Poängångest

Det trillade in ett sms på Flammans mobil.

- Jag har hört att Mr Magister graderats ner till 7b+.

Efter flera månader sub-sahel, med allt vad amöbor, hemorragiska febrar och trematodinfektioner innebär, var detta det första livstecknet från ”Fonky” – ett ytterst vitalt sådant. Messet var späckat med information. Inte ens amöbornas värsta härjningar i tarmsystemet kunde ta död på Fonkys klätterlust. Han är inte rädd för att visa sin avundsjuka på de som faktiskt får komma ut men framförallt, det är en tydlig signal att det fortfarande är poängen som är allt. Ett sundhetstecken – inget hycklande ’Det är kul att klättra’. För det är det inte. Det är poäng, konkurrens och kallsvettig ångest som sveper sin stora sträva tunga över ditt plyte . Och nu sitter han där nere, någonstans i ökenet och frossar men inte i feberns förvindlingar utan av insikten att tåget har börjat rulla.



Om vi spinner vidare på ryktesspridartråden så har vi fångat upp en del otroligt imponerande sends av damerna nere i Tarn. Två 7c+ os (eller var det 7c?) och en 8a+ (på fyra försök) av Libby och en 8a av den Sofia.

Edit: Fullständig berättelse finns på Motlukt och baktakt. Och visst, vivet precis hur Erik känner sig. Att fisa runt i olika träsk är väl det enda vi håller på med nuförtiden.

Vi passar även på att tacka för tipsen. Det skulle vara ett sant nöje att läsa hela artikeln. Vi har dock hört rykten om att citaten och faktarutorna skulle vara rena fabrikat. Det är pikant men vi väljer att lita på djungeltrumman.

* Det är en fördel om ni utövar samma sport. Då får ni tillbringa mer tid tillsammans samtidigt som ni gör något som båda tycker om.
* Däremot måste inte båda utöva sporten på samma sätt eller samma nivå, ni kan stötta varandra
och glädjas tillsammans ändå.
* Träningen ger endorfiner, som får dig att må bra. Det ger även näring åt förhållandet!

Skaffat banners på siten i ett led att skapa den där perverst snuskiga rikedomen som både Bruno och Kraufie eftersöker. Vi har ju trots allt galet bra stats. 15 unika besökare per dag är verkligen inte fy skam.

WS

1/40s, F8, ISO200, 11mm


I går var den kallaste dagen sedan vintern 1944, åtminstone om vi ska prata i nominella termer. Ibland tittar man ut och konstaterar sol och blå himmel. Ett hastigt ögonkast på vår icke-existerande termometer ger en liten varningssignal men inte mer än man tror att en varm manchesterkavaj ovan på t-skjortan ska räcka. Ute på gatan föll jag nästan i gråt när jag kom ut och vände cykeln mot norr och slogs av en frisk bris, rätt i plytet, samtidigt som bitterkalla vindilar letade sig in innanför kavaj och skjorta. Troligtvis förvandlades min spinalvätska till en gigantisk calippo i det ögonblicket för jag hämtade mig aldrig från morgonens första chock. Hela dan var ett enda stort hutter.

Det fanns dock andra som njöt av säsongens kanske sista stick. Katrin skickade tillbaka Wong Sai till Kina med enkelbiljett. Mycket stiligt!

Inte heller ungdomen var på latsidan. Jocke gjorde Le Loup Magnifique. Klart lämpligt problem som första 8a. Ynglingen har en tillsynes oändlig potential. Är han klättringens svar på Usain Bolt?

Flamman går också på som klockan. I lika imponerande stil som Katrin på WS gjorde han Supercool i lördags, stack emellan med Mr Magister i söndags och tickade av Harlem II i onsdags. En 7c var tredje dag är det som gäller. Nästa på lördag?

Apropå Mr Magister har den leden blivit hårt repeterad under våren. Herr Kaiser var nu senast upp för den. Graden verkar ha landat på en soft 8a, vilket ju är trevligt - men det betyder ju inte att den är lätt bara för att den är soft. Man kan ju jämföra den med I have a dream och se vilken man upplever som svårast.

Sist men inte minst vill vi lyfta fram Solariestefan oks Tannenbaum oks Ernesto för sin fina insats på Moonlander. Inte lätt att vara Ernesto om man får tro hans högljudda vokabulär ute på boulderfälten. Därför unnar vi honom lite extra när han faktiskt kommer upp även om det de facto är en repeat.

och glöm nu inte allihopa att repeat på scorecarden är uncool, som någon skrev på dottersitens forum. Bara för att det är möjligt betyder det inte att det är riktigt halal.

Whatever!

Vart ska man egentligen börja? 12 stegsprogrammet för Anonyma forumpostare tycks ha gett resultat. Men häromdagen fick jag mitt första återfall. Som tur är så finns det knappt några bevis kvar för mitt utbrott då jag upptäckte att chefredaktören fick ta emot obefogad kritik som egentligen skulle ha varit riktad mot mig. Some people just can’t handle the truth.

Nog om det. Efter att ha kontemplerat Arno Inglers filosofi så känns hela utbrottet som en vattenpärla på en gås. Vi på redaktionen kommer fortsätta att bedriva revolver journalism i Strindbergs anda i bästa mån.

Igår kväll stod Orhem på schemat. Sydde dök upp lite senare, vilket även ett mertal andra gjorde.

Att Sydde är i bra form är ingen underdrift. Det visade han tydligt igår. Linkan och andra Mosjö locals bör få sina projekt gjorda i dagarna eller gå emot strömmen och låsa sina projekt innan han kommer upp i helgen. Alternativt sträcka fram dunken till honom. Så sköter han resten själv.

Orhem tycks intresset börja växa mer för. Med all rätt oxå. Det är bra. Samt så finns det en hel del kvar i skogarna att utveckla.

Bara på tid att de gamla rävarna dokumenterar sina gamla testpieces. Annars blir det som vanligt. Någon kommer, retroborstar, toppar ur, och claimar en nytur när det egentligen är något som funnits i minst 10 år.

En av dessa gamla linjer fick sig ett ordentligt sändartåg igår. Paladinos gamla La Fissure de la Forest, som Andreas fint gör här.

Ett misslyckat flashförsök resulterade med mina underarmar ser ut att tillhöra emobarn efter att jag kanat ner för slabben. Den vänstra varianten är snäppet hårdare.

Ett praktexempel på sämre dokumentation. Vilken variant gjordes först? Kan graden verkligen stämma eller har jag klättrat fel linje?

Att jag i skrivande stund avskyr dålig dokumentation är en klar arbetsskada när man har x serverparker att underhålla. Att påbörja en boulderinventering är inget jag tänker ta mig på.

Därför bör alla som känner till något hjälpa SF killarna och fylla på ”inventeringslistan” annars kommer vi alla att stå i skogen och begå spekulationsklättring. Något som vi klara oss utan, bl.a.

Låt oss nu hålla händerna tillsammans och rädda världen från dåliga förare. Sjung med nu.

Ångest och dynga

Det ryktas att Linus uppe i Umeå har FA-ångest. Sittstarten till Return to sender i Mosjön är fortfarande ogjord och Linus vill väldigt gärna vara först upp. Men nu till helgen kommer det upp folk till Mosjön och då kanske någon annan hinner före. Jobbigt, i synnerhet som det finns notoriska FA-hetsare i sällskapet. Det är avtändande för klätterglädjen med den hets som uppstår när det gäller oklättrade problem oavsett hur fina eller fula de är. Ofta brukar det börja i en lugn och sansad stämning men i takt med att problemet löses brukar folk hamna i den berömda tunneln där allt är svart förutom FA som i rask takt närmar sig. Någonstans däremellan brukar jag sjappa någonannanstans.

Obligatoriska skydd för Linus i helgen. Glöm för allt i världen inte suspen.

Det var kul att vi fick uppmärksamhet på dottersiten i går. Det är bra för våra besökssiffror, vilket i sin tur gör våra affärspartners glada och i slutändan Bruno och Die Krautmachine äckligt rika. Av ryktesspridaren Jon Smedsaas bidde det dock bara en tumme, knappt det ens. Ryktesspridaren får man nog söka efter på hemmaplan och ze Kraufman var ju teoretikern bakom dottersitens avskaffande. Självklart har vi gjort oss skyldiga till ett och annat felsteg men vi lär oss hela tiden och en sak vi lärt oss är att man gör säkrast i att kasta skiten i medvind eller i vart fall sprida den jämnt för bästa grogrund.

Kjuge

Ska man säga vila i frid eller kommer den att återuppstå? Tråkigt vore det första alternativet.

Airpad

Om ni fortfarande är intresserade av en Airpad går de fortfarande att få tag i. Airpaden har vissa brister men på det stora hela är jag nöjd med min.

Vi saxar från Sebastian Spauwen som har lyckats få tag i en. Tycker ni att det är dyrt är det bara att plocka en ute på Heden nästa vinter.

"8a.nu does not sell the Air Pad anymore. According to 8a.nu the production would be too expensive. As I heard some very positive reviews of the Air Pad, I tried to get one for myself. Mainly because of the limited space in my car (a Mondo does not fit in, besides I do not want to carry around with a Mondo). I emailed the company who produced the Air Pad. They answered:

Yes it is possible to buy the airpad directly from us. The reason why we stopped cooperation with 8a is simply because we need to get paid for the products.

Regards,

HGB Backstrand AB"

"If you also want an Air Pad get in touch with HGB in Sweden (info@backstrand.se). Please be aware that it is quality stuff and you have to pay for it (quite a lot in my opinion and hopefully it is worht it). It costs EUR 335 ex shipping and ex VAT. VAT depends in what country you live (within EU 25% Swedish VAT). Shipping about 50. I had to pay EUR 486 in total. It is delivered with carrying straps and a footpump.

Tillägg:
Ringde och kollade med HGB:

3500 kr ink moms för paddan (undrar om de blåste Sebastian på momsen eller om de tog fel nu? Men jag frågade specifikt)
200-300 för frakt om man inte har vägarna förbi Götet.
Tröttnar du på att handjaga dem finns det elpump på Clas O.

CF

Finns det någon annan träning/idrott som i princip förutsätter att man har en blog? Vissa av dragen från klättervärlden känner man igen. Man startar en blog, skriver om sina prestationer och mottar sina vänners gratulationer i kommentarsutrymmet. En och annan surkål hittar dit också men det friskar bara upp.

[Grekiska] 10 x 1 Coach Sommers wrist pushups, 8 - 8 - 8 - 8 - 8 - 8 - 8 - 8 Tabata pushups samt 11 x 2 L-seat pullups. [/Grekiska]

Vad har hänt med de gamla klättrarna egentligen? Varför denna vurm för träning utan mål? Fascinerande att beskåda tokerierna på ett säkert avstånd. I vanlig ordning är vi för mångfald. Är de glada så är vi glada. Vad var oddsen på att die Kraufmachine torskade dit? Nä just det, spelbolagen tog inte emot några spel på det.

http://tomtarnapaloftet.blogspot.com/
http://rackempackemandstackem.blogspot.com/
http://wookietherookie.blogspot.com/
http://mrjling.blogspot.com/
http://stickydamp.blogspot.com/
http://m-force.blogspot.com/


Håller man på med Cross-Fit ska man ha en blog. Jag svär, jag skulle inte bli ett dugg förvånad om jag hittade Antonssons och Bohmans CF-blogar, Paladinos rakningsblog och J-Rocs squashblog skräpandes där ute på internet. När Bruno blir gammal ska han starta en umbrella strip-blog eller en chair strip-blog - finns på Westlings gym enligt uppgift - föreställ er Bruno till Joe Cockers mustiga stämma. Tillbaka till CF, låt oss ta en titt på The Load, denna gång i klättringens värld. Vi vrider klockan tillbaka till februari och ser på debaclet vid Angle Allain i Rempart. (btw snygga muscle-ups!)



//J-FORCE

Steklund sender

Innan vi helt och håller glömmer bort det så har Stekarn varit ute i Skansberget och gjort sitt projekt Hobgoblin assis. I filmen som vi la upp för ett tag sedan kan ni se några av hans tidigare försök på Hobgoblin assis. Grad?

- Allt mellan 7b och 8b. Det klart hårdaste jag har gjort.

Japp, 8b är taget. Grattis! Uppsala har fått en ny test-piece.

ditt och datt

Fingerfronten börjar faktiskt ljusna något. Hela veckan har jag kunnat böja fingret försiktigt nästan utan smärta. Försiktigt är nyckelordet. Man vill inte uppleva hur det knäpper till igen. Går allt vägen kicker jag igång Rich Simpsons fantastiska campusprogram ’1-5-9’ redan på måndag. 1-5-9 på fem veckor verkar ju faktiskt för bra för att vara sant men man måste ju pröva. Definitivt värt att fira. Bolaget slumpar ut Redigaffi till vrakpris. Är någon intresserad av en gemensam oral förlustelse – en liten buteljerad orgasm så att säga – är det bara att höra av sig. Skadeperioden har väckt ett litet svin. Jag hör hur ni tänker ’alltid’...


Det har klättrats utav bara helvete den senaste tiden. Så mycket att vi inte ids bry oss om att plocka russinen ur kakan eller ens slicka i oss mormorshostan från wienerbrödet. Det är ett konstant massivt nyhetsflöde. Vi inleder dock med att ta en titt på damklättervärlden (för att hålla en hög journalistisk nivå kommer vi i fortsättningen, i likhet med våra förebilder inom sportjournalistiken, använda oss av följande självklara kategoriseringar klättring, sportklättring, bouldring, aid, solo och FA på herrsidan samt damklättring, damsportklättring, dambouldring, damaid, damsolo och FFA på damsidan.)

Inom dambouldringen har Mia och Helena visat framtassarna och skickat Dodo respektive The Office. Superstarkt av båda! Helena hade dessutom den goda smaken att riva av problemet före tvillingarna. Jag gissar att min nioårige nevö hade sagt något om ’ägda’ eller liknande.

Nu över till några bouldernyheter. Gratulerar alla till Frans-Jaeger. Carl-Ola saknar urtoppning – men det är ju bara att köra på om man vill. Tror att det var Stefans ursprungsplan. Sen har vi det här med gradmatematik. För ett tag sedan gjorde jag Bastard! 7c+ på Ängbyblocket. Bastard! kan även länkas ihop med Vulgar display of Power som börjar sittande under men traverserar ut till vänster någon meter upp. I princip innebär ihoplänkningen att man klättrar hela VDP och avslutar med ett knallhårt skick till en liten list. Ett problem som definitivt skulle vara uppe i nivå med assiserna på Moonlanderblocket*, bara kruxmovet överträffar det mesta på det blocket. Trodde jag, tills jag såg att både Per och Peter fått ihop hela problemet. 7c+ inklusive sittstart. Oerhört starkt! Vi gissar dock att detta är Stockholms största sanpdpåse.


*Vi är inte helt nöjda med den tematiska betydelseglidning som Bosmas namngivning har inneburit. Dels för att det de facto har blivit ett temablock och dels för att det glidit över åt det lite präktigare hållet - från snusk till pojkrumserotik, typ.

Borderline assis

Vi fortsätter på det nygamla temat sköna små hemmameckade videoklipp. SolarieJocke har haft en absolut lysande vårsäsong skickar av Syddes test piece Borderline assis på ett oortodoxt sätt. Ett hårt problem som länge har motstått repetitioner.

Borderline assis 7c+ from Jocke Berglund on Vimeo.