Hej, servicehemmet.

OK. Klättersällskapet tycks växa allt mer. Kidzen är inte längre blöta bakom öronen. Herregud. Somliga fyller 25 vilken dag som helst.
Från att tidigare varit ”för unga” för att hänga att hänga med ut, så tycks de helt plötsligt stå där. Men sina småsyskon!
Allt för att skapa ett större glapp i åldersspektrumet.

Dock så finns det något som knyter oss samman. Just klättringen.
Skulle en diskussion passera hjärteämnet så finner man sig dock snabbt ståendes i en katastrofal situation som resulterar med nedanstående replik.

- Jo, när jag var i din ålder tänkte jag precis likadant.

Hej, servicehemmet.

Dock finns det några situationer som värmer själen, i kontrast till beräkningen av kråkfötter och gråa hårstrån.

I helgens kyla står jag i väntan på att få gå i bygdens vattenhål. Snart dyker ett bekant ansikte upp som försöker lura sig förbi kön, samma kö som jag stå och fryst sönder familjejuvelerna som om jag vore Ötzi.

Snäll som jag är, släpper jag vännen förbi framför mig med önskemål om följande;
• Hon ska hålla sig bakom mig när vi kommer fram till vakten.
• Inte prata med mig
• Och inte vara ”i sällskap med mig”.

Anledningen till detta var att VI blev nekade för ett par veckor sedan när vi stod i en liknande situation. Det skiljer 12 år mellan oss!

Men. Mycket riktigt så ser vakten henne och frågar OSS på leg.
- Jag är 30!
- Har du leg?
- Nej.
- Jag kan tyvärr inte släppa in dig.
- Men!
- Du behöver inte bli arg på mig för att jag nekar dig då du inte kan visa leg!
- 30! TREA NOLLA!

Som tur var så stod ytterligare en bekant bredvid som tydligen kände vakten, så jag bad henne intyga att jag var byxmyndig.
Spiknykter var jag oxå, så han kunde inte be mig ta en promenad runt kvarteret.

Seriöst. Inte fan ser man ut att vara 18. Halva bygget kryllade av knattar som hade falskleg. Och så nekar de gubbkuken själv.

Pucko!

Ötzi. Han stod i fel kö och käfta med fel vakt.