Allting kommer tillbaka, förr eller senare. Handlar det om bannersiten så är det oftare förr än senare. Stabila käpphästar på 8a:s HK är att Stockholm och övriga landet måste vara soft och att det är stifft som bara den i Götet. För vad kan det bero på att problemen i Göteborg med omnejd underpresterar i databasen år ut och år in? Här måste det ligga en systematiskt död uggla begravd i mossen. Vi citerar ett regelbundet återkommande "debattinlägg":

Det är ett känt faktum att mest och bäst klättring finns på Västkusten. Detta bekräftas också av 8a databas. Men det underliga är att när det kommer till 8a+ => så är det väldigt få ticks på Västkusten? Alla av de 28 boulder 8A => rapporterade det senaste året är gjorda utanför Göteborg. Är graderna hårdare i Göteborg, borde de uppgraderas?

Förr kunde man förstå skillnaderna men nu, nu har Göteborg Sveriges absolut bästa träningsfaciliteter men de brantaste och längsta väggarna som det här landet kan uppbåda. Inför detta mysterium står vi oss slätt. Ser man på de teoretiska förutsättningarna bör alltså Göteborg prestera bättre eller lika bra som övriga landet. Vi anar dock att detta inte är annat än en förtäckt råsop mot hela Göteborgs ”klätterelit”. Det är nog i denna samling krumma och lytta människor som sanningen ska sökas. Kan det vara något med dricksvattnet? Pissar Vänersborgarna uppströms? Eller är det ett försök att solka ner Tudor Bompas rykte som träningsguru? Den gode Bompa har minst sagt ställt sig och pissat mitt i en annans träningsteoretikers revir om man säger så.

I det ljuset är det också lätt att sympatisera med kontorstolsnedgraderingen av Houdini left assis. Den är 8a+ inget snack om den saken. Det finns fakta på fakta som stöder 8a+ framför 8b.

”David Graham har under sin korta Sverige vistelse repeterat Houdini Assis Left, 8A+ i Långholmen. "Sick compression problem on a big bloc on an Island in downtown stockholm! syked to boulder again!!!"

Le Stef presenterar fakta på fakta som stöder tesen att den inte håller graden

”Vidare så säger ju du Stefan att Pers ascents "är en escape och förtjänar ett annat namn". Med tanke på att du säger att det är en 'escape' så kan man tyda det som du också tycker den förtjänar en 8A+ bouldergrad medan din 'variant' antar jag håller 8B.”

”Så i framtiden, någon gång, så kommer någon att klättra den varianten med juggen och DÅ kommer den kanske vara 8A+, inte nu.”

"Baserat på den fakta som Stefan har presenterat så kan jag konstatera att bouldern Houdini assis är 8A+ samt att det finns två elliminationsvarianter som kanske håller 8B."

all work and no play makes jack a dull boy. Baserat på den fakta som Stefan har presenterat så kan jag konstatera att bouldern Houdini assis är 8A+ samt att det finns två elliminationsvarianter som kanske håller 8B. all work and no play makes jack a dull boy. Baserat på den fakta som Stefan har presenterat så kan jag konstatera att bouldern Houdini assis är 8A+ samt att det finns två elliminationsvarianter som kanske håller 8B. all work and no play makes jack a dull boy.

all work and no play makes jack a dull boy

a dull boy

Razzel

Inte mycket klättring i helgen men en hel del andra distraktioner för oss lebensmän. Vi gjorde i alla fall en lov runt Mälaren i ett försök att komma undan regnet. Destination Källberga via Åkers, Strängnäs, Enköping, Focksta och Uppsala. Det finns ett par riktiga pärlor i Källberga. Katrin manglade sig upp för en av dem, Durchfall, och Flamman gjorde en extremt sällsynt repetition av The Great Hassel. Det är lite märkligt hur lite intresse det här problemet har genererat genom åren med tanke på att det är riktigt otroligt bra och bara drygt trekvart från stan. Sätter man sig ner på backen lägger man till ett Roland och en halv grad.

För alla oss som har en soft spot för välväxta rödhåriga bears bjuder vi på ytterligare ett läckert litet amatörfilmat smakprov:

The Great Hassel from Jon Smedsaas on Vimeo.

Crankenstein

Flashback från november - grått, regn, grått regn, gårdsstäd, rå kyla och grått igen – nu har vi arkiverat den andra helgen i maj, med sökord och allt. Tur att jag var bakfull. Skönt att det ska regna på torsdag så att man slipper få ångest att långhelg är lika med bröllopshelg. Bröllop och långhelg? Sweet holy sacred mother of the divine heart of the crucified Jesus, hur hopplöst osynkade med klätterkalendern får man egentligen vara? Civila alltså, tssss.


Ett nytt problem i Fockstas outskirts:

Team effort Uppsala from stefan eklund on Vimeo.

måndagar...

... brukar innebära ångest, kaffe, avstämningar, mer kaffe, ett och annat argt mail, mer ångest, ni fattar...

Vi hjälper er att stilla ångesten eller framkallar mer om ni nu är handikappade efter någon fyllehelg ute i Östersjön.

Elixirfilm på Skandia ikväll.

Till dem av er som inte kommer att sitta front row med en toarulle och dregla över Honnald så bjuder vi på detta.

To bolt or not to be?

Hanna Melin rapporterar på sin blogg, att Andreas Klarström gått Bolanders 'Electric Avenue' - 8a på kil.

Ännu obekräftat om det är den första fria bestigningen av denna redan sparsamt bultade led som vi i Crackoholic kan se klättras av Malin Holmberg.

Foto: ??? (Ärligt stulen från Hannas blogg)

Vi lyfter på hatten till Andreas, och slänger in en påse popcorn i micron. De efterföljande diskussionerna kring bultarnas vara eller icke vara kommer att bjuda på underhållning.

EDIT: Så var vi igång. Kan någon skicka colan?

Gray i May... och i Aug

Vi gillar journalistisk integritet. Så mycket att vi applåderar 8a.nu:s hållning angående KC:s lömska reklamkupp.


”Detta är på gränsen eftersom det är kommersiell reklam”.

Så sant! Vi tar oss in på den globala sidan och förlustar oss i lite högkvalitativ icke-kommersiell journalistik

”We have done our best to provide the best possible tool….the rest is up to you….”

Amen brother! Vi önskar oss en lång och episk fortsättning på denna battle. Gärna en sisådär 67 inlägg lång debatt. Snälla!

Vi som inte har några skrupler, gärna hycklar och spelar skenheliga gör däremot gärna redaktionell reklam när det är oss till gagn. Eftersom Big C på KC har utlovat fri tillgång till kaffemaskinen och därtill hantverksmässigt barristahandhavande av sagda maskin gör Bruno och AK mer än gärna en liten push för kommande evenemang med Dave Graham i maj.

"Under Veckan kommer han förmodligen riva av en hel projekt i Stockholm?!

Den 13e May kommer han att ha två stycken träning/inspirationsseminarier på Klättercentret på Telefonplan med en bildvisning som avslut!

Första börjar kl 14.00

Andra kl16.30

Först i kvarn 30 biljetter endast!

Mer info"

----------

Apropå Dave och KC kommer det att hållas SM i lead under en "klätterfestival" som arrangeras i sommar. En titt på det preliminära programmet och det vattnas i munnen. I programmet döljer sig massor av pärlor. Vår favorit är 19.30 Said och gäster klättrar 9a. Det kommer vi inte missa.

Ett genidraget att lägga lead-SM från tisdag morgon till lördag morgon. Vi gillar det. Det är så lätt att fastna i konventionellt tänkande nuförtiden. Tänk utanför lådan liksom. Nu ska jag bara bestämma mig om jag ska lägga flex eller semester på Stockholmsveckan "om jag inte kan få ledigt från jobbet ändå men betalt för att de vill stödja min elitsatsning."

Re: Habbibi

Det hade kunnat vara en mycket lömsk plan iscensatt av ett ondskefullt geni av Bruno kaliber. Alla små pikanta detaljer fanns på plats. Sydde borstar och bultar upp ett projekt på Finnsveds och jobbar flitigt under hela hösten och lyckas sånär. Regn och så småningom snö tvingar Sydde till att fokusera på något annat. Äntligen vår och suget börjar vakna till liv. Varje helg är det samma visa:

- Någon som är sugen på att åka ut till Finnsveds?
- Nej Fredrik, nu är det bouldersäsong. Två vändor till Focksta men på onsdag lovar vi att följa med ut och säkra dig på projektet. Inte för att vi är sugna men vi vet hur sugen du är.

På onsdagen har alla löften förpassats till en avlägsen vrå i det interstellära systemet. Och så pågår det helg efter helg.

Hem kommer Scott från Kiwiland och åker ut till Finnsveds och river av projektet. Döper det till Det rosa bandet Fingers of fury*. Graderar den som soft 7c+. Klassiskt prank, eller hur? Fast tyvärr på riktigt. Och mycket riktigt, efter den enorma Jail Break-bluffen, så frågade både Steklund och Flamman om det var jag som låg bakom det hela.

Jag har väl gjort klart min hållning angående FA och projekt tidigare här på bloggen - det lutherska är starkare än det katolska och strävan att undertrycka erövrarmentaliteten är starkare än lockelsen av den narcissistiska berusningen. Sydde har inte heller velat agera rövhål genom att låsa projektet, men vi andra har också låtit Sydde hållas eftersom han varit väldigt angelägen att göra den först. Problemet i det här fallet handlar med största säkerhet om otillräcklig information. Hade Scott känt till Syddes strävan så hade han nog inte brytt sig om leden.

Det diskuterades en del i tidigare inlägg om vad som egentligen gäller och hur man ska förhålla sig till egna och andras projekt. Ömsesidig respekt är nog nyckeln men hur man ska jämka ihop respekten är en svårare fråga.




*Fingers of fury får mig att tänka på Fingers of fate, en värdelöst bultad led i Buoux som Selin/Lundahl satt upp. Någon lustigkurre som inte uppskattat bultningen gick senare dit och la till …up a Swedes ass.

Nätkritik by Cramby

Jonas Cramby är en man av många visa ord som bidrar till att folk blir klokare för varje gång man läser något han skrivit. Möjligen en av anledningarna till att han vann tidskriftspriset 2009 som årets krönikör.

Vi sätter oss ner och kör lite högläsning på en av hans senaste krönikor som levererades nyligen i Nöjesguiden som bidrog till en och annan ahaupplevelse.

Cramby konstaterar att personkritiken lever och frodas. Här är hans guide till de fyra typer av näthatare du är garanterad att stöta på om du sätter fot på internet.

Även om nöjeskritiken kanske har tappat i status de senaste åren kan man inte säga samma sak om personkritiken. Den, däremot, blomstrar. Detta beror naturligtvis på att vi lever våra liv allt mer på internet där man inte längre riskerar att få en smäll om man går fram till någon okänd person och säger att denne ser ut som, till exempel, en jättedvärg. I ett samtal ansikte mot ansikte motiverades ju dessutom de flesta av oss av en vilja att vara omtyckta snarare än att ha rätt, minns ni det?

Så hur hanterar man denna nya sorts personkritik om man, som jag, i grund och botten är rädd för att bli kritiserad?

Den gamle grekiske filosofen Sokrates hade redan på 400-talet före Kristus problem med haters som liknade hans ansikte vid en krabbas samt sa att hans teorier sög plebejballe. Med med hjälp av sin berömda metod för “Sokratiskt tänkande” kom han fram till att det viktiga inte är vad kritiken går ut på eller ens hur många det är som framför den, utan VEM det är som säger den.
En atlet lyssnar ju inte på publikens åsikter om hur han borde kasta det där spjutet, utan på sin tränares?

Applicerar man denna sorts Sokratiska tänkande på dagens näthatare finner man snart att man kan dela upp dem i fyra kategorier. Dessa är:

1. De som saknar humor
Det här är människor som rent fysisk saknar förmåga att se på sig själva från ett annat håll än sitt eget. De är verklighetens Michael Scotts och skulle hellre äta upp sina finger- toppar än skratta åt sig själva. De förstår inte generaliseringar och blir personligt förolämpade om någon annan inte tycker som de. De humorlösa figurerar mest på bloggar och debattsajter (även om de också finns i gammelmedia) och är ingenting att bry sig om.

2. De som har gjort en karriär på att problematisera
Många dagstidningskrönikörer och alla bloggande lokalpolitiker är två andra exempel på människor som det inte finns någon som helst anledning att bry sig om. De lever nämligen på att problematisera sin omvärld. Om du till exempel har skrivit någonstans att det är fel att mörda människor svarar Problematiseraren med en upprörd krönika om hur du försöker ”normalisera mord genom att skriva om det”. Personligt ansvar finns inte för dessa proffs-offer, allt är alltid någon annans fel och är det inte det så är det ett ”samhällsproblem”.

3. De med personliga problem
Har man inte nått lika långt i livet som man önskar är det numera väldigt lätt att gå in på någon man avundas hemsida och skriva, gärna med versaler, något om att denne är dum i huvudet och/eller ful. De med personliga problem flockas även på nätets olika debattforum där de väljer att läsa in saker skribenten inte alls menar bara för att få tillfälle att ventilera sina privata problem. Ofta har de en misogyn livshållning, signerar sina kommentarer med “Gammelgalten” och är inga att bry sig om.

4. De som har en poäng
Det här är den värsta kategorin: de som har rätt. Ibland skriver man saker som kanske inte var så klyftiga. Ibland hade man bråttom och ibland generaliserar man lite väl hårt. Och det är när någon påpekar det som man blir riktigt ledsen. Då gäller det att kunna erkänna att man har fel: annars hamnar man snabbt i en av de tre översta kategorierna.