I went to Focksta...

and all I got was this lousy photo of Fredrik in a pair of green sneakers:



Annars då? Jo, Long John Kalle Silver sharmaliserades av Fredrik Andersson medan Martn mä svetsen Jurander visade att det gick bra att klättra för att klara problemet. Katrin fortsatte sin helgtradition med fingertoppsflapprar och skaffade sig en till när hon tog sig upp för Billy Bob.

Gradpsykning

Den stulna klätterdagen i torsdags förmildrade helgens moraspulsande, så till den grad att veckan ändå kommer minnas som en lyckad sådan. Lördag regn och annan misär. Söndag kom med sol och hopp om klättring. Var klättrar man bäst i Stockholm om inte i Focksta? Tidelagstaket rann men var så pass klätterbart att man lurades att tro att det skulle gå bra att klättra. Lockfågel? Några poänglösa försök där och ytterligare några på ett blött nyborstat projekt innan vi retirerade till till Svälthammaren. Där var det mondo- och sendarfest. Typ fyra-fem mondos förutom den vi hade i bilen. Flamman och Sydde hade redan enkelt seglat upp för Jailbreak. Äntligen för Syddes del. Ända sen Hubby satte upp den har han varit misstänksam mot graden:” …men är du seriös med Jailbreak 8A!? ”.

Hubby höll masken när Sydde dök upp efter en sömnlös natt och pumpade honom på info. Scamen växte ytterligare när vi övertalade Cosmo att gradera upp den på sitt scorecard. Utan att riktigt kunna sätta fingret på det, visste han innerst inne att något inte riktigt stod rätt till,. ”Såg att Jocke hade snäppat upp graden på JB. Det är alltså konsensus? Men det är ändå sloparna på kanten som är kruxet?” Med all uppdämd gradfrustration i kroppen var det kanske inte förvånande hur enkelt han seglade upp för problemet.
Många stjärnor får det men är det inte lite repkaraktär över längd och vissa move? Riktig grad? 7c-7c+.

Jennys bild med en liten highlight.

Wojciech Cosmo och Bruno jobbade på med sittstarten till Watchtower och om ingen revolutionerande beta hittas blir det hårt. Känns lite avlägset men inte helt borta.

Vi avrundade dagen på den gamla campusstenen med att repetera den numera omdöpta Janne Bananne



---

Det var länge sen men nu är det dags igen. Oneliners från en underhållande tråd på bannersiten.


"It should be forbidden to do unnatural things”

Oh, déjà-vu... har vi sett detta någon annanstans?

Mera Uppsala

I helgen åkte vi två gånger till Uppsala. Som vanligt fick jag sitta i utvisningsbåset med mitt sargade finger men det blev tid till lite fruktlös rekning. Ricky Chubby Hubby plockade upp mig i sin nya bil som han fått av Julian.



Hubs visade stolt upp sitt stora sparkapital som han fått ärva från Julian.




Utöver enorma mängder pant var bilen späckad med massa lyxiga extras. Ett fett Cassette deck, en fungerande dörr på passagerarsidan och schyssta möjligheter att kvarta i baksätet.




Första pit-stop blev Skansberget där Hubby raskt betade av Blanka ss och Shout it out loud på första. På Skansberget hittade vi ett gäng vilsna fd Karbin kids, Steffo och Steklund. Steffo hade som vanligt med sig sitt allra bästa temperament och lärde oss hundra nya språkliga varianter på det manliga könsorganet och dess beståndsdelar. Fascinerande! Skulle det inte vara intressant ur ett semantiskt, lexikologiskt och psykolingvistiskt perspektiv att para ihop Tannenbaum, en Perminator och Fredrik Andersson i en riktigt frustrerande bouldersession? En riktig melting-pot och guldrgruva för det svenska språket.

Nåväl, hela hopen hamnade så småningom vid Svälthammaren där Hubby satte upp Jail Break 8a.



Skansberget repriserades på söndagen. Sydde fick komma upp för Shout it out loud innan vi fortsatte till en ny sten i proximiteterna till Focksta.









En halvok arete, ett hårt projekt och diverse annat.

Lördag i Focksta

Mycket att skriva om. Lite tid att leka med. Lite fingrar att skriva med. Liten hjärna att tänka med. Inga optimala förutsättningar men det är väl som livet i övrigt. Så länge lillfingret ligger i mitella kommer det textmässiga innehållet på bloggen vara något stukat. Vi lovar att återkomma med superintressanta inlägg om skadan och en intervju med kirurgen. Wohooo! Spännande…

Libby på en av sina två sends på Candyman


Jag får följa med ut i alla fall. Focksta var den stora destinationen i helgen.

Utan tvekan.


Sydde lyckades komma upp för den imponerande Watchtower på Svälthammaren. Dyl och Scott hade gjort det redan tidigare. Sydde och Crell la till en urtoppning till Captain Bringdown. Katrin hade en fin dag och vågade sig upp för både Candyman och Lust. Steklund och jag rekade fram en dunderlinje och en bra linje. Steklund passade även på att repetera det mycket anonyma problemet Fultjack långt långt bakom Söderängarna.

Katrin skickar Lust all världens väg

Tankar om scorecardbeteenden, bouldertävlingar och grader i gbg får vänta tills fingertopparna kan valsa igen.

I söndags

I söndags fick jag tillfälle att ägna mig åt samtliga aktiviteter som jag placerar på topp tre över favoritaktiviteter. Rulla sten är tillsammans med att bouldra och reka nya block bland det skojigare jag vet. Jag är lite osäker på den inbördes rangordningen men vi hade himla kul i söndags i vart fall. Campusblocket har blivit lite mer imposant och en ny "linje" har sett dagens ljus. Det blev ingen klättring på denna dock. Som Tväråna så träffande påpekade var det som kinesisk vattentortyr att stå under den. I stället drog vill till Svälthammaren, någonstans där i närheten lufsade jag in i skogen och hittade 3-4 nya linjer som definitivt ska klättras. Hårda men möjliga i vacker bäck- och hasselmiljö - strax utanför reservatet som tur är. Sen hittade jag en ny metod på starten av The Watchtower som avsevärt reducerar svårigheten på kruxet men det är ju tyvärr inte där jag har haft problem. För tredje gången (tror jag) backade jag ner från slutet med svansen mellan benen. Det är lustigt vad lite höjd och dålig landning gör med ens psyke. Jag brukar skylla det hela på Katrins benbrott men sanningen att säga så har det nog bara påskyndat en redan pågående process.

Som tur var hade Ekefalk med sig sin teleskopstege, införskaffad för hemrenovering (yeah right!). Innan vi var tvungna att vända hem med blöta och kinkiga ungar fick jag i alla fall en bekräftelse på att det finns bra grepp alldeles ovanför läppen.

Nu är alla i Font, Peak eller någon annastans. På fredag bär det av igen för min del.

Snö, slask och små små hundar

Medan norrlandsgänget smetade loss på blöta block runt Linköping passade vi på att njuta av nästintill optimala förhållanden i Focksta under lördagen. Untermensch! fick ge upp både en och två gånger. Smittad av Walkers filosofi att alltid försöka sätta upp ett nytt problem fånade jag först omkring på en hudkrävande meningslös travers på jaktblocket innan jag insåg att det fanns betydligt intressantare saker borta vid Untermensch!. Untermensch! börjar med ett långt move åt vänster ungefär en halvmeter ovanför backen. Om man istället börjar i det grepp som man går till så får man ett helt annat problem hur lustigt det än låter. Ett problem som inte kräver att man är lång som en stång dessutom eller åtminstone över 175 cm - en Untermensch für kleinermensch så att säga.

Sydde gladdes åt att ha skickat båda:


"Kändes som 6c", sa han om Untermensch für kleinermensch men la snabbt till att det var ett mycket hårdare flytt. Jag vet inte om Jenny riktigt höll med om Syddes kaxiga gradförslag.



Till slut tror jag nog att Untermensch! ansågs ligga på 7b+ och Untermensch für kleiner mensch fick stå som 7b. Ni kan ju spana in hans scorecard.

Crona vill ha men får inte.


Vi avrundade dan med en vända till Campusblocket och ett bra försök på Fingertoppskänsla assis aka Masochisten. Sydde som såg stark ut för dagen och drattade raskt ner på sin stuss utan att ha ståstarten riktigt indajlad. Men inga poäng denna gång, nästa gång sitter den nog för oss båda.

Apropå FA-feber har Syddes elimination ställt till med en intressant situation. Sydde upptäckte i höstas en ganska snygg men ändå krystad eliminationsvariant till Jennys Vildjäst att värma upp på. Ganska snabbt blev det lite väl hetsig för min smak, vilket också var lite förvånande med tanke på problemets karaktär, och jag drog mig därför ur för att låta ungtupparna göra upp om FAn. Steklund var den som fick den tvivelaktiga äran att komma upp först. I samma ögonblick insåg han att han för evigt kommer stigmatiseras av detta problem varvid han raskt namngav det till Syddes elimination. Vem är nu skyldig till detta? Vem ska vi glatt häckla egentligen varje gång vi besöker blocket? Självklart är det båda två - delad skadeglädje är dubbel skadeglädje. Anstiftan till grov elimination bör ha samma straffvärde som grov elimination.

Nu tycker ni säkert att jag kastar sten i glashus men själva brottet existerar inte om det inte finns någon skam i kroppen. Skamrekvisitet måste vara uppfyllt som jag gissar att en jurist skulle säga. Man skulle kunna argumentera för att Untermensch für kleiner mensch är en dubbel elimination (även om jag är tveksam till om det egentligen är det) men jag skäms inte för det. I fallet med Syddes elimination skäms båda helt uppenbart som två hundar som ertappats med att skita på familjens finmatta.

Några rader om helgen och lite annat

Ni kanske har märkt av att det är ett lite lugnare tempo på sidan nuförtiden. Liksom vågorna måste även TBS dra sig tillbaka med jämna mellanrum för att samla kraft... och kanske också slipa på våra analogier. Visst har ni säkert märkt av att det har känts lite andefattigt, urvattnat och stundtals också oinspirerat på sistone.

Lördagen var definitivt veckans kylslagna höjdpunkt. Gnistrande väder och klätterförhållanden som inte var helt värdelösa. Johanx2 från bilder.

Svälthammaren tronar som en kvarbliven ensam jättetand mitt ute på en åker i närheten av Focksta. Dess fantastiska skepnad till trots tog det lång tid innan aktiviteten kom igång där ute - långt efter att betydligt mindre och mer ointressanta stenar hade utvecklats. Två hårda problem som hör till de finare i länet borde nog locka till lite mer aktivitet. Kombon Campusblocket och Svälthammaren en vacker vinterdag känns lika gjuten som gåslever och Sauternes eller, om ni är på det humöret, sirapslimpa och Oboy.

Team lyckades skicka Syddes projekt 6c+/7a. Lika topplös som Captain Bringdown - utan och borstning får man nöja sig med bayersk urtoppning. Toppfrosten blev vi inte av med på Watchtower så även om Sydde randonerade starten blev det ingen glory denna gång.

Inte så värst många avslutade upplevelser men de oavslutade ska ju inte vara så dumma de heller om man får tro folk - en inställd spelning är också en spelning så att säga. På Campusblocket blev åtminstone ett problem avslutat. I väntan på assisen fick vi ihop ståstarten till Fingertoppskänsla 7b/b+. Garanti på assisen vid nästa besök. Fina flytt på värsta typen av kjugegrepp. Är problemet att rekommendera?

---

Ingen vinnare i den populara tävlingen. Tur det, då får vi dricka sauternen själva.

---

Vi fick ett samtal av... låt oss kalla honom Deep Throat. Enligt den extremt tillförlitliga källan DT vågade Steffo aka Solariestefan aka Tannenbaum inte ta av sig tishan vid ett enda tillfälle under förra veckans session på KC.

Ni läste rätt. Det här är naturligtvis det sista tecknet som fullbordar vår tes om att den tid då gemene man slängde tishan och bröstade upp sig redan i entren till gymmet är förbi.

Det är den sista bastionen som har fallit. Vi kan inte dra oss till minnes att vi sett säkra nakna kort som Wulfen eller Kraufvelinen i bara mässingen på det sistone. Är det en generande ryggbehåring som till slut har vunnit över exhibben? Eller har hormonnivån sjunkit - om man får tro spjutspetsforskning har en låg hormonnivå en klart positiv inverkan på den cerebrala aktiviteten. Även om det vore intressant att bli motsagd på just den här punkten så är, enligt våra källor, varken Wulfen eller Kraufen vare sig kvinna eller i klimakteriet - så hela den här hormongrejen är nog ett villospår. Faktum är att vi knappt ser dem på gymmet längre. Kraufman håller till i ett källarhål och var Wulfen håller hus vet bara gudarna (typ Bolander).

Men var lugna alla lovers av unga män ur den avklädda nomenklaturan. Enstaka grupper och exemplar av Homo Impudicus går fortfarande att observera, företrädesvis på Verket.

---

För er som vill se lite skabbklättring i Australien bifogar Mat Adams sitt senaste alster:

Is inbreeding widespread in Sweden?

Vi kanske borde fundera vilka signaler vi sprider ut till vår omvärld. Kanske borde vi bjuda in en delegation till kommande SBO eller BBB4 för att visa upp vår rena, friska och outspädda genpool.

Svårt när det inte går att dipkrimpa.

Det är kul att klättra igen. Hösten har faktiskt varit lite seg. Ända sedan Sydafrika har det varit lite svårt att få det där riktiga suget efter klättring. Vanans makt är som bekant stark så man har ju klättrat på som vanligt nästan. Nu börjar det vända; vi har en vecka med toppturer och viaferrator inbokade i södra Schweiz. Möjligtvis blir det att vi leker lite på blocken i dalen någon vilodag.

Jenny demonstrerar varifrån blocket har fått sitt namn. Ännu namnlös 7a. Namn fanns i gamla gamla BIMBO men försvann när Alliansor raderade informationen.

I lördags var vi i Uppsala och dammade av några gamla block från arkiven. Och vi kan ju fråga oss varför vi inte gjort det tidigare. Sen gammalt finns det två eller tre problem gjorda på blocket. Två av dem är ganska steglösa vilket förärade blocket med namnet Campusblocket. Blocket är stort och brant men bjuder också på ett vertosva av klass.

Två nya problem sattes upp.* Ett lite lättare och ett lite svårare. Sydde måste krediteras det senare problemet eftersom han var visionär nog att upptäcka problemet. Vän av ordning frågar sig nu om det är Sydde eller Steklund som förtjänar de extra bonuspointsen för första bestigning. Troligtvis Sydde; man måste ju premiera hans osvikliga känsla för eliminationer. Etiskt dilemma det här. Vad säger regelboken?

Sändargaranti nästa gång eller vad det nu heter på tompamål.

Tyvärr kom vi inte hela vägen upp på de tre stora projekten på stenen. Ett av dem skulle ha gjorts om det inte var för osedvanligt usel borstning på den triviala urtoppningen. Airpaden visade sig åter vara en osviklig vän när jag kom susande från toppen. Där har man ju bara sig själv att skylla så att säga. En inte allt för vågad gissning är att det problemet är 7c-8a beroende på vilket graderingshumör jag befinner mig i. Antingen ger jag en hög siffra för att tillfredställa mina sponsorer och mitt ego eller så ger jag en låg siffra för att alla mina medklättrare ska känna sig dåliga. Svårt det där. Två riktigt goa känslor och så måste jag bestämma mig för bara en av dem. Ännu ett dilemma. Jobbig dag det här. Men det lutar nog åt det tidigare - exhibitionisten inom en älskar ju att bli upptäckt utan kläder.

Finfint problem trots sin brist på lutning.

Vi avrundade dagen med en tur till ett allt för blött Focksta. Allt som vi fick ihop var en stark team-ascent av Fräschorama assis. Gissningsvis kan man ge den 7b+ så att det ligger mer i linje med Stockholm, Kjuge osv. Men vill man att det ska vara konsistent med blocket i helhet kanske 7a är en vettig grad. Steklund erkände att han i ett svagt ögonblick uppgraderat Fräschorama från 6a till 6a+. Har ni frågetecken övergraderingen på den delen av ängen räcker det att ta en sväng ner till Font och kalibrera. Många problem som kan kännas lite tuffa i graden har helt enkelt tillkommit efter resor till Bleau och graderats efter La Marie Rose, Nescafé, L'angle Allain, Joker osv.

Kilstenar är ett gissel. Tyvärr bidde det inte ens en tumme av det förväntade greppet.


Nu lät det ju som om det skulle vara soft i Kjuge och Stockholm men det är inte riktigt det jag menar. Gissningsvis var vi onödigt barska vid hemkomst eller så beror det på att samtliga problem som känns tufft graderade också är ganska flacka till sin natur. Snart är Bimbo igång igen och då kanske saker och ting slätas ut.

---

Preliminär förare och vägbeskrivning till Campusblocket kommer senare.

Sydde persar

Vår täckning av norrlandsklättringen är av naturliga orsaker lite bristfällig. Inte för att vi är ointresserade men det krävs lite tid för att snoka reda på saker. Därför är det skönt när andra gör det åt en. Jonas W fyller på med en intressant kommentar som vi anser är värd att uppmärksamma:

I mer intressanta nyheter så tycks det på borrbult.nu vara så att luleborna tagit kollektivismen i det röda norrbotten så långt att man bara rapporterar lagets framgångar. Lag Lule hade alltså bortamatch i Vaasa i helgen och klämde under två dagar till med Sirkus 7C+, Piss Easy 7C+, Goldfish 7C, Sauerkraut ss 7C, Bossoni ss 7B, Kivimies ss 7B, Überhänk 7B,Korkeajännitys 7A+, Total Brutal 7A, Funk the funk 7A, Cool and shit 7A, Cup 7A.Uppställningen bestod denna gång av Markus Lagerkvist, Mats Nordlund, Andreas Ström och Martin Fransson. Den sistnämnde ska enligt telefonkontakt med borrbults chefredaktör vara i gruveligt slag efter nästan ett års träningsläger i trakterna kring Castle Hill.

Har ni inte läst hela kommentaren hittar ni den under gårdagens kommentarer. Vi misstänker att Jonas finkänsligt försöker antyda att vi ska revidera upp hans 7b+ till 7c. Inga problem, you got it. 7c. Tidigare har vi hävdat att kollektivet team Bruno har en grym ticklist med bland annat Brad Pit och Fata Morgana.

Apropå Jonas och kommentarer ser vi prov på japaners föredömliga artighet i kommentarerna till Jonas inlägg om olyckan. Den stackars Wataru har ju inte bara gått och krossat hälarna han har också begått det grova etikettsbrottet att beröva Jonas en klätterpartner.


"Also, excuse me for now I can't climb with you. But of cource, keep climbing! "



Underbart! Det är annat än ohyfsade svennebananer.


Steklund lider sedan en längre tid av ett ömmande finger och en trilskande armbåge. Givetvis har vi pepprat på med olika mer eller mindre goda råd om hur han ska råda bot på det hela för att inte hela sydafrikavistelsen skall gå åt skogen - eller hösten för den delen. Att gå ut och jogga verkar vara dålig idé om man bor i Manchester och inte sugen på att bli knivmördad eller vådaskjuten av en förlupen kula.

Sydde gjorde ett försök att lura ut mig till Brudis igår kväll. Tyvärr var jag tvungen att avböja eftersom kroppen var riktigt sliten efter att ha klättrat i två dagar på raken. Dessutom blåser förändringens vingar i förlagsvärlden och jag var tvungen att styra upp. Ruin står in för stora förändringar och... mer om det senare, tillbaka till Slibedisydde. Om ni inte missat detta så gjorde Sydde sin första 7c igår. Grattis! Kanske är det inte den första heller. Det finns en liten chans att Ultramagnetic kommer att uppgraderas. Just nu tycker jag ingenting. Men jag misstänker att jag fortfarande kommer tycka att det är en hård jävel om jag lyckas ta mig upp. Och tillbaka till Sydde igen. Han har haft en fin utvecklingskurva i år. Alla säger: "Sydde har blivit stark".Jo, Sydde har blivit stark, men det är också något annat. Sydde är grym på utomhusklättring. Medan de flesta är inomhusklättrare som då och då klättrar utomhus är Sydde en utomhusklättrare som ganska ofta klättrar inomhus.

8a.nu har mycket riktigt langat upp en liten vett och etikettfackla för bouldring. Det är ju en hel del sunt och förnuftigt och det mesta kan vi hålla med om. Håller du inte på med scorecard kan du dock bortse från detta. Vi föreslår att denna artikel, tillsammans med repetiketten, tas upp i det regelverk som bör omgärda scorecarden. I en något omarbetad version skulle de kunna ploppa upp med en I AGREE- och en I DISAGREE-knapp när du försöker lägga in någon ny bestigning på ditt scorecard.


Händerna på täcket. Här kommer dagens Dylan:

Grrrr, you had me at hello!

Luhr är Sveriges bäste bouldrare

Jag får rycka in för Ali som lovade att skriva lite om helgen. Men är det "muppigt" på jobbet så är det det.

Vi inleder med att gratulera Johan Luhr som ny rankingledare på 8a.nu. Starkt. Återigen var det på Skansberget allt det goa hände. Vi räknar till 23 problem på Skansberget. Är detta slutet för utvecklingen på Skansberget? Troligtvis finns det potential för ytterligare tio givna eliminationer. Några av hans hårdare problem räknas dock dubbelt eftersom de är repetitioner...repeat. Vi har mailat 8a om detta och väntar på svar. Som bekant är alla medel tillåtna som inte är blockerade av systemet. Dylan och Peter kommer snart med mothugg. Kanske en repeat av lower Ether. Och Johan Andersson lär nog hitta på något snart för att inte hamna efter ännu mer. Vi sitter som på nålar på våra kontorsstolar.

Under tiden, någon annanstans i en mörkare del av världen, smetade klätterväldens mest neroljade fingrar på "ultraklassikern" Brad Pit [edit] i Stanage. Vi gratulerar Steklund och konstaterar att Team Bruno börjar få en ganska imponerande ticklist. Vi väntar spänt på inreggningen på 8a. Blir det rubriken "Stefan Eklund går sin första 7c+"? Eller kommer han att tycka att den är soft. Ni blir de första som får veta.

Som vi flaggade för i helgen var vi ute i Åkers. John hade tagit med det tunga artilleriet och hela den bortre branta höga väggen fick landningen fixad. Jättetallen är nu uppstyckad i mer behändiga bitar och placerad på behörigt avstånd från landningen. Before the flood lär nu också vara urtoppningsbar efter att John sågade till fyra kvistar till landningen. Ali tillbringade hela dagen med att borsta upp slutet på God of the old World. Sen ägnade han 2 timmar åt att jobba på problemet sen kom Mr Andersson och flashade det. Nog såg vi en tår i ena ögonvrån men Ali lyckades till slut ta sig upp. Ett fint problem som definitivt borde toppats ur från början. Inte särskilt svårt men lite känsligt och kittlande. FA D. Andersson. Wild thing fick sin efterlängtade första repetition. Problemet står som 7b+ med det bet i från och det skulle inte förvåna om det förtjänade en högre grad.

Klättercentret har uppenbarligen plockat upp Tielmas spammarmantel och spammar mer eller mindre förtäckt på bloxc. En viss form av reklam och marknadsföring på Bloxc är okej. Jag och många av mina bekanta är faktiskt intresserade av den informationen och det är ju inte direkt så att man hänger på något av klättergymens hemsidor eftersom de är boring. Minus Mickes utbrott är som vanligt både underhållande och omotiverat starkt. Vi gillar Micke och hoppas att han aldrig lämnar detta tonårsfrustrerade tillstånd. Jens borde anställa Mick heltid för att animera sidan. Men vänta, han gör jdet ju gratis.

Solution, är de något att ha? Vi gör en snabb recension utan att ens ha prövat dem. Toe-downsko, designad för att bli lättare, mer känslig och passa som en handske. Perfekt för överhäng, vid branta boulders och tävling. Säkert grepp från den undre delen av hälen till akilles och inga luftfickor. Extra funktionellt framparti för toe-hooking och avlastning för stortån.Det låter ju bra. De är därmed riktigt bra i överhäng men mindre bra på vertikalt och sva skulle jag gissa. En riktigt kompetent sko för den moderne klättraren helt enkelt. 1395 är dock riktigt saftigt. Gör du av med tre par skor per år så är det enkel matematik att räkna ut hur mycket extra du får betala. Det är ju en bedömningsfråga. För <1000 får du till exempel SuperLoco.

Kottkrig

En skön måndag efter en skön helg och det känns ganska bekvämt att sitta nedsjunken i kontorsstolen. Kroppen känns ganska sargad då jag inte kunde motstå frestelsen att också klättra på söndagen. Snart halvvägs till sjuttio och kroppen börjar skrika efter stretching och upp- och nervärmning så fort man tar trapporna i stället för hissen.

I lördags lurade jag och le Stef ut en större delegation Stockholmare att prova problemen på och under Berghuset på Mörkö. Förra året var vi där och Stefan gjorde ett antal ganska häftiga och bisarra takproblem på undersidan medan jag ägnade mig åt utsidan. På undersidan går Crazy roof problem 7c+, Grottbjörnens folk 7a och Mammutjägarna 7c. För att göra dessa problem bör man ha med fem marshaller som man ställer upp i ett pentagram och en pannlampa. Visst det kan uppfattas som lite bökigt men det är definitivt värt besväret. Stefan har även klämt till med problemet Den onde 7b+ som jag är lite osäker på var det går. Utsidan av Berghuset erbjuder några få men mycket fina problem. Crell och John bjöd på en smakfull FA i form av Pruttlukt (6c-igt skulle jag gissa), som förutom en rejäl portion mod också kräver ett gäng paddor och någon som spottar spottaren. Vi fick också en FA av förnedringsproblemet Betonghäck (svårgraderat, möjligen 7b+/c någonstans). Som namnet antyder så är det riktigt jobbigt att lyfta från backen. Golden Reciever SS gick också ner för räkning som en potentiell 7c+. Rock Mollester och Golden Reciever blir nog föremål för uppgradering måste jag ödmjukt tillstå. 7b+ för båda kan vara ett rimligt förslag. Steklund kanske vet mer då han är den ende repetitören av Rock Mollester. Robin gjorde ett nytt crimpproblem, som fick mina fingerleder att gnissla, i närheten av Pruttlukt och Matte och Pierre gjorde en vägg i närheten av Golden Reciever. Bilder och filmer kommer så småningom, tyvärr tog minnsekortet slut efter halva betonghäck men man hör några riktigt råa hånskratt vid vid ett misslyckat försök vilket gör klippet lite intressant. Trots den höga medelåldern på sällskapet var det en ganska ung stämning hela dagen. John, Robin och Crell visade i ett inspirerat ögoblick sällsynt uppfinningsrikedom och släpade upp 500 kottar till toppen av Berghuset som de sedan hällde ner över le Stef.

Sydde hade en bra helg och lyckades göra Styx i Uppsala trots att Olof Eriksson enligt uppgift klättrade i åttor runt honom. Styx är en rundad arete som är betydligt svårare än den ser ut och kräver, enligt skolböckerna, tvivelaktiga knämetoder för att klättras. Olof fortsatte klättra i åttor runt oss andra på problemen i Orhem under söndagen och flashade Huggormsattack. Kollar man in statistiken för Huggormsattack på 8a.nu ser man att det bara är Miriam Centerwall som har den som 7a men jag är benägen att hålla med. En eloge till Sydde för den fina betan och för hans "typ flash" av the Great Orme" som inte kändes så soft han försöker ge sken av.

Och som vanligt gillar vi när folk säger dumma saker till varandra. Ingen har väl missat Mikael Skagviks blinda korståg på 8a.nu. Det förefaller som han missuppfattat frågeställningen en smula vilket skapar en del komiska missförstånd. Tyvärr drar det fokus från den viktiga diskussion. Någon påpekar att det faktiskt är en demokratiskt vald församling som skall spegla medlemmarnas åsikter. Jag misstänker att det dock är mycket skev demokratisk process där en viss del av medlemmarna är mer engagerade och drivna än andra. Och jag tror inte heller att de representerar den genomsnittliga klättraren i Sverige. Men det är såklart bara misstankar. Det som stör mig mest är att jag är medlem i ett förbund som jag inte delar värdegrund med och jag kan heller inte se fördelarna i ett medlemskap. Det skulle kunna vara accessarbetet möjligen. Men jag är också genuint misstänksam till accessarbete efter Magnus Knekts värv i Uppsala på 90-talet där han lierade sig med markägarnas intressen istället för klättrarnas. Det känns som om vissa element i Bohuslän hellre skulle vilja se en stängd klippa framför en bultad. Ni vet vad jag tycker om BS och försäkringen är mer eller mindre onödig om man redan har en hemförsäkring och olycksfallsförsäkring. Engagera mig och verka för förändring? För det första har jag alltid haft lite svårt för förenings- och klubbmänniskor och för det andra är diplomati inte min starka sida.

Det är inte bara virtuellt som folk misshandlar varandra med tangentborden. I helgen gjorde jag slag i saken och gav igen för all spam och alla mäklarsamtal som J-B Andrén orsakat mig. I söndagens DN kunde man läsa följande:

Stenkakor säljes mest jazz
även vinyl 60-70 tal
pris enl ök 070XXXXXX

Gissa vems telefon som gick varm.

I helgen var det Klart Kol i Anneberg som alla klättrade men Scott var i Träskberget och rensade upp medan Luhren gick på repeat igen.

Focksta mm

Vi lägger ribban högt och väntar spänt på på "Steffi does Kjuge". Med tanke på vad som gått ner i England kan vi vänta oss följande ticklista:

Don Quijote
Pinochio
Sonic
Moby dick
Gladiator

Samtliga problem tror vi också att Sydstrandarn skulle ha en vettig chans på. I Focksta befann sig ca 30 personer under lördagen. Fyra av dessa bodde i Uppsala. Ganska usel uppslutning med andra ord. Vi får anta att de skrämdes bort av morgonfukten som på sina ställen låg kvar hela dagen. I princip var det bara Söderängarna som förhållandena var något sånär dugliga. Men det hindrade inte Sydde att knipa den första repetitionen av Stefans 7b+ testpiece Ultramagnetic.


Bosma högg till med sitt/hukstarten till Fräschorama. Le Stef nådde vänstra startlisten med båda stjärthalvorna fast förankrade på paddan, medan den lite mer omfångsmässigt begränsade Bosma var tvungen att låta några centimeter luft skilja honom och paddan. Ödmjukt menade han sedan att stjärthöjden var orsaken till att han klarade första movet. Inte ännu en etisk fråga att ta ställning till: Ska X få lida för att han har långa armar och starta med stjärten längre ner eller ska Y bita i kudden och starta på de grepp han når. Ligg inte sömnlösa nu. Förutom att stenkvaliteten är ganska grov så såg hela problemet riktigt fint ut. En vild gissning är att det handlar om den klassiska graden 7a+ -7b. Vem vet? Bosma gjorde en Sharma och svarade med ett leende när frågan kom.

Onda ögat verkar vara allas projekt för tillfället. Robin har gjort den, Wulfen likaså och Crell var enligt honom själv en cigarettfimp ifrån att göra den. Anneberg är för tillfället välbesökt. De flesta leder projekteras av olika personer men inte den mest klassiska och den minst repeterade. Har Pilgrim repeterats av någon annan än Luhr? Pilgrim är enligt mitt tycke hårdare än den chippade grannen No fuel for the pilgrims... Ska man repetera Pilgrim är dock ett nytt knippe bultar och en rejäl uppborstning att rekommendera. Den enda som jag sett göra cruxsekvensern är Niki Winkler, som med orden "de här greppen kan jag aldrig hålla" flashade de tre cruxflytten.

Jon var ganska missnöjd med helgen. Först var det blött överallt. Sedan blev det en liten ljusning när han äntligen började förstå sig på Ultramagnetic men så gick inte det. Och när Sydde gjorde den och Tväråna tröttnat så stod han ensam kvar som ett fån framför väggen och alla andra ville egentligen gå vidare. Då var det bara att packa i hop. Fan, att det ska bli en tredje vända. Det blev bra till slut ändå. Lite trevlig klättring på Söderängarna så kändes allt bättre. John P och Bloxc-Magnus kom upp för Candyman och Lust och Last fick ett antal passager. Där Last gjordes med trippelpadda.

Till slut fick jag ändå till det. Länge har jag försökt mig på ett projekt som går till höger om Deliberation i Källberga. Det är egentligen inte särskilt hårt men det har varit svårt att lista ut sekvenserna. Detta är en av tjusningarna med klättring utomhus och det är i princip omöjligt att återskapa något liknande inomhus. Nu när jag äntligen hittade rätt sekvenser kändes problemet ganska lätt. Jag kommer att lämna ett försynt litet gradförslag på 7b och Steklund och Sydde kommer säkerligen att stegla mig för detta.



Jag och John hade förövrigt en riktigt mysig eftermiddag i Källberga. Solen gjorde det omöjligt att klättra annanstans än på Kashmirblocket. Jag mötte säsongens första mygga (det här kommer att bli en lång och jobbig säsong). Vi betade raskt av en rad klassiker bland annat Kashmir, Dynamische Doppelpack, Durchfall ss och Subway. Källberga är inte stort men det finns många högklassiga problem.

I bakvattnet kring uppståndelsen kring Uppsalas första 8a smög sig en inte så liten nyhet in på Bloxc. Det förtjänar att uppmärksammat eftersom det är ett problem av klass, rang, historia osv. Stained Glass omnämns i samma andetag som legender som Fred Nicole, Sharma och den outtrötlige FA-maskinen Flodin. Till det sällskapet har en liten rödlätt kille från Bromma sällat sig. Grattis Robban. Vi visste att ni skulle börja leverera. Och, det finns ju hårdare problem i Buttermilks, hårdare lär det bli innan de kommer hem igen nästa vecka.

Dylan, som inte kunde göra mycket annat än se på från andra sidan sundet när Flodin plockade "the last great line"i Focksta, gjorde det som XX inte förmådde och sände klassikern Terrace i Burbage. Bilden bistår Planetfear med.

Jag invänder att det skulle vara "The last great line" i Focksta. Det finns några linjer i kaoset på de stora blocken som kommer bli både hårda och fina. Sittstarten till Billybob får man inte glömma om man gillar monos, vilket jag gör. Sittstarten till Ultramagnetic lär inte heller skämmas för sig och är man beredd på att knata lite mer finns det en del bra linjer. Steklund är på sätt och vis lite mer bevandrad i Focksta än jag och kanske kan lyfta fram det jag har glömt.

8a i Uppsala?

Mattas Flodin var ute i Focksta i går och gjorde sittstarten till Handledaren. Vi lyfter på hatten och tackar Shawn för bilden. Återkommer med mer info om problemet som kliver in som Uppsalas hårdaste.

Blogfeber

Som vanligt sken solen hela förra veckan. Strålande. John P var ute varje dag och klättrade, och som ni läste härmodagen gick det ganska bra. På lördagen regnade det på morgonen och på söndagen var det klassiskt aprilväder - snöstorm, sol, regn och hagel - fast i mars. Paret som vi hyrde gîten i Font av hävdade att våren var en månad för tidig: Påskliljorna stod redan i full blom, vintern hade varit ovanligt mild och hösten en månad försenad. Till och med gutarna klagar på att staruret är helt ur led.

Trots det ogästvänliga lördagsvädret blev det lite klättrat i Focksta. Tre problem och en massa misslyckade försök skrapade jag ihop. I stort sett detsamma gällde för Grim och Tväråna. Tväråna var dock så här nära att knipa den första repetitionen av Steklunds Ultramagnetic. Krimpfantomen Sydde, som tyckte att Uppsala var för avlägset, sände ett gäng stockholmklassiker i Orhem och Farsta strand. Ödmjukt tyckte han dock att de var softa. Han har lovat att han snart skall riva av Trauma nu när han har rensat utsteget.

Johan Andersson klättrar på bra i Font. Han har klämt till med Irrésistible. Problemet går till vänster på bilden. Vi gissar på att han prospekterar en av de mest eftertraktade ticken i fontan om man vill göra 8a . Crell och bleau.info menar dock att ett grepp kan ha gått sönder på Les Beaux Quartiers vilket också skulle göra den lite hårdare. En potentiell liten känga till Johan för att han reggar Alta som 7c+, något som jag själv också gjorde en gång i tiden. Konsensus verkar ligga på lätt 7c eller 7b+. Det kan dock ha modifierats och det chippade steget kan ha undvikits. Vad vet vi? I kampen om den åtråvärda första platsen på den svenska rankingen är målet viktigare än medlen; vi inväntar Dylans drag. Lite mer cred eller massor av cred får Johan för att han gjort det horribla problemet L'Arrache Coeur. Det är grymt fin men riktigt läbbigt. Jag har själv bangat sträcket över läppen. L'Arrache Coeur skall definitivt göras på nästa resa.

Göteborgarna är riktigt på gång även i fall det i de flesta fall rör sig om inflyttade och inte infödingar. Den omnipotenta Malin Holmberg har levererat på klippa igen. Den här gången i Tarn. Hennes mest imponerande prestation hittills måste vara Abstrakt på Hylteberget. Vi får se om hon snart också på allvar kan hota topptrion Anja, Angelica och Jenny på bouldertävlingarna. Senast i Stockholm fanns det en del repklättringsmove i repertoaren som naturligtvis måste tvättas bort om han ska ta hela steget ut.

Det går obekräftade rykten om att Steklund, the Manclimbingman, har startat blog. Nu har vi ett gäng kvalitetsbloggar (Carlos, Jonas W och Steklund) att läsa varje dag (om Jonas klarar kampen mot hösnuvan). Utöver detta finns Jens, Micke och några till som blandar och ger på 8a.nu. Johan Svenssons whiplash lät otäck. Det mesta kan tydligen hända när man bouldrar. Bäst att kidsen håller sig till gymmen ändå.

Steklunds helg var förövrigt inne riktig lika produktiv som den senaste:
"Vadret var bra men fruktansvart blasigt. Gick en svang langs burbage north och kollade in problemen. I foraren som skrivits av exalterade och skrytsamma engelsman kan man lasa; "Burbage - better than Cuvier". Burbage ar inte battre en Cuvier. Det ar samre. Mycket, mycket samre. Burbage north har nagra valdigt fina linjer men det ar ganska langt mellan dem. "Var och kollade in Voyager, Moons 8b (b+ med sitt) och den ar valdigt maktig - coolaste linjen jag sett hittils i england - dvs nar man studerar den fran mer an 5 m avstand. Nar man kommer fram och inspekterar greppen mar man bara illa. De som tycker nasten har vassa och grisiga grepp far anses vara barnrumpor. Har handlar det om krimpande pa ett knotter av sylvassa "pebbles" Jag fattar inte varfor man vill utsatta sig for nagot dylikt. Jag kommer aldrig ens att forsoka, men aven om jag hade nivan tror jag att jag skulle dra mig for att testa - greppen forstor linjen. Hursomhelst klattrade vi lite vid burbage west som ligger mittemot i dalgangen. Det var vindstilla dar, vilket var andledningen till att vi hamnade dar. Inga problem som passade mig om man sager sa. Gjorde west side story 7b+ till juggarna och hoppade sedan av, vilket tydligen anses som "Not cricket". Avslutet ar typ 5+ men hade bara en padda och det ar hogt. Sa ingen riktig tick. Sa det var ingen riktigt lyckad lordag. James Pearson gled for ovrigt forbi och gjorde varenda problem hur latt som helst. Men han har val troligen klattrat det mesta dar forut redan. Framat eftermiddagen borjade det regna sa det blev hemresa med tom kansla. Igar haglade det hela dagen... "

Mer om Steklunds äventyr får ni läsa på hans blog även om vi i fortsättningen kommer att kommentera det hela.

Det rör sig i Gävle. Som vanligt spottar gävleborna fram kvalitetproblem i parti och minut. Det här problemet ser helt suveränt ut. Skönt att se att min flygfotorekning ändå gav något resultat. Jag och Tväråna har annars snopet stått och tittat på några snåriga buskar på en äng efter 6 mils resa genom det uppländska plattlandet.

Slutligen en liten film om John och hans kamp mot den blåa cirkeln i Elephant. På bilden ser vi John helt missa landningen på samma problem