tisdag 3 maj 2011

Old Fashioned

Don Draper Sydde gjorde häromdagen ett gammalt projekt ute i Brudberget. Linjen till höger om And god pulled the trigger, världens bästa problem enligt Klaan, har prövats av både den ena och den andra men stod alltså emot mycket länge. Grattis Sydde och tack för att du har givit oss blasé "Jag har klättrat ALLT!" något att avblaséras på. Enligt utsago är problemet lite old school i stilen. Vi håller inte med. Fina och moderna sekvenser på kompakt sten. Pröva!


Det evigt gröna trädet Gelin stöter på Old Fashioned.

Betatråden

Dagens beta:





fredag 29 april 2011

Klätterbyxan igen

Stick och grenkil är två ord som stulit vår uppmärksamhet den senaste tiden

Stick är en av våra bättre vänner. När Stick är på plats har du lite extra hjälp att ta dig upp för problemen. Och utan Stick vet du vem du ska skylla på. Vår gemensamma syndabock som outtröttligt sväljer vår inbilska gramse. För en stund inbillade jag mig att det var slut med stick för den här säsongen men det ser ut som om maj blir en riktigt trevlig månad.

Just våren brukar väcka tanken på att förnya klättergarderoben. Det kanske inte blir så men det finns i alla fall en ansats. Var börjar man? Ett par nya klätterbyxor kanske? Det är ju där vi börjar; i det mest definierande i din klättergarderob. En sväng in på addnature för att se om det hänger något vettigt bland alla mithrilbyxor och liknande frilufsaruniformer.

Maxad jeansbralla för klätterfreaks!

Dogma är de klassiska klätterjeansen i ny tappning - extra förstärkningar överallt där det kan behövas, som baktill i benavsluten för att slippa fransiga kanter och i hela baken för att ge byxan chansen att överleva mer än en klättersäsong. Även knäna har fått dubbel väv. Passformen är avslappnad och modellen har grenkil för maximal rörelsefrihet och inbyggt bälte som håller byxorna på plats när du ska sätta problemen. Naturligtvis sitter Dogma Pants lika snyggt till vardags.

Grenkil? Skammens kil. Kanske i mina CN Action Jeans men annars låter det som något som man använder för att inte få skavsår på insidan av låren eller något för att bli brun hela vägen in. Birdman Cord är utrustad med extra grenkil, något för den med extra lång mellangård. Med Dogmas dubbelväv på baken kommer byxorna hålla hela Hoggfarmen kanske också något för alla de där extra bajsnödiga sittstarter som vi bouldrare envisas med att sätta upp.


Hetast i skogen! (Thats how we party…)



Tåliga, otroligt snygga klätterbyxor som gör det enkelt att komma direkt från klippan till uteserveringen. Glöm inte att lämna in Mondon i garderoben på Sturehof när du efter ett pass på A-Team slinker ner för en plateau. Baröver kanske inte passar sig heller. Får vi fresta med en tidlös t-skjorta som får dig att elegant smälta in i mängden men samtidigt ger dig en hemlig identitetsmarkör à la frimurarhälsningen: Gillar du att bouldra och klättra på det mesta? Den här tischan visar vem du är! […]. Tryck på framsidan med klättring på en busshållplats.

Fler byxor och med fokus på multifunktionalitet:
Med dom här byxorna kan du åka från jobbet direkt ut i skärgården eller svampskogen, utan att byta om, och du kommer dessutom att vara otroligt snygg hela dagen. Byxorna har framfickor, bakfickor och en myntficka.
…

Smidiga jeans i Coolmax® Denim, som andas otroligt bra för att vara denim. Klättrare gillar grenkilen, som ger full rörlighet, och den vardagliga stilen som låter dom glida in och ut på jobbet utan att det ser misstänkt ut.

Vi gillar byxor som vi kan gå in på jobbet med utan att DET ser misstänkt ut. Jag blir lite osäker på vad som impliceras här. Är det här den perfekta byxan att smita iväg med innan arbetsdagen börjar och kanske komma lite senare eller är det för att smita iväg på lunchen eller efter fikat med din diskreta mondo på ryggen? Oavsett vilket det som det handlar om får du på köpet klar loose fit yankee look på din outfit som dina kollegor, som svävar i all ovisshet om dina förehavanden, svårt avundas dig.

Der är lite mörkt ut på om man inte vill ha en kil i grenen. Kanske är det dags att damma av den gamla multifunktionella kostymbyxan ändå? Åtminstone borde jag hitta ett par till Cosmo som komplement till de gamla gula basketshortsen inför sommarens äventyr i Sydafrika. Eller så kanske jag med ålderns hävd utan skam kan trycka ner magen i ett par fräscha Batistini chinos.

Nog om kläder. Det har klättrats på riktigt. Cosmo har haft en fin vecka och gjort bland annat den sällan repeterade Code red och den ännu mer sällan repeterande Wild Style. WS är så pass sällan repeterad att jag tror att det bara är förstebestigaren själv som har repeterat den. Freak Gasoline Accident har fått ett par bestigningar den senaste tiden, däribland Flamman och veteranen, som för tillfället går på vatten, Gelin. Gelin är en sann inspiratör för alla oss som befinner oss på upploppet mot femtio år.

tisdag 19 april 2011

Smörfinger

Smörhålet, Pukeberget och Rörbo – exotiska destinationer i det flacka Uppland. Vi rör oss kanske inte i omfångsrika områden à la Focksta men deras närhet till varandra gör att vi ändå har en destination väl värd att besöka från Stockholm.


Woijchec plockade hem Smörfinger. En hård och svårgraderad historia. En snabb sväng till Pukeberget och områdets första problem - en hög linje på en respektingivande sten. Mer finns att hämta för den med FA-ambitioner.




---

Om vi gör ett snabbt svep över byn i övrigt noterar vi att Woijchek mycket stiligt demonterade Verve inför en ålderstigen publik. När vi ändå är inne på åldersmän noterar vi att Gelin tagit sig upp för sitten till Moonlander. Stort grattis! Både imponerande och inspirerande för oss spolingar. Till sist visade den färske mästaren Robban fortsatt fin form och betade av Mongolito på ett par* försök.

*Fredrik, hur många?

Foto: Steklund och Woijchek

onsdag 13 april 2011

Mästarn

I segeryran efter NM passade Robban på att lova Crell att han skulle matcha Crells fontlista från 2004. Han har två veckor på sig från och med häromdagen. Ambitiös lista kryddad med ett par morfoklassiker à la Sur-Prises.
Atrésie assis

Atrésie

Hibernatus Bas

T-Rex assis

Saut de puce

De vita beata

Bérézina-Carnage combinaison assis

La Balance sans chip



Mégalithe

Contrôle technique

La baleine

Full contact

L'ceil de la sybille

T-Rex

Apotheose

Sur prises assis

El paso

Fourmis Rouges

Haute tension



La gaule

Ecaille de lune

36.15 Power

Hibernatus

Tristesse

Eclipse

Fossillisation

Full metal jacket

Baboo

Infidele

Arabesque

Sur-prises


Mégalight

Fluide magnétique

Pince-mi pince-moi

Marginal droite

Biceps Mou


Terre promise

Passage a l Acte



L'ceil de cyclone

Extraction teresstre

Baleine

Jokari

La verite

måndag 4 april 2011

Sådan är bouldraren

En del bouldrare älskar att klättra höga och stolta linjer medan andra med lust ger sig i kast med ett trångt och jordigt gryt eller en oglamorös lowballmantling. Men det är egentligen bara deras persona. För det som verkligen gemensamt för bouldrare och därmed en central del av själva definitionen, är deras nazianala förhållande till rättvisa. För att förstå sig på en bouldrare måste man förstå sig på petimetrikens två grundstenar: hårklyveri och millimeterrättvisa. Har du vuxit upp med ett syskon? Då kanske du vet vad vi talar om. Att dela en flaska pommac hos farmor och farfar kunde ta tio minuter mellan mig och min syster, till sista droppen skulle det vara lika. Påfund som jag delar du väljer förvandlade det hela till en ångestladdad föreställning för den delande. Den väljande kunde i lugnan ro sadistiskt njuta av den andres våndor redo att korpa åt sig av minsta lilla snedskär. Ett konstant bevakande av revir och egna intressen – hunger, girighet och missunsamhet. Inte konstigt att jag blev som jag blev. Och sån är också bouldringen.

Att skildra bouldraren kräver en viss tid och inte så lite utrymme. Vi börjar därför med att titta på det centrala OG-begreppet. För en del bouldrare är det viktigaste att en repetition av ett problem görs ceteris paribus. Den metod som förstebestigaren använt för att göra ett problem betecknas som OG. En del kanske misstolkar OG som en abbreviation av Original, hiphop-skolastiker hävdar dock bestämt att det står för Original Gangsta. Ett lån från den amerikanska hiphopkulturen, vars influens på svensk bouldring var mycket stark kring millennieskiftet*. Att klättra OG är det finaste metoden man kan göra ett problem på även om det finns lättare sätt att göra det på. Häromdagen ringde Woijchec upp och frågade om han fick gå med högerhanden till cruxkrimpen på Bastard. Jag svarade honom sanningsenligt att det naturligtvis var OK men att han alltid skulle bära med sig att det inte var OG. Fem minuter senare ringde han upp och berättade stolt att han också gjort den OG. Sån makt har OG på klättringen. OG kommer alltid att vara trumfen som förstebestigaren kan vifta i ansiktet på repetitörerna. Även om ny beta är OK är den alltså inte OG. Men som vanligt finns det undantag och det är också FA:s dilemma. Du kan antingen göra problemet double OG eller så kan du starta problemet ännu lägre och lägga till ett True, Real eller en kombo av båda. Medan en double OG säkerligen framkallar respekt från förstebestigaren så kanske inte tillägget True Real uppskattas lika mycket eftersom det på något sätt antyder att FA är en liten mjukis som startat en bit in i det verkliga problemet. Detta har givit oss ett par inspirerande tighta sittstarter à la Electric ant, Le pillier, Pendragon/Oral Office och så vidare. Och troligtvis är detta också framtidens melodi. Vi ser fram emot Anjas True Reak på Specialized och kanske kan vi hoppas på en Lower lower enigma.


*Finns det något annat album som har haft ett större inflytande på svensk klättring än Straight Outta Compton? Jag tror inte det. Göteborgska Led Zeppelin i alla ära, släng ett öga på problemnamnen runt huvudstaden.

fredag 1 april 2011

Blått

Blått är vårens färg om man får tro Fantomen...




...och KK.


Först trodde jag att det var något fel med perspektivet innan jag insåg att Peter inte kallas för KK utan orsak. När bilden togs hade han på ett obegripligt sätt lyckats åka av utsteget till lillstorväggen Jailbreak. Vi önskar dem och resten av den enorma svenska delegationen all lycka i NM


Vi däremot kör en sedvanlig vecka i Font. Vädret ser ut att bli betydligt bättre än sist. Jag har haft några katastrofveckor i därnere. Först en regnig decembervecka med 2008. Den veckan trodde jag aldrig skulle kunna bli övertrumfad i all sin jävlighet. Men allt kan bli värre och det var det också i våras. Nu ser vi fram emot sol och klementa temperaturer. Jag har ett sjukt fontsug. Sydde är också sugen.

onsdag 30 mars 2011

Hänt i veckan

Innan vi ger oss i kast med veckans väsentligheter gör vi en liten tour d´horizon och spanar in vad som faktiskt har hänt här i klättervärlden.
Till att börja med måste vi ta och gratulera Karbin-Steffo till att ha klättrat sina drömmars problem The Vitruvian man i Chironico. Problemet har allt som Steffo drömmer om: grytkaraktär, slutmantel i höfthöjd och graderad 7c. Det blir inte så mycket bättre än så här om man har den där läggningen. Möjligtvis skulle det då vara Kendo uppe på Mont pivot. När vi ändå är inne på Schweiz rakade Steklund och Flamman av ett gäng hårdare problem. Fake pamplemousse, Le pillier, The arete with the pocket och Komilator för att nämna några. Jag är osäker på om Flamman gjorde det förstnämnda och det sistnämnda har han ju gjort förr.

Steffo

Om vi istället riktar blicken mot hemmaplan börjar vi med att gratulera Sydde till en fin bestigning av Enigma. Hemligheten för att lyckas den här gången var att ta till Brunos specialknep: Daniels vänstra Boldrini apache. Täckta med gummi och helt raka. De fungerade perfekt. Han misströstade med sina Solution när han fick det gyllene erbjudandet av Danne. En minut senare stod han på toppen av problemet. Grattis! Du har verkligen jobbat hårt för det här. Duracellkaninen Cosmo frustrerade på Enigma men kan trösta sig med att ha gjort en sällsynt repetition av Bastard förra fredagen.

torsdag 24 mars 2011

tisdag 22 mars 2011

Top gun

Woijchec tog sin feta amsterdamstuss över Moonlander assis. Inte illa pinkat av en snubbe som så sent som förra veckan var i riktigt dålig form enligt Felix. Dålig form tar sig olika uttryck lite beroende på vilken fallhöjd man har. Cosmos dippar ligger naturligtvis många nivåer över de flestas toppar. Daniel Andersson ville inte vara sämre och värmde upp med Enigma inför en imponerad publik. Hemligheten låg tydligen i skorna. Tack för lånet förresten. De satt som en smäck i söndags. Olof körde sin sedvanliga ’Det här går aldrig’-rutin på sittstarten innan det faktiskt såg ganska så bra ut. Gissar på att Peter och Sydde är sugna. Även ståstarten är en liten pärla i sig. Ryde knep dagens sista bestigning innan tövattnet stoppade festligheterna.

Inte dabba nu!

Några som håller sig undan vårvädret här hemma är karbin-boysen som jobbar på beach-11 nere i soliga Tessin. Det går ganska bra vad vi hört. Steklund har betat av både Komilator och Le pillier. Det sistnämnda har nog den allra skönaste sittstarten i världen. Finns det några andra som är så anala på att starta lågt som schweizers och amerikaners?

I lördags när vi skulle köra en sen lite session på Koblocket dök det plötsligt upp tre avslappnade snubbar. Eller två, Maverick Emil cabbade ner direkt när han såg kameran.