Hej, servicehemmet.

OK. Klättersällskapet tycks växa allt mer. Kidzen är inte längre blöta bakom öronen. Herregud. Somliga fyller 25 vilken dag som helst.
Från att tidigare varit ”för unga” för att hänga att hänga med ut, så tycks de helt plötsligt stå där. Men sina småsyskon!
Allt för att skapa ett större glapp i åldersspektrumet.

Dock så finns det något som knyter oss samman. Just klättringen.
Skulle en diskussion passera hjärteämnet så finner man sig dock snabbt ståendes i en katastrofal situation som resulterar med nedanstående replik.

- Jo, när jag var i din ålder tänkte jag precis likadant.

Hej, servicehemmet.

Dock finns det några situationer som värmer själen, i kontrast till beräkningen av kråkfötter och gråa hårstrån.

I helgens kyla står jag i väntan på att få gå i bygdens vattenhål. Snart dyker ett bekant ansikte upp som försöker lura sig förbi kön, samma kö som jag stå och fryst sönder familjejuvelerna som om jag vore Ötzi.

Snäll som jag är, släpper jag vännen förbi framför mig med önskemål om följande;
• Hon ska hålla sig bakom mig när vi kommer fram till vakten.
• Inte prata med mig
• Och inte vara ”i sällskap med mig”.

Anledningen till detta var att VI blev nekade för ett par veckor sedan när vi stod i en liknande situation. Det skiljer 12 år mellan oss!

Men. Mycket riktigt så ser vakten henne och frågar OSS på leg.
- Jag är 30!
- Har du leg?
- Nej.
- Jag kan tyvärr inte släppa in dig.
- Men!
- Du behöver inte bli arg på mig för att jag nekar dig då du inte kan visa leg!
- 30! TREA NOLLA!

Som tur var så stod ytterligare en bekant bredvid som tydligen kände vakten, så jag bad henne intyga att jag var byxmyndig.
Spiknykter var jag oxå, så han kunde inte be mig ta en promenad runt kvarteret.

Seriöst. Inte fan ser man ut att vara 18. Halva bygget kryllade av knattar som hade falskleg. Och så nekar de gubbkuken själv.

Pucko!

Ötzi. Han stod i fel kö och käfta med fel vakt.

Tre goda

Vi jobbar på en glad fredag och börjar med den strålande upptäckten att Sveriges bästa klättersida har vaknat till liv igen. Jag har försökt lura fram honom med en vecka i Font men vi får väl se hur det blir med den saken. Kanske blir det något om jag också buntar med en weekend i Brotorp.


Per Holm (28).


Apropå biff så trillade Rocklandsföraren in igår. Designen gick i den franska skolan, ändå oerhört inspirerande och lockande. Och som gräddan på moset innehöll den en liten present till Ali. Uppgraderingen av In Between Dreams från 8a till 8a+ satt på pränt. Grattis! En grad bättre klättrare utan att ens behöva masa sig ur sängen. Jag är imponerad.

Tre bra grejer alltså.

Vi ses i Ågesta!

Listan

De senaste veckorna har jag bollat en lista fram och tillbaka med spökskrivaren om vilka problem som gäller för huvudstans klätteramatörer 2011. Amateur, är inte vi alla det? Nåväl, är man connoisseur så är man och då duger inte radhusbiffar som Houdini, Moonlander och Wong-Sai. Utan inbördes rangordning:


• Wasabi, Filan
En litet intrikat problem signerat Crell. Lite i skuggan av den berömda grannen Brudberget men problemet i sig är värt en omväg på vägen ut. Passa på att kolla in Dogges deal, Cykel på köpet och några av de andra problemen på samma vägg.

• A-team, Rörbo
Sensationen i Nysätra härad i Lagunda socken. Trakten har sedan ett par år tillbaka varit berömt för sin svinuppfödning. Säg ’Domta’ och gourmanden får något blankt i blicken. Långbakad fläsksida, gristrynsaladåb och knorrpaté – säg, vattnas det inte lite i munnen? Säger du istället ’Smörhålet’ ställer sig blockscouten i givakt.


• Rock Molester, Berghuset
Brant och tung klättring med stora moves på blockets utsida. Berghuset är en riktig pärla och det enda man kan klaga på är att det inte ligger närmare. Le Stef har satt upp flertalet problem på undersidan. Tag med marschaller för dessa. Kids, åk dit!

• Golden Receiver, Berghuset
Något för Cosmo. Kräver sina armar men har du längden bjuds då på en avspottardyno samt ett skönt kylskåp à la en Supermartikainen på steroider om du sitter ner.

• Verve, Skevik
Fortfarande! Inte många repetitioner och få lär väl ta graden 7c+ seriöst. Definitivt solid i graden ovanför. Och nu när vi avhandlat ett problems viktigaste attribut kan vi bara framhäva det som ett av de allra finaste i Stockholm.
Foto från Stefan R:s Bloc V-VIK

• Zeelander, HK
Ännu ett problem som går på en berömd klippa och ännu en riktig pärla. Det är Johan Luhr som har varit i farten och satt upp detta. Klippkvalitet av yppersta kvalitet, dynamiska och intensiva flytt och ett litet sting på slutet gör detta till ett måste för den sanna amateuren.

• Master beta, Ågesta
Se där! Ytterligare ett pregnant problem signerat Crell. Koblocket, som efter de senaste helgernas anstormning måste anses vara det mest besökta gymmet i Sverige sett till antalet kvadratmeter klättring, erbjuder bjuder på ett gäng problem av yppersta klass.

• El Toro, Brommaplan
Robbans långtidsprojekt. Är det inte märkligt att detta problem var oklättrat under så lång tid? Problemet har allt man kan tänkas vilja ha: Direkt närhet till t-banan, en tilldragande linje, sköna (nåja) grepp och bouldermässig klättring. Så varför fick det bli oklättrat så länge?

Robban på el Matador. Foto: Ry.

• Franz-Jaeger, WallEnberg mansion
Blir det inte lite väl många klippboulderproblem, kanske du undrar. Välkommen till Stockholm! Men det vad spelar placeringen för roll när vi pratar om problem av den här kalibern? Vattenpolerad klippa och den enda egentliga svagheten på hela klippartiet kryddat med ordentligt spektakulära move och en soloavslutning à 7c+ om man är på humör.

• Wild thing, Åkers
Vi ska inte glömma Åkers. Steklunds och Nisses upptäckt för några år sedan har ju skapat en populär destination för klättrare i hela mälardalen. Och just populariteten gör att det inte listas fler problem. Det finns många problem att välja mellan och det enda problemet är egentligen att de flesta är riktigt bra. Men vill man verkligen ha boulderaction, då är det Wild thing som gäller.
Ry på Wild thing Foto: Michael O'Dwyer

Ett någorlunda rakt helgreferat

Avslutning av Boulder bash i lördags. Kände mig mer osedvanligt gubbig. Det var trångt. Jag var svag. Handleden värkte. Jag var trött. Fingret värkte, trots vila ingen vidare bättring. Någon hade smällt av en bomb i Klätterverkets kritförråd. Kort sagt: jag var osedvanligt grinig. Och apropå svaghet hoppas jag att det är alla andra som har blivit starkare. Nu när detta är ute fokuserar vi på det fina. Bra problem, trevliga människor och en överraskande duktig gymnasist som pausunderhållning. Spännande finaler. Woijchec (21) sjabblade som vanligt men visade att han befinner sig i omloppsmässig formkurva. Olof (39) är troligen i sitt livs form och knep bronset efter Mr Holm (34?). Damerna tog det hela till superfinal där Daniela drog det klyschiga längsta strået före Mia och Katrin Amman. Grattis till alla!

Foto: Ry

Söndag och strålande sol. En tur över ängarna bort till ett välbefolkat Koblock. Nästan lika späckat som under Boulder bash. Omkring trettio personer samsades om fyra fem problem. Andreas A (24) gjorde en osedvanligt snabb bestigning av Uno-X. Även Ry (30) var uppe på toppen. K fick blodad tand och har lovat ett snart återbesök. Även en gammal hjälte som Gelin hade toppkänning, närmare är svårt att komma om man nu inte hamnat i en rörelseparadox, då får man hålla på ad infinitum.

Söndagen var exakt vad jag behövde. Utomhusklättring och ett gäng (eller hord) sköna människor. För första gången på ett tag börjar det kännas inspirerat. Må februari vara fortsatt kall, snörik och solig.

No pressure

Hello.

I sometimes wonder how life would have turned out if I didn’t have climbing. It takes you to places. You share memories, food, beds, gear, even toilet paper.

Dad always said that I should study to become an engineer. Seriously! Me, an engineer? I barely managed math in junior high.

It ended up with me forging my grades and applying anyway. Once I got in. I dropped of my second year. Why? I was bored out of my mind. I got a job instead. Kasching! Finally I could afford to buy my own climbing gear, and not scavenge in the lost and found bin at the local gym. It’s hard to find the right size for both feet. I tell you that much.

So, I walk up to the old man and ask.

Now what dad?
“You should find a woman, one who can cook food!”

Right. A woman who can cook food. They don’t grow of trees. Not in a town where the average woman only eats salads swallowed down with a none-fat-soya-triple-caffeine free-latte with chocolate sprinkles.

Kebab anyone?

Anyhow. I found a woman. We did not live happily ever after. I’ll tell you that much.
I did the cooking. She… umh, took care of her needs. On her own! C’mon.

So. I got bored. And extremely horny.

- Daddy. Got a plan B?
- Go to India and find yourself.

Yey. Let’s go to India and find ourselves, and learn how to take a shit behind a rock because we can’t eat clean food. Let’s not to that!

So. Work harder. Climb more. Get strong. Learn to use them feet.
The pressure we put on our selves each day, it’s not good for the soul.

On every workplace there is always a brownnose who thinks there so much better that you. In my case it was a woman with huge knockers. HUGE!

For some reason, could have been my starring, she wanted me removed from the team. That fucking bitch.
My boss calls me up one day, and I could hear it in his voice. So I beat him to the punch.
“Yeah whatever. I quit”

- Daddy?
- Yes my boy.
- I quit my job today.
- Are you stupied? Haven’t I taught you better? Does your mother know about this? How are you going to pay rent? What are you going to do now? Do you have another job? Do you….

And his voice just faded away while I was thinking what I complete fool I’ve been. More pressure.

- Speak boy!
- Umh…
- Well, what is your plan?
- Amsterdam.
- Amsterdam?
- Yep. Amsterdam.

A week later I find myself sitting in a coffee shop, in Amsterdam, sipping on a real latte inhaling secondary smoke while writing down my thoughts on life in general. You know that feeling when you don’t feel any pressure what so ever? You feel as calm as a hindu cow. That’s me, there, in Amsterdam, inhaling organic substances.

No pressure. But still, very horny. That part worked out fine in the end.

By Marco

Uno-X

Naturligtvis grämer vi oss åt att andra vintersporter lockade mer än just vinterbouldring. Säsongens frukt smakar bäst, hävdade Tväråna för fem år sedan innan han tog första skäret ut på Ekoln. Så kanske det är. Men säg inte den person som faller för festelsen att köpa jordgubbar i december eller vad man nu är sugen på.

"Varför ska man anpassa aktiviteterna till årstiderna när man med lite brännare, ullsockor och entutiasm kan göra tvärtom?"

I söndags var det nästan lite för lättillgängligt för att kvala in som vinterbouldering. I alla fall om man drar ut till ett soldränkt koblock i Ågesta. Eskapaderna har dokumenterats både här och här.

Den nya föraren som både är snygg och har ett läsvärt innehåll kommer säkert öka aktiviteten i området. Om Uno-X beskrivs de vedervärdiga omständigheterna som rådde under Fredrik Malmros förstabestigning. Vad som inte nämns är att den beta som Fredrik använde. Samtliga* efterkommande bestigningar har egentligen handlat om att "sträcka sig förbi de egentliga svårigheterna". Därför utlovar TBS en riklig och generös belöning till den person som blir först med att repetera problemet med malmrosska metoder.

Foto: Jonas Lind

*Vad vi vet och det händer ju titt som tätt att vi vet fel.