens ligger i själva huvudområdet. Osho, Halloween 10 och Oshoween 10+ hittar du om du från parkeringen går upp på andra sidan dalgången. Faktum är att alla tre lederna anses tillhöra de bästa i sin grad. Med ett minimum av slutledningsförmåga kan man sluta sig till att en av lederna är en link-up. Klippan syns tydligt om du går tillbaka 10 meter på vägen mot Pottenstein och tittar uppåt vänster. Den finns sällan med i förare pga en något känslig accesshistorik. Jag kan inte nog rekommendera Osho som lätt kvalar in på min tioitopp. Övriga publikmagneter är Strohmlinie 9, Kraftfeld 9/9+, Saftfeld 9-, Opa Falkenstein 8-, Wounded knee 8+/9-, Ammonit 8/8+ och Leftside of Darkness 9. En annan populär led är Leftfield 9+/10-, den vill jag inte rekommendera. Dess längd och det faktum att den är ordentligt nedkritad förklarar dess popularitet. Men det finns betydligt finare leder i samma grad. För att citera K. Olsson: "Nu får det vara nog! Jag fattar inte varför jag håller på med den här skiten."

Bruno klättrar Little Big Horn 10-, Marientaler Wand. Foto: Staffan Karlsson

Vi lämnar nu Puttlachtal för att om några dagar fortsätta i Trubachtal med omnejd.

Anders klättrar Kraftfeld. Foto Staffan Karlsson

Nördlische Franken

Gamla Jug hade en utomordentlig artikel om Frankenjura som vi gärna lyfter fram än en gång. Under årens lopp har även vi skaffat oss lite kunskaper om området som vi gärna delar med oss av. Det kommer att bli en inte särskilt omfattande odyssé genom Frankenland där vi plockar fram några av våra favoriter ur det enorma utbudet klippor. Att göra det hela komplett finns det varken tid eller erfarenhet för. Leder och klippor finns det i ett dignande överflöd.

Klättringen i Franken är extremt kompromisslös. Generellt sett krävs det power för att ta sig upp för Frankens klätterbanor. Svårigheten handlar snarare om att göra hårda flytt än att jogga upp för en massa halvhårda. Detta göra att onsightande allt som oftast får bita i kudden till förmån för redpointandet. Visst kan det vara frustrerande, men i bland känns det ändå bättre att inte klara ett 8a move fyra meter över marken än att baila ur på ett 6b move 25 meter över backen. En del kommer inte gilla detta men gör du det och står ut med att många klippor ser ut som en bunke skit; uppochnedvända lerhögar längst inne i mörkaste skogen, så bjuckas det på riktigt fin klättring. Det krävs också att du fixar dessutom de rätt fåniga lednamnen, som Drive by shooting, Massacre, Second place is the first loser, Blowjob och så vidare. Vill du ha lite pumpleder är det bättre att leta på annat håll. Förvisso finns det lite högre klippor med banor på upp till 35 meter som är fina men de kvalar ändå inte riktigt in i samma liga som sina sydeuropeiska likar.

Bultningen kan man säga mycket om men generellt är den bra. På vissa oldschool-ställen kan det vara lite scary och det kan man ju skriva under på. Många klassiker har första bulten på en respektingivande höjd och andra klassiker som Maria hilf! eller Rauchende Bolts behöver du inte ens fundera på att klättra om du inte heter Massih eller Wulf. En stick-clip kan dock vara bra om man är på det humöret. Massor med info alla klippor och leder finns på Frankenjura.com


Rauchende Bolts

Vi börjar från norr och jobbar oss långsamt söderut:

De första tre klipporna i listan ligger långt norrut i Kleinziegfelder Tal. Hela Kleinziegfelder Tal kan rekommenderas. Den enda nackdelen är att det ligger långt i från Eichlers camping. Egentligen vore det mer optimalt att bo närmare Pottenstein eller Gössweinstein för att minimera restiderna.


Holzgauerwand
Kanske den mest imponerande av Frankenjuras klippor i de övre svårighetsgraderna. Ska du klättra här bör du vara hyfsat stabil på 9+ eller ännu bättre. Klippan bjuder på såväl korta som långa branta turer på riktigt fin stenkvalitet. Glöm inte att vi med lång menar över 15 meter och inte något sydeuropeiskt trettiometersfreak. Klassikern Nimue kan kännas lite polerad och hård för sin grad men kvalar också in som en av de finare 7c-lederna i Franken. Tycker du att 9 är lite softish så har du enorm palett av hårdare leder. Hänsel ohne Gretel 10 och Nikita 10- tillhör de lite mer kända men var inte blyga för att pröva någon annan av tiorna; samtliga, förutom någon av de kortaste till vänster på huvudvägen, ska vara av prima kvalitet.


Rolandfels
Ligger ungefär mittemot Holzgauerwand i den där dalen med så många fantastiska klippor. Den vänstra delen har en del "lättare" leder i 7-8 registret som är fina. Låt er inte luras av den låga graden; även sjuorna kan kräva lite koncentration. På någon av de äldre lederna för en och annan bladbult en borttynande tillvaro. Att skippa dessa innebär inte att man riskerar att marka men den psykologiska effekten att klippa dem skall inte underskattas eftersom det kan bli ganska långt ändå. Lämplig uppvärmning Ronaldo 7+, Hofnarr 8 och Hofer Weg 8. Den högra delen av klippan är både lägre och brantare. Mellan 20-30 move får man nog räkna med eller ungefär 15 meter klättring. Love Parade 9+, Equipe Tricolor 10-, Infiziert 9+, Stelle mit Nix 9/9+ hör till klassiskerna. Utöver detta finns det en del nybultat i 9-10 graden som ser mycket fint ut.

Anders på Love Parade. Foto Staffan Karlsson

Diebelsloch ligger alldeles vid vägen precis vid parkeringen vilket bara det är en godtagbar anledning att åka dit. Utöver en gynnsam anmarsch har vi här några branta leder som lockar massorna. Sledgehammer 9- och Beavis and Butthead 9-/9 brukar rekomenderas men det lite lättare som tex Blutspur 8-/8 lär också vara av en tilltalande natur. Är det fullt, vilket det ofta kan vara, är det bara att rassla över till Rolandfels eller Rote wand (skall vara grymt i 7-8 registret).


Beavis & Butthead

Fler intressanta klippor i samma dalgång bör nämnas: Klinge med leden Raise the Roof har en del hårt som skall vara fint. Sammanfattningsvis bjuder hela denna dalgång på en hel hord med kvalitetsklippor, i synnerhet om man inte är intresserad av att fisa omkring i det lägre gradregistret. Klättrar du 8:or är det helt ok men det är från 9- och uppåt det verkligen blir intressant.


Fortsätter vi lite längre söderut kommer till några fina men inte riktigt lika stora klippor omkring Hollfeld. Mina kunskaper om dessa områden är ganska begränsade och jag har endast klättrat på Kuhkirchner Wand. Några av de klippor som jag och Olof inspekterade en regnig dag härom året verkar vara väl värda minst ett besök. Dessa är Dohlenstein och Kainachtaler Riesnüberhang som ligger intill varandra. Romeo must die 10- är lite extra polerad. Kuhkirchner Wand är en liten men naggande god klippa där så gott som alla leder är värda att göra. Jag vill ändå lyfta fram Feuerball 10, Primeur de Luxe 10/10-, Lochverbesserer och Flug nach Dehli 8-. Som sagt skall också de övriga lederna också vara värda ett eller annat försök.

Någon mil söder om Hollfeld vid Waischenfeld ligger den lilla men nagande goda klippan Andeltodrom. Andeltodrom skulle man kunna trycka in i nästan vilket svenskt vardagsrum som helst. Varför då så populärt? Jo, klippan ser ut som en lutande schweizerost. Fantastiska pockets och väldigt lättklättrade leder. Alla leder utom de längst till höger och vänster är värda att göra. Höjdpunkterna är Hakuna Madada 9+, Jumanji 9- och Cumbawamba 9-. Den nya Esoteric & Porno 9+/10- torde vara en riktigt present till gradjägaren. Hur man ska få ihop den graden på den länkningen är för mig ett mysterium eftersom det snarare blir lättare än hårdare.

Mellan Waischenfeld och Gössweinstein finns det flera dalgångar och otaliga klippor. Vi plockar några russin ur kakan men är medvetna om att vi utelämnar flera klassiker som Neumühle med bland annat Witchcraft 10- och Wolkensteiner Wand.

En av de mer populära klipporna i denna del av Franken är Heldwand Det kan vara något polerat men det är egentligen bara på Heldbräu 8 som det stör lite. Klättringen sker omväxlande på pockets och lister på en mycket angenäm lutning. Jag skulle nog vilja rekommendera alla banor förutom den som uppenbart ser ut att vara en skitled. De finaste är Heldbräu och de tre leder som går till höger om denna samt 7:orna längst till höger. Tapferes Schneiderlein står som 8 i många förare men anses vara 9-.

Ronin

Ytterligare lite längre söderut hittar vi Zwergenschloss mitt ute i ingenstans, med respektingivande 1 km anmarsch. 10-klättrare göre sig endast besvär även om det finns lite lättare alibiturer att värma eller säkra belaymonkeys på. Här ska du klättra Powerplay 11-, Plan B 10 och Ronin 10+ eller någon annan av de hårda lederna.
Powerplay

Vi fortsätter söderut inom kort...

Franken del 1

Tillbaka till Franken för fjärde gången. För en gång skull hade jag före resan faktiskt haft mina tvivel om jag verkligen skulle uppskatta det lika mycket som de senaste gångerna. Repformen var lite sådär och kanske kändes det som om jag kanske skull bli mätt på Franken. Det var precis tvärtom. Jag lämnade Franken med ett ännu större sug en senast, trots att vädret de sista dagarna var riktigt riktigt uselt. Trots att jag skadade långfingretfingret redan under de inledande dagarna gick det hyfsat om man skruvade ner ambitionerna lite. Det var ett långt move från ett monoundercling på den galna leden Little big horn i Mariantalerwand som blev orsaken till min olycka. Samma sak hände Bosma på Biographie förra året.

Det första som hände när vi kom ner var att Martha upplyste oss om att Kalle var på hospital. När jag försökte lurka fram orsaken förstod vi att det definitivt rörde sig om magen. Marthas försök till finkänslighet lurade ut mig på gissningar om blindtarm eller överdrivet alkoholintag. Men det avspisade Martha. "Nein, nicht Karl. Karl trinks te. Gewurtzte, pfeffermintste, kamomillte... ". Det visade sig vara en nasty salmonellahärd som hade givit sig på stackars Kalles tarmsystem. En inte helt orimlig gissning är att han fått i sig på något sätt fått i sig avföring från de närgångna mössen. Råget måttades för Kalle när han väcktes av att en mus hoppade på hans ansikte. Numera bor de i ett av skjulen på campingen i stället för tält. Kalle, förutom de 4 kilo som spolats ut i tyska kloaker, kom dock tillbaka från sjukhuset efter någon dag och repade sig så pass att han avklarade Strohmlinje samtidigt som han svor över hur svag han var. Resten har ni koll på.
Just innan vi åkte var han nära att göra Slimline 10- leden på Waldkops högra skinka, på den vänstra går en annan Güllichklassiker. Dagen efter tillbringade han en fruktlös timme åt att torka blöta grepp endast för att slira av första movet. Med största säkerhet dyker den upp på 8a.nu-tickern inom de närmaste dagarna. Det är leder som Slimline och inte synvillan Leftfield som gör det värt att åka till Franken. Det är inte bara Kalle som levererar, kompisen Elias lyckades pressa 7c+ med den Gröna bananen i Wolfsberger grotte.

Anders Lindström imponerade särskilt mycket genom att snabbt repa av Body Counts och Liebe ohne chance. Det är inte graderna i sig som imponerar, det är sättet han gör det på. Klättringen är lätt och obekymrad och med lite mer fokus finns det betydligt mer att hämta. En annan kille som imponerade var engelsmannen John som flashade Body Counts, vilket var hans andra 8a, samt hans polare Chris Cubitt som passade på att göra tummen upp mot kameran mitt i cruxet på Master Blaster.

Vi återkommer med lite mer om Franken och La Balme. Jug har en utmärkt artikel men vi kommer om lite kompletterande klippinfo. Avslutningsvis håller vi Mickes att barn inte "är som människor fast mindre"; de är som odjur fast mindre.