Yttertänger

Emma och Linéa ligger utslagna medan Danny brottas med sina demoner.

Queenline

Om du är skarpögd hittar du säkert texten: Om du ser Stefan Eklund med denna padda, ring 073895XXXX Hittelön! Poesi i all sin enkelhet.


Johan på starten till den mycket fina Queenline http://27crags.com/crags/yttertanger-klockarnas/routes/queenline . Pumpande problem med lagom exponerat krux på slutet.

Nionde vågen

Vi hann med ett stop i ett stekande varmt Vika/Strand på väg mot Falun. Det vi möttes av var ett block på ett hygge i gassande sol. Inte riktigt definitionen för sändarförhållanden. I synnerhet som stenen bestod av grov gnejs. Lite lägre temperaturer hade nog gjort stenen mer rättvisa. Problemen var dock fina.



Linnea klättrar Nionde vågen

Åmot

På väg hem stannade vi till i Åmot. Ett område som ligger mitt ute i ingenstans, som man aldrig passerar och egentligen inte har någon riktigt bra anledning att ta sig till. Hade det inte varit för den fina stenkvaliteten hade vi nog inte heller funderat på att åka tillbaka. Nu kanske vi gör det men då måste vi ta med den där killen som är så bra på dynamiska flytt. Killen som är Sveriges motsvarighet till Jan H. I området finns det ett bisarrt dynoprojekt som jag gissar att Mattias och Teemu måste ha borstat upp när de var där. Hårt och avigt är det. Här är det ett annat fint problem från området. Katrin gör den fina Sagoland:

MVI 9627 from Jon Smedsaas on Vimeo.

The monkey goes ape

Efter en kort utsvävning till Mälardalen fortsätter vi Dalarna. Vi var inne på att Mattias Flodin varit aktiv med att Dalarna. På senare ser tid ser det ut som att Teemu Miettinen tagit över taktpinnen när det gäller utvecklingen av hårda problem. Danny prövar på den hårda och snygga* The Monkey goes ape. För den som tycker att problemet är för hårt finns även en lite högre hukstart som tillkom senare samt en fin styv 7a som ståstart. *Hela stenen har formen av en enorm myggjagare. Och snyggare än så kan det inte bli.

Grindanäs

Årets säsong var kort. Inte heller var den intensiv. Och ofta blandade sig vintern in i säsong eller så var det sommarn. Vi hade en misärdag i Grindanäs. En fin sten i mälardalenens utkant. Mängden block runt Flen är nästan lika imponerande som stenkvaliteten är dålig. Som tur är följer stenkvalitet någon form av fördelning, det är alltså inte bara choss som det handlar om. Ibland dyker det upp sten som inte är lös och som man faktiskt vill ta på. Törnekronan i Grindanäs är ett sådant undantag även om några av greppen ekar suspekt. En estetiskt tilltalande upphöjd sten mitt ute på en äng. Ett läge som man vill att alla boulderområden ska ha, inklusive norrläge hela dagen.



Minna gör Grindr.

Yttertänger/Klockarnäs

Dalarna är en region som orättvist hamnat lite i skuggan den senaste tiden. När bouldring på allvar blev en aktivitet att räkna med i Sverige skedde mycket av den tidiga utvecklingen i Dalarna av Mattias Flodin. Det var en tid under nollnoll-tal som jag upplevde den svenska boulderscenen som dominerad av ensamma starka män i olika delar av landet. Det har hänt en del sen dess. Bortsett från att de i många områden inte är så värst ensamma längre har bouldersporten växt och fler regioner utvecklats. Bouldring i Småland har dominerat kraftigt den sista tiden, inte bara i media utan som destination. Dalarna har fallit lite i glömska i alla fall från min trånga synvinkel. Och det känns inte riktigt rätt, i alla fall inte med tanke på vad regionen har att erbjuda i förhållande till andra områden. Tack och lov är Mattias och Teemu duktiga på att uppdatera 27crags. Det är gott om kvalitetsproblem på bra stenkvalitet och är relativt nära Stockholm. Jag har varit där tre gånger sedan i höstas och det kommer att bli fler vändor.

 

Emma sträcker ut och gör Best of the best. Ett problem som är fint men har ett namn som kanske lovar lite mer än vad det håller. Fin sten och fina problem.

Klättring - kul nästan jämt

ANJA!

För drygt 10 år sedan så började Anja Hodann att tävla inom klättring. Under denna tid så är det mycket som skett. Utöver det att Anja är den första svenskan att klättra 7c+/8a boulder, så har hon också stått på prispallen i världscupen (Brons i Grindelwald 2006).

Efter en kortare tids korrespondens, och en längre tid med påminnande blickar från min sida så lyckades jag få Anja att svara på några korta frågor.

-       Välkommen tillbaka till tävlingsscenen! Du har bloggat flitigt från dina resor och senaste vistelse i Fontainebleau som tyder på att formen tycks det inte vara något fel på. Hur upplever du att din nuvarande form är inför kommande tävlingsperiod? Känner du dig tekniskt starkare?

Tack! Har ju haft en ganska lång uppförsbacke efter andra graviditeten, men under hösten började det äntligen lossna. Det är alltid svårt att känna in tävlingsformen när man inte tävlat på ett tag. Tävling är ju alltid i relation till andra, och just nu har jag ingen direkt att jämföra mig med. Vad gäller tekniken så har det nog alltid varit en av mina svagare sidor. Har ofta musklat mig upp istället för att klättra smart. Tekniken är något jag är medveten om att jag måste träna mycket på.

---

Att Anja lyckas muskla upp sig är inget skämt. Sommaren 2006 sprang vi på varandra på min dåvarande arbetsplats, varpå min chef fick syn på Anja. Eller snarare hennes överarmar. Det resulterade med någon fråga kring fysiken bland klättrare samt att han gick och köpte ett par hantlar på lunchen till sig själv.

---

-       Tidigare landslagstränare Stefan Pettersson har coachat dig genom åren. Hur känner du att Carlos Cabreras träningsprogram fungerar för dig?

Jag har aldrig haft ett så detaljerat program som det jag följer nu. Men just nu passar det bra att veta exakt vad jag ska träna under varje pass eftersom jag har begränsat med tid. Det gör träningen mer effektiv. Upplägget har ju Carlos och jag diskuterat fram tillsammans och det är anpassat efter de förutsättningar jag har. Som småbarnsförälder har jag begränsat med tid både gällande antal träningstillfällen per vecka och hur långa varje pass kan vara. Jag tror på det här upplägget och skulle jag märka att något inte funkar så har jag hela tiden en nära dialog med Carlos.

-       Efter ett tidigare väldigt framgångsrikt tävlande, så har du haft ett uppehåll från scenen på ett par år. Hur går dina tankar kring ett nytt deltagande i landslaget?

Just nu är jag otroligt träningsmotiverad och det ska bli spännande att tävla igen. Sen om jag gör det inom ramen för landslaget eller inte spelar inte så stor roll just nu.  Jag kommer att ta en tävling i taget och se hur det känns. Är man med i landslaget har jag alltid tyckt att man ska satsa seriöst och fullt ut. 

En syn vi hoppas på att få se mer av.

Foto: Okänd

- Utöver den fysiska träningen så är det väldigt mycket psykologi inblandat på tävlingsscenen. Hur hanterar du förväntningarna på dig själv inför en tävling, samt känslorna efter att en tävling nått sitt slut?

Den mentala biten är extremt viktig och avgörande. Det handlar mycket om att tro på sig själv och lita till sin förmåga. Jag har sällan känt någon större press utifrån utan de högsta förväntningarna ställs ofta av mig själv. Om det känns pressat emellanåt så kan det vara bra att ventilera det med någon. Det finns några enstaka personer i min omgivning som vet vad det handlar om, och som jag alltid kan prata med.

Känslorna efter en tävling - ja, det beror ofta på hur det har gått. Men jag ser alltid varje tävling som ytterligare en erfarenhet, där jag väljer vilka känslor och lärdomar jag ska ta med mig, och vilka jag ska lämna…  

- På tal om att lämna. Det ryktas att du sitter och håller på en hel filmrulle med nakna klättare som spårade ur efter en bastukväll på Åland ett par år tillbaka. Hur mycket ska du ha för lämna över filmrullen?

Haha! Det som händer på Åland stannar på Åland...

Årets händelse...

hände igår. Nu väntar vi på vad 2014 kan bjuda på. Grattis Cosmo! Kan det vara 12 år som vi har väntat?