Dignitas

Nu är det sommar i stan och det är ganska lätt att förpassa klättringen till baksidan av den vänstra handen. De få som kämpar emot får det också ganska tufft. Att ha en halvdålig dag under bra säsong brukar sällan få särskilt stora konsekvenser. Lägger man däremot ihop en halvdålig dag med en tryckande varm kväll som följs av regn och på det en stor svärm av insekter som förpestar tillvaron nere vid klippfoten får vi en rejäl humörsläckare. Man känner sig kort och gott värdelös och funderar på att göra slag i saken och utnyttja rabattkupongerna till Dignitas som du fått av din svåger för att göra slut på det patetiska stycke människa som är du.

I tisdags valde jag ett pass på Karbin. I onsdags skickade jag ett kort mail för att höra hur det gått för de som letat sig ut:

”Det var misär.

Inte så mycket för regnet, även om det gjorde sitt till för att upplevelsen inte skulle bli toppen. Vi hade svårt att hitta dit – de har byggt motorväg som gör att beskrivningen i föraren, som vi inte hade med oss, inte kan följas. Vi valde fel led. Ful, tråkig, lös, blöt, hård. Ingen kom upp. När jag kom hem kunde jag konstatera att vi misslyckats på en 7c. Jag kom inte upp till ett ställe som enligt föraren gör den till en 7b. El Coral var namnet – första leden på franska väggen.

De andra var inte alls lika missnöjda med klättringen och Fritz var väl åtminstone halvnära att göra’n, och visst kanske lite av min negativa inställning beror på att jag helt enkelt var riktigt dålig. Kunde liksom inte ta i, kunde inte stå på fötterna, och var allmänt usel och var säker på att vi försökte klättra en 8a – minst. Men nästa besök tror jag ändå att jag byter taktik och hoppar ett steg till höger till en enligt föraren tre gradsteg hårdare led. Då går det nog bättre. ”