Ett någorlunda rakt helgreferat

Avslutning av Boulder bash i lördags. Kände mig mer osedvanligt gubbig. Det var trångt. Jag var svag. Handleden värkte. Jag var trött. Fingret värkte, trots vila ingen vidare bättring. Någon hade smällt av en bomb i Klätterverkets kritförråd. Kort sagt: jag var osedvanligt grinig. Och apropå svaghet hoppas jag att det är alla andra som har blivit starkare. Nu när detta är ute fokuserar vi på det fina. Bra problem, trevliga människor och en överraskande duktig gymnasist som pausunderhållning. Spännande finaler. Woijchec (21) sjabblade som vanligt men visade att han befinner sig i omloppsmässig formkurva. Olof (39) är troligen i sitt livs form och knep bronset efter Mr Holm (34?). Damerna tog det hela till superfinal där Daniela drog det klyschiga längsta strået före Mia och Katrin Amman. Grattis till alla!

Foto: Ry

Söndag och strålande sol. En tur över ängarna bort till ett välbefolkat Koblock. Nästan lika späckat som under Boulder bash. Omkring trettio personer samsades om fyra fem problem. Andreas A (24) gjorde en osedvanligt snabb bestigning av Uno-X. Även Ry (30) var uppe på toppen. K fick blodad tand och har lovat ett snart återbesök. Även en gammal hjälte som Gelin hade toppkänning, närmare är svårt att komma om man nu inte hamnat i en rörelseparadox, då får man hålla på ad infinitum.

Söndagen var exakt vad jag behövde. Utomhusklättring och ett gäng (eller hord) sköna människor. För första gången på ett tag börjar det kännas inspirerat. Må februari vara fortsatt kall, snörik och solig.