Mackan på Borrbult.nu är inte imponerad:
"Här kommer en snabb liten recension av Cresciano/Chironico som boulderområden för de som funderar på att åka dit:
De suger!!!!
Ok, de kanske inte direkt suger men hypen är grymt obefogad. Ok att det finns svinmycket hårt >7C, men är man sugen på svåra problem går det att med schweizarnas fantasirikedom att hitta minst lika svåra problem i Jävre, Brändön, Skravel....osv.
Ex. Starta i tändhatt (alltså då menar jag givetvis definerad megalågstart under knäskålarna) traversera runt blocket några varv och avsluta i Knallkork. Vi kan döpa den till något Italienskt typ "Scia fatti tua mocci" och ge den en häftig grad typ: 8B. Samma princip går att applicera på alla problem. Dessa blir ju givetvis också 3-stjärniga då de är svåra.
Hips vips har vi ett eftertraktad boulderområde för alla 8A boulderaspiranter.
Eller i skravel: starta i milkyway, klättra till kanten, ned i Andromeda, höger efter den låga sprickan, tillbaka, upp i Andromeda, Mantla: "Andromi di Milki 8A+"
Ta ett foto, sträcka in problemet på bilden så man förstår hur man ska klättra det. Basera en hel förare på det konceptet och så blir även Skravelsjö ett område täckt av 8or. WOW, det måste vara det bästa granitområdet i världen."
Undra vad han skulle tycka om Houdini?
fredag 30 november 2007
torsdag 29 november 2007
Peter "Never say never" Lindmark
Peter Lindmark fortsätter envetet att ticka på i Stockholm. Som vi var inne på var det bara en tidsfråga innan han skulle göra den vänstra varianten av Code Red. Stort stort grattis. Ta en titt på Stefan på samma problem: http://animalstrength.blogspot.com/2007/09/code-red-brudberget.html.
I sann Stockholmsanda vill vi hävda att det finns två problem som utgår från samma sittstart. Code Red och Code Red OG. Unbegripable! Varför är distinktionen inte redan gjord? Stefans version är den naturligaste vägen upp från sittstarten medan Klem valde att addera en sittstart till Tromb. Att inte göra det till två olika problem känns som att stänga munnen när en stekt sparv kommer flygande, i synnerhet när varianter på Brudis ändå är legio.
Vi vet att Stefan tidigare har varit ute på korståg mot förekommande variantavarter och vi håller med. Houdini eliminini och campusinini bör inte vara poängberättigande i scorcardsammanhang. Dock anser vi att de två existerande varianterna på Code Red är så pass väsensskilda att de var för sig är, av varandra oberoende, tusenpoängare.
I sann Stockholmsanda vill vi hävda att det finns två problem som utgår från samma sittstart. Code Red och Code Red OG. Unbegripable! Varför är distinktionen inte redan gjord? Stefans version är den naturligaste vägen upp från sittstarten medan Klem valde att addera en sittstart till Tromb. Att inte göra det till två olika problem känns som att stänga munnen när en stekt sparv kommer flygande, i synnerhet när varianter på Brudis ändå är legio.
Vi vet att Stefan tidigare har varit ute på korståg mot förekommande variantavarter och vi håller med. Houdini eliminini och campusinini bör inte vara poängberättigande i scorcardsammanhang. Dock anser vi att de två existerande varianterna på Code Red är så pass väsensskilda att de var för sig är, av varandra oberoende, tusenpoängare.
Foto : Per N
---
Vi fyller på och gratulerar också Per N som lyckades med att i lördags få slut på Tromb och så till sist i förrgår slappa den feta bitchen på Brudis.
---
Den eviga fan-vad-vi-är-stolta-i-Göteborg-över-våra-stiffa-grader-diskussionen fortsätter. "Fredrik" på Crimp kommer med följande gradöversättningstabell:
"Den [Nihilisten] håller 7a+ i hönö-grad, 7a+ i kjuge-grad, 7c i magic woods-grad, 7b+ i albaracin, 7b i bas cuvier-grad och 7b+ i gorge de houx-grad."
Säkert inte mer än 7a i kolisgrad. Vi skulle gärna se ett gradbattle mellan Hönis och Kolis.
tisdag 27 november 2007
Kissemisse på vift i den förlovade skogen.
Sofia och Massih var på en kort visit i Font förra veckan. Sticket lär ha varit magiskt. Vi kan bara avundas och hoppas att det är likadant nästa vecka. Då är 2/3 av Bruno på plats med full-WCH-kittat sällskap. Vi återkommer med en liten preview längre fram i veckan.
Den förlovade skogen har begåvats med en ny, förhoppningsvis tillfällig, invånare. Just nu promenerar en svart förvuxen kisse omkring och sprider skräck. Polisen misstänker att det rör sig om en svart puma eller panter.
Den förlovade skogen har begåvats med en ny, förhoppningsvis tillfällig, invånare. Just nu promenerar en svart förvuxen kisse omkring och sprider skräck. Polisen misstänker att det rör sig om en svart puma eller panter.
Bloggaren
För att undvika jäv och få fullobjektivitet i förljande artbeskrivning har Sydde kallats in för ett gästspel:
Bloggaren
Bloggaren är en hängiven klättrare som tyvärr inte riktigt har tid att utöva sin kära sport så mycket som hon/han vill (vem fan har det?). Däremot har bloggaren typiskt sett ett arbete vid en dator där små, eller stora, tidsluckor desperat fylls med ett virtuellt substitut till den fysiska sportutövningen. Bloggaren har koll på allt som händer i vår lilla klättervärld, och har, i bästa fall, goda kontakter som kan ge honom nytt stoff till bloggen. Det kan gälla det mesta från rapport om den senaste hårda prestationen, utvärdering av ett nytt boulderområde, skvaller om vem som flexade mest rectus abdominis i bastun på senaste klätterresan, till underfundiga inlägg om vilka roliga stereotyper som kan hittas inom klättervärlden. Bloggaren har givetvis ett visst Schulmankomplex och känner sig ibland tvingad att vara mer eller mindre elak, ofta mot andra cyberklättrare som inte uttrycker sig med samma språkliga bravur, eller som helt enkelt säger något jävligt korkat. Samtidigt blir bloggaren aldrig så nöjd, i hemlighet givetvis, som när 8a.nu länkar till dennes sajt.
En variant på bloggaren är den som snöat in på ett mycket specifikt område och därmed dragit nördigheten till sin spets. Ingen liten obskyr del av klättringen är för ointressant för att göra en djuplodande analys av. Det kan gälla friendens utveckling under senhösten 2003, mängden kreatinfosfat som produceras i en underarmsmuskelfiber under anaerob lactacid träning mätt i elektronvolt, historien bakom ett svaproblem som klättrades av en munk från Haschkakeyoko-provinsen nån gång på 50-talet i ödleskinnsmockasiner och som aldrig blivit repeterat, eller till och med om folk som ägnar sitt liv åt att skruva upp plastbitar på plywoodskivor runt om i världen.
Bloggaren kan inte leva utan andra klätternördar som genom dess alster får chansen att fylla sin arbetsdag med något vettigt(?) en stund och därigenom, även i sitt civila liv, var del av den endimensionella värld som är klättring.
Tidigt exemplar av bloggaren. Även en av världens största klättrare på ett sällsynt slabbesök med leStef.
Bloggaren
Bloggaren är en hängiven klättrare som tyvärr inte riktigt har tid att utöva sin kära sport så mycket som hon/han vill (vem fan har det?). Däremot har bloggaren typiskt sett ett arbete vid en dator där små, eller stora, tidsluckor desperat fylls med ett virtuellt substitut till den fysiska sportutövningen. Bloggaren har koll på allt som händer i vår lilla klättervärld, och har, i bästa fall, goda kontakter som kan ge honom nytt stoff till bloggen. Det kan gälla det mesta från rapport om den senaste hårda prestationen, utvärdering av ett nytt boulderområde, skvaller om vem som flexade mest rectus abdominis i bastun på senaste klätterresan, till underfundiga inlägg om vilka roliga stereotyper som kan hittas inom klättervärlden. Bloggaren har givetvis ett visst Schulmankomplex och känner sig ibland tvingad att vara mer eller mindre elak, ofta mot andra cyberklättrare som inte uttrycker sig med samma språkliga bravur, eller som helt enkelt säger något jävligt korkat. Samtidigt blir bloggaren aldrig så nöjd, i hemlighet givetvis, som när 8a.nu länkar till dennes sajt.
En variant på bloggaren är den som snöat in på ett mycket specifikt område och därmed dragit nördigheten till sin spets. Ingen liten obskyr del av klättringen är för ointressant för att göra en djuplodande analys av. Det kan gälla friendens utveckling under senhösten 2003, mängden kreatinfosfat som produceras i en underarmsmuskelfiber under anaerob lactacid träning mätt i elektronvolt, historien bakom ett svaproblem som klättrades av en munk från Haschkakeyoko-provinsen nån gång på 50-talet i ödleskinnsmockasiner och som aldrig blivit repeterat, eller till och med om folk som ägnar sitt liv åt att skruva upp plastbitar på plywoodskivor runt om i världen.
Bloggaren kan inte leva utan andra klätternördar som genom dess alster får chansen att fylla sin arbetsdag med något vettigt(?) en stund och därigenom, även i sitt civila liv, var del av den endimensionella värld som är klättring.
Tidigt exemplar av bloggaren. Även en av världens största klättrare på ett sällsynt slabbesök med leStef.
måndag 26 november 2007
Simon A regredierar
Utomhussäsongen verkar aldrig ta slut, även om många ihärdigt försöker dödförklara den. I lördags iaktogs sammanlagt fem frusna individer ute vid brudberget - två sällskap oberoende av varandra. Katrin fortsatte att visa god höstform och plockade snabbt She's a Bitch och imponerade senare på Tromb men backade ur efter bara några futtiga på grund av nedkylning. Trots medial epicondylit och nålar instuckna på korsen och tvärsen fånade Sydde omkring på diverse oklättrade historier innan han snabbt repeterade Tromb. Att Norrlands-Peter var ute gav knappt pengarna tillbaka hos Unibet. Någon gång under vintern 06 var jag ute och gick ett varv på Långholmen när det var minus tjugo och strålande sol. Gissa vem jag hittade under Ether? Peter var mycket nära på den vänstra varianten av Code Red. Vi tippar på nästa gång. Även Per N såg mycket bra ut på Slap that... Tyvärr verkade det ta 10 minuter att torka upp sprickan inför varje försök - ingen kan dock anklaga honom för motivationsbrist.
Per N främsta insats den här helgen är följande förnedrande bildbevis:
Och vad gjorde Bruno J i lördags då? Ingenting. Ett veckolångt No-Lifeande tvingade honom till vila under lördagen. Men ett nytt projekt borstades upp invid Assassinated beauty (sektor 10). Gissningsvis stenhård men möjlig sittstart och ståstart i 7b-7c. Helt okrystat. Hur kan en sådan godbit vara orörd?
Apropå Code Red så gräver vi lite i de gyllene klaanarkiven och kommer upp med lite klassisk brudisnostalgi när Loskan gör FA:n
---
M&M har gett sig tusan på att lansera Daniel som en total sensation som segrare i Västervik. Why? BUT WHY? Bruno vill påminna om att Daniel redan har gjort sig ett namn med fina repetitioner på Svarttjärn. Dessutom kan ingen i Stockholm som sett Daniel klättra de senaste två åren ha blivit överaskande. Vann han inte Boulderbash förra hösten? Och framför allt: Brunoredaktionen lyckades pricka in båda segrarna i årets SM . Cred till Brunoredaktionen!
Per N främsta insats den här helgen är följande förnedrande bildbevis:
Och vad gjorde Bruno J i lördags då? Ingenting. Ett veckolångt No-Lifeande tvingade honom till vila under lördagen. Men ett nytt projekt borstades upp invid Assassinated beauty (sektor 10). Gissningsvis stenhård men möjlig sittstart och ståstart i 7b-7c. Helt okrystat. Hur kan en sådan godbit vara orörd?
Apropå Code Red så gräver vi lite i de gyllene klaanarkiven och kommer upp med lite klassisk brudisnostalgi när Loskan gör FA:n
---
M&M har gett sig tusan på att lansera Daniel som en total sensation som segrare i Västervik. Why? BUT WHY? Bruno vill påminna om att Daniel redan har gjort sig ett namn med fina repetitioner på Svarttjärn. Dessutom kan ingen i Stockholm som sett Daniel klättra de senaste två åren ha blivit överaskande. Vann han inte Boulderbash förra hösten? Och framför allt: Brunoredaktionen lyckades pricka in båda segrarna i årets SM . Cred till Brunoredaktionen!
fredag 23 november 2007
Livsstilar
Den gamla slitna lifestylediskussionen har åter hoppat upp och bitit oss i röven. Åter är begreppsförvirring total. Men ta det bara lugnt, Bruno kommer att bena ur också den här fisken åt er. Eftersom life-style är ett begrepp som alla vill claima är det så urvattnat att det inte betyder ett skvatt. Dessutom framstår man som en komplett galning när man svänger sig med det i civila sammanhang. Mina kollegor tittade storögt på mig när jag häromdagen kläckte ur mig att "jag tog det mest lugnt och lifestylade i går kväll" på frågan hur det gick med träningen.
Hur som helst lifestylaren är bara en av många typer som klätterväggarna härbärgerar. Nedan kommer ett litet urval:
Working Class Hero
Ofta egenföretagare och medlem i Skattebetalarnas förening. Jo, säg den WCH som inte anser att "Systemet" försöker blåsa honom på hans rättmätiga egendom? En WCH betraktar sig med andra ord som en politisk fånge i sitt eget land. Kör eget skåp, som är till brädden fylld med det mesta utom arbetsredskap, för de är utspridda och bortglömda på diverse försummade arbetsplatser, som han tittar till en gång i veckan. I skåpet hittar du aldrig färre än 6 paddor, stege, bensindrivet aggregat, bygglampor, värmepistoler, motorsåg och mycket mycket annat. Behöver du en klätterpartner kl 10.00 på en måndag, tveka inte att ringa WCH. Han är troligen redan på väg ut. Som ni säkert har förstått så tar utesäsongen aldrig slut för en WCH. Är det allt för blött är han ändå ute och ränner med näsan i orienteringskartan. WCH är en sann hjälte som vi har att tacka för att tillkomsten och utvecklingen av nya områden.
No-Life
No-Life häckar företrädesvis på ett gym nära dig. Där tillbringar han veckans alla dagar och kör troligtvis dubbla eller trippla träningspass. NL behöver inte nödvändigtvis tillhöra det yttersta skiktet av eliten men han, för det är oftast en vilsen han det handlar om, vill väldigt gärna göra det. Och det gör man genom att träna. Ingen ny träningsmetod är främmande för NL, ingen gammal för den delen heller. NL har full koll på allt förutom vikten av vila. Vilket gör att NL lämnar kategorin rationella aktörer till förmån för den mindre smickrande maniska typer. Bristen på vila gör att NL är extremt bevandrad i olika typer av klätterrelaterade skador. I synnerhet är det finger- och armbågsproblem som drabbar NL men han kan också drabbas av mer bisarra krämpor till följd av överdrivet intag av Gainomax och andra obskyra kosttillskott från amerikanska powerlabb, för att inte tala om allt kritdamm han får i sig på gymmet. Utöver träningslitteratur ligger också FASS på NLs nattygsbord. För No-Life kan det smälla högre att placera sig på en tredjeplats på en sverigecuptävling i en dammig lada utanför Lund framför att göra Moby Dick i Kjuge eftersom den bara är 7b+.
Svenne
Vi ska inte ingående gå in på typen. Men den här klättraren är i klar majoritet på klättergymmen och då är det tjänstefel att inte ta med honom. För Svennen är klättring en chic accessoar som ska höja hans anseende i sociala sammanhang. Kollegorna på jobbet tycker att den där Lindblad allt är en tokig typ som ska hålla på att klättra på väggarna. En vanlig undergrupp är ingengörstypen. Denna typ har ett lite mer avancerat förhållande till klättring. Ingenjören kan allt om fallfaktorer och hållfasthet. Ironiskt nog är det ganska värdelöst vetande eftersom ingenjören sällan klättrar hårdare än traditionellt säkrade treor, där längsta fall blir till hyllan en halv meter ner.
Lifestyle
Här hittar vi klättraren som bouldrat i Hampi, gjort bigwalls på obskyra berg mitt i Sahara och sportklättrat i Ulan Bator. Som ni märker är LS något av en allätare och en multiartist. Här är det inte prestationen som kommer i första rummet utan det är jakten på nya upplevelser som ger den stora kicken. LS är öppen för det mesta både vad gäller nya främmande kulturer och intag av sinnesutvidgande substanser. Något som oftast gör LS till en ganska skön snubbe som vi alla uppskattar. För enstaka äldre exemplar går åldrandet snett.
LS delar ett gemensamt drag med Svenneklättraren i att de gärna dekorerar sina hem med afrikanska artefakter och foton på sig själva. Dock skiljer sig motiven åt. När LS gärna visar upp spännande kulturmöten under vajande böneflaggor, visar Lindblad någon läcker enmeters-drop från sportlovsresan till Chamonix VT-93.
Det är en djungel av typer där ute och detta var bara ett axplock. Snart presenterar vi även Lowlifen, Fotografen, Hasbeen och Junisfjunisen. Ali vill inte nämna några namn och det kanske är schysstast men skulle vi kategorisera oss själva ligger nog No-Lifekategoring allra närmast hjärtat.
Hur som helst lifestylaren är bara en av många typer som klätterväggarna härbärgerar. Nedan kommer ett litet urval:
Working Class Hero
Ofta egenföretagare och medlem i Skattebetalarnas förening. Jo, säg den WCH som inte anser att "Systemet" försöker blåsa honom på hans rättmätiga egendom? En WCH betraktar sig med andra ord som en politisk fånge i sitt eget land. Kör eget skåp, som är till brädden fylld med det mesta utom arbetsredskap, för de är utspridda och bortglömda på diverse försummade arbetsplatser, som han tittar till en gång i veckan. I skåpet hittar du aldrig färre än 6 paddor, stege, bensindrivet aggregat, bygglampor, värmepistoler, motorsåg och mycket mycket annat. Behöver du en klätterpartner kl 10.00 på en måndag, tveka inte att ringa WCH. Han är troligen redan på väg ut. Som ni säkert har förstått så tar utesäsongen aldrig slut för en WCH. Är det allt för blött är han ändå ute och ränner med näsan i orienteringskartan. WCH är en sann hjälte som vi har att tacka för att tillkomsten och utvecklingen av nya områden.
No-Life
No-Life häckar företrädesvis på ett gym nära dig. Där tillbringar han veckans alla dagar och kör troligtvis dubbla eller trippla träningspass. NL behöver inte nödvändigtvis tillhöra det yttersta skiktet av eliten men han, för det är oftast en vilsen han det handlar om, vill väldigt gärna göra det. Och det gör man genom att träna. Ingen ny träningsmetod är främmande för NL, ingen gammal för den delen heller. NL har full koll på allt förutom vikten av vila. Vilket gör att NL lämnar kategorin rationella aktörer till förmån för den mindre smickrande maniska typer. Bristen på vila gör att NL är extremt bevandrad i olika typer av klätterrelaterade skador. I synnerhet är det finger- och armbågsproblem som drabbar NL men han kan också drabbas av mer bisarra krämpor till följd av överdrivet intag av Gainomax och andra obskyra kosttillskott från amerikanska powerlabb, för att inte tala om allt kritdamm han får i sig på gymmet. Utöver träningslitteratur ligger också FASS på NLs nattygsbord. För No-Life kan det smälla högre att placera sig på en tredjeplats på en sverigecuptävling i en dammig lada utanför Lund framför att göra Moby Dick i Kjuge eftersom den bara är 7b+.
Svenne
Vi ska inte ingående gå in på typen. Men den här klättraren är i klar majoritet på klättergymmen och då är det tjänstefel att inte ta med honom. För Svennen är klättring en chic accessoar som ska höja hans anseende i sociala sammanhang. Kollegorna på jobbet tycker att den där Lindblad allt är en tokig typ som ska hålla på att klättra på väggarna. En vanlig undergrupp är ingengörstypen. Denna typ har ett lite mer avancerat förhållande till klättring. Ingenjören kan allt om fallfaktorer och hållfasthet. Ironiskt nog är det ganska värdelöst vetande eftersom ingenjören sällan klättrar hårdare än traditionellt säkrade treor, där längsta fall blir till hyllan en halv meter ner.
Lifestyle
Här hittar vi klättraren som bouldrat i Hampi, gjort bigwalls på obskyra berg mitt i Sahara och sportklättrat i Ulan Bator. Som ni märker är LS något av en allätare och en multiartist. Här är det inte prestationen som kommer i första rummet utan det är jakten på nya upplevelser som ger den stora kicken. LS är öppen för det mesta både vad gäller nya främmande kulturer och intag av sinnesutvidgande substanser. Något som oftast gör LS till en ganska skön snubbe som vi alla uppskattar. För enstaka äldre exemplar går åldrandet snett.
LS delar ett gemensamt drag med Svenneklättraren i att de gärna dekorerar sina hem med afrikanska artefakter och foton på sig själva. Dock skiljer sig motiven åt. När LS gärna visar upp spännande kulturmöten under vajande böneflaggor, visar Lindblad någon läcker enmeters-drop från sportlovsresan till Chamonix VT-93.
Det är en djungel av typer där ute och detta var bara ett axplock. Snart presenterar vi även Lowlifen, Fotografen, Hasbeen och Junisfjunisen. Ali vill inte nämna några namn och det kanske är schysstast men skulle vi kategorisera oss själva ligger nog No-Lifekategoring allra närmast hjärtat.
onsdag 21 november 2007
The man in the mask
Om ni mot förmodan skulle ha missat Stefans sammanfattning av helgen hittar ni den här.
tisdag 20 november 2007
SVT i Kjuge
För dem av er som missade Gustavs och Carl-Olas lilla stund framför kameran i Kjuge nyligen så finns det en trevlig lite filmsnutt här
Nästan så att man blir lite sugen på att åka ner.
Nästan så att man blir lite sugen på att åka ner.
måndag 19 november 2007
Keep it a secret!
Varför Ali har kokat ihop ett litet hemlighetsmakeri kring helgens lilla ålandsresa förstår jag inte riktigt. Men det kanske han ändå gjorde rätt i. För det blev inte så värst mycket klättrat. I stället blev det en del av det här och lite av det här. Och det är egentligen inget mamma borde få reda på.
Som man kunde ana var det sjabbiga förhållanden: fuktigt och kallt. Knappast förhållanden som drar de stora massorna. Med brännarna till hands blev det dock hyfsat drägligt. Och jag måste säga att jag föredrar att huttradandes torka upp varje problem framför att vara på ett dammigt gym. Hade jag vetat om förhållandena före helgen hade jag ändå inte tvekat på att åka.
Under lördagen betade vi i mörkret av klassiska The Finnish roof, Swiss roof, Swiss roof direkt, Mellon och Super Mellon. Ali borde nog kunna fylla på med grader. Söndagen var egentligen inget att orda om. Hade inte urtoppnignarna varit plaskvåta hade söndagen givit oss stabila skick på Normipäivä och Tomis roof samt påföljande skumpa, cigarrer och buffé. Istället blev det bara ett litet trumpet träningspass och kallopsköttbullar på färjan.
Helgens höjdare var definitivt när Thug C sände Swiss roof. Förhoppningsvis snart på en Lowdown nära dig.
Nalle på Normipäivä.
Avslutningsvis vill vi skildra ett beteende som slagit rot på KV den sista tiden.
Som man kunde ana var det sjabbiga förhållanden: fuktigt och kallt. Knappast förhållanden som drar de stora massorna. Med brännarna till hands blev det dock hyfsat drägligt. Och jag måste säga att jag föredrar att huttradandes torka upp varje problem framför att vara på ett dammigt gym. Hade jag vetat om förhållandena före helgen hade jag ändå inte tvekat på att åka.
Under lördagen betade vi i mörkret av klassiska The Finnish roof, Swiss roof, Swiss roof direkt, Mellon och Super Mellon. Ali borde nog kunna fylla på med grader. Söndagen var egentligen inget att orda om. Hade inte urtoppnignarna varit plaskvåta hade söndagen givit oss stabila skick på Normipäivä och Tomis roof samt påföljande skumpa, cigarrer och buffé. Istället blev det bara ett litet trumpet träningspass och kallopsköttbullar på färjan.
Helgens höjdare var definitivt när Thug C sände Swiss roof. Förhoppningsvis snart på en Lowdown nära dig.
Nalle på Normipäivä.
Avslutningsvis vill vi skildra ett beteende som slagit rot på KV den sista tiden.
söndag 18 november 2007
Boulder Bash results
Mycket riktigt så lyckades de "starkaste" att hålla sig hemma under fredagens Boulder Bash som ägde rum på Verket.
Efter starten så hade alla samlats på plats och kommit igång ordentligt, bland de tävlande så skymtades ett par bekanta.
Seko har sedan en tid lyckats hitta hem till Sverige efter att ha glidit runt i USA ett tag. Han lyckades aldrig sätta någon 8B i Hueco, som var typ senast jag talade med honom. Dock så visade Boone Speed den första 8c:n som sattes upp i landet av han själv för Seko. Efter lite jobbade så lyckades han sätta den. Det är inte kattpiss.
Kanske dags för Said att sluta med sitt onsightande och börjar med lite RP:n så får vi nog snart se fler i landets som skickar i den graden.
Tillbaka till Verket.
Simon hade lyckats lämna badrummet efter en lång vecka av sjukdom som hindrade honom att åka till Vvik. Han visade snabbt att han inte var så dränerad på kroppsvätskor som han snackat om när han flashade rätt många hårda problem.
Kanske var det mitt vad med honom om 5 plattor öl som fick honom att tända till. (Svar ja Simon, du ska få plattorna nästa Ålandsresa)
Då den tyngre konkurransen inte skulle befinna sig på plats så ställde detta till lite problem för byggarna.
Kvalproblemen upplevdes lite som softa och den skara som skulle gå till final satt relativt tidigt färdiga och väntade på att nästa omgång skulle börja.
När finalen väl var igång så var tanken kring en superfinal inte allt för avlägsen.
Tjejernas problem gav en bra spridning, och väldigt snabbt stod det klart att Matilda Söderlund skulle vinna, tätt följd av Karolin Benedictsson. Helena Lundgren knep tag i tredje platsen, inte illa för någon som samtidigt passade sitt barn hela kvällen.
Bland killarna så blev det superfinal, då de tre starkaste visade sig vara väldigt jämnstarka.
Le Boz fick tänka till snart för hur han skulle lösa detta. Något nytt problem var inte aktuellt att lura upp deltagarna för, då de redan hunnit känna på de övriga hårda problemen som inte var med i tävlingen.
Hmmm...
Dead hang knockout.
Snabbt fanns det 3 stycken dead hang grepp på plats där Seko, Simon och Ry skulle få hänga.
"Vi behöver 3 frivilliga som kan stå på alla fyra åt deltagarna"
Tanken av offentlig förnedring skrämde iväg halva hallen efter att Trevor ropade ut de orden.
Change of plan.
Kort stund senare så hängde killarna där i varsitt grepp, Seko flög av efter en stund, och kvar hänger Ry och Simon som ser så underbart oberörd ut in i det sista tills han släpper greppet.
Ry hänger kvar i kamp mot sig själv tills han förstår att han faktiskt har vunnit.
Efter starten så hade alla samlats på plats och kommit igång ordentligt, bland de tävlande så skymtades ett par bekanta.
Seko har sedan en tid lyckats hitta hem till Sverige efter att ha glidit runt i USA ett tag. Han lyckades aldrig sätta någon 8B i Hueco, som var typ senast jag talade med honom. Dock så visade Boone Speed den första 8c:n som sattes upp i landet av han själv för Seko. Efter lite jobbade så lyckades han sätta den. Det är inte kattpiss.
Kanske dags för Said att sluta med sitt onsightande och börjar med lite RP:n så får vi nog snart se fler i landets som skickar i den graden.
Tillbaka till Verket.
Simon hade lyckats lämna badrummet efter en lång vecka av sjukdom som hindrade honom att åka till Vvik. Han visade snabbt att han inte var så dränerad på kroppsvätskor som han snackat om när han flashade rätt många hårda problem.
Kanske var det mitt vad med honom om 5 plattor öl som fick honom att tända till. (Svar ja Simon, du ska få plattorna nästa Ålandsresa)
Då den tyngre konkurransen inte skulle befinna sig på plats så ställde detta till lite problem för byggarna.
Kvalproblemen upplevdes lite som softa och den skara som skulle gå till final satt relativt tidigt färdiga och väntade på att nästa omgång skulle börja.
När finalen väl var igång så var tanken kring en superfinal inte allt för avlägsen.
Tjejernas problem gav en bra spridning, och väldigt snabbt stod det klart att Matilda Söderlund skulle vinna, tätt följd av Karolin Benedictsson. Helena Lundgren knep tag i tredje platsen, inte illa för någon som samtidigt passade sitt barn hela kvällen.
Bland killarna så blev det superfinal, då de tre starkaste visade sig vara väldigt jämnstarka.
Le Boz fick tänka till snart för hur han skulle lösa detta. Något nytt problem var inte aktuellt att lura upp deltagarna för, då de redan hunnit känna på de övriga hårda problemen som inte var med i tävlingen.
Hmmm...
Dead hang knockout.
Snabbt fanns det 3 stycken dead hang grepp på plats där Seko, Simon och Ry skulle få hänga.
"Vi behöver 3 frivilliga som kan stå på alla fyra åt deltagarna"
Tanken av offentlig förnedring skrämde iväg halva hallen efter att Trevor ropade ut de orden.
Change of plan.
Kort stund senare så hängde killarna där i varsitt grepp, Seko flög av efter en stund, och kvar hänger Ry och Simon som ser så underbart oberörd ut in i det sista tills han släpper greppet.
Ry hänger kvar i kamp mot sig själv tills han förstår att han faktiskt har vunnit.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)