En del klättrare verkar ha komplex över att då och då ta sig en skön runk. Inget konstigt med det eftersom vi har millennier av religiösa normer inpräntade i våra hjärnor. Men som en man av min tid kan jag ändå inte undgå att undra om det inte är lite smått viktorianskt att hålla på att förknippa onani med fenomen som du ringaktar? Nuförtiden när alla är rika, sett ur ett globalt perspektiv, har kampen om överlevnad övergått till att maximera vårt njutande.
Det mesta i det här samhället handlar om att maxa myset och ha det så skönt som möjligt. Ta en sväng ut i den stora bloggvärlden och du kommer gå vilse i skog av sinnesstimuli. Det handlar om vin, hemproppade korvar, kaffebönor, surdegsbröd, semlor och så vidare i all sinnrik oändlighet (säg mig, går du igång på orden hemvevad och bea?), allt för att nå kulinariskt orgiastiska nivåer. Vad har vi mera? Spotify, chokladhealing, spabehandlingar, Yasuragi och fredagsmys; vi är så upptagna av att smeka våra sinnen medhårs att vi helt och hållet glömmer bort att en egenhändig herdestund är det holistiska kittet som saknas för att tångbadet på Hasseludden ska fogas samman med en champagne- och lakritsprovning på Vin & Sprithistoriska till det sinnenas nirvana som vi så hett eftertraktar.
Av någon anledning har jag fått för mig att det mest är apartheid-traddare som är ute efter att pinka in lite större revir. Jag har säkert, som så oftast, fel men det är ju alltid en trygg tanke att falla tillbaka på.
Benjamin Linné Ryn citerar Ekehed:
”"Att jaga grader är som att runka" sa Rikard Ekehed till mig för ett tag sen. Det är helt rätt, man jobbar, sen är det gött i typ 5 sek, sen är det över, och så är det bara att börja jobba/jaga igen. Tyvärr blir du blir aldrig nöjd, du kommer aldrig klättra tillräckligt hårt. Dessutom måste folk fatta att det inte finns något objektivt som en 8a eller 5a, det är ju bara en jävla föreställning. Tuff Shit.”
Men, de där euforiska 5 sekunderna när adrenalinet sjunger högt i ditt blod kanske gör alla de där dagarna värda? Det hänger ju lite på hur man är funtad som person men för många är det så livet ser ut. En del är zen, andra inte. En del gillar ’vägen’, andra inte.
Vi avslutar med några axplock från nätet och det är mer eller mindre variationer kring samma tema.
Sport climbing in patagonia is like masturbating in a whore house
Bouldering at the Gunks is like masturbating in a brothel
Hallå? Som att det vore att föredra att umgås med prostituerade.
Bouldering is like masturbation: not as good as the real thing but you don't need to worry about your protection
Top roping is like masturbation…it will satisfy the urge when you can’t get the real thing
Visst blir det tradigt i längden?
Visst blir det tradigt i längden?
Visst blir det tradigt i längden?
etc.
fredag 18 mars 2011
tisdag 15 mars 2011
Utvecklas 2011
Igår kväll fick jag nys om Utvecklas 2011 programmet.
"Vi har valt ut två personer - en kille och en tjej - som är beredda att fokuserat träna klättring 4 pass i veckan enligt ett individuellt utformat träningsprogram mars till december 2011."
Som hastigast. 2 personer med minimal erfarenhet av klättring ska på 9 månader ta sig upp för 7a med hjälp av 4 tränare. Nu råkar det inte vara vilka tränare som helst.
Utöver det att det ska bli spännande att följa deras utveckling, så är det trevlig läsning av kandidaterna. Önskar dem lycka till.
Och till alla som behöver gratis träningstips, så rekommenderas sidan som bra referens material. Kanske inte just för Dig! Men en vän?
"Vi har valt ut två personer - en kille och en tjej - som är beredda att fokuserat träna klättring 4 pass i veckan enligt ett individuellt utformat träningsprogram mars till december 2011."
Som hastigast. 2 personer med minimal erfarenhet av klättring ska på 9 månader ta sig upp för 7a med hjälp av 4 tränare. Nu råkar det inte vara vilka tränare som helst.
Utöver det att det ska bli spännande att följa deras utveckling, så är det trevlig läsning av kandidaterna. Önskar dem lycka till.
Och till alla som behöver gratis träningstips, så rekommenderas sidan som bra referens material. Kanske inte just för Dig! Men en vän?
måndag 14 mars 2011
Pip pip
I vår strävan för att hålla er läsare uppdaterade med de senaste sändsen, etc, så har TBS efter 4 års bloggande börjat tweeta.
Nu behöver ni inte längre vänta på att vi ska skriva något halv miserabelt inlägg om vår senaste trip till Focksta.
Kändes som att vi var tvungna att styra upp det innan Håkan Juholt regga sitt. Annars är man inte down with the kidz. #teamTBS #winning
Nu behöver ni inte längre vänta på att vi ska skriva något halv miserabelt inlägg om vår senaste trip till Focksta.
Kändes som att vi var tvungna att styra upp det innan Håkan Juholt regga sitt. Annars är man inte down with the kidz. #teamTBS #winning
Robo 30
Lagom till att herr Dahlberg fyller 30, så levererar Jonas Paulsson hans bestigning av Gaia, E8 6c. (~7b+) i en vacker förpackning.
Grattis på födelsedagen Robin, och grattis till en bra tick.
Grattis på födelsedagen Robin, och grattis till en bra tick.
Gaia Robin Dahlberg from Jonas Paulsson on Vimeo.
fredag 11 mars 2011
Vårens lista
Utesäsongen börjar så smått ta fart. Jag har noterat en viss oroväckande bekvämlighet i mitt klättrande de senaste åren. Om vi bortser från tusenmilafärden över Ågestas snötäckta ängar för ett par veckor sedan, har jag på tryggt avstånd iakttagit de andras första trevande steg ute vid blocken. Trevande är kanske en underdrift med tanke på den ansträngning som krävs för att forcera snömassorna som fortfarande fyller skogarna. Det är jävligt råddigt att bouldra när det är snö exakt överallt utom just på de bitar av stenen där jag tänkt hålla. Av och på med skorna så fort man inte klättrar och garanterad snödrivekratning när man visslar av kruxet. Fråga Olof vad som hände borta på Wild thing, skrock skrock… Kanske är jag lite mätt på klättringen i närområdet också. Kanske lite mätt på klättring i allmänhet. Ja, eller inte mätt – bara inte sådär vrålhungrig som jag brukar vara så här års. Suget kommer, det är till och med antågande. Nästa helg då måste det nog bli en vända till Smörhålet och kanske något annat närmare lokus. Listor är alltid bra för att sparka igång sig själv. Förra årets lista duger bra i år också, några punkter är borta men de som är kvar går ju definitivt att återvinna den här våren:
Uppsala
Fibyareten + ett annat problem på andra sidan bäcken
Väggproblem i kaoset
Sittstart till Watchtower
Alliansen
Skansbergsproblemen, har fortfarande inte klättrat där.
Åloppe
Stockholm
Verve
Bastard ss
Wild style
Det gäller att lägga ribban högt, då sliper jag riva när jag glider under den. Hinner man med alla innan Fontan i april? Tveksamt men om Fibyareten får vänta några månader till är det kanske möjligt. Steklund hävdar bestämt att Woijchec mörsat sönder ett av startstegen på Fibyareten. Oavsett hur det är med den saken får areten kanske vänta tills min wingman, eller om det är tvärtom, har läkt ihop. Problemet har väntat i mer en ett halvt decennium så några månader hit spelar ingen roll.
På sina håll är det faktiskt närapå torrt och snöfritt. Problemet börjar dock något längre till höger.
Vi avrundar med att gratulera både Robin och Oscar till två fina bestigningar av Gaia. E8 6c säger mig absolut ingenting förutom att det definitivt är en hårig historia.
Uppsala
Fibyareten + ett annat problem på andra sidan bäcken
Väggproblem i kaoset
Sittstart till Watchtower
Alliansen
Skansbergsproblemen, har fortfarande inte klättrat där.
Åloppe
Stockholm
Verve
Bastard ss
Wild style
Det gäller att lägga ribban högt, då sliper jag riva när jag glider under den. Hinner man med alla innan Fontan i april? Tveksamt men om Fibyareten får vänta några månader till är det kanske möjligt. Steklund hävdar bestämt att Woijchec mörsat sönder ett av startstegen på Fibyareten. Oavsett hur det är med den saken får areten kanske vänta tills min wingman, eller om det är tvärtom, har läkt ihop. Problemet har väntat i mer en ett halvt decennium så några månader hit spelar ingen roll.
På sina håll är det faktiskt närapå torrt och snöfritt. Problemet börjar dock något längre till höger.Vi avrundar med att gratulera både Robin och Oscar till två fina bestigningar av Gaia. E8 6c säger mig absolut ingenting förutom att det definitivt är en hårig historia.
torsdag 3 mars 2011
Die zwergnase
Under ett kort pass på KV häromdagen aktualiserades två gamla favoritämnen: snoppar och grader. I omklädningsrummet stod det en yngling och i bara kallingar och kliade på sin lilla zwergnase samtidigt som han förde en konversation om de olika gymmens för- och nackdelar. I gott och väl tio sekunder stod han där och reallokerade sina genitaler innan han tog på sig shorts och åter förde ner handen till den varma kalsongtryggheten. Och såg oerhört bekväm ut i situationen. Hans kompis verkade inte heller så värst oavslapnad. Imponerande av båda. Det förföll som om ingen av vederbörande såg något onaturligt i situationen. Jag pinnade ut och funderade en kort men obehaglig stund på det hela.
Lite senare hörde jag en kille som inte kom upp för en röd säga att ”den här är ju nästan Karbin-hård”. Om vi ska gå in på den populära metoden att genom diktat definiera rätt och fel i klättringen, konstaterar vi att grader eller points* är det centrala. Formulera om “if you want a friend, get a dog” med valfri klyscha som social gemenskap, ”läget”, naturupplevelse, frihet, inre frid, zen etc. Huuuuh. Det är troféerna vi vill åt, ingen slump att det finns både Big four och Big five i Rempart. Men så har vi den där förhatliga deflationen som tagit sitt grepp om stadens gym. Efter en kort diskussion med KPI-folket fastslogs det att insatsen är real medan graden är nominell. I den verkliga världen vill man ju varken ha särskilt mycket av inflation och i synnerhet inte deflation, även om du som privatperson skulle kunna argumentera för att det för ögonblicket är ganska schysst om allt blir lite billigare. Men det som händer i klättervälden nära dig är att all din reala kraft går åt helvete på en sketen liten lök. Är det någon som ens orkar lägga energi på att hetsa upp sig över att världseliten blåser upp graderna lite väl mycket när du har en ledbyggare på hemmaplan som dagligen dunkar upp en fet rulle färgglad tejp i ditt ansikte? Som regelbundet återkommande gästspelare på Karbins banor kan jag tänka mig att några av er har ett och annat att säga mig.
Någon har sagt att en svart ska vara max 6c+. På K2 händer det inte sällan att jag i godan ro värmer upp procedurenligt på blått blått blått och så några röda. För att lägga lite skön finish på uppvärmningen hoppar jag på någon svart. Intet ont anande sharmaliseras uppvärmningen plötsligt med ett desperat kroppsspänningsluggande mellan obefintliga sloopers. Kampen mot det förnedrande av att inte klara sitt ”uppvärmningsproblem” styrs helt och hållet av förmågan att behålla mynningarnas intakthet när hela bålstyrkan belastas till sitt yttersta. Förvisso ett bra problem men associationerna går mer mot The Vice än till la Joker.
Än sen, kanske ni invänder, det är ju bara en färg! Nej, det är mer än så. Även om du är medveten om att det är tufft graderat, så är det ändå demoraliserande att behöva harva under sin upplevda nivå. Och vice versa: det är alltid uppfriskande att klara av att boxa lite ovanför sin viktklass. Vi kanske inte behöver dra det till ytterligheterna men på den gamla goda tiden brukade man säga att färgerna var hämtade från cirklarna i Font. Översättningen mellan Bas Cuvier och inomhusgym kanske inte är den lättaste att göra, därför brukar det generellt sägas att blå=4, röd=5, svart=6 och att vit fyller på upp till och med 7b+ där grå/grön tar över.
Är vi där just nu? Inte riktigt men vi blir i alla fall starka av det.
Många ord för att säga ganska lite.
Lite senare hörde jag en kille som inte kom upp för en röd säga att ”den här är ju nästan Karbin-hård”. Om vi ska gå in på den populära metoden att genom diktat definiera rätt och fel i klättringen, konstaterar vi att grader eller points* är det centrala. Formulera om “if you want a friend, get a dog” med valfri klyscha som social gemenskap, ”läget”, naturupplevelse, frihet, inre frid, zen etc. Huuuuh. Det är troféerna vi vill åt, ingen slump att det finns både Big four och Big five i Rempart. Men så har vi den där förhatliga deflationen som tagit sitt grepp om stadens gym. Efter en kort diskussion med KPI-folket fastslogs det att insatsen är real medan graden är nominell. I den verkliga världen vill man ju varken ha särskilt mycket av inflation och i synnerhet inte deflation, även om du som privatperson skulle kunna argumentera för att det för ögonblicket är ganska schysst om allt blir lite billigare. Men det som händer i klättervälden nära dig är att all din reala kraft går åt helvete på en sketen liten lök. Är det någon som ens orkar lägga energi på att hetsa upp sig över att världseliten blåser upp graderna lite väl mycket när du har en ledbyggare på hemmaplan som dagligen dunkar upp en fet rulle färgglad tejp i ditt ansikte? Som regelbundet återkommande gästspelare på Karbins banor kan jag tänka mig att några av er har ett och annat att säga mig.
Någon har sagt att en svart ska vara max 6c+. På K2 händer det inte sällan att jag i godan ro värmer upp procedurenligt på blått blått blått och så några röda. För att lägga lite skön finish på uppvärmningen hoppar jag på någon svart. Intet ont anande sharmaliseras uppvärmningen plötsligt med ett desperat kroppsspänningsluggande mellan obefintliga sloopers. Kampen mot det förnedrande av att inte klara sitt ”uppvärmningsproblem” styrs helt och hållet av förmågan att behålla mynningarnas intakthet när hela bålstyrkan belastas till sitt yttersta. Förvisso ett bra problem men associationerna går mer mot The Vice än till la Joker.
Än sen, kanske ni invänder, det är ju bara en färg! Nej, det är mer än så. Även om du är medveten om att det är tufft graderat, så är det ändå demoraliserande att behöva harva under sin upplevda nivå. Och vice versa: det är alltid uppfriskande att klara av att boxa lite ovanför sin viktklass. Vi kanske inte behöver dra det till ytterligheterna men på den gamla goda tiden brukade man säga att färgerna var hämtade från cirklarna i Font. Översättningen mellan Bas Cuvier och inomhusgym kanske inte är den lättaste att göra, därför brukar det generellt sägas att blå=4, röd=5, svart=6 och att vit fyller på upp till och med 7b+ där grå/grön tar över.
Är vi där just nu? Inte riktigt men vi blir i alla fall starka av det.
Många ord för att säga ganska lite.
onsdag 2 mars 2011
Veckans hudtips
Crimpmagistern CH presenterade igår sitt senaste vapen i kampen mot splitters som uppstår vid hårt crimpande eller om du bara lider av kass hud. Pappersallergi är tydligen ett fenomen som också bidrar till självsprickor.
Fungera väldigt bra enligt redaktionens testpanel. Prisvärt om inte annat. 39 pix och den är din.
Passa även på att läs DO’s välskrivna artikel om övriga hudvårdsartiklar.
Tycker ni att det saknas något på listan? Har ni något gammalt recept från mormor som ligger och skräpar?
Såvida man inte känner någon med stort yvigt hår som gillar att koka shebutter med extra allt i sitt kök så känns listan ganska komplett.
måndag 28 februari 2011
Hej, servicehemmet.
OK. Klättersällskapet tycks växa allt mer. Kidzen är inte längre blöta bakom öronen. Herregud. Somliga fyller 25 vilken dag som helst.
Från att tidigare varit ”för unga” för att hänga att hänga med ut, så tycks de helt plötsligt stå där. Men sina småsyskon!
Allt för att skapa ett större glapp i åldersspektrumet.
Dock så finns det något som knyter oss samman. Just klättringen.
Skulle en diskussion passera hjärteämnet så finner man sig dock snabbt ståendes i en katastrofal situation som resulterar med nedanstående replik.
- Jo, när jag var i din ålder tänkte jag precis likadant.
Hej, servicehemmet.
Dock finns det några situationer som värmer själen, i kontrast till beräkningen av kråkfötter och gråa hårstrån.
I helgens kyla står jag i väntan på att få gå i bygdens vattenhål. Snart dyker ett bekant ansikte upp som försöker lura sig förbi kön, samma kö som jag stå och fryst sönder familjejuvelerna som om jag vore Ötzi.
Snäll som jag är, släpper jag vännen förbi framför mig med önskemål om följande;
• Hon ska hålla sig bakom mig när vi kommer fram till vakten.
• Inte prata med mig
• Och inte vara ”i sällskap med mig”.
Anledningen till detta var att VI blev nekade för ett par veckor sedan när vi stod i en liknande situation. Det skiljer 12 år mellan oss!
Men. Mycket riktigt så ser vakten henne och frågar OSS på leg.
- Jag är 30!
- Har du leg?
- Nej.
- Jag kan tyvärr inte släppa in dig.
- Men!
- Du behöver inte bli arg på mig för att jag nekar dig då du inte kan visa leg!
- 30! TREA NOLLA!
Som tur var så stod ytterligare en bekant bredvid som tydligen kände vakten, så jag bad henne intyga att jag var byxmyndig.
Spiknykter var jag oxå, så han kunde inte be mig ta en promenad runt kvarteret.
Seriöst. Inte fan ser man ut att vara 18. Halva bygget kryllade av knattar som hade falskleg. Och så nekar de gubbkuken själv.
Pucko!
Ötzi. Han stod i fel kö och käfta med fel vakt.
Från att tidigare varit ”för unga” för att hänga att hänga med ut, så tycks de helt plötsligt stå där. Men sina småsyskon!
Allt för att skapa ett större glapp i åldersspektrumet.
Dock så finns det något som knyter oss samman. Just klättringen.
Skulle en diskussion passera hjärteämnet så finner man sig dock snabbt ståendes i en katastrofal situation som resulterar med nedanstående replik.
- Jo, när jag var i din ålder tänkte jag precis likadant.
Hej, servicehemmet.
Dock finns det några situationer som värmer själen, i kontrast till beräkningen av kråkfötter och gråa hårstrån.
I helgens kyla står jag i väntan på att få gå i bygdens vattenhål. Snart dyker ett bekant ansikte upp som försöker lura sig förbi kön, samma kö som jag stå och fryst sönder familjejuvelerna som om jag vore Ötzi.
Snäll som jag är, släpper jag vännen förbi framför mig med önskemål om följande;
• Hon ska hålla sig bakom mig när vi kommer fram till vakten.
• Inte prata med mig
• Och inte vara ”i sällskap med mig”.
Anledningen till detta var att VI blev nekade för ett par veckor sedan när vi stod i en liknande situation. Det skiljer 12 år mellan oss!
Men. Mycket riktigt så ser vakten henne och frågar OSS på leg.
- Jag är 30!
- Har du leg?
- Nej.
- Jag kan tyvärr inte släppa in dig.
- Men!
- Du behöver inte bli arg på mig för att jag nekar dig då du inte kan visa leg!
- 30! TREA NOLLA!
Som tur var så stod ytterligare en bekant bredvid som tydligen kände vakten, så jag bad henne intyga att jag var byxmyndig.
Spiknykter var jag oxå, så han kunde inte be mig ta en promenad runt kvarteret.
Seriöst. Inte fan ser man ut att vara 18. Halva bygget kryllade av knattar som hade falskleg. Och så nekar de gubbkuken själv.
Pucko!
Ötzi. Han stod i fel kö och käfta med fel vakt.
fredag 11 februari 2011
Tre goda
Vi jobbar på en glad fredag och börjar med den strålande upptäckten att Sveriges bästa klättersida har vaknat till liv igen. Jag har försökt lura fram honom med en vecka i Font men vi får väl se hur det blir med den saken. Kanske blir det något om jag också buntar med en weekend i Brotorp.
Per Holm (28).
Apropå biff så trillade Rocklandsföraren in igår. Designen gick i den franska skolan, ändå oerhört inspirerande och lockande. Och som gräddan på moset innehöll den en liten present till Ali. Uppgraderingen av In Between Dreams från 8a till 8a+ satt på pränt. Grattis! En grad bättre klättrare utan att ens behöva masa sig ur sängen. Jag är imponerad.
Tre bra grejer alltså.
Vi ses i Ågesta!
Per Holm (28).
Apropå biff så trillade Rocklandsföraren in igår. Designen gick i den franska skolan, ändå oerhört inspirerande och lockande. Och som gräddan på moset innehöll den en liten present till Ali. Uppgraderingen av In Between Dreams från 8a till 8a+ satt på pränt. Grattis! En grad bättre klättrare utan att ens behöva masa sig ur sängen. Jag är imponerad.
Tre bra grejer alltså.
Vi ses i Ågesta!
onsdag 9 februari 2011
Listan
De senaste veckorna har jag bollat en lista fram och tillbaka med spökskrivaren om vilka problem som gäller för huvudstans klätteramatörer 2011. Amateur, är inte vi alla det? Nåväl, är man connoisseur så är man och då duger inte radhusbiffar som Houdini, Moonlander och Wong-Sai. Utan inbördes rangordning:
• Wasabi, Filan
En litet intrikat problem signerat Crell. Lite i skuggan av den berömda grannen Brudberget men problemet i sig är värt en omväg på vägen ut. Passa på att kolla in Dogges deal, Cykel på köpet och några av de andra problemen på samma vägg.
• Wasabi, Filan
En litet intrikat problem signerat Crell. Lite i skuggan av den berömda grannen Brudberget men problemet i sig är värt en omväg på vägen ut. Passa på att kolla in Dogges deal, Cykel på köpet och några av de andra problemen på samma vägg.
• A-team, Rörbo
Sensationen i Nysätra härad i Lagunda socken. Trakten har sedan ett par år tillbaka varit berömt för sin svinuppfödning. Säg ’Domta’ och gourmanden får något blankt i blicken. Långbakad fläsksida, gristrynsaladåb och knorrpaté – säg, vattnas det inte lite i munnen? Säger du istället ’Smörhålet’ ställer sig blockscouten i givakt.
• Rock Molester, Berghuset
Brant och tung klättring med stora moves på blockets utsida. Berghuset är en riktig pärla och det enda man kan klaga på är att det inte ligger närmare. Le Stef har satt upp flertalet problem på undersidan. Tag med marschaller för dessa. Kids, åk dit!
• Golden Receiver, Berghuset
Något för Cosmo. Kräver sina armar men har du längden bjuds då på en avspottardyno samt ett skönt kylskåp à la en Supermartikainen på steroider om du sitter ner.
• Verve, Skevik
Fortfarande! Inte många repetitioner och få lär väl ta graden 7c+ seriöst. Definitivt solid i graden ovanför. Och nu när vi avhandlat ett problems viktigaste attribut kan vi bara framhäva det som ett av de allra finaste i Stockholm. 
Foto från Stefan R:s Bloc V-VIK
• Zeelander, HK
Ännu ett problem som går på en berömd klippa och ännu en riktig pärla. Det är Johan Luhr som har varit i farten och satt upp detta. Klippkvalitet av yppersta kvalitet, dynamiska och intensiva flytt och ett litet sting på slutet gör detta till ett måste för den sanna amateuren.
• Master beta, Ågesta
Se där! Ytterligare ett pregnant problem signerat Crell. Koblocket, som efter de senaste helgernas anstormning måste anses vara det mest besökta gymmet i Sverige sett till antalet kvadratmeter klättring, erbjuder bjuder på ett gäng problem av yppersta klass.
• El Toro, Brommaplan
Robbans långtidsprojekt. Är det inte märkligt att detta problem var oklättrat under så lång tid? Problemet har allt man kan tänkas vilja ha: Direkt närhet till t-banan, en tilldragande linje, sköna (nåja) grepp och bouldermässig klättring. Så varför fick det bli oklättrat så länge?
Robban på el Matador. Foto: Ry.
• Franz-Jaeger, WallEnberg mansion
Blir det inte lite väl många klippboulderproblem, kanske du undrar. Välkommen till Stockholm! Men det vad spelar placeringen för roll när vi pratar om problem av den här kalibern? Vattenpolerad klippa och den enda egentliga svagheten på hela klippartiet kryddat med ordentligt spektakulära move och en soloavslutning à 7c+ om man är på humör.
• Wild thing, Åkers
Vi ska inte glömma Åkers. Steklunds och Nisses upptäckt för några år sedan har ju skapat en populär destination för klättrare i hela mälardalen. Och just populariteten gör att det inte listas fler problem. Det finns många problem att välja mellan och det enda problemet är egentligen att de flesta är riktigt bra. Men vill man verkligen ha boulderaction, då är det Wild thing som gäller.
Ry på Wild thing Foto: Michael O'Dwyer
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)