Nya tider

Bara att erkänna verkligenheten.

Flugan The Facebook som slog upp portarna för gud vet hur länge sedan, är här för att stanna.
1+ miljard människor kan inte ha fel.

Det tråkiga med detta är att "samhället" som funnits på sina fina delikata forum, bloggar, har tynat bort i takt med att exklusiva hemliga grupper skapats på just Facebook.

Nu tar vi gubbar ytterligare ett steg in i det digitala samhället, och välkomnar er läsare till vår alldeles egna sida.

Till er som varit med ett tsg, så hoppas vi satt ni kan hitta den dolda julklappen i nedan text.
http://www.facebook.com/lockedproject

Vi kommer fortsätta skriva här. Så misströsta ej.

God jul och gott nytt år, hälsningar TBS redaktionen!

Vitabergen!

Äntligen öppnar säsongen för grottan. En förutsättning för att man ska vilja klättra i sunket är att ett gediget lager med snö täcker marken. Väl mött i morgon!

Jocke, dags att repetera Tradtomte assis?

Åter till Sydstrand mountain

Där satt en Sydde from Fredrik Sydstrand on Vimeo.


Sydde stannade till i Knutstorp på vägen hem från Font och nöp sig upp för det kontroversiella Barf Rallongé. Sydde menar att han startat lägre än någon annan bestigare och därigenom också har förtjänat egna namnrättigheter till problemet.



Apropå namn på sittstarter är min ringa åsikt att det enklaste är att i de flesta fall använda sig av ståstartens namn med tillägg av SS stil eller ett namn som är en blinkning mot ståstartsnamnet. I Uppsala har vi hållit det ganska så rent på namnfronten tex Hobgoblin, Underdog och Heartbreaker. Undantagen finns naturligtvis med band annat Urban (Sub-Urban), The Great Hassel (The Great Roland Hassel) och En katolsk hemvändare (Alliansen (Det råder fortfarande oklarheter om det är en hyllning till det, på den tiden, nyskapade politiska begreppet eller om det är en blinkning till The Alliance i UK)).

La Pedriza - Part 1

Just fan. Vi har varit i Spanien. Eller rättare sagt La Pedriza som ligger strax norr om Madrid vid en by? som heter Manzanares.

Resan har tidigare dokumenterats och publicerats på syskon bloggen Boulder Stockholm Jag ska göra ett försök att marknadsföra området från en annan synvinkel än vad Christer tidigare gjort som nu varit i området ett par gånger de senaste åren.

Spanien förknippas främst med branta kalkstenstur som attrahera motiverade gradjägare. Du vet att jag tittar på Dig just nu! Området är lite av en doldis när det kommer till oss utomsocknes klättrare. Vi söker oss helt enkelt till andra områden. Möjligen av just den anledningen att vi inte känner till det.

Hör och hämpna nu. Det är ett av Spaniens största områden! Här finns det trad, sport och boulder. Samt väldigt mycket mountain biking. Dock så är majoriten av klättringen vertikal samt slab. Men det finns även överhängande linjer.

La Pedriza innebär granit. Av den trevliga varianten. Åtminstone i min mening. Och med trevliga så menar jag att man inte upplever att man begår våld på sig själv så fort man nyper tag i en kreditkortscrimp.

Vi lyckades klättra 6 dagar på rad innan den första splittern dök upp. Som tur var så var detta vår sista dag och vi hade just inställningen - "Until it bleeds".

Nedan är en äldre film på linjen Sharmatico som ligger i sektorn Laboratorio. En linje som jag inte riktigt hade räknat med att ticka av. Dock satt den så fort tishan togs av.

På återseende.

Sydstrand

Karl Fredrik Sydstrand har gått och blivit "Sydde" med hela det svenska folket. I och med detta anslutar han till den lilla folkära skara atleter och kändisar som tituleras med sina smeknamn så som Henke, Pillan och Billan. Och rätt är väl det. Här har en liten film från en osedvanligt produktiv torsdag förra veckan:
Conviction och la Directe du Surplomb de la mee from Fredrik Sydstrand on Vimeo.

Boulder SM 2013 - Katrin och Robban

Foto: Erik Svensson Katrin hugger slutjuggen på problem nummer tre. Robban är på väg in till dito herrarnas.

Katrin

Lite fokus på Katrin som vann SM i helgen:

 
Foto: Erik Svensson
Finalens hårdaste problem gjord med fel beta. Med fem sekunder kvar på tiden plockade Katrin fram något så ovanligt som en falsk korsning, fick upp hälen på boxen och plockade dubbelslopern.



Katrin hittar sekvenserna på Schnee brett.

Mediamarkt

Efter diverse redigeringsdebacle på 27crags och en mexikansk standoff i Brusala har Sydde kommit fram till att det bästa är att samla ihop sina käraste ägodelar (paddor, skor och krita), stoppa in dem i bilen och sedan lämna det här landet. Efter sig har han lämnat en present i form av en liten film om ett Sverige där det inte regnar - något så udda som en kombination av nostalgi* och science fiction.


Punk from Fredrik Sydstrand on Vimeo.
*"På 1600- och 1700-talen ansågs nostalgi vara en allvarlig och ibland dödlig sjukdom. [...] De suckar och stönar i ett och blir till slut totalt likgiltiga inför livet. Ingenting kan hjälpa dem, varken medicin, argument, löften eller hot om bestraffning. Kroppen tynar bort medan hela deras jag är riktat mot denna fåfängliga längtan..." Symptomen känner vi i alla fall igen.

Brusala

Den senaste tiden har vi ägnat åt att fula oss uppe i Dalarna istället för att slarva runt i våra vanliga trakter runt stan. Dalarna har varit i något man skulle kunna kalla en medial skuggsida den senaste tiden, trots att det bara är dryga tjugo mil dit. Och det är synd. Mattias Flodin och Teemu Miettinen har gjort ett enormt arbete med att vidareutveckla dalabouldringen och dessutom haft den stora vänligheten att lägga ut det på 27crags. Lägger vi ihop utbudet av kvalitetsklättring i Dalarna, Gästrikland och Hälsingland så får vi en väldigt väldigt stor påse med kvalitetsklättring. Så stor, att vi inte riktigt vet hur vi ska hantera detta överutbud. Förutom att åka dit så fort vädret tillåter. Med den här hösten så innebär det i princip aldrig.

Ekorrhjulet på Olof.

Då det råder inläggstorka på TBS så gör vi som dottersiten och länkar till andra sidor som har betydligt högre innehållsvärde. Låt oss prestentera herr Dahlberg.

Kultur, fredag

Plötsligt fick jag ett sug att åka till Borlänge. Fin sten och hårda problem: Grattis Teemu.

Bone Hill

När sommaren äntligen bestämde sig för att ha en av sina bättre dagar passade vi på att hälsa på Jenny, Johan och Alma i Bone Hill i Ågesta. Något av en vintercrag men ibland är det klyschigt nog bara skönt att känna lite sten under fingrarna. Vi klättrade den fina Planet terror och Eaten Alive ss. Svalare väder rekommenderas om ni funderar på att dra dit. Sydde visar hur det kan och bör se ut:

Bone Hill from Fredrik Sydstrand on Vimeo.

Vilken klubb blir först...

... i Sverige att anordna en SWBC*?



*| Shallow Water Boulder Contest

Reklam

Kan inte undvika att fråga mig hur marknadsfolk tänker. Efter att man sett alla på Mad Men säsonger så är det klart att man är en fullärd reklarmare. Här behövs ingen skolning på Berghs. Klart att man vet bättre än den som fjärtade fram nedanstående idé.

"Philips Shoqbox är en liten stöttålig och stänksäker uppladdningsbar högtalare som du kopplar ihop med din mobil eller dator via Bluetooth. Den väger endast 400 gram och kan paras ihop med en annan Shoqbox för att få bättre stereoljud. Högtalaren har inbyggd mikrofon för högtalarfunktion och en dragsensor för att byta låt. Batterierna räcker i åtta timmar och högtalaren är så liten att du kan hänga den i byxan eller ryggsäcken. Philips Shoqbox SB7200 kostar 1 600 kronor."

Kan någon på riktigt tänka sig hänga denna skymf till teknikbögeri i sitt sele?

Neverland

Medan vi begrundar Jappes påståenden om att hundratusen tyska bögar skulle invadera Bohuslän om man började rensa nyturer så gör vi en återblick på Ry och hans kamp med Neverland.

Grytdag i Focksta

Man kan ju fråga sig varför Steffo inte hänger mer i Focksta när det finns så många högklassiga grytproblem i området. På två sekunder kommer jag på Fultjack, Fabian gör mig aldrig, Untermensch, Flickan och hunden och Get Funky.

Death by keyboard

Strax tillbaka... ska bara.

Born into struggle

Vi gör en återblick till förra sommaren och ser hur Felix laddar på inför kruxflyttet på Born into struggle.

PWS

Jag fick ett mail från Dag som bad mig fronta bad- och bouldertävlingen som går av stapeln (vilken jävla stapel förresten?) nu i helgen. Hade inte jag och alkolhaltigadrycker på hemmaplan haft en gemensam kalenderbokning den här helgen hade det varit en givet alternativ att överväga nu i helgen. Dag har dessutom ytterst frikostigt erbjudit långväga resenärer gratis boende.

Alla som var med på senaste SBO borde känna en stark längtan efter att åter få möta den norrländska gästfriheten.

Eftersom jag är genuint lat kommer här en länk till Borrbult.

Jag vet inte vad som är inne eller ute nuförtiden. Gamla säkra lifestajl-bastioner har helt ballat ut med träningsprogram och metoder för fulla muggar, samtidigt har några andra gedigna cross-fit och träningssidor helt gått bananer (den är till dig Dan) på yoga och sinnerligheter. Säkrast att konsultera våra egen träningsguru Ali K Velin och konstatera att yoga faktiskt är något som verkligen ligger rätt i tiden. Vi vet dock inte i vilken kontext placera yogan – å ena sidan verkar det inbegripa många och hårda kompromisslösa pass där smärta är den främsta ledstjärnan men vi ser också att kropp och själ är ett ständigt återkommande tema. Då jag själv knappast kan beskyllas för att ha ett öppet sinne börjar jag misstänka att det har att göra med min elegant utmejslade torso men tröstar mig snabbt med att fria konstnärssjälar som Parland och Oswald knappast lär ha spänna ut i stående bågen.

Ett annat fenomen som vi har kunna iaktta i vinter är stomipåsens återkomst i klätterhallarna, om du inte vet vad en stomipåse är kan jag inte rekommendera att googla upp det. Vad jag dock kan säga är att klättrarnas påsar troligen och förhoppningsvis är fyllda av bly. Trenden gick möjligtvis in i väggen när den kom till Karbin och så vitt jag vet så är det blott hopplösa efter-alla-trender fall som Bruno och Carl-Fredrik som fortfarande smyger eller drömmer om att smyga med bly under tischan samtidigt som trendskaparen pensionerat sin påse, i varje fall för den här säsongen.

För sisådär 10 år sedan talade Lindstedt sig varm för att fila ner kanten på de sedan länge insomnade Boreal Quantum för att optimera anläggningsytan på slabsurkålen i Font. Jag prövade aldrig att göra så. Främst för att mitt huvudsakliga fokus aldrig varit på slabbar, även om det då och då är kul att förnedra sig på potatisskalaren.

La Sportiva lanserar snart(?) skon Futura som, om den inte hade varit så pointad, hade varit alla Häggkvistars och Lindstedtars våta dröm. Den ser helt klart intressant ut och jag skulle gärna pröva den, men det som är klart intressantast är hittepå-illustrationerna i marknadsföringen. Säljtexter kan vara väldigt underhållande. Vi har haft addnature på tapeten förr: byxor med grenkil som är lika rätt på krogen som cragen och som dessutom låter dig obemärkt, om man bortser från lite krita vid gylfen, glida in på styrelsemötet.

Vi tar en titt på bilderna:




Börjar man med tåvinkeln och utrymmet framför tårna? Det utrymmet finns inte. Det kan mina tår garantera. De kan också garantera att den tårna aldrig är så avslappnat lediga som de illustreras ovan – krimp ploppar osökt upp. Passar skon mot väggen? Beror på hur vem som illustrerar.

För övrigt noterar vi att KC-sweet hearts Nellan och Robban har slagit ihop sina bloggpåsar med Danne och Matilda. Blogspot och 2012? Gick en dinosaurie just genom rummet? BP trodde jag att det bara var geriatriska TBS, KB och CP som höll sig till.

5 år senare.

Ojsan. Obemärkt fyllde bloggen 5 år någon vecka sedan.
Under dessa år så har vi hunnit med en del, nya områden har öppnats, otaliga linjer har borstats fram, rest fram och tillbaka till jordens ände. En och annan paj har även kastats. Mest på skoj förstås.

Men är det egentligen något som förändrats på dessa år utöver ett konstaterande av viktökning, hårminskning samt ett utökat bibliotek med diverse claim to fames?

På klätterscenen är allt sig likt. Inget revolutionerade har egentligen hänt. Endast evolutionerande. Är det ens ett ord? Sporten har vuxit. Vi blir äldre. Kidzen blir yngre. Kaffet smakar bättre.

Det går knappt längre att inte träffa någon som inte har prövat klättring, eller känner någon som håller på med sporten.

Ja, svensk klättring har i mina ögon vuxit till en folksport. Dock så har den belägrat sig inomhus. Åtminstone om man skall se till Stockholmsklättringen. Får man ens kalla det för sport då?

Eller ska den sub-kategoriseras som motion?
Vänta nu. Gymnastik. Inomhus. Olympisk sport!
Moving on.

Debatten om vad klättring är kommer för evigt vara ett samtalsämne som vi aldrig kommer ifrån.

Moffat och Moon gjorde det inte lätt för någon av oss 1996 när deras styrka demonstrerades på VHS. Titeln tydde ju på det. Var det verkligen riktig klättring som vi skådade med drypande handflator och förstelnade ögonlock?

Admirationen för den hängivna träningen vägledde insnöade till att systematiskt bryta ner sina fingrar på campusbrädan 6 dagar i veckan.

Oavsett om vi besitter bokstavskombinationer som påminner om Aspberger eller om vi lajfstajlar så fort termometern konstaterar att vi inte kommer att frysa pungen av oss, så håller vi på med exakt samma sak som Pierre Allain med vänner gjorde 1930 i Fontainebleau. Vi rör oss från A till B på den största grushögen vi kan hitta som har mer än 1 move.


Vi vänder oss till examinerade geologer ibland för att få hjälp med att sten arten. Principen är dock densamma. Låt oss göra det x år till. Evolvera alltså.