Fredag igen igen

Det är inte alltid saker man skriver har en direkt och tydlig effekt. Mycket sällan förhåller det sig på det viset. Därför är det värmande att se att kättarna på Verket kryper till korset och avsvär sin tro till antibouldringen.

"Det har kommit till min [Peter Bosma] kännedom att vi har brustit i våra rutiner angående ovannämnda problem. Som ytterst ansvarig känner jag mig djupt bekymrad och ni ska veta att detta är ingenting som jag ställer mig bakom. De skyldiga är nu bestraffade, hårt.
Och för att kompensera ert lidande har vi nu införskaffat en ny tv i receptionen med tillhörande klätterfilmer."

Och så slänger vi in lite reklam:

"Vi har även ett antal nya kvalitetsproblem uppsatta för er att åtnjuta."

Det där med TVn är en bra idé så länge de inte envisas med att låta kvalitetsfilmer som 60 years later rulla som de gjorde häromdagen.

---

Vi ser fram emot att följa The Pinkie Show i fortsättningen. Ali "Hot Stuff"-Velin har uttryckt sin förhoppning om att den ska fyllas med smaskigt skvaller från de yngre generationerna. Bruno J Smörjer blir nöjd om de uppfyller:

The Pinkieshow är, som ni kanske förstår, också en klätterblogg men mer inriktad på tävlings- och inomhusklättring. Vi har koll på vad som är inne och ute!

Vi kommer blogga om nyheter i klättervärlden, tävlingar och annat som har med klättring att göra.

---

Något senfärdiga men vi vill ändå skicka i väg en gratulation till Magnus Högström för hans fina vintersäsong som han krönte med High Voltage häromdagen. Högström och Söderin lär fortsatt vara i framkant på boulderscenen i många år framåt. Deras spree i Västervik övverträffar sannolikt den som Crell, Dyl och le Stef hade för några år sedan (som AKV krönte med OGFGA).

Vi noterar också att Mange har ett gott öga för att följa god göteborgspraktika att sätta upp långa hårda problem. Och vi måste erkänna att det är trevligt att det i Göteborg sätts upp problem som i Stockholm hade hamnat på Luhrens interminabla nyturslista som en två bultarsled utan ankare. Är det väder ska jag se om jag inte vågar mig på ett försök vid mitt kommande besök.

Saxat:

We at 8a feels like Magnus Högströms new problem High Voltage deserves to be graded with our freshly invented slash boulder/route scale. Since we have implemented it for famous routes like the Fly 8B+/9a, we feel we would violate our high journalistic standards if we didn't implement it thoroghly. We at 8a feels the new beast of a problem feels more like 8B/8c+ than just a brave and humble 8B.


Apropå 8a.nu skickade vi ett förslag till dom för någon vecka sedan. Vore det inte fint om man kunde ladda upp bilderfilmer på sidan på samma sätt som man gör med bilder? Det skulle vi satsa på.

Konstant Dyspné

Orhem är som de flesta av er inte ett helt nytt område, även om Team Bloxc lyckades borsta fram väldigt mycket nytt och förmodligen sett till att området inte kommer att falla i glömska den närmaste tiden framöver. Själv har jag ett par linjer kvar att riva av trots att jag hann med förvånandsvärt många linjer i lördags.

En linje väckte dock ett par frågor när jag luskade fram att monsieur Jipé inte hade FA på den, utan att den sattes upp för drygt 10 år sen av Martin Jurander. Linjen [Martins spricka], en hög spricka med nästintill en offwidth på slutet som fick många av oss att backa och fundera en extra gång om den var värd poängen.

Någon som vet hur den jobbades in?

Efter lite googlande så lyckades vi hitta en skön film på den karl som har en väldigt skön humor. I försnacket på filmen där han tar första repetition på Finansministerns Konstant Dyspné så bjuder han på något gott. Lyssna ordentligt kring 2:45.


---

Anonym [Linus?] tipsar oss om Tejrom. Fransk blogg med en hel del filmer som bör få er att verkligen fundera på åka ner till Bleau nu i höst.

Ohhh goodie

Äntligen så har de kommit. På tiden att dessa puppor lyckades återkomma på den svenska marknaden. Men det har varit lite tyst på marknaden om deras ankomst...
Titta noga nedan.

Vad har Fred på sig? Jo, ett par FiveTen Moccasyms. Bruno kläckte häromdagen ur sig följande;
”Lite märkligt att FiveTen gjort skor i närmare 30 år men inte riktigt har fått kläm på detta med odören”

Dessa ord blev en påminnelse för mig att slänga de andra skorna ut i kylan i hopp om att bli av med den välbekanta doften av ett par välanvända skor.
Samt uppsöka Kiosken för att införskaffa mig ett par nya. Då killarna inte hunnit uppdatera hemsidan ännu så finns de inte tillgängliga för näthandeln. Men det finns ett helt berg med kartonger som väntar på en lycklig ägare.

För oss som är ute efter ett trevligt alternativ till La Sportivas Cobra så kan jag rekommendera att man tar sig en titt på Moccasym.

Förundras ständigt över varför folk insisterar på att alltid har marknadens värsta modell på sina fötter när man får så mycket gratis på längre sikt av att lära sig stå på ett par exempelvis mindre pointade skor. Framförallt när folk bara klämmer plast.

Kanske dags för sommartrenden 2006 att återkomma. Träna med ett par Vans Slippers.

---

Tidigare igår så kollade jag på en intervju med Dave där han med sitt sköna språk passar på att flumma om både det ena och det andra. Men samtidigt så väcker han nyfikenheten kring detta med beta.

”You know what? Fuck you and fuck your beta”

Gårdagens pass bevisade just att folk är så ofantligt benägna på att spotta ur sig beta hela tiden. Varför?

Tack som fan för att du kanske tror att jag är lika stark som dig och tror att jag kan krypa ihop till en liten boll för att seden crimpa den lilla tändstickan som du kallar för ett grepp.
Men det är inte så det funkar.

Alla kör vi vår egen grej. Det är åtminstone det jag vill tro, eller snarare hoppas på. Fy så tråkigt det skulle vara om alla klättrade på precis samma sätt. Right hand up, left foot behind ear, tighten those buns. Skulle vara som Twister utan slumpfaktorn.

Näh. Precis som Franky sjunger, ”I did it my way”.
Folk kanske inte har förstått sig på detta ännu. Men vi är nog många som klättrar olika av lika många olika anledningar.

Pass på betan. Jag vill tänka själv.
Nu är det ett faktum att jag skjutit mig själv i foten. Men om vi bortser från alla de gånger som jag med all sannolikhet har stått och kläckt ur mig beta till mina numera hörselskadade vänner, så vore ypperligt om folk gick på avvänjning från denna mindre peppande ovanan.

Mao, hör ni mig gapa beta till någon som inte frågat efter det, så har ni mitt tillstånd och ge mig en wedgy. On the house.

---

Cred till Carl-Ola som kickat igång den senaste bloggen i cyberjymden.

Gårdagens lista om Kjuges hårdaste projekt får det att klia ordentligt i fingrarna. Varför ska man behöva vänta på det årliga lämmeltåg (läs Påsk) för att åka til Kjuge? En lucka i kalendern ska inte vara helt omöjlig att hitta.

Blogfeber

Som vanligt sken solen hela förra veckan. Strålande. John P var ute varje dag och klättrade, och som ni läste härmodagen gick det ganska bra. På lördagen regnade det på morgonen och på söndagen var det klassiskt aprilväder - snöstorm, sol, regn och hagel - fast i mars. Paret som vi hyrde gîten i Font av hävdade att våren var en månad för tidig: Påskliljorna stod redan i full blom, vintern hade varit ovanligt mild och hösten en månad försenad. Till och med gutarna klagar på att staruret är helt ur led.

Trots det ogästvänliga lördagsvädret blev det lite klättrat i Focksta. Tre problem och en massa misslyckade försök skrapade jag ihop. I stort sett detsamma gällde för Grim och Tväråna. Tväråna var dock så här nära att knipa den första repetitionen av Steklunds Ultramagnetic. Krimpfantomen Sydde, som tyckte att Uppsala var för avlägset, sände ett gäng stockholmklassiker i Orhem och Farsta strand. Ödmjukt tyckte han dock att de var softa. Han har lovat att han snart skall riva av Trauma nu när han har rensat utsteget.

Johan Andersson klättrar på bra i Font. Han har klämt till med Irrésistible. Problemet går till vänster på bilden. Vi gissar på att han prospekterar en av de mest eftertraktade ticken i fontan om man vill göra 8a . Crell och bleau.info menar dock att ett grepp kan ha gått sönder på Les Beaux Quartiers vilket också skulle göra den lite hårdare. En potentiell liten känga till Johan för att han reggar Alta som 7c+, något som jag själv också gjorde en gång i tiden. Konsensus verkar ligga på lätt 7c eller 7b+. Det kan dock ha modifierats och det chippade steget kan ha undvikits. Vad vet vi? I kampen om den åtråvärda första platsen på den svenska rankingen är målet viktigare än medlen; vi inväntar Dylans drag. Lite mer cred eller massor av cred får Johan för att han gjort det horribla problemet L'Arrache Coeur. Det är grymt fin men riktigt läbbigt. Jag har själv bangat sträcket över läppen. L'Arrache Coeur skall definitivt göras på nästa resa.

Göteborgarna är riktigt på gång även i fall det i de flesta fall rör sig om inflyttade och inte infödingar. Den omnipotenta Malin Holmberg har levererat på klippa igen. Den här gången i Tarn. Hennes mest imponerande prestation hittills måste vara Abstrakt på Hylteberget. Vi får se om hon snart också på allvar kan hota topptrion Anja, Angelica och Jenny på bouldertävlingarna. Senast i Stockholm fanns det en del repklättringsmove i repertoaren som naturligtvis måste tvättas bort om han ska ta hela steget ut.

Det går obekräftade rykten om att Steklund, the Manclimbingman, har startat blog. Nu har vi ett gäng kvalitetsbloggar (Carlos, Jonas W och Steklund) att läsa varje dag (om Jonas klarar kampen mot hösnuvan). Utöver detta finns Jens, Micke och några till som blandar och ger på 8a.nu. Johan Svenssons whiplash lät otäck. Det mesta kan tydligen hända när man bouldrar. Bäst att kidsen håller sig till gymmen ändå.

Steklunds helg var förövrigt inne riktig lika produktiv som den senaste:
"Vadret var bra men fruktansvart blasigt. Gick en svang langs burbage north och kollade in problemen. I foraren som skrivits av exalterade och skrytsamma engelsman kan man lasa; "Burbage - better than Cuvier". Burbage ar inte battre en Cuvier. Det ar samre. Mycket, mycket samre. Burbage north har nagra valdigt fina linjer men det ar ganska langt mellan dem. "Var och kollade in Voyager, Moons 8b (b+ med sitt) och den ar valdigt maktig - coolaste linjen jag sett hittils i england - dvs nar man studerar den fran mer an 5 m avstand. Nar man kommer fram och inspekterar greppen mar man bara illa. De som tycker nasten har vassa och grisiga grepp far anses vara barnrumpor. Har handlar det om krimpande pa ett knotter av sylvassa "pebbles" Jag fattar inte varfor man vill utsatta sig for nagot dylikt. Jag kommer aldrig ens att forsoka, men aven om jag hade nivan tror jag att jag skulle dra mig for att testa - greppen forstor linjen. Hursomhelst klattrade vi lite vid burbage west som ligger mittemot i dalgangen. Det var vindstilla dar, vilket var andledningen till att vi hamnade dar. Inga problem som passade mig om man sager sa. Gjorde west side story 7b+ till juggarna och hoppade sedan av, vilket tydligen anses som "Not cricket". Avslutet ar typ 5+ men hade bara en padda och det ar hogt. Sa ingen riktig tick. Sa det var ingen riktigt lyckad lordag. James Pearson gled for ovrigt forbi och gjorde varenda problem hur latt som helst. Men han har val troligen klattrat det mesta dar forut redan. Framat eftermiddagen borjade det regna sa det blev hemresa med tom kansla. Igar haglade det hela dagen... "

Mer om Steklunds äventyr får ni läsa på hans blog även om vi i fortsättningen kommer att kommentera det hela.

Det rör sig i Gävle. Som vanligt spottar gävleborna fram kvalitetproblem i parti och minut. Det här problemet ser helt suveränt ut. Skönt att se att min flygfotorekning ändå gav något resultat. Jag och Tväråna har annars snopet stått och tittat på några snåriga buskar på en äng efter 6 mils resa genom det uppländska plattlandet.

Slutligen en liten film om John och hans kamp mot den blåa cirkeln i Elephant. På bilden ser vi John helt missa landningen på samma problem

Att återvända

Efter en något försenad hemresa med ambulans genom bilköerna i Paris kunde Katrin konstatera att det var skönt att hon bröt benet i Font och inte i Stockholm. Akuten på SÖS var översvämmad av nödställda människor. Britsarna stod dubbelparkerade med människor som väntade på hjälp. Det luktade sött från variga ruttnade sår och några spydde blod. Avdelningar ute på sjukhuset var, enligt sköterskorna, trippelbelagda. Katrin, som kom in med ett redan opererat benbrott, blev av naturliga skäl lågprioriterad i detta olyckans limbo.

För övrigt kan jag konstatera att det är grymt att ha hemförsäkring. Det var lite som att koppla på en autopilot efter det första samtalet.

Som tur är verkar det ha hänt en del att glädja sig åt. Först och främst: Steklund har äntligen haft turen att en lucka i regnet har sammanfallit med en lucka i arbetsschemat. Resultat? En 7c, två 7b och en 7a+ flash på en och samma dag. Personligen skulle jag känna mig mycket nöjd efter en sådan dag.
Stefan hade också turen att få umgås med den levande legenden John Dunne. För att citera Stefan:

"Helt obegripligt hur han over huvudtaget kan klattra nagonting - nu har han opererat knat ch under lakningsprocessen gatt upp ca 10 kg till att ligga strax under 100-strecket. Trots detta och det faktum att det var tredje gangen han klattrade pa ett ar gjorde han 7b's hur latt som helst."

Vad kan man säga? Det finns ändå hopp för oss som sjunker allt djupare ner i sittdynorna på kontoren. Problemet på bilden är i alla fall Ringpiece 7c och snott från nån brittisk sida. Som tur är så är det ju Ali som blir dragen inför skranket för det här. I tidens anda kör också vi med klickbara bilder. WOW!

Nu vet vi att Anja och le Stef lever. Stefan såg lite tärd ut bakom skägget men verkade ha haft det bra i Tessin. Han lovade att komma hem så fort att han hade lyckats göra ett problem i Cul de Chien. Det involverar en toehook så då kan ni sluta er till vilket det är. Anja har dykt upp i Stockholm med en fin ticklista i bagaget. Finns naturligtvis att beskåda på 8a.nu. Väl i Stockholm slog Anja till och gjorde den riktiga sittstarten till Footlocker på Djurgårdsblocket. Eftersom jag inte har varit där kan jag inte säga hur den skiljer sig från sittstarten som Pierre satte upp, men det är möjligt att varianten har ett existensberättigande. Då jag själv har syndat på det här området tar det emot lite att kasta sten i det här ämnet men jag gör det gladeligen ändå - så länge jag inte gör varianter à la Olof Eriksson i Ålandsdal kan jag säga vad jag vill. Jonas W har varit vänlig och skickat en länk där norrlänningar är gulliga mot varandra i det här ämnet: http://tkak.mine.nu/forum/topic.asp?TOPIC_ID=44


Den stora frågan i detta ämne är naturligtvis inte huruvida varianter har existensberättigande, för det har de, utan var gränsen går för vad man kan lägga in på sitt scorecard. Vi återvänder därmed till etikfrågorna och självklart borde den här aktiviteten också bli föremål för kortutdelning.
Grönt kort: Stå- och sittstart. Eventuellt hopp/sving och etablering. Eliminering
Gult kort: Etablering när det redan finns stå- och/eller sittstart. Eliminering.
Rött kort: Numrerade eller prickade grepp. Liggstarter och andra lekar. Eliminering.
Vi får återkomma när vi har brainstormat lite. Ni är välkomna att inkomma med förslag.

Mer om det och annat om någon dag. Jens har varit i farten och diskuterat läskiga mantligar och världens bästa boulderområden allt med små sköööna smileys ;-). Carlos har startat blog http://carlos-ontherocks.blogspot.com/. Mer info fås om man googlar carlos-ontherocks. Och så har vi klättrat lite i Font innan och efter olyckan. Kan säga till Steklund att Fata var soft. I alla fall för mig. Väntar på att första 8a ska dyka upp. Tror det underlättar lite i början att ha lite räckvidd.Dais travers är inte så fin som jag läste i Grimper. Lite uppklättring, lite nerklättring och så en riktigt ful match i ett hål som man knappt får in fingrarna i. Vandale också soft, bra nybörjar 7c. Kolla in betan på bleau.info, det underlättar verkligen att rycka vidare VH när man ska över kanten. Coolt problem för alla som är bra inomhus men tycker det är tekniskt ute. Maitre a Tribord håller nog graden även om det egentligen är lite mer av ett pumpproblem. Fint och avig catch på slutet även om man får skippa padda för att undvika att knäna skrapar i.