Après la pluie, le déluge...

Vi börjar dagen med en bild på Cosmo när han gör Janne Bananne på Campusblocket. Envisa rykten gör gällande att det nya problemnamnet av allmänheten anses vara ett av de fulare. Namnet är en given kombo av svensk musikhistoria och fri inspriation från Vårberg och Botkyrkas fajnest. Inget att spotta på med andra ord.




Den dagen i Focksta var kanske slutsignalen för den mysiga säsongen. Efter det har porten till mysighetsvalvet slagit igen. In träder regn, lera och mörker. För att citera den vise Sydde*: Bättre ha det glatt på isen än sörja på lera.
"Bättre att gå på isen och ha det glatt, än att gå i lera och sörja"

Och lera var det gott om. Fråga Cosmo om det. För andra gången i höst lyckades han fylla både sko och jeans med lervälling. Matte trivdes; så pass att man kan misstänka att hans passion för blöta sessioner i Skevik mer handlar om approach än om klättring.



Vad lärde vi oss igår kväll?

1. Mattes lampor för 189 kr ex moms var ett fynd

2. Verve rinner länge efter regn. Kanske ingen nyhet egentligen.

3. Verve står som 7c+. Tittar vi på andra 7c+ i Stockholm så kanske det kan vara aktuellt med gradjusteringar. Vilka finns det förresten? East, Mega Grip, The Smokehouse, Armstrong, Bastard!, Borderline Assis, FGA, Slap that fat bitch(?) och säkert några fler. Verve står fortfarande i en klass för sig när det gäller svårighet.

4. Clarity verkar fortfarande vara bisarrt hård.

5. Man skulle kunna ha kul med fogmassa.


Klassisk blixtbild på Stockholms hårdaste 7c+.

---

I morgon är det BO igen på Karbin. Ni vet vad som gäller.


*Karln har en extremt imponerande samling visa ordspråk.

En regning fredag

Vi gillar produktioner med låg profil. Le Stefs huecorulle inspirerade oss. Kanske kan man åberopa jäv. Det samma kan man kanske göra med Keith Bradburys 85-dagars skildring. Vi tillbringade trots allt en helkväll med att försöka bryta oss in i fru Eichlers dator. Och som alla vet så finns det inget som gjuter ihop lika bra som brott eller en redig fylla. Hur det än är med den saken så gillade vi filmen och har den nog som förra årets största klätterfilmupplevelse. Efter Ty:s extremt sensuella bröstkorgssmekande har vi förstås skyhöga förväntningar på nästa alster:

Teaser 3 - Between The Trees from unclesomebody on Vimeo.

Roa er med att hittat namnen på problem i trailern. Jag tror jag har 11 av 13; Ali hamnade en bra bit efter.

Det är ju fredag och då är det lättsamt så vi fortsätter med film. Har ni missat frassarnas Rocklandsfilm kan ni kolla på den här:

Rocklands Return from Grimpeabloc on Vimeo.

---


Någon, jkb, hub eller rob har signad upp mig på Lantbrukets Affärstidning. Normalt sett är sånt där ett otyg men den här gången är det en fullträff. Hur hade vi annars fått reda på att Norrbete startar nätbutik för naturkött? Skynda fynda!

Gradpsykning

Den stulna klätterdagen i torsdags förmildrade helgens moraspulsande, så till den grad att veckan ändå kommer minnas som en lyckad sådan. Lördag regn och annan misär. Söndag kom med sol och hopp om klättring. Var klättrar man bäst i Stockholm om inte i Focksta? Tidelagstaket rann men var så pass klätterbart att man lurades att tro att det skulle gå bra att klättra. Lockfågel? Några poänglösa försök där och ytterligare några på ett blött nyborstat projekt innan vi retirerade till till Svälthammaren. Där var det mondo- och sendarfest. Typ fyra-fem mondos förutom den vi hade i bilen. Flamman och Sydde hade redan enkelt seglat upp för Jailbreak. Äntligen för Syddes del. Ända sen Hubby satte upp den har han varit misstänksam mot graden:” …men är du seriös med Jailbreak 8A!? ”.

Hubby höll masken när Sydde dök upp efter en sömnlös natt och pumpade honom på info. Scamen växte ytterligare när vi övertalade Cosmo att gradera upp den på sitt scorecard. Utan att riktigt kunna sätta fingret på det, visste han innerst inne att något inte riktigt stod rätt till,. ”Såg att Jocke hade snäppat upp graden på JB. Det är alltså konsensus? Men det är ändå sloparna på kanten som är kruxet?” Med all uppdämd gradfrustration i kroppen var det kanske inte förvånande hur enkelt han seglade upp för problemet.
Många stjärnor får det men är det inte lite repkaraktär över längd och vissa move? Riktig grad? 7c-7c+.

Jennys bild med en liten highlight.

Wojciech Cosmo och Bruno jobbade på med sittstarten till Watchtower och om ingen revolutionerande beta hittas blir det hårt. Känns lite avlägset men inte helt borta.

Vi avrundade dagen på den gamla campusstenen med att repetera den numera omdöpta Janne Bananne



---

Det var länge sen men nu är det dags igen. Oneliners från en underhållande tråd på bannersiten.


"It should be forbidden to do unnatural things”

Oh, déjà-vu... har vi sett detta någon annanstans?

Skolk

När man inte längre kan lita på att helgerna bjuder på sol och nätterna kryper allt närmare lunch måste man ta till förtida utstämpling om det ska bli något. Hösten har varit gynnsam mot naturvurmaren. Sommarens skifte mot vinter bjuder som vanligt på en eruption av murriga färger. Asp är normalt sett ett jävla träd som vi helst skulle eliminera från jordens yta –snabbväxande med en förkärlek att luta sig mot den allra bästa delen av blocket. Någon vidare brasa blir det inte heller. Stackars satar! Nu däremot, just nu, kan vi ana att trädet ändå har en mening. Focksta vimlar av gul asp, röd rönn och grå sten insprängda i åkrarnas och ängarnas skarvar. Solen är också med men orkar inte upp till sitt vanliga starka sken, skruvar upp all värme i bilden tio gånger om. Just då, dagar som igår, när man sitter där med en köldbiten näsa, vill jag inte byta detta ställe mot någon annan plats på jorden.

Det händer ju titt som tätt när man är ute i klätterärenden; Fontan om våren, Rocklands när det skymmer och till och med i Fiskebäckvik när vinden suger i och Emil och Maja leker nere vid stranden.

Naturromantiker, jag?

Lågt, mörkt och skamligt.

Halvdag på jobbet i går eftersom helgen lovar regn. Walker på besök från väst. Walker gillar tall proud lines. I Focksta finns det ett gammalt gryt, low and shameful, som väntar på att klättras. Efter lite inre kompromissande blev det en rutt från Prins Valiant till slaben på Campusblocket via kaoset och Svälthammaren. Vi lyckades tyvärr inte möta upp med Steffo och Steklund som tillbringade mesta tiden med Zumba vid Tidelagstaket. Steklund gjorde projektet Vemparen och förvandlade den till Let’s Zumba 7c.

Gårdagens stora upptäckt var Tvärånas fantasiska arete i kaoset. VLMF heter den nog. Fin linje, fina moves och en nervös catch på slutet. Rekommenderas starkt.

----

I kväll är det 50 fräscha problem på KC.

Norgren visar fin höstform

Det gamla projektet, som jag inte minns eller ids leta upp namnet på men Juggernauts skulle det kunna vara, till höger om She's a bitch är inte längre något projekt. Per Norgren gick den häromdagen. Numer går det som Shakebao 8a och är troligtvis inget för de som är ape-index challenged.

Foto: Peter Lindmark

De största lögnerna

För ovanlighetens skull blev det ett okommenterat inlägg igår kväll. Det kommer förhoppningsvis inte att upprepas särskilt ofta. Focksta i lördags alltså, igen. En del kanske frågar sig varför några av oss överhuvudtaget valde att lämna Uppsala. Scrolla ner någon meter så har ni en av anledningarna. Icke desto mindre finns det en hel del högkvalitativ klättring. Vi har naturligtvis Steklund att tacka för flera av problemen. Några av dem kanske har legat lite anonymt eller inte varit direkt synliga vid en första anblick. Prins Valiant är ett utmärkt exempel på det senare. I lördags sken solen och det var dags för Katrin och Cosmo att klättra detta fantastiska problem. Egentligen är det bara 1-2 move men de är så vackra att de fångar essensen i bouldringen. Att Katrin krossat höger stortå och bara kan få på sig mina 42:or betyder att hälkroksproblem är varmt välkommet.

En utfrätt Flamman skickar sittstarten.




Efter att alla fått sända sitt-eller ståstart gick vi runt en vända i kaoset och inventerade gamla projekt som måste dokumenteras innan de helt och hållet mossar igen. Just nu är det gamla project chaos som är nära att få en första bestigning. Problemet var nog bland de första som borstades upp men av någon anledning (några ungar byggde en koja under problemet) fick det stå orört tills för några veckor sedan. Le Stef var nära i måndags men nu när han är i diasporan är det lite mer öppet. Tompa-garanti utlovas till nästa besök.

Bruno, uppenbart exalterad över alla bortglömda projekt. Vattenfallet på areten dämpade dock dom värsta glädjeyttringarna.

Vi avrundade med Svälthammaren där Bruno äntligen höll höjdnerverna i schack och toppade ur Jail break 8a. Därefter började projekteringen på Watchtower assis. Något som vi länge gått och dragit oss för eftersom det knappast sett inbjudande ut. Förutfattade meningar skulle man kunna säga. För det var hårt men också möjligt men framförallt så var det häpnadsväckande läckert. Här har vi något att offra tidssaldot på.

Bruno och Cosmo på skapelsens just nu mest intressanta problem.


----

Helt apropå, såg ni Mr Flopperton i Cosmos senaste film? Det får oss osökt in på ämnet stora lögner.

Ett axplock:

"Today we slaughtered them in the airport. They are out of Saddam International Airport. The force that was in the airport, this force was destroyed."

"I'm not a crook"

"I did not have sexual relations with that woman"

"You look solid!"

"Nästa är en jug!"

och sist men inte minst:

"Jag har dig!"

Fråga mr Flopperton! Jag tror jag råkade yttra ovanstående, sekunderna innan Flammans stuss kraschade rätt ner i paddorna... två gånger om. Knivigt det där med spot. Antingen blir det inget utrymme för oväntade manövrar eller så tar man risken att få stå tomhänt med en vilt gormande klättrare på backen. Tur då att corollan sväljer dubbla Mondos.

För en gångs skull är vi någorlunda med.

Lite film

Prins Valiant 7b from Jocke Berglund on Vimeo.

Briljant Jocke, briljant!

T.M.N.T. 7c+ from Jocke Berglund on Vimeo.

Två nyheter

Två projekt som länge har stått emot gav igår till slut med sig. Det ena är Daniel Anderssons vägg ute på Djurö. Namn T.M.N.T. och Cosmo snackade om 7c+, känns kanske i underkant med tanke på hur länge problemet varit projekt. Film finns och dyker upp så småningom.

Foto: Anja? Olga?

Le Stef har hängt ute på Morarna och jobbat in en ny test piece. Tyvärr har inte Bruno varit där så han kan inte hjälpa med vare sig någonting. Allt vi har är ett suddigt foto, ett namn och en beskrivning:

Kilo Sierra Charlie, morarna. Inkl. areten i början, exkl urtoppning. Slutar en bit upp på väggen.

Vi gissar på att det här kanske landar i samma spann som de nya ograderade problemen på NK, dvs slightly inhuman. Ska vi gissa på att korta icke göre sig besvär? Sydde upplys oss!

Onsdagsfilmer

Lite gammalt från de Leidebrantska arkiven. Dannes flash av VDP raccourci:
Här kan vi hålla långa diskussioner om vad som är vad och vad som är rätt. Matte började ju längre ner på blocket, vilket är problemets krux åtminstone för oss som är över 1.70. Konventionen hittills har ju varit att alla klättrar på detta sättet. Förutsättning är då att alla känner till det vilket kanske inte är det lättaste. Ska man kanske definiera om starten och gradera om problemet efter detta? Det här är ju förstås petitesser om man håller på att klättra rep men i boulderstockholm är detta självfallet en fråga lika stor som livets mysterium.

Vi fluktar vidare på den fagra ungdomen. Cosmo Jocke tvålar till ordentligt på Bloc X.

Four from Bloc X from Jocke Berglund on Vimeo.

Men frågan är varför de håller på här när det ser ut så här på den andra sidan landet.

Nytt gym i Uppsala

Vi fick ett mail från Joel. Studenthälsan har byggt ett nytt gym i Uppsala och i det finns det ett boulderrum. Kanon kan man ju tycka eftersom den bästa inomhusbouldringen i Uppsala ligger i Länna. Visst funkar det med en Källberga-Lännakombo men det är fortfarande lite tungt att ratta 2 mil för lite kvällsträning. Grattis Uppsala:

Epic fail som kidsen skulle sagt. VARFÖR gav ingen pengarna till oss istället? Den allmänna klätternyttan hade blivit tusenfallt större med pengarna på Brunokontot. Någon/några har en gravt skev syn på vad bouldring är för något.


Utomhusmässigt var den här helgen gynnsam för den som var morgonpigg. Regn svepte blocken i Focksta först vid tresnåret. Innan dess hade Jocke enkelt gjort både Jailbreak och Watchtower och Flamman den senare. Därefter en stunds arbete på gamla projekt som ännu inte blivit gjorda? För det är väl ok att klättra på redan existerande projekt i Focksta. De är så att säga redan etablerade klätterbanor, bara det att ingen kommit upp ännu...

Robin prisar YR. TBS är inte riktigt lika imponerade av deras radar. Vi har snuvats på uppehållsväder mer än en gång. En kombo av olika källor är alltid det bästa. Tyvärr sitter arlandaradarkällan numer nere på Sturup.

---

Den senaste tidens viktdiskussion har fått Bruno att undersöka orsakerna till den mystiska uppgången. Plötsligt känns 84 kg AKV som något att längta ner till.

Mellanmål i Vårby.

Eventuellt kan en lösning på mysteriet ligga i kostvanor. Kostvanor har en tendens att göra det. Lördagens diet bestod av sedvanlig frulle, två och en halv croissant till lunch (Hubbie snöt den andra halvan från mig när han i en lömsk dolkstöt lånade bilnyckeln) och en kebabtallrik på Palmyra. Kebab på Palmyra serveras på pizzatallrikar. Dom är gianourmous så att säga. Men allt är inte av ondo. Ju större Bruno blir desto mer finns det av Bruno. Grattis världen!