"You wanna macro that?"

Arlanda. Klockan närmar sig 06:00, har inte sovit något på snart 24 timmar. Sydafrika. 15 timmar flygtid senare. Sömnbristen börjar spöka i huvudet. Hur fan tänkte jag nu? Rocklands? Helt åt helvete ifrån allt och alla jag känner. Knappast en destination som jag för 5 år sedan skulle tänka mig att åka till, ännu mindre för att klättra. Ännu stod jag där med alla min packning som jag med dyra pengar fick betala övervikt för på en ödslig bilparkering medans de andra försöker att hitta vår hyrbil.

När vi väl passerat de många rödljusen som man blivit varnad för att stanna vid under nattetid och befann oss på den långa raksträckan som skulle leda oss till Clanwillam, så kunde man ana den mäktiga Cederberg kedjan som löper parallellt längst med vägen någonstans i mörkret. Någonstans därute så skulle vi stanna till. Vart hade jag ingen aning, det var ju helt bäcksvart när vi rullade fram på vägen kl 03:00.

Väl på vägen dagen efter så såg man lite mer. Si så där, oändligt med block. Just det, oändligt. Det tog aldrig slut. Självklart är kvalitén på stenen annorlunda på de olika områdena. Därav detta inlägg.

Bouldringen kring Rocklands sägs ha börjat på mitten av 90-talet. Med åren så har stället vuxit med ett par nya områden för varje säsong. Det kommer dröja ett bra tag tills utvecklingen stagnerar. Något som märktes tydligt efter resans första regn var att stenen var väldigt känslig. Sakta, men ändå, så slits den känsliga sandstenen bort från de populära linjerna.

De som varit i Bridestones, Yorkshire, kommer att känna igen sig. I föraren så står det något i stil med; In the events of rain, kindly wait at least 3 days before climbing in the area. Nu snackar vi England. Det regnar alltid där, åtminstone på något håll i landet. Men om man fått chansen att klättra där så vet man hur pass känslig stenen är. Det är av denna anledning som området inte längre finns med i den nya Yorkshire föraren.

Rocklands är överlag inte lika känsligt. Åtminstone inte på alla håll. Dock så flyger det en del sten, här och var. Somliga kallar det säkert för skademinimerande rensning. Själv kallar jag det för eliminerande äventyrsfaktor. Klart att det ska vara lite spännande med flygande sten. Men hur kommer linjerna att se ut om 5 år när vi står redo vid insteget efter regnets fall?

Rocklands är under utveckling. Parkvakterna och den lokala befolkningen börjar förstå att folk verkligen reser från jordens alla hörn för att komma till deras bakgård. Dock så är inte de ännu inte medvetna om vad den ökande klättringen har för inverkan på deras kassako.

Rocklands. Hur tänkte jag egentligen? Efter tre veckor så vet jag. Det var ett unikt tillfälle att få se ett område under utveckling innan det att massklättringen fäst sina egoistiska klor i ett väldigt vackert, men skört landskap. Ta chansen medans ni kan, och res ner till något fantastiskt.

Men respektera området. Ödlan i bilden ovan må ha utsatts för naturens lag, men vi behöver inte bidra till att mer går förlorat pga av okunskap. Oavsett vart vi befinner oss.

Bouldering ethics 101

Tidigare i somras besöktes det mytomspunna Magic Woods. Efter ett par veckor av roadtrippan runtom i Schweiz så lyckades vi sammansluta oss med de övriga svenskarna som fanns på plats.

Första intrycket – fy fan! Precis som mycket annat som har besökts denna sommar så dyker den första frågan upp; hur kan jag ha missat att ta mig hit?

Andra frågan som jag inte var helt ensam om att ställa var i-landsproblem #137; var kan jag ladda min iPod? Två veckor utan avgrundsvrål och distade riff får mig vilket fall att ta i mindre.

Tur att Matthieu hade en gäng gamla Rancid kassetter i bilen. Annars hade man blivit kvar på Eiger och kramat sig varm med någon get för att ”infinna lugnet i tillvaron” som man ska göra när man är på semester enligt alla stressläkare som man samtalat med. New-age hippi bullshiters.

Väl på plats i MW så lyckas jag hitta Bosma och Team P&P som då skulle påbörja sitt projekterande av Riverbed, hur det gick för Lindmark vet vi redan.

Efter en ordentlig genomgång av alla must-does så rör vi oss mot sk Bruno blocket innan mörkrets infall. Mycket riktigt så började regnet falla precis när vi förstått hur Supernova skulle slappas. Nu börjar det roliga, eller snarare det mest irriterande som finns inom bouldering. Brist på etik.

Brunoblocket är sista anhalten innan campingen. Självklart passerar folk blocket för att eventuellt ta skydd under överhänget i hopp om att regnet ska passera. Samt ta ut det sista ur systemet innan de gastronomiska färdigheterna ska tillämpas på sitt stormkök och fylla buken med nya resurser.

Men behöver verkligen en kurrande mage innebära avsaknad på common sense? Eller saknas eftertänksamheten redan från början?
Låt mig beskriva vilket scenario jag och Bosma hamnade i.

Taggade som fan för att göra ett par ordentliga press på Supernova. Folkmassorna strömmar från skogen för att ta skydd under blocket. En del hejjar på medans andra gastar ur sig fulbeta på alla möjliga otolkningsbara brytningar. Shut the fuck up! Och mitt i allt dyker en åskrädd hund upp och parkerar sitt blöta arsla mitt på sittstarten – PÅ MIN PADDA!

Tydligen så hade ägarna mer humor än respekt när man bad dem ropa till sig hunden eller koppla henne någon annanstans; ”I can’t touch her because she is so wet”. Och?

En annan riktigt skön klassiker är när man väl har borstat problemet riktigt cleant så att man rent mentalt vet att ”nu kan jag inte skylla på borstningen” så kommer någon tomte där och kladdar ner allt på två röda; ”Iz it OK with you if I give Itz a go go?”

”You better brush the motherfucking line clean as fuck afterwards or I’ll kick your fucking head into the river” – dessa ord yttrades tyvärr aldrig. Trots att Ted Bundy snart skulle göra ett framträdande.

Det här med att stå i kö, och göra ett press för att sedan borsta upp linjen åt någon annan verkar inte fungera så bra i MW. Som tur är så börjar detta bli rätt indoktrinerat i Sverige. Även om det finns få undantag; ”jag ska bara känna lite” – NEJ, vänta din tur eller leta rätt på en annan linje att göra.

Att inte folket i MW kunde tyda på godkännande blickar och mordiska gjorde att vi kastande in handduken. Stenen skulle ändå finns kvar där dagen efter. “fuck it – nu drar vi och käkar”

”What? Are you leaving? Ok, I’ll get my own pad.” Strax efter att man packat ihop sina grejer så fanns det hur många paddor som helst på plats. Varför just då?

Paper Planes med M.I.A kändes som en bra låt att nynna på väg tillbaka till campingen. ”All I wanna do is bang bang bang bang and take your money”

OS vs RP

"Also, since i don't fuck with television, 8a provides my comedic entertainment. "

Matthew från staterna träffar rätt. Varje dag något nytt. Det är ju lite märkligt egentligen att en av de största klättersiterna skall skapa så mycket kontorvers och då tänker vi inte på att de har hjälpt till att tvätta prestationshymlandet ur klättersporten. Igår skrevs det en mycket märklig blog av David Fält, vilken följdes av en intressant kommentar från Jens.

- Min tanke med rankingen var från början att få bort redpoint-tanken som präglade klättringen i slutet av 90-talet.

Men varför?

Vi stämmer in i Bäckis lovsång till redpointandet. Redpointing definierar den yttersta gränsen för den mänskliga/personliga klätterförmågan men det är tydligen inte lika fint som att klara något lättare på första försöket. Det är inte för inte som vi i första hand sysslar med bouldring även om The Kraufmachine^© då och då förleds in i traddlandets värd av Massih. Vi trodde att det fanns en strävan att skapa balans mellan redpoint- och onsightpoäng på scorecardet men det hela är egentligen bara en liten del av den stora planen att styra in populationen på onsightande och slutligen värlsherravälde (iom att DD är en del av det hela och han har ju aldrig hymlat med sina ambitioner). Och vi undrar också om det inte är lite av en historierevision att hävda att nittiotalet var ett decenium fyllt av redpointhetsande. Det kan självklart diskuteras. Och än idag händer det att någon jobbar på en enda led eller problem under en veckas tid, ungefär lika vanligt som på nittiotalet. Själv är jag inte så intresserad av det men jag är ännu mindre intresserad av att försöka ändra på de som faktiskt gör det. Vad är poängen med det? Varför är det så viktigt att lyfta fram onsightande? Vi fattar faktiskt ingenting. Skulle det vara en finare form av klättring. Pyttsan!

Nu när vi är inne på citat ska vi inom kort släppa en lista som vi har samlat på oss under året. Både gammalt och nyt, tyvärr blir det lite väl mycket från the usual suspects men vad kan man egentligen göra åt den saken.

Vi gillar ju att stalka Carl Fredrik Augustin Sydstrand och hans framfart på de svenska klipporna. Efter att ha bevittnat en session på Anneberg i lördags insåg vi att de bara var en tidsfråga innan han skulle ticka en 8a+. Sydde gjorde samma sak som Stark-Erik gjorde några dar tidigare och betade av leden med det märkliga namnet No Fuel for the Pilgrim. Uppenbarligen döljer det sig en liten schism bakom hela namnet, troligtvis är det någon gammal chippingfejd mellan Luhr och Lundahl/Selin. Fråga Hedman om ni råkar korsa hans väg, han ruvar på de bästa anekdoterna från stockholmssportklättringens ungdom. Eventuell retrochipping på grannleden Pilgrim kan ha varit ursprunget. Frågan är om Pilgrim överhuvudtaget har repeterats. Möjligtvis av Luhren men har någon annan gjort det. Även om graderingen är densamma är stalltipset att Pilgrim i slutändan kommer anses vara klippans hårdaste led. Så alla ni som är kåta på stämpeln 1:rep, 2:rep eller eventuellt 3:rep skynda er ut med borste och jobba in ett stycke stockholmshistiora.

Dynga

Sommarens intåg har i princip tagit död på all klätterlust för närvarande. Några pliktskyldiga tvåtimmars pass till inomhusgymmen har det blivit på den sista tiden. Så pass många att man snart skulle kunna göra en ny gymranking. Inte för att vi ids göra det före hösten men det är ju lite talande att man är mer intresserad av att klättra inne än ute när det nålen dallrar på trettiostrecket. Klättra inne betyder alltså mindre klättring och mer tid till annat.

Annat kan tex innebära att man står med flipflops i en halvbrunnen hög med koskit utanför Alfta och skyfflar upp det på en kärra. Då vi vet att det finns bouldrare runt i landet med anknytning till Alfta och Edsbyn kan vi berätta att det mycket väl är värt att släpa dit paddan. Av det mer intressanta och lätthittade tillhör ett fantastiskt block på hygget i Kilens precis där man svänger in mot Runemo på väg 50. På andra sidan Edsbyn ligger Ångbåtarna som man hittar om man kör väg 301 och tar av vänster genom Homna och Gammel-Homna därefter är det skyltat. Ångbåtarna är två enorma block med några riktigt fina linjer. Väl värda ett besök om man är i trakterna.


---

Låga starter verkar vara på modet igen. Bland det märkligare vi såg förra året var uppkomsten av True, Real och True Real assis. Detta är ju ett bara ett oförblommerat flörtande med liggstarten - den verklige satan i sammanhanget. Vad är oddsen på att "Way low..." snart inte bara innebär rumpan utan också skuldran i backen. Vi har iofs länge varit förespråkare av Spankeds hjärteprincip "The more, the merrier" (Har ni en gång besökt Ålandsdal, Högdalen eller Houdini så förstår ni säkert tjusningen med detta) men någon gång behöver man kanske dra gränsen? Fast som vanligt är det ju upp till alla att göra det dom tycker är mest värdefullt med sin tid.

---

På tal om gränsdragning verkar det ha blivit ett stort palaver på 8a.nu när de tar upp frågan om anorexia inom klättringen. Vi var inte riktigt med från början men som vi förstod det handlade det från börja att kicka ut alla undernärda från scorecardet. Om vi bortser från det omöjliga att omsätta detta i praktiken och det kanske inte är rätt väg att utesluta någon pga en sjukdom så anar vi att det finns en god tanke bakom det hela. I en sport som underlättas av att man har mindre att släpa på är det inte så konstigt att anorexi och bulemi förekommer. Detta är en baksida av sporten som knappt uppmärksammas överhuvudtaget och vi kan inte annat än berömma 8a.nu för att de tar upp frågan - att de sedan inte riktigt lyckas i formen är en annan femma.


---

Och när vi ändå är inne dåliga saker så blev Sydde av med lite slingor på Örnberget. I Stockholm finns runt 50 pers som kan tänkas vara intresserade av Sator och det brukar ju inte vara så svårt att ta reda på vilka som jobbar på en led. Låt oss hoppas att den personen bara råkade och inte "råkade" få med sig slingorna.

Tänk

Det är skönt att SKFs försök att formulera en nationell bultpolicy väcker lite diskussion. Normalt sett är vi på Bruno lite lata av oss och sätter oss sällan in i någonting som Bonus pater familias skulle göra innan han gav sig in i en argumentation. Vi skummar allra helst grädden från den rykande ljumma mjölken. Visst ibland försöker vi, men oftast havererar hjärnan av allt jävla ältande. Därför är det skönt att hitta lite sunda röster på Bloxc och UKHK så att vi slipper sköta tänket själva. Mest uppskattar vi Hasses inlägg även om Jonas har en hel del sunt att tillägga.
Vi tackar Dag för att vi får låna den fina loggan. Vi gissar att Dag har en alldeles särskild plats i sitt hjärta för SKF och SKK.

---

Och så några små ord om det allmänna tuppfäkteriet och kukmäteriet. Ja, kalla det vad ni vill.

"Charlotte Durif... made the first ascent ... first try (after 3h working on the route)."

WOW! First try!

Sannerligen, en imponerande bedrift men "first try"? Tre timmars arbete är en hel del. Visst, leden är 75 meter, men "first try" känns ganska ointressant om det föregås av 3 timmars arbete. Du skulle lika gärna kunna jobba på en led på topprep i tre månader och sedan göra den "first try".

"Ja, jag gjorde den på första ledförsöket"

James Pearson ser ett problem som han tycker är snyggt. Går hem, bygger en modell, tränar järnet på problemet och sedan några månader senare flashar orginalet.
Också detta en fantastik prestation. Men vad är dealen? Ser du ett problem du gillar kan du väl hoppa på och pröva på en gång? Försvinner inte lite av flashidén om man jobbar in moven på en woody innan? Är det ens en flash? First try? Låt oss kalla det RP Flash.

---

Scott är på en annan planet just nu. I alla fall bland de som befinner sig i Sverige eller närmare bestämt östkusten. Detta faktum har skapat en del lustiga incidenter bland en del klättrare som inte riktigt befinner sig i samma omloppsbana som Scott. Scott har den senaste månaden gjort "gött mos" av allt som kommer i hans väg. Vi noterar bland annat en extremt komfortabel first go bestigning av Breitling, det såg ut som om han klättrade Gillis Svaplatta i Häggsta. First go? Jo, Breitling är variant och han har klättrat en del av leden förut.

Breaking into Heaven är en ny linkup på Örnberget, klassisk linkupvenue. Leden kombinerar Breaking the Law med Stairway to Heaven. På så sätt undviker man alla vilor som finns på hela klippan. Graden landar på i sammanhanget modesta 8b. Vi gissar på att den är hard på gränsen till 8b+. Ett pumpmonster är fött.

---

Slutligen önskar vi Jens snabb tillfriskning: "jag har nu laddat upp med 36 h sängliggande och alla lakan är slut och pallar inte tvätta." Det där lät som en riktigt nasty magsjuka och vi lider verkligen med honom. Vi ser fram emot en inspirerande rapportering från Petzl Rock Trip.

Sydde persar

Vår täckning av norrlandsklättringen är av naturliga orsaker lite bristfällig. Inte för att vi är ointresserade men det krävs lite tid för att snoka reda på saker. Därför är det skönt när andra gör det åt en. Jonas W fyller på med en intressant kommentar som vi anser är värd att uppmärksamma:

I mer intressanta nyheter så tycks det på borrbult.nu vara så att luleborna tagit kollektivismen i det röda norrbotten så långt att man bara rapporterar lagets framgångar. Lag Lule hade alltså bortamatch i Vaasa i helgen och klämde under två dagar till med Sirkus 7C+, Piss Easy 7C+, Goldfish 7C, Sauerkraut ss 7C, Bossoni ss 7B, Kivimies ss 7B, Überhänk 7B,Korkeajännitys 7A+, Total Brutal 7A, Funk the funk 7A, Cool and shit 7A, Cup 7A.Uppställningen bestod denna gång av Markus Lagerkvist, Mats Nordlund, Andreas Ström och Martin Fransson. Den sistnämnde ska enligt telefonkontakt med borrbults chefredaktör vara i gruveligt slag efter nästan ett års träningsläger i trakterna kring Castle Hill.

Har ni inte läst hela kommentaren hittar ni den under gårdagens kommentarer. Vi misstänker att Jonas finkänsligt försöker antyda att vi ska revidera upp hans 7b+ till 7c. Inga problem, you got it. 7c. Tidigare har vi hävdat att kollektivet team Bruno har en grym ticklist med bland annat Brad Pit och Fata Morgana.

Apropå Jonas och kommentarer ser vi prov på japaners föredömliga artighet i kommentarerna till Jonas inlägg om olyckan. Den stackars Wataru har ju inte bara gått och krossat hälarna han har också begått det grova etikettsbrottet att beröva Jonas en klätterpartner.


"Also, excuse me for now I can't climb with you. But of cource, keep climbing! "



Underbart! Det är annat än ohyfsade svennebananer.


Steklund lider sedan en längre tid av ett ömmande finger och en trilskande armbåge. Givetvis har vi pepprat på med olika mer eller mindre goda råd om hur han ska råda bot på det hela för att inte hela sydafrikavistelsen skall gå åt skogen - eller hösten för den delen. Att gå ut och jogga verkar vara dålig idé om man bor i Manchester och inte sugen på att bli knivmördad eller vådaskjuten av en förlupen kula.

Sydde gjorde ett försök att lura ut mig till Brudis igår kväll. Tyvärr var jag tvungen att avböja eftersom kroppen var riktigt sliten efter att ha klättrat i två dagar på raken. Dessutom blåser förändringens vingar i förlagsvärlden och jag var tvungen att styra upp. Ruin står in för stora förändringar och... mer om det senare, tillbaka till Slibedisydde. Om ni inte missat detta så gjorde Sydde sin första 7c igår. Grattis! Kanske är det inte den första heller. Det finns en liten chans att Ultramagnetic kommer att uppgraderas. Just nu tycker jag ingenting. Men jag misstänker att jag fortfarande kommer tycka att det är en hård jävel om jag lyckas ta mig upp. Och tillbaka till Sydde igen. Han har haft en fin utvecklingskurva i år. Alla säger: "Sydde har blivit stark".Jo, Sydde har blivit stark, men det är också något annat. Sydde är grym på utomhusklättring. Medan de flesta är inomhusklättrare som då och då klättrar utomhus är Sydde en utomhusklättrare som ganska ofta klättrar inomhus.

8a.nu har mycket riktigt langat upp en liten vett och etikettfackla för bouldring. Det är ju en hel del sunt och förnuftigt och det mesta kan vi hålla med om. Håller du inte på med scorecard kan du dock bortse från detta. Vi föreslår att denna artikel, tillsammans med repetiketten, tas upp i det regelverk som bör omgärda scorecarden. I en något omarbetad version skulle de kunna ploppa upp med en I AGREE- och en I DISAGREE-knapp när du försöker lägga in någon ny bestigning på ditt scorecard.


Händerna på täcket. Här kommer dagens Dylan:

Grrrr, you had me at hello!

Focksta mm

Vi lägger ribban högt och väntar spänt på på "Steffi does Kjuge". Med tanke på vad som gått ner i England kan vi vänta oss följande ticklista:

Don Quijote
Pinochio
Sonic
Moby dick
Gladiator

Samtliga problem tror vi också att Sydstrandarn skulle ha en vettig chans på. I Focksta befann sig ca 30 personer under lördagen. Fyra av dessa bodde i Uppsala. Ganska usel uppslutning med andra ord. Vi får anta att de skrämdes bort av morgonfukten som på sina ställen låg kvar hela dagen. I princip var det bara Söderängarna som förhållandena var något sånär dugliga. Men det hindrade inte Sydde att knipa den första repetitionen av Stefans 7b+ testpiece Ultramagnetic.


Bosma högg till med sitt/hukstarten till Fräschorama. Le Stef nådde vänstra startlisten med båda stjärthalvorna fast förankrade på paddan, medan den lite mer omfångsmässigt begränsade Bosma var tvungen att låta några centimeter luft skilja honom och paddan. Ödmjukt menade han sedan att stjärthöjden var orsaken till att han klarade första movet. Inte ännu en etisk fråga att ta ställning till: Ska X få lida för att han har långa armar och starta med stjärten längre ner eller ska Y bita i kudden och starta på de grepp han når. Ligg inte sömnlösa nu. Förutom att stenkvaliteten är ganska grov så såg hela problemet riktigt fint ut. En vild gissning är att det handlar om den klassiska graden 7a+ -7b. Vem vet? Bosma gjorde en Sharma och svarade med ett leende när frågan kom.

Onda ögat verkar vara allas projekt för tillfället. Robin har gjort den, Wulfen likaså och Crell var enligt honom själv en cigarettfimp ifrån att göra den. Anneberg är för tillfället välbesökt. De flesta leder projekteras av olika personer men inte den mest klassiska och den minst repeterade. Har Pilgrim repeterats av någon annan än Luhr? Pilgrim är enligt mitt tycke hårdare än den chippade grannen No fuel for the pilgrims... Ska man repetera Pilgrim är dock ett nytt knippe bultar och en rejäl uppborstning att rekommendera. Den enda som jag sett göra cruxsekvensern är Niki Winkler, som med orden "de här greppen kan jag aldrig hålla" flashade de tre cruxflytten.

Jon var ganska missnöjd med helgen. Först var det blött överallt. Sedan blev det en liten ljusning när han äntligen började förstå sig på Ultramagnetic men så gick inte det. Och när Sydde gjorde den och Tväråna tröttnat så stod han ensam kvar som ett fån framför väggen och alla andra ville egentligen gå vidare. Då var det bara att packa i hop. Fan, att det ska bli en tredje vända. Det blev bra till slut ändå. Lite trevlig klättring på Söderängarna så kändes allt bättre. John P och Bloxc-Magnus kom upp för Candyman och Lust och Last fick ett antal passager. Där Last gjordes med trippelpadda.

Till slut fick jag ändå till det. Länge har jag försökt mig på ett projekt som går till höger om Deliberation i Källberga. Det är egentligen inte särskilt hårt men det har varit svårt att lista ut sekvenserna. Detta är en av tjusningarna med klättring utomhus och det är i princip omöjligt att återskapa något liknande inomhus. Nu när jag äntligen hittade rätt sekvenser kändes problemet ganska lätt. Jag kommer att lämna ett försynt litet gradförslag på 7b och Steklund och Sydde kommer säkerligen att stegla mig för detta.



Jag och John hade förövrigt en riktigt mysig eftermiddag i Källberga. Solen gjorde det omöjligt att klättra annanstans än på Kashmirblocket. Jag mötte säsongens första mygga (det här kommer att bli en lång och jobbig säsong). Vi betade raskt av en rad klassiker bland annat Kashmir, Dynamische Doppelpack, Durchfall ss och Subway. Källberga är inte stort men det finns många högklassiga problem.

Att återvända

Efter en något försenad hemresa med ambulans genom bilköerna i Paris kunde Katrin konstatera att det var skönt att hon bröt benet i Font och inte i Stockholm. Akuten på SÖS var översvämmad av nödställda människor. Britsarna stod dubbelparkerade med människor som väntade på hjälp. Det luktade sött från variga ruttnade sår och några spydde blod. Avdelningar ute på sjukhuset var, enligt sköterskorna, trippelbelagda. Katrin, som kom in med ett redan opererat benbrott, blev av naturliga skäl lågprioriterad i detta olyckans limbo.

För övrigt kan jag konstatera att det är grymt att ha hemförsäkring. Det var lite som att koppla på en autopilot efter det första samtalet.

Som tur är verkar det ha hänt en del att glädja sig åt. Först och främst: Steklund har äntligen haft turen att en lucka i regnet har sammanfallit med en lucka i arbetsschemat. Resultat? En 7c, två 7b och en 7a+ flash på en och samma dag. Personligen skulle jag känna mig mycket nöjd efter en sådan dag.
Stefan hade också turen att få umgås med den levande legenden John Dunne. För att citera Stefan:

"Helt obegripligt hur han over huvudtaget kan klattra nagonting - nu har han opererat knat ch under lakningsprocessen gatt upp ca 10 kg till att ligga strax under 100-strecket. Trots detta och det faktum att det var tredje gangen han klattrade pa ett ar gjorde han 7b's hur latt som helst."

Vad kan man säga? Det finns ändå hopp för oss som sjunker allt djupare ner i sittdynorna på kontoren. Problemet på bilden är i alla fall Ringpiece 7c och snott från nån brittisk sida. Som tur är så är det ju Ali som blir dragen inför skranket för det här. I tidens anda kör också vi med klickbara bilder. WOW!

Nu vet vi att Anja och le Stef lever. Stefan såg lite tärd ut bakom skägget men verkade ha haft det bra i Tessin. Han lovade att komma hem så fort att han hade lyckats göra ett problem i Cul de Chien. Det involverar en toehook så då kan ni sluta er till vilket det är. Anja har dykt upp i Stockholm med en fin ticklista i bagaget. Finns naturligtvis att beskåda på 8a.nu. Väl i Stockholm slog Anja till och gjorde den riktiga sittstarten till Footlocker på Djurgårdsblocket. Eftersom jag inte har varit där kan jag inte säga hur den skiljer sig från sittstarten som Pierre satte upp, men det är möjligt att varianten har ett existensberättigande. Då jag själv har syndat på det här området tar det emot lite att kasta sten i det här ämnet men jag gör det gladeligen ändå - så länge jag inte gör varianter à la Olof Eriksson i Ålandsdal kan jag säga vad jag vill. Jonas W har varit vänlig och skickat en länk där norrlänningar är gulliga mot varandra i det här ämnet: http://tkak.mine.nu/forum/topic.asp?TOPIC_ID=44


Den stora frågan i detta ämne är naturligtvis inte huruvida varianter har existensberättigande, för det har de, utan var gränsen går för vad man kan lägga in på sitt scorecard. Vi återvänder därmed till etikfrågorna och självklart borde den här aktiviteten också bli föremål för kortutdelning.
Grönt kort: Stå- och sittstart. Eventuellt hopp/sving och etablering. Eliminering
Gult kort: Etablering när det redan finns stå- och/eller sittstart. Eliminering.
Rött kort: Numrerade eller prickade grepp. Liggstarter och andra lekar. Eliminering.
Vi får återkomma när vi har brainstormat lite. Ni är välkomna att inkomma med förslag.

Mer om det och annat om någon dag. Jens har varit i farten och diskuterat läskiga mantligar och världens bästa boulderområden allt med små sköööna smileys ;-). Carlos har startat blog http://carlos-ontherocks.blogspot.com/. Mer info fås om man googlar carlos-ontherocks. Och så har vi klättrat lite i Font innan och efter olyckan. Kan säga till Steklund att Fata var soft. I alla fall för mig. Väntar på att första 8a ska dyka upp. Tror det underlättar lite i början att ha lite räckvidd.Dais travers är inte så fin som jag läste i Grimper. Lite uppklättring, lite nerklättring och så en riktigt ful match i ett hål som man knappt får in fingrarna i. Vandale också soft, bra nybörjar 7c. Kolla in betan på bleau.info, det underlättar verkligen att rycka vidare VH när man ska över kanten. Coolt problem för alla som är bra inomhus men tycker det är tekniskt ute. Maitre a Tribord håller nog graden även om det egentligen är lite mer av ett pumpproblem. Fint och avig catch på slutet även om man får skippa padda för att undvika att knäna skrapar i.

Practice & Ethics in sport climbing

Det är tomt på nyheter i dag. Tillförlitliga Dylan har, så vitt vi vet, gjort allt annat än att klättra. Från staterna hörs ingenting och Anja och Stef verkar ha gått upp i rök men rykten säger att de flytt regnet i Font och synts till i Tessin. I Göteborg klagar de på regnet och här i Stockholm slaskar det rejält. Norrlänningarna ägnar sig åt skoterorgier och i Skåne ligger det också snö. Carl-Ola lyckades dock göra någon av varianterna på Casperssens arete för ett par veckor sedan. Skånepågarna hade slarvat med borstningen på utsteget så Calle fick sig en riktigt marig resa på toppsvaet efter att ha klivit i en snöhög. Vi hade nog börjat gråta och ropat på helikopterassistans om vi varit i samma situation.

Men det finns en intressant rubrik under allmänt forum på kjuge.nu "Oskar har gjort Mandala 8a+". Imponerande!

Utbudet på på bra svenska klättersidor är förvånansvärt magert. 8a.nu som är den överlägset största siten har en hel del brister och ibland önskar man att den sköttes annorlunda. Det har säkert inte undgått någon att de flesta forum långsamt håller på att dö. Dagens största behållning är inte sällan dagens bild på crimp.se. All heder till crimp.se men det är lite magert för att stå sig en hel arbetsdag. Sweclimb.com är tyvärr riktigt boring.

Det har blivit en hel del gnäll på 8a.nu den senaste tiden och vi har i högsta grad varit delaktiga i kakafonin. Det finns mycket som vi gillar med 8a.nu men det är just när det kommer till det redaktionella som vi har invändningar. Vår målsättning är inte att prata om 8a.nu och vi hoppas att vi inte behöver göra det i fortsättningen. Men... idag ska vi tala om etik och moral.

På 8a.nu finns en artikel som heter Practice & Ethics in sport climbing http://www.8a.nu/eng/articles/practice%20and%20ethics.htm summerar 8a.nu allt man behöver veta om etik och moral i lifestylesporten klättring. Det viftas vilt med kort av alla kulörer åt alla håll. Reversering är ett mycket känsligt ämne och behandlas i minst tre av punkterna. Vi gillar reversering så länge det inte innebär att gå ner på backen igen men det är ens sak och man brukar veta när det är ok eller inte - innerst inne vet man som det brukar heta. Etik och moral är ett centralt ämne inom sportklättringen och har därför placerats på ett av de första uppslagen i lifestylesportårsboken. Vi tycker att det är en aningen inkonsekvent att både agera bestigningsinkvisitor och att proklamera lifestyleevangeliet.

Flashbegreppet får sig också en genomgång. Är inte definitionen av flash allt som finns mellan onsight och redpoint: att klättra en led, med någon form av förhandsinformation, som man inte har klättrat förr. Enligt Shawn Boye har man mer eller mindre bränt onsighten när väl har sett var bultarna sitter - då vet man ju var det är lätt att klippa. Hur många poäng skall man få för en inspektionsflash eller skall de förbjudas helt och hållet?

Uppskattat är att det bara blir en ostskiva om man tillverkar ett grepp för att skapa en "superbe route". Innebär två gula ett rött eller är det tre som gäller?

Inspirerade av detta kommer vi naturligtvis att börja lägga upp linjerna för en Practice & Ethics in bouldering. Det är dags någon styr upp.

En punkt bör handla om paddans tjocklek vilken har en avgörande betydelse. Skåningarna är förstås pionjärer på området att påpeka orättvisan i att sitta på en 12 cm padda jämfört med en 8 cm. Scrolla lite på kjuge.nu så hittar hittar man en del. Det är ju viktiga poäng på scorecardet som står på spel.

Apropå scorecard har tekniska problem på 8a.nu skapat en del lustiga nyheter. Vad sägs om "Carl-Ola har INTE gjort 8A" och "8a.nu's own R Kelly a.k.a. Matt Adams has managed to grab the ascent of Fatman, 8b bloc, at Cuvier Rempart, Fontainebleau". Vi gillar inte-nyheter och vi kan tänka oss en hel uppsjö med sådana när det är riktig nyhetstorka.