Ett någorlunda rakt helgreferat

Avslutning av Boulder bash i lördags. Kände mig mer osedvanligt gubbig. Det var trångt. Jag var svag. Handleden värkte. Jag var trött. Fingret värkte, trots vila ingen vidare bättring. Någon hade smällt av en bomb i Klätterverkets kritförråd. Kort sagt: jag var osedvanligt grinig. Och apropå svaghet hoppas jag att det är alla andra som har blivit starkare. Nu när detta är ute fokuserar vi på det fina. Bra problem, trevliga människor och en överraskande duktig gymnasist som pausunderhållning. Spännande finaler. Woijchec (21) sjabblade som vanligt men visade att han befinner sig i omloppsmässig formkurva. Olof (39) är troligen i sitt livs form och knep bronset efter Mr Holm (34?). Damerna tog det hela till superfinal där Daniela drog det klyschiga längsta strået före Mia och Katrin Amman. Grattis till alla!

Foto: Ry

Söndag och strålande sol. En tur över ängarna bort till ett välbefolkat Koblock. Nästan lika späckat som under Boulder bash. Omkring trettio personer samsades om fyra fem problem. Andreas A (24) gjorde en osedvanligt snabb bestigning av Uno-X. Även Ry (30) var uppe på toppen. K fick blodad tand och har lovat ett snart återbesök. Även en gammal hjälte som Gelin hade toppkänning, närmare är svårt att komma om man nu inte hamnat i en rörelseparadox, då får man hålla på ad infinitum.

Söndagen var exakt vad jag behövde. Utomhusklättring och ett gäng (eller hord) sköna människor. För första gången på ett tag börjar det kännas inspirerat. Må februari vara fortsatt kall, snörik och solig.

No pressure

Hello.

I sometimes wonder how life would have turned out if I didn’t have climbing. It takes you to places. You share memories, food, beds, gear, even toilet paper.

Dad always said that I should study to become an engineer. Seriously! Me, an engineer? I barely managed math in junior high.

It ended up with me forging my grades and applying anyway. Once I got in. I dropped of my second year. Why? I was bored out of my mind. I got a job instead. Kasching! Finally I could afford to buy my own climbing gear, and not scavenge in the lost and found bin at the local gym. It’s hard to find the right size for both feet. I tell you that much.

So, I walk up to the old man and ask.

Now what dad?
“You should find a woman, one who can cook food!”

Right. A woman who can cook food. They don’t grow of trees. Not in a town where the average woman only eats salads swallowed down with a none-fat-soya-triple-caffeine free-latte with chocolate sprinkles.

Kebab anyone?

Anyhow. I found a woman. We did not live happily ever after. I’ll tell you that much.
I did the cooking. She… umh, took care of her needs. On her own! C’mon.

So. I got bored. And extremely horny.

- Daddy. Got a plan B?
- Go to India and find yourself.

Yey. Let’s go to India and find ourselves, and learn how to take a shit behind a rock because we can’t eat clean food. Let’s not to that!

So. Work harder. Climb more. Get strong. Learn to use them feet.
The pressure we put on our selves each day, it’s not good for the soul.

On every workplace there is always a brownnose who thinks there so much better that you. In my case it was a woman with huge knockers. HUGE!

For some reason, could have been my starring, she wanted me removed from the team. That fucking bitch.
My boss calls me up one day, and I could hear it in his voice. So I beat him to the punch.
“Yeah whatever. I quit”

- Daddy?
- Yes my boy.
- I quit my job today.
- Are you stupied? Haven’t I taught you better? Does your mother know about this? How are you going to pay rent? What are you going to do now? Do you have another job? Do you….

And his voice just faded away while I was thinking what I complete fool I’ve been. More pressure.

- Speak boy!
- Umh…
- Well, what is your plan?
- Amsterdam.
- Amsterdam?
- Yep. Amsterdam.

A week later I find myself sitting in a coffee shop, in Amsterdam, sipping on a real latte inhaling secondary smoke while writing down my thoughts on life in general. You know that feeling when you don’t feel any pressure what so ever? You feel as calm as a hindu cow. That’s me, there, in Amsterdam, inhaling organic substances.

No pressure. But still, very horny. That part worked out fine in the end.

By Marco

Uno-X

Naturligtvis grämer vi oss åt att andra vintersporter lockade mer än just vinterbouldring. Säsongens frukt smakar bäst, hävdade Tväråna för fem år sedan innan han tog första skäret ut på Ekoln. Så kanske det är. Men säg inte den person som faller för festelsen att köpa jordgubbar i december eller vad man nu är sugen på.

"Varför ska man anpassa aktiviteterna till årstiderna när man med lite brännare, ullsockor och entutiasm kan göra tvärtom?"

I söndags var det nästan lite för lättillgängligt för att kvala in som vinterbouldering. I alla fall om man drar ut till ett soldränkt koblock i Ågesta. Eskapaderna har dokumenterats både här och här.

Den nya föraren som både är snygg och har ett läsvärt innehåll kommer säkert öka aktiviteten i området. Om Uno-X beskrivs de vedervärdiga omständigheterna som rådde under Fredrik Malmros förstabestigning. Vad som inte nämns är att den beta som Fredrik använde. Samtliga* efterkommande bestigningar har egentligen handlat om att "sträcka sig förbi de egentliga svårigheterna". Därför utlovar TBS en riklig och generös belöning till den person som blir först med att repetera problemet med malmrosska metoder.

Foto: Jonas Lind

*Vad vi vet och det händer ju titt som tätt att vi vet fel.

Fonthöst

Vi kör på med ett sedvanligt gästspel från K-F Sydstrand. Det här är en grej som vi haft i inboxen ett tag. Vi bönade och bad om en liten text om vad som var bäst, skojigast och hårdast med en höst i Font. Sydde tvekade länge och tyckte att allt för oförblommerat självförhärligande inte riktigt var klädsamt för en karl från Norrbotten. På den stora hemlighetsskalan så har ju Sydde knappast gjort sig känd för att ligga vid ytterligheterna och till slut gav han alltså med sig.

Ta en titt på hans netta lilla ticklist.

Det är inte lätt att bild-googla Sydde. Mest stenblock men också en och annan liten räv och de gillar ju block. Vi vet inte om det är ett försök på att alludera att han i vissa fotovinklar ser mer rödhårig ut än vad han faktiskt är eller om han tycker att rävungen är osedvanligt gullig.


---

Tack vare det svenska socialförsäkringssystemet avnjöts hösten i Bleau - vilken dröm! Giten i Videlles (helt ok både lägesmässigt och standarmässigt, dock ingen trädgård) var bokad från 1 oktober tillsammans med Ediths polare Alma med föräldrarna Jenny och Johan. Önskelistan var klar. Alldeles för späckad med alldeles för hårda problem. Eller?

Nja det blev både succe och fiasko. Mitt största mål var Les Beaux Quartiers i Rocher Boligny. Den gick inte trots flera besök, men det mesta på listan tickades, och en hel del till. Slutsummering - mycket nöjd! Kan bara konstatera att det är roligare att komma upp än att inte göra det. Blev därför inte så mycket projekterande på (alltför) hårda problem - istället klättrades mängd inom komfortzonen. Vilket förstås inte imponerar det minsta hemmavid: "Vi är inte intresserade av hur många 7C du klättrade - hur gick det med 8A!!!???"

Anyho - jag känner mig ändå nöjd med att fått klättrat fler riktigt fina problem än jag vågat hoppas. Hårdaste senden då? Ja enligt den så populära pesonal grading-skalan så var det nog:

Le Mandarin 7C+/8A Roche aux Oiseaux. -Okonventionell klättring, men rätt skoj. Blev några besök innan den satt. Man begränsas en del i
hur många försök man kan göra av att det lätt går hål på huden i vänsterhanden och att axeln tar lite stryk.
King Cobra 7B+ Coquibus Auvergne. -Skitungt move i brant terräng från undercling. Jocke gjorde den enkelt - jag tog i mer än nånsin.
L'Angle Incarne 7B Bas Cuvier. -Har aldrig krimpat så hårt på ett ickegrepp förut.
La Conque a Doigt 7A Bas Cuvier. -Fler försök än på Symbiose, Fourmis Rouge och L'Arrache Coeur tillsammans.




Ok några problem som det står 7C på i scorecardet var oxå lite svåra - hårdast för mig kändes:

Rencard, Cusiniere. -Inte så bra grepp helt enkelt.
Tristesse, Rempart. -Ett av the Big Four. Stor jävla sten- två move.
Michel Ange, Rempart. -Sista dagen i snön. Håller axeln så håller den. Den höll.
Flagrand Desir, Buthier. -Skitcoolt kruxmove som kändes lite väl fantasifullt innan det satt. Blev lite mer skräck än jag önskade mig på en fuktig topp.


Riktigt kul var oxå att få göra några riktiga klassiker som tex Salle Gosse, Fourmis Rouge och La Berezina. Märkte att jag hade onödigt mycket respekt för überklassikerna - de är ju inte hårdare än 7C i Farsta.

Johan och jag hittade ett gemensamt intresse för höga snygga linjer - det resulterade i bland annat de minnesvärda Hotline i Rocher de la Reine och L'Arrache Coeur i Isatis. Johan som inte klättrat 7C förut gjorde förutom dessa också Pancras assis i Mont Pivot och den fina superklassikern La Berezina i Cuvier. Han var oxå mycket nära på Fourmis Rouge.


Bästa prestationen var förstås att spöa SM-vinnaren. Gjorde en darrig bestigning av en halvfuktig Multipass i Drei Zinnen - Jocke kom inte upp...


Damerna klättrade också bra med flera 6C-7A+. Sista dagen gjorde Jenny en grym bestigning med svår kortemansbeta på Kaki dehors, en teknisk 6C i Canche aux Merciers.

Bäckis kör färgmatchat i Rocher Oisseaux.


Höst i Font bjuder förstås på lite blandat väder. Oktober var mestadels skitbra med klart väder och skön temeratur, ofta kring 10 grader. Novemeber var regnigt och man fick oftast välja område efter vad som kunde tänkas vara torrt. Det blev lite tröttsamt med blötan i längden, men vi kan knappast klaga alltför mycket då vi fick klättra en hel del även i november. Sista dagarna, i början av december, hade vi snö och minusgrader. Snöborsten från bilen kom väl till användninhg och vi hade vi ett par riktigt fina vinterklättersessioner - mycket roligt efter efter ett par veckor med dalande motivation och klätterglädje. Kändes sen helt ok att köra hem i ett snökaosdrabbat Europa.


Hoppas på ett par veckors återbesök nästa höst för att skrapa upp smulorna. Hyphothese måste ner!

Sthlm Ågesta

Stockholms bouldring har länge varit löjligt underdokumenterad. Två separata men kompletterande förarprojekt har löpt sida vid sida den sista tiden. I dag, i nådens år 2011, får vi se det första resultatet av detta arbete, John och Chrilles första del av sitt stockholmsepos: Sthlm Ågesta. Jag vet inte exakt hur många delar som är på g men jag kan tänka mig att vi får ett Sthlm Orhem och Sthlm Kolartorp åtminstone. Lägger vi till Steklunds kommande har vi troligtvis en 95 procentig täckning.

Sthlm Ågesta kommer att finnas till försäljning för 200 på BO ikväll. Sen lär det bara vara att kontakta John eller Chrille för att komma åt ett ex.

Cosmo har lovat att ta med hela sitt crew till tävlingen och låter vidare meddela att hans frisyr åstadkommes medelst fez. Om inte den förra meningen var extremt intern vet jag inte riktigt vad som skulle vara det.

Cosmo med posse

Hygien

Det vankas bistra tider för oss älskare av naken manlig hud på klätterväggarna. När jag för många år sedan för första gången gick in på Klätterverket förvånades jag över all naken hud som herrarna visade upp. Bar överkropp i klättervärlden var på den tiden det finaste en klättrare kunde ha på sig. Till och med på fest hände det att klättergossarna euforiskt vevade av sig tröjorna och dansade gemensamt i en tät ring runt klädhögen. Jag ska inte nämna några namn men släng ett öga på topp tio i resultatlistorna 96-97 så har ni ett antal nunor att slänga in i era fantasier.

Tiderna förändras och det nakna undertrycks allt längre in i garderoben. Numer är det högst ett par 30-40+ och en och annan yngling som bjuder till. För vissa utomstående betraktare har åsynen av ett par Tom of Finland-figurer i en mörk vrå på klättergymet varit lite väl mycket av ”allt det där härliga”. Kanske var det också dessa som var upphov till förra veckans märkliga ickedebatt.

Det började med att det kom ett mail från Klättercentret Robin med ett antal förhållningsregler som han tyckte att vänkretsen behövde färska upp. Även om jag gjorde mitt bästa för att rannsaka mig själv kände jag mig inte direkt träffad på någon av punkterna. Jag har inte som vana att utstöta könsord, det är väldigt sällan som tishan ryker och den första gången jag klättrade rep sen färgsystemet infördes gick jag fram till en instruktör och bad om hjälp att montera mitt röda kort. Kort och gott får ni leta länge för att hitta något bättre föredömme i klättervärlden.

Det dröjde någon dag men sedan rullade maskineriet igång. Maja skrev ett indignerat inlägg som numer inte innehåller ämnet. Jens träder in i debatten med en klassisk Debatt/Jens:

Maja Fresk bloggar om att Klättercentret har infört T-shirt tvång då vissa gäster har klagat på för mycket synlig hud. Detta är ju bara för sorgligt! I beachvollyn så har man ju tex i OS regler som begränsar hur mycket maximalt tyg som tjejerna får ha. Detta är väl att dra det lite långt men att förbjuda linnen och toppar är bland det mest korkade jag har hört. För 10 år sedan var det en liknande historia när TK förbjöd de tävlande att klättra i linne eller bar överkropp.

Sen rullar hela missförståndscirkusen vidare ett tag med indignerade (dagens glosa) personer som undrar varför KC har undanhållit dem den informationen ända tills Robin träder in och reder ut begreppen. Texter redigeras och alla är överens. Men, det är här som det börjar bli märkligt.

Maja: Jag anser önskemålet inte vara helt vettigt direkt men mer förståeligt eftersom det är tydligen är baserat på hygieniska skäl (ie svettiga kroppar mot bouldermattor & rep). DETTA förstår jag och respekterar.

Jens: Önskemål baserat på hygien är naturligtvis helt OK.
Hygien?

Hygien? Vi måste göra allt för att stoppa svettfontänerna som skvätter ner och rullar på våra bouldermattor! Stoppa snusket! Har ni någonsin sett en svettig bouldrare?

Är det verkligen hygien som det egentligen handlar om?


Ska vi tala om något som är ohygieniskt så ska vi istället prata om det som vi tar på med händerna: greppen. Greppen, som alla tar på. Grepp som är smutsigare än pengar och pengar är det smutsigaste som finns. En led och en boulder kan sitta uppe i 1-3 månader och under den tiden hinner ett och annat samlas i porerna. För något år sedan observerade vi en kille på Karbin som inte tvättade händerna efter ett toalettbesök. Oavsett hur härligt och mysigt du själv tycker att det är att hålla i ditt kön så ska du inte räkna med att andra gör det – inte ens om det är indirekt.

Och kanske ska vi tala om skitiga mattor också. Det är grisigare än någonsin. Men det gör vi vid ett senare tillfälle.

BBC

Brittiska Boulder mästerskapet gick i helgen. Mer läsning.

Inget direkt märkligt med resultatet, förutom en viss sak på juniorsidan som fångade ögat.
Grattis Oscar Krumlinde till en 2:a plats i BBC!


Oscar bor sedan en tid tillbaka i England. Ska bli spännande att följa utvecklingen på denna nyligen 15 fyllda starka gosse, som i dagarna satte sin första 7B+ i Mabley Green som tycks vara en konstinstallation.

Öppnar dessa installationer för giltiga förstabestigningar även i Sverige? Vart går gränsen för en Urban Boulder?

Känner du igen dig?

När man inte är ute och bryter lårbenshalsen tillsammans med seniorerna utan broddar så kan man hitta lite film på nätet.

Detta är by far det roligaste jag sett på länge. Känner du igen dig i någon av karaktärerna?

Trevlig helg.

Klåpare

Tur att han har sele på sig... Tveksam underhållning till frukosten.

Ett känt flytt

På karbin i söndags pratade vi kort om berömda flytt. Tänk på ett så ska vi i tidens anda upprätta en lista. Att ge sig in på att lista sådana här saker är inte lätt. Det innebär att jag blottlägger mina kunskapsluckor och mitt inskränkta perspektiv samt att jag dessutom integritetslöst flörtar med publiken. Men, vänner! Vem gör inte det?




Tillbaka till saken, nu har säkert de äldre av er redan visualiserat en lätt solbränd Wolfgang med en fingerlickin’ muskulös torso, läckert utflexad mot kameran på La Rose et le vampire i Buoux.

Redan här inser vi problemet. Undertecknad är snart 35 och lever uppenbarligen inte riktigt idag. Jag menar Patxi, alltså Arocena och inte Usobiaga , var knappt ens påtänkt på den tiden det begav sig i Buoux. Påsken i Buoux 1983, vem hade inte velat vara där. Alla var där och med det menas inte alla som är något utan verkligen alla. Klättringens Woodstock eller ”Bob” på Gröna Lund om ni så vill. Tusen var där men om ni letar vittnen hittar ni tjugofalt.

Förövrigt var det just nittonhundraåttiotre som Pierre Richard satte upp L’Abbé Resina och där har vi en berömd tåkrok. Har ni hängt i Bas har ni säkert sett en äldre japan i rosa tights göra tusentals försök att få upp tån i rätt position.

Har ni insett förutsättningarna för den här listan? Den är frankofil i dubbel bemärkelse, om också något brunofil.

Redan nästa move blir svårare men i Buoux och åttiotalet kanske vi kan hitta något mer. Det här är definitivt en outsider men som några av er vet, ni som har varit i Font, så är ”le Yaniro” en figure of four på franska. Det blev känt efter att Tony Yaniro tyckte att catchen på Chouca var för lång och langade helt sonika upp benet över armen och statade mitt framför ögonen på Jibé och Marc le Menestrel.Tyvärr inte en unik lösning så den försvinne från listan även om anekdoten i sin helhet har ett visst intresse.

Om vi dröjer oss kvar en stund i förhistorien så har vi naturligtvis Ghettoblaster. Mono a mono liksom men, antar jag, kanske inte direkt något som man tänker på idag 2011.


Under senare delen av nittiotalet men framförallt under 2000-talet exploderar utvecklingen och gör det hela svåröverskådligt. Klätterfilmer står som spön i backen och som om inte det vore nog så har internet tagit klättersnuskkonsumtionen till tidigare oanat perversa nivåer. Du kan formligen äta och skita klättring dygnet runt – till och med när det är en halv meter snö därute. Toppen breddas och bredden av antalet hårda leder bara ökar. Samtidigt, vilket inte ska glömmas går också svårigheten alltmer ut på att lederna blir längre och längre. Tur att bouldringen växer och står för det spektakulära.

Spontant kommer jag ihåg att Witness the fitness gastonen fick en del uppmärksamhet i Dosage 3. Sharma har en del att komma med i synnerhet i D3. Men vi får nog ta och rensa bort dynos. I den kategorin hittar vi ju Es Pontas, Loskot and two smoking barrels, Hale Bop, Deliverance unt su weiter. Korsningar verkar vara melodin: Shosholoza ett förbannat tjusigt move och tjusigt problem.

Ungefär här tar det stopp. Inget Hueco, Schweiz eller Spanien t ex och det beror inte på att det saknas sevärda berömda move utan att jag inte kan framma dem för tillfället.

Men har ni några spontana förslag så kom gärna in med dem. La rose, Shohsholoza….
Har vi något i Sverige?