Samtidigt i Clanwilliam...

...sitter Steklund och filar på huden.

Allt vi hört från det svenska quadrumviratet på de meat Pakhuis var ett mess som trillade in förra helgen. Vårens form verkar hålla i sig. Stekund och Flamman har gjort ärkeklassikern Nutsa, sittstarten till den ännu finare Sunset arete. Henke, som upplever en andra ungdom, var tydligen inte heller så långt ifrån gjorde den också. Sist men inte minst passade även Steklund på att göra Steffos drömgryt Pendragon. Problemet som har allt man kan önska sig av ett gryt: krystat låg start, desperata moves med dabskräck och urtoppning i navelhöjd. Nej, det där är inte helt sant. Problemet är ganska coolt och i samma kaliber som Soucoup-blocket i Chironico.

Old fashioned

För ett en tid sedan började jag på ett inlägg som jag inte hann med att avsluta. Och det är fortfarande oavslutat, men ett inlägg om anekdotisk bevisföring på Ekonomistas fick mig att leta reda på utkastet. Som ni ser vet jag varken vart jag vill komma eller vilken färdriktning jag har. Jag gissar dock på att jag försöker greppa lite om vårt växande behov av nostalgi. Kanske är det dit vi sjuttiotalister, men även åttiotalister, håller på att trilla. Kommer våra generationer i ett retrospektiv ses som den nostalgiska? Ett gäng sentimentala åldringar som sörplar sitt bryggkaffe ur ett par lindbergkoppar?

Har du någon gång varit gäst på K2 så har du säkert noterat antalet så kallade fixed gear som står där utanför. Det är konstant en sådan mängd fixed gears att vi misstänker att de är en del av gymmets rekvisita, fastsvetsade mot det för ändamålet ditmonterade metallräcket. Fixed gear är en cykel som är så lite cykel som möjligt eller om man vänder på det: en cykel som bara uppfyller funktionen cykel - allt som inte behövs för att funktionen cykel uppfylls ska elimineras. Ringklocka? Nej! Stänkskärmar? Pfffff! Bromsar? Get the fuck out of here! Helt enkelt den minimalistiske heminredarens eget lilla snuttedjur. Just detta bevisas av förekomsten av speciella fixie-caféer dit husse och matte kan ta med sina små älsklingar. Och nu kommer vi till poängen. En fixie ska gärna vara så gammal som möjligt, helst från Eddie Merckx dagar eller ännu äldre. Retro är ordet. Tillbaka till rötterna - till den tid när Hepburn åkte nedcabat på croissetten.

Nu tar vi oss an några av los karbinistas senaste faiblesse: vinyl. Sedan Flamman fick ärva Henriks gamla grammofonspelare har vaxet gått varmt borta på Maria Präst. Med sitt smått ekivoka: ”Jag vill inget annat än att stanna hemma från jobbet och lyssna på skivor hela dagarna” för han hela sin generations önskningars talan. Sjuttiotalisternas musiklyssningskarriär har gått enligt följande: Från vinyl och kassett via cd till Spotify. Några enstaka stackare föll dit på minidisc – lite monoski av det hela, eller hur? Pumpade bara in lite extra av sin deg i elektronikbranschen. Vi tar om det hela en gång till: Från vinyl och kassett via cd till Spotify. Merparten av vår generation har alltså prioriterat bort ljudkvalitet till förmån för kvantitet och reklam. Om vi säger så här: degen har inte blivit större, den har bara jäst och fyllts av luft. Nu kan vi kanske invända med att vinylspelandet egentligen aldrig har dött ut men, om två personer i ens närhet på kort tid visar stort intresse för detta är det ingen slump. En generation som återvänder till källorna. En generation som börjat simma uppströms för att leka av sig. Om ett år har vi slutat upp med att byta spellistor på Spotify. Om ett år, då byter vi blandband igen.

Simon. Kan vi börja ett stycke med det? Finns det något som kommer bli populärt kan man ge sig fan på att Simon gjorde det redan förra året. Igår noterade vi att Jimmy smet upp från ett källarvalv i en grannfastighet. ”Jag har varit nere och kollat in Simons fotolabb. Asballt, med mörkrum och allt!” Anar ni vart vi är på väg? Jo, om vi säger så här så uppvisade Simon galna PS-skills redan som elvaåring när han shoppade in Crello i mer eller mindre bekväma situationer. Det var väl för cirka tio år sedan. Nu när det digitala fullformatet socialiserats tar vi därför raskt ett steg åt sidan för att undvika mobben.

Tradklättring. Mannen med Stockholms elegantaste klätterstil, känd som det klättrande kvicksilvret eller kort och gott Robin, sysslar med det. Robin har ungefär samma känsla för feeling som Simon. Ska chinosen rullas två eller tre varv i år. Sånt vet han, för han har koll. Robin traddar. Det gör Simon också. QED. Återgång till old school? Check!

Danny och Cosmo

ibland har man tur och trillar på gamla godbitar. Danny och Cosmo tar sina första trevande steg på vertikal mark.

Jumkil

Säsongens smak är just nu Jumkil. Sex stycken block modell större med världens längsta korta anmarsch, i synnerhet om man ska drista sig hundra meter bort till hygget. Det är värt besväret. För tillfället har vi bara skrapat lite på ytan av potentialen. Områdets linje, en arete som får Fibyareten att framstå som ett sketet gryt, står likt en totem helt orörd.

Robban på det fina jugmonstret Underdog. Ett problem i tiden med Uppsalas signaturpinch.

Robban på A Thrilla in Manila.

Foto: Steklund

Tillbedjan

Jag trodde att det skulle hända lite saker när det bland annat var en nordisk mästare och två svenska mästare med i sällskapet. Det bidde bara en tumme av det hela. Om jag själv inte bjuder upp till dans kan jag ju inte förvänta mig att någon annan ska göra det istället. Fast det är inte helt sant. Jag förväntar mig att Woijchec gör det.

På projektet till höger om True Real knep Cosmo skinkorna så hårt att den annars så välmatade jeanshäcken hängde som den slappaste gubbröv. Till ingen nytta. Inte jättefint men lite coolt kan man säga att det är. Eftersom det är obestigit så lär det inte saknas kandidater.

Katrin styr kameran

Noir Désir

Fixade ni inte kopplingen mellan föregående inlägg och rubricerat problem. Lugn, det är inte dig det är fel på. Det är problemet.


Flamman demonstrerar klanderfri Ken-pose, Bruno flashar avslappnat sina guns och Steklund håller i kameran.

Jumkil

En liten bildkavalkad från helgens andra dag. Björn, Stekarn och Bruno åkte till Jumkil och klättrade på Joel Berglunds senaste blockfynd. Tack Joel!

Först lite kvalificerat rensningsarbete. Steklund är som vanligt först upp i stegarna när Uppsalas svar på Noir Désir avtäcks. Flamman har inte riktigt lika bråttom.

Och så en betasekvens på ett föredetta morfoproblem. Steklund visar upp lovande form inför stundande Rocklands. Steklund står även för de två första lite mer högupplösta bilderna. Resten kommer från mobilen.

Formulär

Lite är det så i Sverige att mycket redan har klättrats. Mossa och lavar trotsar gamla dagismyter om att det tar minst hundra år för dem att växa upp igen. Oftast tar det inte mer än en säsong på lågtrafikerade problem. Längst inne i Fockstas kaos växer det igen på bara några veckor även på lite mer högfrekventerade problem som Billybob. I och med att klättrare och klättersidor kommer och går lite hursomhelst är det ju inte alltid säkert att all information bevaras till eftervärlden. Det händer lite titt som tätt att gamla områden återupptäcks och återbestigs. Eftersom jag i min omgivning har ett antal FA-älskande människor, har jag insett att en av få saker som övertrumfar förstebestigarkänslan är retroclaimandet. För att underlätta denna handling har jag och Ali tagit fram en lättanvänd liten mall att använda när du anser att någon är framme och naggar på din förstebestigarära.

 

Hej[insert utropstecken för att inge ”positiv” känsla alt smiley]

Kul att ni upptäckt [insert områdets namn] och att ni tagit er tid att göra en förare. Det blir den tredje föraren över blocket och de tredje förstabestigarna av problemen som är beskrivna. [insert förnamn] gjorde problemen runt [insert årtal] och fick senare höra att de redan var gjorda av [insert ditt eget namn alt. Hasse Häggquist] minst [insert 2-digit number] år tidigare.

Jag skriver inte detta för att jag tycker det spelar någon roll vem som gjort vad. Mitt syfte är egentligen bara att informera er, mig gör det inget om er förare och problemnamn står kvar. Kan för övrigt tipsa om ett till kanonfint block som ligger ca [insert 4-digit number] meter längre in i skogen, åt [insert slumpmässig riktning] om jag minns rätt. Alla linjer är gjorda på dessa också... tyvärr.

Vänligen [insert ditt eget namn alt Hasse Häggquist]


Detta formulär fungerar utmärkt i såväl Stockholm som Göteborg men kan även med fördel användas i andra lite mer obskyra delar av landet.

Edit: Inlägget är taget men generaliserat från "Petter" på Sverigeförarens sida om Edsvikenblocket om ni inte redan hade sett det. Likväl dyker det regelbundet upp liknande inlägg på bland annat GBO och Bloxc.

K2?

Misstänkt mordbrand i idrottslokal
Stockholm. Kraftig rök vällde vid lunchtid ut från en stor idrottsanläggning vid Telefonplan i södra Stockholm. Brandmän från fyra brandstationer släckte elden, som bröt ut i en bastu i en lokal bakom Konstfack.

Enligt polisen rör det sig om en anlagd brand.

– Vi har inlett en förundersökning om mordbrand, säger Ulf Lindgren.

Niklas eller någon var tydligen på plats. Hm....

Pusslet

Jocke är rykande het. Det är han alltid. Åttiofem kilo muskler innanför lagom för lite mjölkvit hud – nog för att det ska börja pirra lite hos alla renässanskvinnor (och män) i stan. Here we go, 85 kilo kärlek:

Pussel from Jocke Berglund on Vimeo.

Tänk vad lite ny och fräsch beta kan göra.

Sydde och Olof visar alla ungdomar att det inte är så illa att bli äldre. Verve och snart också Kristallbandet. Hur kommer den här säsongen sluta?