Fredag igen...

och inte blir man av med jobbet för det. Helg i Sandhamn och ingen klättring. Veckan har, för att citera Kraufvelin, varit ganska muppig. Och helgen blir inte bättre.

Inte destomindre gör vi vårat yttersta för att berika nätet med ännu mera dynga. It goes on and on and on osv. I dag kommer det dock lite kvalitet uppifrån norr. Vi renar vårt smutsiga samvete och låter Sydde berätta lite om kvalitets klättringen Up North. Annars har veckan varit som vanligt. Fler varianter på Skansberget. 8a.nu ger fina betyg för Meatballs. Kul att se att lite mer utomstående också uppskattar filmen. Som vi sa kommer det inför premiären den 9 juni en lite större genomgång med kanske en liten intervju eller liknande.

Händerna på täcket:

Gött o blandat

Eklund fortsätter att leverera, Secret Seventh 7C.
Kommentaren lyder : Easy & painful - a pussy problem...
Hmmm, vi hoppas på en lite mer utförlig rapport från Stefan, kanske någon bild?!?
Nu närmast så låter problemet som en smärtsam fingersafari i en lätt mynning.
---
Luhren fortsätter med sina eliminationer på Skansberget, rycker till med en +20 moves och levererar en ny 8A, Wrong Side. I och med detta så hamnar han återigen på ”första” platsen av den ökända rankingen, och petar ner Norrlands Peter till en andra plats.
---
Stefan Wulff börjar få mer tid till att skicka grejer ut, närmaste var han på Långholmen och jobbade med sex packet under Ether 7C. Möjligen vill han nog testa sina gränser efter att ha varit i ett närmare 30 gradigt Fontainebleau och slappat sig upp för la Aerodynamite, medans ”Fred Nicole gått omkring och fisit i 6 registret”.
---
Dylan is back in town som vi tidigare nämnt, Team Bruno mötte upp honom på hans favorit pub och konsumerade några tuffa humle baserade vätskor från Sigtuna Brygghus.
Bilder från resan kommer upp inom dagarna.
Närmaste kan vi nämna att han hittat ut till Ängbyplan för att skicka Stockholms nya hårda problem VPD. Diskussionerna kring graden har påbörjats...
Kort och koncist meddelade Påhlman via sms att han också lyckades klämma till den.

spott och spe

Vad kräver man egentligen av en bra spottare? En inte alldeles enkel fråga med flera svar. Den viktigaste egenskapen är att spottaren är lyhörd och känner av klättrarens behov. Det är ju faktiskt bara egenskaper som man kan förutsätta för vilken fungerande tvåsamhet som helst. Ibland behöver man känna att man får en tight och nära spott med lite uppmuntran men i bland kräver man total tystnad. För att inte koncentration skall brista måste peptalket komma på rätt plats och på rätt sätt och det är faktiskt ganska få som är bra på det. Senast på Mörkö var det en extremt rå men hjärtlig stämning och spottningen var så där perfekt som man vill ha den. Vet inte om det är rekommenderat att lägga mossa på greppen eller att kasta det på honom heller om man verkligen ska få bouldraren motiverad. Men det är ju ganska underhållande:



Klippkvaliteten är ju sådär, det får ni leva med. Problemen i filmen är: Betonghäck, Pruttlukt, Rock Mollester och Pruttlukt.

Dylan fortsätter prestera; två 7c+ och en 7c och lite annat den senaste veckan. Snart är Dyl tillbaka på kontinenten. Jag själv gjorde en fulbestigning av Moonlander igår kväll. Normalt är det hoppstart, men apindexet löste den detaljen. Ett otroligt fint problem i riktigt unken miljö. Murrig granskog och missar man landningen riskerar man att bli snittad av gammalt järnskrot.

Micke har skrivit en blogg på 8a.nu och vi funderar fortfarande på vad han egentligen försöker säga. Vi kontemplerar tävlingsklättrarnas insatser för utomhusklättringen några dagar innan vi öppnar munnen i den frågan.

I bakvattnet kring uppståndelsen kring Uppsalas första 8a smög sig en inte så liten nyhet in på Bloxc. Det förtjänar att uppmärksammat eftersom det är ett problem av klass, rang, historia osv. Stained Glass omnämns i samma andetag som legender som Fred Nicole, Sharma och den outtrötlige FA-maskinen Flodin. Till det sällskapet har en liten rödlätt kille från Bromma sällat sig. Grattis Robban. Vi visste att ni skulle börja leverera. Och, det finns ju hårdare problem i Buttermilks, hårdare lär det bli innan de kommer hem igen nästa vecka.

Dylan, som inte kunde göra mycket annat än se på från andra sidan sundet när Flodin plockade "the last great line"i Focksta, gjorde det som XX inte förmådde och sände klassikern Terrace i Burbage. Bilden bistår Planetfear med.

Jag invänder att det skulle vara "The last great line" i Focksta. Det finns några linjer i kaoset på de stora blocken som kommer bli både hårda och fina. Sittstarten till Billybob får man inte glömma om man gillar monos, vilket jag gör. Sittstarten till Ultramagnetic lär inte heller skämmas för sig och är man beredd på att knata lite mer finns det en del bra linjer. Steklund är på sätt och vis lite mer bevandrad i Focksta än jag och kanske kan lyfta fram det jag har glömt.

Into the caves

Dylan fortsätter prestera i Wales. Det går tydligen rätt bra att klättra bara man vet vart man skall åka, vilket är en lite passning till Mr "England suger på alla sätt". Vädret var tydligen så illa att Dylan suttit och tryckt i en grotta i helgen. "We were stuck in the caves". Där lyckades han addera, till sitt redan imponerande, scorecard en ny 8a och en 7c, Trigger cut och Rockatrocity. Vi har pressat på för att få bilder och kan kanske hoppas på att få det när han gör 8a+ linken till Trigger Cut. Det börjar bli en fin samling problem som Dyl har skrapat ihop. Klassiker som Brad Pitt, Deliverance och Moon Lander i Nockeby får i alla fall oss att avundas.


Av mindre dignitet men ändå: Det blev som sagt en liten utflykt till Källberga. För egen del blev det en dag fylld av misslyckanden. Några ljuspunkter var det dock: Det går att tända en brasa med en brännare men inte att göra åverkan på sten, två kristaller flög i väg. Slutet på projektet börjar nu lösa sig. Funderar ödmjukt och modigt på att det kanske kan röra sig om 7b-7c men som vanligt kommer prestationshetsarna börja skrika sandbag.

Som vanligt stjäl vi dagens foto. Idag är det Sydde som ofrivilligt men vänligt bistår med Marge Simpson bouldrandes i Källberga.


Veckan börjar bra efter att internetklättervärldens två största entertainers har varit igång från varsin del av landet. Jens Larssen i Göteborg och M&M i Stockholm. För er som missat så är det bara att knata in på 8a.nu och läsa kommentarerna under Domarlösa bouldertävlingar. Vi uppmuntrar och stödjer Mickes träningsinitiativ men ställer oss undrande inför en del av hans påståenden.

"ärligt talat hur många barn skulle släpa sig ut på lördagsmorgon och klättra på ca 50 stenar utan någon riktig säkerhet... jag har väldigt svårt att tro att det alltid skulle komma stora deltagarskaror. =) "

Ärligt talat, det är dags att Micke skrapar ihop ett gäng och beger dig till Font. I Font är det som bekant nästan outhärdligt mycket folk och barn under en del helger och under skolloven. Där finns det också särskilda barncirklar som är mycket populära. Där kommer ni att upptäcka att barn i stora skaror klättrar "utan någon riktigt säkerhet" på "lördagmorgnar".

Till sist gratulerar vi Göteborg till att de äntligen fått en träningsanläggning som närmar sig Stalletklass! Vi tror dock att fabben är en fortsatt favorit för bouldring och träning.

*Uppdatering*

Oskar och Jonathan tillbringade natten med att ligga sked på en liten hylla i Red Rocks. http://www.granitbiten.com/?m=4. Mysigt för dem.

Bloxploitation

Mystiken tätnar. Det börjar höjas röster för att det inte gick riktigt rätt till på Karbin. Höll verkligen X den stora gröna slopern kontrollerat, har Sydstrand inlägg i biceps och döms norrmän bort i Sverige? Ja, så är det. Men kritiken som egentligen bara är en allmän kritik av de brister som uppstår i det nuvarande tävlingsformatet missar den stora skandalen: linnena.

Flertalet av de tävlande hade en utstyrsel som fått en gogodansare i Amsterdams hamnkvarter att avundas. En särskild tanke går till Steklund och Johansson. Linnet var size xxs och Johansson mäter närmare 2 meter över marken. Stackars Johansson hade problem att skyla vårtgårdarna. Släng in Ali i linne så blir leken komplett. Nya linnen till de tävlande. Pyret ser ok ut, men ingen annan.

Nu kan vi diskutera domarlösa kval. ... Ok, färdigdiskuterat. Slutsats: dum idé, glöm det.

Eftersom vi själva har en elastisk moraluppfattning utgår vi från att andra också har det. Därför kommer:

1. SS blir först SS när halva kroppsvikten är i mattan.
2. Rätt etablerad start - bara när andra tittar på.
3. Ej vidröra borttejpad yta - se ovan.
4. Båda händerna på slutgrepp - 1/10 sekund.

Vem har inte någongång varit i ovanstående situation och blivit orättvist bortdömd? Vi är med på detta så länge det är lika för alla.

Vi smyger på den stora bloggar- och kåseritrenden att tycka saker och ting om saker för tyckandets skull (vilket vi aldrig annars skulle göra). Mera progg:

1. Ge alla tävlande lika många poäng eller ta bort poäng helt och hållet. Vi klättrar ju trots allt för att det är kul och ha trevligt tillsammans.

2. Alla ska få pris så att alla blir lika glada i den stora klätterfamiljen.

---

Vi imponerades av ett par starka norskor som gav Anja en hård kamp om segern och av Jenny som smög sig in på en stark andra plats. Therese J visade riktig sloperstyrka på det gröna problemet.

Kul att se Christian J riva av kvalproblemen - de hårdaste problemen såg ut som fyror när Christian joggade upp. I särklass starkaste klättraren under gårdagens tävling. Tyvärr verkade han lite pressad och klättrade slarvigt vilket kostade honom segern. Vi ser fram emot att se honom igen, om han inte har något emot att rulla på sig ett tight linne igen.

Utesäsongen närmar sig men det finns de som ändå har det bra:

Det skickas i staterna. Kalle, Daniel och Robban har alla crimpat 7c i Joshua Tree. Daniel har naturligtvis också persat 7c+. Bli inte förvånade om han också plockar 8a under resan. Vi lär höra mer från deras resa. De bloggar här: http://www.granitbiten.com/?m=4
Vi skickar gratulationer och solkräm till pojkarna och hoppas att de slipper övervikt på hemvägen.

Vi noterar att le Stef har försvunnit i väg på boulderodyssé i europa. Han har sett riktigt stark ut på sistonde. Förhoppnings får vi läsa om det hela på samma länk som ovan.

Dylan fortsätter att beta av hårda problem i England. Tre månader är hans vistelse under tiden är BigC hans bitch på KC. Det ryktas också om att Steklund skall få följa med ut och leka med de stora killarna. Det kanske kan göra gott efter den för honom dåliga finalen. Vi gratulerar dock till finalplatsen, otippat men ändå ganska självklart. Kan bara gå bättre nästa gång.

Fucking Great

Då är det dags igen för för det lilla styrkefenomenet Dylan Smith att återvända till sina barndomsgröna ängar i Wales och ägna sig åt det som majoriteten av alla walesare är usla på nämligen bouldering. Genomsnittswalesaren fördrar rugby och några pint framför att leta luckor i regnet för att kunna bestiga tre meter sten. Ali har luskat lite och lyckats få tag i Dylan för att få veta hur landet ligger i väst. ”Fucking great” och soligt men lite för varma förhållanden för grit (vad är det med oss klättrare egentligen: kan vi aldrig bli helt nöjda. Se vårat tidigare inlägg). BigC misstänkte dock att det hela var en ursäkt för ett misslyckande på den 7c+ som BC flashade i snöstorm. I snöstorm!
Hursomhelst så har det blivit några 7b+ highballs i Burbage south och två 7c i Earl samt lite annat smått och gott. Fair enough, låter grymt när man sitter och tittar ut på snödrivorna. Lite dåligt stick skulle man kunna leva med. En flash som Dylan tyckte var lite soft. Vi trodde att alla problem man flashar är hårda för graden. I alla fall hävdar vi det ända tills våra polare gör det samma – då blir de softa. Öh, det där lät lite konstigt. Anyhoo...

Bra jobbat Dyl! Hoppas du river av BigCs problem och några till.

/J & A