Visar inlägg med etikett NKB2. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett NKB2. Visa alla inlägg

måndag 27 oktober 2008

Ett axplock från Font

Måndag och vi börjar med att ta en titt på några nya problem vid La roche qui Tourne. I tur och ordning får man se Extension du Domaine de la Lutte 8a/a+, Attrape moi si tu peux 8a och La Vie est Belle 7c/c+. Spetta inte oss om ni tycker att graderna är för knöliga för att få in på scorecarden, energipaketet Olivier Lebreton är källan till dessa. Stark snubbe, första gången jag mötte honom flashade han Fourmis Rouges. Putain, comme ca colle!, utbrast han efteråt. Inte var man själv av samma mening. Gräv runt lite på hans blog för fler godbitar. Några av er kanske känner igen stenen i filmen från Rocher Cailleau, ni kanske också känner igen startmoven... När ni ändå är inne på det franska spåret kan ni också hålla lite kolla på Grimpeablocs filmer som Olivier länkar till.



Escalade en forêt de Fontainebleau : Beaux Blocs à la roche qui Tourne. from Grimpeabloc on Vimeo.

Åter stockholmsklättring i helgen. NKB2 med imponerande sends av Påhlman som enkelt stegade upp för Moonlander (precis så såg det ut). Sydde var mycket nära på att få till högervarianten Armstrong också det mycket starkt. Man skulle kunna tro att Moonlanderblocket är uttömt men det finns fortfarande gott om variationsmöjligheter för visionären. Vad sägs om potentiella klassiker som Shizzle Wizzle in i Stillhetens Hav eller en sittstart till Armstrong (aka Moonwalk)? Moonlander etablerad är ju gjord så det borde ju också ske med Armstrong. Stillhetens hav borde få en alternativ lägre start (med tanke på den nuvarande startens upphöjda ställning) och en riktig assis. Plötsligt är vi uppe i fem nya problem som hägrar och då har vi inte ens funderat på perversioner som Shizzle Wizzle reverserad och sen in i Nockeby Shooting, Moonlander eller Armstrong. Fattar ni vilken outforskad potential blocket har?

onsdag 2 maj 2007

Communist day

På jobbet har vi den här veckan besökare från en bank i staterna. Något snopna frågade de våran chef vad som stod på när en efter en troppade av efter lunch i måndags.

"What? ... ----------------------------.... Are you celebrating Communist day?". Inte helt utan avsmak.


Det blev inte mycket demonstrerande under 1 maj. Det blev, tro det eller ej, lite campuserande. Perminator Holm kom förbi när jag var belaymonkey och hetsade mig till lite övningar på träbrädan, dips och frontlevels. Dumt, kroppen bölar högljutt. Den ska dock till Nockeby 2 i kväll. NKB2 är inget mysigt ställe att vara på men det finns två problem som är värda att göra en stor omväg för. Moonlander 7c och Stefans problem vänster om detta 7b+. Crell är fortfarande putt för att några har fixat till landningen så att man inte bryter benen. Stefan tickade Månlandaren senast. Sittstarterna till dessa problem är ännu ogjorda men de är redan "ultraklassiker".


Bosma och Gyllensvärd var i Svarttjärn och den förre var den senare otroligt nära att sätta Gränslandet på kvällens sista press. En anonym källa på verket tyckte inte att Johan var tillräckligt seriös. "Hade han verkligen varit seriös hade han byggt en liten woody på systemväggen". Tja, det verkar ju gå ganska bra ändå. Man får beudra Johan för hans stora envishet och tålamod. Apropå woodies så lär Patrik Gelin fortfarande ha kvar Code red under matbordet. Kul, men obekräftat.


Andra som imponerar är Jenny Körlin som klämmer av Voodoo 7b+ i Skevik. Plonk har haft fingret på 7c-knappen när de har tillverkat flertalet av förarna. Voodoo håller verkligen inte den graden. Har för mig att leden står som 8/8+ i gamla föraren. Lundahl/Selin har haft en tendens att klättra med skygglappar och jag misstänker att leden inte riktigt klättras OG-style. Träskberget skulle också behöva en gradrevision efter Plonks framfart.

Sydde och Jenny har varit runt i Bergslagen och rekat block. "Motlut och högt som en flaggstång" visade sig vara en lite svahäll i Hofors. Men efter lite desperat telefonguidning av Flodin lyckades de hitta detta fina problem:


Vi börjar på allvar bli oroliga för Said. Ska han fortsätta utvecklas i samma utsträckning som förr så kan han inte börja "bli seriös" och köra med "inplanerade vilodagar, förebyggande träning för skador, mattankar och tom stretching och jogging.". Detta är en kursändring som inte rimmar lifestyle" LIFESTYLE! Sharma, Graham, Andrada etc tränar aldrig! De bara klättrar och utmanar sig själv på klippan och detta gör på något sätt att de laddar upp en extrem motivation som driver de uppåt." Vi önskar Said all lycka med klättringen i Spanien och hoppas han lyckas sätta 9a. Det vore riktigt grymt.

Sur-Hasse är tydligen Fredrik Bodin i Sundsvall och inte Hasse i Umeå. Hur han har fått detta mindre smickrande epitet är för mig okänt. Det finns fler berömda surnågonting. Fredrik Andersson har tidvis varit Sur-Fredde. Malmros har också kandiderat till denna titel. Brismo tillbringade all sin vakna tid för några år sedan med att campusera Malmros projekt på Karbin varför Malmros naturligtvis surnade till. Men hur den goa Skellefter Fredrik blev Sur-Fredde vill vi gärna upplysas om. Nog har han ett milt sagt häftigt temperament men sur är han väl inte. Erik Heyman, som verkar vara i fin form, blev Sur-Erik en midsommarafton när Jens Larssen lyckades få samtliga barn att slänga fuktigt gräs på elden så att röken svepte över Erik.


I Ume råder det 8a-hysteri. Hur startar man? Hur startar man? Hur startar man? Lågt naturligtvis.

torsdag 12 april 2007

spott och spe

Vad kräver man egentligen av en bra spottare? En inte alldeles enkel fråga med flera svar. Den viktigaste egenskapen är att spottaren är lyhörd och känner av klättrarens behov. Det är ju faktiskt bara egenskaper som man kan förutsätta för vilken fungerande tvåsamhet som helst. Ibland behöver man känna att man får en tight och nära spott med lite uppmuntran men i bland kräver man total tystnad. För att inte koncentration skall brista måste peptalket komma på rätt plats och på rätt sätt och det är faktiskt ganska få som är bra på det. Senast på Mörkö var det en extremt rå men hjärtlig stämning och spottningen var så där perfekt som man vill ha den. Vet inte om det är rekommenderat att lägga mossa på greppen eller att kasta det på honom heller om man verkligen ska få bouldraren motiverad. Men det är ju ganska underhållande:



Klippkvaliteten är ju sådär, det får ni leva med. Problemen i filmen är: Betonghäck, Pruttlukt, Rock Mollester och Pruttlukt.

Dylan fortsätter prestera; två 7c+ och en 7c och lite annat den senaste veckan. Snart är Dyl tillbaka på kontinenten. Jag själv gjorde en fulbestigning av Moonlander igår kväll. Normalt är det hoppstart, men apindexet löste den detaljen. Ett otroligt fint problem i riktigt unken miljö. Murrig granskog och missar man landningen riskerar man att bli snittad av gammalt järnskrot.

Micke har skrivit en blogg på 8a.nu och vi funderar fortfarande på vad han egentligen försöker säga. Vi kontemplerar tävlingsklättrarnas insatser för utomhusklättringen några dagar innan vi öppnar munnen i den frågan.

fredag 30 mars 2007

VDP

Gårdagen gick i krimparnas tecken. Först Ängbyplan och sedan Nockeby. Med problemnamn som Krimpmonstret och Krimp är för tjejer är det inte så svårt att gissa sig till karaktären på problemen.



VDP klarade sig från repetitioner igår men det berodde mer på dålig information än dåliga klättrare. Vi (Jon, Sydde, Johan Larson och Flamman) trodde att problemet följde hela väggen upp till toppen. Cruxet för oss var ett långt skick från ett sidtag upp till en liten vass list som inte var helt enkel att hänga i när man fick powerspot. Sydde misströstade och funderade på om han ens hade klättrat 7b+ när 7c kunde vara så oerhört mycket hårdare. Idag löstes problemets gåta. Istället för att gå upp till den lilla listen skickar man ut till areten till vänster. Bra mycket enklare och vi kände oss snuvade på problemet. VDP är klättermässigt ett av de finare problemen av sitt slag i Stockholm. Den logiska avslutningen, att toppa rakt upp, kommer att bli ett av Stockholms hårdare problem i 7c-8a registret. Också det kommer att bli fint.



Förövrigt stötte vi på en solbränd och solblekt Daniel Andersson på Karbin senare på kvällen. Vi kommer stöta på för lite bilder på Robban under något av hans 50 försök på Stained glass. Under tiden roar vi oss med en annan Daniel Andersson under ett av hans mindre lyckade försök på Onde de Choc.


SKF har haft årsmöte. Uppenbarligen finns det en del att säga om det. Vi återkommer om vi orkar och följer under tiden diskussionerna på 8a.nu. Det går att säga hur mycket som helst nu när jag tänker efter: BS, försäkringar och nationell bultpolicy. Fan, där rök det goda fredagshumöret.