Utesäsongen börjar så smått ta fart. Jag har noterat en viss oroväckande bekvämlighet i mitt klättrande de senaste åren. Om vi bortser från tusenmilafärden över Ågestas snötäckta ängar för ett par veckor sedan, har jag på tryggt avstånd iakttagit de andras första trevande steg ute vid blocken. Trevande är kanske en underdrift med tanke på den ansträngning som krävs för att forcera snömassorna som fortfarande fyller skogarna. Det är jävligt råddigt att bouldra när det är snö exakt överallt utom just på de bitar av stenen där jag tänkt hålla. Av och på med skorna så fort man inte klättrar och garanterad snödrivekratning när man visslar av kruxet. Fråga Olof vad som hände borta på Wild thing, skrock skrock… Kanske är jag lite mätt på klättringen i närområdet också. Kanske lite mätt på klättring i allmänhet. Ja, eller inte mätt – bara inte sådär vrålhungrig som jag brukar vara så här års. Suget kommer, det är till och med antågande. Nästa helg då måste det nog bli en vända till Smörhålet och kanske något annat närmare lokus. Listor är alltid bra för att sparka igång sig själv. Förra årets lista duger bra i år också, några punkter är borta men de som är kvar går ju definitivt att återvinna den här våren:
Uppsala
Fibyareten + ett annat problem på andra sidan bäcken
Väggproblem i kaoset
Sittstart till Watchtower
Alliansen
Skansbergsproblemen, har fortfarande inte klättrat där.
Åloppe
Stockholm
Verve
Bastard ss
Wild style
Det gäller att lägga ribban högt, då sliper jag riva när jag glider under den. Hinner man med alla innan Fontan i april? Tveksamt men om Fibyareten får vänta några månader till är det kanske möjligt. Steklund hävdar bestämt att Woijchec mörsat sönder ett av startstegen på Fibyareten. Oavsett hur det är med den saken får areten kanske vänta tills min wingman, eller om det är tvärtom, har läkt ihop. Problemet har väntat i mer en ett halvt decennium så några månader hit spelar ingen roll.
På sina håll är det faktiskt närapå torrt och snöfritt. Problemet börjar dock något längre till höger.
Vi avrundar med att gratulera både Robin och Oscar till två fina bestigningar av Gaia. E8 6c säger mig absolut ingenting förutom att det definitivt är en hårig historia.
11 kommentarer:
Fy fan! Kidsen blir bara yngre och yngre.
Lägg till Enigma på din lista för snara vårbestigningar. Idag var det mycket fina förhållanden i Noret trots lite blåst. Mersmak! Dessutom lockar det vackra men jättehårda projektet vid bryggorna.
Kan lova att det jobbas febrilt på bryggprojektet...
Febrilt hela vintern eller?
Låt oss baa säga "den senaste tiden"
Tjena
Jag har försökt på Bastard assis i två år utan att få till sittstarten. Kan inte ni visa mig nån dag hur man löser problemet? Jag tar med mig en kamera så kan ni lägga upp det jag filmar på bloggen. Jag tror det är många som vill se hur man löser starten på bastard assis.
tack på förhand
Goran,
Nu skojar du. Starten är densamma som för VDP. Finns säkert på video någonstans på nätet. Kruxet är ståstarten.
Jag har faktiskt letat en del efter en video på VDP som visar den "riktiga" starten, utan resultat, så även jag skulle vilja veta hur det ser ut när någon gör den samt vad (och hur?) exakt man ska använda för höger hand.
Sätt dig ner och utgå från att du har Mattes reach. Men jag återkommer med någon typ av bildmaterial nästa gång jag sticker dit.
sitter man på marken och inte på stenen så når man inte det bra greppet i sprickan, tror inte ens bruno gör det. sätter man sig på stenen är det en annan femma. Tror du blandar ihop vdp och bastard om du tycker sittstarten är det hårda i bastardo assis:)
Har inte Bastard assis samma start som VDP? Jag gillar skarpt första movet på sittstarten. Det är verkligen inte på min hemmaplan men det är extremt tillfredställande att få till det.
Skicka en kommentar