Jul med TBS

De vise påstår att hela Sverige har inte varit helt snötäckt sedan 1995. Det var ett tag sedan. Somliga av er var inte ens födda då, ni andra kanske hade precis bett tomten om edera första klätterskor.

Vi jagade ner Benjamin Syrsa, och frågade snällt om lite film.

Han levererar som vanligt, men passar samtidigt på och ber om ursäkt för brittisk humor som kan vara lite... äh, ni får se själva.

Några ansikten borde nog mertalet av ni känna igen. Två invidider figurerade nyligen i en väldigt uppmärksammad film som vi gav 4 av 5 möjliga stålborstar till.

God Jul önskar vi på TBS.

Team 5.10

Fråga Massih när Team 5.10 dyker upp och en mörk skugga lägger sig över hans blick. Sällan har det ringts så mycket till huvudkontoret och tjatats sen de första ryktena dök upp på nätet. De har dykt upp och av allt att döma är de de drömskor se ser ut att vara. Tre par rök på stört från Karbin och det är lite skynda fynda läge på Karbin. De populäraste storlekarna finns men det är i begränsad upplaga. Addnature har också för den som blir utan.

Jag fick i alla fall tillfälle att känna på dem i lördags och kan konstatera att de verkar vara helt fantastiska. De har ungefär allt man kan kräva av ett par skor om man är intresserad av brant klättring: Superpointade och med så mycket gummi överallt man blir sugen på att få en apelsin intryckt i käften för att looken ska fullbordas. Vad mer kan man kräva? Kärlek. Det lär ni knappast få av en sko, men vad ni pysslar med på fritiden är dock er ensak.

Jo, en grej och det är ju en petitess i sammanhanget. Vi undrar naturligtvis när den optimala tåkroksskon ska tillverkas. Att skon är pointad gör ju att man står som en gud på den minsta lilla graton så fort det blir motlut på klätterbanorna. Men en undflyende tå är knappast något man vill ha när det ska tåkrokas. När kommer tåkroksskon. En gigantisk jävla pråm med gummi hela vägen upp till plösen. Kanske får man leta sig igenom Quechuas sortiment av kvalitetsdojjor ändå. Alla som har klättrat med dem räcker upp en hand! Är det formgjutet som gäller 2010?

The Whatever of the year

Jerome Pink.

Ringer det någon klocka?
Troligtvis inte.

Veckans bastudebatt kretsar kring vem årets klättare är.
Helt ärligt så är det helt jävla omöjligt att kunna peka ut en specifik person som är årets... whatever.

Vi vänder oss till högre makter att få svar på frågan.
*Ring ring.... återigen så är lyset tänt med ingen är hemma, ovanligt.

Nåväl.
Jerome Pink må inte klättra hårdast i världen. Men han har fan i mig bidragit världen med något annat som inte kan mätas på ett scorecard.

Inspiration.

"Trigga Nigga" 25 from Jerome Pink on Vimeo.

Han får min röst om det nu skulle finnas ett fungerande röstsystem som inte osar Bush administration.

Årets klättrare 2009

Vi är ganska usla på att göra egna därför plockar vi helt sonika över bannersitens lista över årets svenska klättrare:

1. Malin Holmberg
2. Matilda Söderlund
3. Angelica Lind
4. Magnus Högström
5. Peter Bosma
6. Anja Hodann
7. Daniel Andersson
8. Geir Söderin
9. Erik Grandelius
10. Joakim Berglund, 11. Stefan Wulf, 13. Johan Luhr, 14. Said Belhaj, 15. Erik Carlsson, 16. Stefan Rasmussen, 17. Katrin Svensson, 18. Björn Strömberg, 19. Karin Sterky, 20. Carl-Ola Boström

Den är ju fullständigt absurd. Hur kan Saids 2009 rankas lägre än Malin Holmbergs år eller Anjas för den delen. Men framförallt saknas det viktigaste namnet av alla: Jens Larssen. Här har vi 2009 års absolut störste klättersvensk.

Juryns motivering är följande:

Jens Larssen har i nyheter och forumkommentarer burna av visionär kraft, medkänsla och bitande ironi ständigt vitaliserat vårat förhållningssätt till klätteretik och gjort ett undflyende ämne gripbart för även den mest klenbegåvade klättraren. Med enastående språklig lidelse har den moderna etikens absurditet blottlagts. Denna skepsis och hetta mot det etablerade har tagit en splittrad community till självrannsakan och lett den framåt mot ett nytt gemensamt konsensus om rätt och fel. En gärning som med eftertryck placerat Sverige och svensk klättring på världskartan på ett sätt som ingen av ovanstående småspigg har mäktat med.

Ytterligare några rader om tävling

Tävlingsdiskussionen är ju rätt så trist egentligen men nu har vi råkat be om det, Vi tar tjuren vid hornen och summerar några tankar om helgen. Nota bene, Mats, vi förespeglar inte att vi sitter på receptet på ett lyckat arrangemang. Vi kan dock känna stanken av en dålig idé.

• Angående formatet i lördags uppfattade jag det som att utslagningsformatet i finalen är bra för publiken men inte riktigt lika uppskattat av de tävlande. Ett misstag och du är ute. I det gamla formatet är det möjligt att reparera ett misstag. Smaksak vad man väljer. I nuläget är det dock mer angeläget att locka tävlande snarare än publik.

• Antalet lusseevenemang var osedvanligt högt vilket säkert bidrog till det låga deltagarantalet. Som någon redan har varit inne på i kommentarsfältet kanske det är lite märkligt att förbundskaptenen för landslaget Lars Högström är med och underminerar deltagarunderlaget genom att arrangera tävling på egen vägg. Klart att göteborgarna håller sig hemma. Av de som var på landslagets olika träningsläger för ett tag sen var det bara en bråkdel som var på plats i Västervik.

• Startfältet på 50 fresh gick verkligen inte av för hackor. Matilda, Bosma och Danne var där samt ytterligare ett gäng som skulle kunna konkurrera om finalplatser. Intressant är att flera bland annat deltog för att kunna vara med på finalen som hålls i den sista deltävlingen. Uppenbarligen är det inte enbart ett trevligt och gemytligt plojarrangemang för de som deltar.

• Lokala tävlingar är inte heller något som TK borde pyssla med. I de flesta fallen är det ekonomiskt bärande arrangemang. Arrangörerna slår två flugor i en smäll. De får boulderväggarna helt ombyggda samtidigt som de blåser upp omsättningen rejält under en normalt sätt rätt död fredag. Totalt var det omkring 200 personer i Norrköping och Stockholm som deltog. Vad ska TK dit med pengar att göra? Kanske för att tvinga på dem nummerlapp. Det vore ju hu så hemskt. Tvingas vi ha nummerlapp får det nog vara nog med tävlandet. Huvva!

• Det mest uppseendeväckande i helgen var dock inte deltagarantalet i Västervik utan den smått skandalösa ölprissättningen på ljummen Red stripe på Klättercentret. 30 kronor flaskan är inte ok, inte ens om den är kyld. Annars var det trevligt och problemen var uppskattade av de som klättrade dem.

About fucking time!

I fredags var det premiär för trailern till den efterlängtade Crackoholic.

Nu finns den tillgänglig för alla.

Untitled from Jonas Paulsson on Vimeo.

Kommer bli hur bra som helst.

.

Det här kan verka en aning internt, förmodligen så är det så också. Men ibland, är jag en man vid mitt ord. Men jag minns inte riktigt varför. Here we go:

Johan Larsson är The Beast.

Bouldercup Västervik

Det var sverigecup igår. Sorgligt inklämd mellan trehundrafemtio olika lusseevenemang på diverse olika gym runt om i landet. Med det tävlingsengagemang som finns i Sverige i dag innebar det att i princip ingen åkte dit. Jag kan komma ihåg fel men omkring 7 herrar och 5 damer ställde upp och det är ju inte annat än bedrövligt med tanke på att det finns ett ganska ordentligt underlag runt om i landet för att fylla ut ordentligt. Västervikarna hade dessutom skramlat fram feta pizzarullar till pallen och satsat på ett nytt format för att locka dit lite fler i bredden. Tufft jobb när varenda gym i landet kör samma koncept samma helg.

Enligt uppgift var det bra och intressanta problem rakt igenom hela tävlingen.

1. Katrin och Cosmo
2. Mia och Geir
3. Agnes Aronsson-Fast och Peter Magnusson

Stort grattis!

Kanske dags för en tävling i Stockholm. Kanske kan det dra igång ett lite större engagemang härifrån. Här kryllar det av känd och okänd talang som skulle aspirera på finalplats. Men det lär väl knappast bli något av det nu när Blocstar gått i graven. Och det var väl den enda klubben som organiserat bouldertävling på seniornivå sen muren föll.

Bloc Wars | The Movie | Part I

För dem av er som missade Klätterverkets tävling så har Fredrik Hjort samt Martin Leidebrant klippt ihop en trevlig film för allmän skådning.

Machofest på bloxc

Från bloxc

"Jag har två citat från gamla surk-kar som började klättra långt innan inomhusklättringen klemade ner och degenerade det, fram tills dess, ganska hårdhudade klättersläktet.

Åka skidor-redaktören Patrik Leije - "Att klättra inomhus är som att paddla kanot i en simbassäng"
UIAGM Überautobahnfüher Andreas Bengtsson - "Att klättra inomhus är som att onanera - man tillfredställer det grundläggande behovet, men man blir inte speciellt lycklig"

Hö hö hö, kul där Bosse, det där var riktigt smart och tänkvärt hö hö hö...

"Sport climbing is like..."
"Inomhusklättring är som..."

Åt helvete med betydelselösa svepande generaliseringar skrivna av ett gäng gulleyfanatiker. Inomhusklättring är otroligt kul både som fristående aktivitet och komplement till utomhusklättringen. Även om det skulle vara möjligt att klättra ute årets alla dagar - det är det, om man gillar blöta gulleys - så skulle jag troligtvis fortsätta klättra inne. Kanske inte i samma omfattning som nu men ändå. Jag tror jag klättrade i fyra år innan jag ens rörde plast men uppenbarligen blev jag inte särskilt hårdhudad av det. Jag har uppenbarligen något fundamentalt fel i huvudet.

Skit på er! Jävla machokukar.

Nej, ibland går inte eventuell ironi igenom.


När vi ändå är inne på inomhus gör vi ett svep över tävlingssverige och noterar följande:

Det blir prispengar i Västervik. 2000, 1000 och 500 till pallen. Tidigare har det klagats en del på att priserna inte har varit så värst attraktiva. Två lax är inga jättesummor men det täcker i alla fall omkostnaderna bättre än en tischa.

För er som är kvar i stan bjuds det på boulderbash. KC slår på stort och sänker priser och bjuder på bar och bullar. Tror nog jag dyker upp.

Diagnosen...

... blev följande.

Hade emokulturen funnits på 60-talet så hade han varit frontfiguren för hela rörelsen.

Gissa artisten.