Surt sa räven

Eftersom Hasse gillar när vi ägnar oss åt 8a.nu tänkte vi inleda dagen med ett svep över dottersiten:

Vi kan bara inte låta bli. Förs ut är Massih som har tankat upp ett antal fina bilder. Och vi kan verkligen inte låta bli att tulla lite på det bildgalleriet och vi känner oss lite som ett barn som överaskas med fingrarna i kakburken. Sofia Sandgren-Massih vid kameran. Har månne marinfantasten Steklunden varit framme och döpt problemet?

Den vanligtvis så stabile Björn Pohl levererar för en gångs skull en artikel som vi för en gångs skull inte kan ställa oss upp och applådera. Att inte bemöta Danis, i våra ögon, befängda påstående är tjänstefel. Visst, vi har inte samma erfarenheter av extremt extrema extremt långa extrema leder på kalksten, men vår erfarenhet av kalksten är att leder blir svårare med tiden. Svårare, inte lättare. Vi tar det igen: Svårare, inte lättare. Varför då då? Jo, kalksten poleras och med många passager försvinner friktionen från stenen. Undantag förekommer säkert, men det är just undantag. Extremt konstigt att ens försöka lansera en sådan förklaring. Mer troliga skäl till nedgradering är missbedömning och nya sekvenser. Oavsett så gäller det att försöka undvika surt sa räven kommentarer à la Ramonet och la Rambla (När vi inte orerar över metanymfer gillar också vi att hämta ordstäv från fablernas värld).

Det känns lite som hela historien om att grepp skulle ha förbättrats på berömda problem i Schweiz efter att de har satts upp av FA. Kanske har det verkligen hänt eller så är det bara griniga förstebestigare som inte gillar att se sina problem nedgraderas. Kanske var greppen redan manipulerade från första början. Vi vet naturligtvis inte hur det förhåller sig med den saken.

När det kommer till kritan...

Vårt självpåtagna uppdrag att granska skumraskverksamheten på Stockholm olika klättergym har givit bra effekt. Eller inte, men det kanske hjälper lite om någon påtalar bristerna. Vi kan i alla fall konstatera att Verket faktiskt har skärpt till sig. Kvaliteten på problemen är snäppet bättre och omsättningen känns också något större än under våren. Förhoppningsvis kommer inte Bosmas februarivistelse i Hueco ha samma samma negativa effekt som den hade senast. Vår nuvarande ranking mellan gymmen ser nu ut som följer:

1. Centret
Centret vinner ohotat. Den hallansvarige gör ett fantastiskt arbete med att ständigt se till att det finns kvalitetsproblem i alla svårigheter och att greppsortimentet ständigt utökas. Bäst kaffe har de också.

Efter Centret är det ganska jämt mellan Karbin och Verket.

2. Verket.
Problemkvaliteten har äntligen styrts upp från förra årets bottenlodning. Problemen omsätts lite snabbare och kvaliteten är avsevärt bättre.

3. Karbin.
Massivt med nya problem varje månad. Vad mer kan man begära egentligen? Kvaliteten är som bekant lite svajig; vissa problem kan man byta ut mot en stege och andra är bara bökiga. Men vad gör det när det faktiskt dyker upp en hel del fina problem. Karbin har två problem som vi kan se det. Det ena är att det efter BO inte byggs särskilt många problem som inte är vita, inte för att det egentligen är vårat problem men det känns bra att fösöka visa lite omtanke för omväxlingens skull, och det andra är att greppsortimentet borde utökas. Visst, det köps in en del nya grepp men inte alls i samma utsträckning som på Centret känns det som.

---

För övrigt var kidsen på verket alldeles bedårande i går. Bra jobbat alla inblandade.

---

Kjuge kjuge kjuge.

Kontroversernas förlovade rike. Är det inte graddiskussioner som får folk att vilja mörda varandra så är det användadet av krita. Ibland kan man tycka att det går lite väl långt. De är som lite som norrlänningar; inte lika roliga men lika exotiska i alla fall. För mycket krita? Döm själva:


Undrar hur de kommer låta efter svärmen av gräshoppor stockholmare i påsk.

Och vill ni verkligen torka en sten kan vi varmt rekommendera någon form av brännare istället för att smeta ner stenarna med krita; det blir liksom aldrig riktigt torrt. Och nej Kalle, stenen spricker inte. Geologen Steklund mfl skrattade grundligt ut mina patetiska försök att spräcka ett block med kylspray och gasbrännare.

Little Britain

Träffade Jonas Paulsson i fredags lite kort när jag skötte lite ärenden på stan. I samma veva så frågade jag honom om hur det gick med hans projekt ute i Tyresö.

”Jo, den sitter eventuellt till helgen – just nu försöker jag kurera mig”

Har hört en del om detta ”highball” projekt, personen i fråga har vid tidigare tillfällen försökt lura med mig ut för att göra ett press. Men när jag fick höra följande av Erik så blev jag snabb med att harkla fram usla ursäkter.

”Du, det är ingen highball, det är hel jävla led – vi snackar solo nu”
Som Jason Kehl skulle säga – Hmmm, intresting...

Igår så var djungeltrumman igång och nyheten om Jonas solo var ett faktum. Efter att ha läst Jonas blogg om turen så kan jag helt omöjligt toppa hans skrivkänsla då den är helt klart mer autentiskt.

...som Gert Fylking skulle säga, eller för att omformulera en annan känd fras: A very small step for mankind, a rather giant leap for a man. Igår lyckades jag äntligen klättra Mitt projekt. Under filmarbetet med Crackoholic i Bohuslän har jag och Micke följt Andreas Klarström under hans försök att repetera Minaret på Häller. Denna magnifika arête-formation saknar motstycke i landet och kräver både god fysik och ett starkt psyke. Det har varit inspirerande (och några gånger skrämmande) att följa Andreas arbete. När jag såg Minaret – och särskilt med en klättrare på den - så föddes tanken "tänk om jag någon gång...". Men Minaret är något för en liten grupp utvalda och det är högst tveksamt att jag någon gång skulle bli en av dem. En liknande personlig utmaning – fysisk och psykisk – vore däremot kul att hitta.
Läs mer

För er som är för lata och vill se en skön film kan släppa ert trigger finger och kolla här.


Jävligt bra soundtrack.

Varför filmen ser ut som den gör kan ni läsa på Robo’s blogg

Vidare på sin blogg skriver Jonas följande;
"Robin och Kjell, som ju har betydligt högre kapacitet än jag, lyckades snabbt lösa sekvenserna, men var schyssta nog att ge mig en chans på förstabestigningen."

Inte för att jag har varit med tillräckligt länge för att hunnit absorbera allt som har med klätteretiken att göra, men detta är en riktigt viktig sak som jag hoppas fler personer tar lärdom av.

Det händer rätt ofta att folk väljer att borsta upp en linje för att sedan ge sig på den samma eller nästföljande session. Utan officiella rubriceringar om stängda projekt.

Om personen i fråga inte gör linjen när publiken tittar på, så innebär det inte att det ok att trä på skorna och ge sig på linjen utan att fråga eller ha tålmod för denne som ansträngt sig.

Riktigt schysst av er att ni lät Jonas gå först.

Bra grejer v.6

Bra grejer den här veckan.

Äntligen ska jag byta jobb. Inte för att det varit något större fel på det gamla, men corporate-actions är fullkomligt iskalla på en svajjig börs. Med andra ord ska bli skönt att inte rulla tummarna för en gångs skull. Verkligen inte klätterrelaterat men skitsamma, det känns väldigt bra ändå.

Karbin har sedan en tid tillbaka förbjudit led- och problemkonstkreation på kvällstid. Äntligen! Det var verkligen på tiden. Hur många gånger har man inte under rusningstid mötts av någon tomte spärrat av hela träöverhänget eller att det ligger grepp utspridda över bouldermattorna?

Det tål att upprepas: Crimp är fantastiska. Dagens bild från Mellby gillar vi skarpt.

---

Bilden har inget med den övriga texten att göra. Trots att stenkvaliteten ser sådär ut så kan man väl önska sig att alla block skulle ligga i en liknande omgivning.

Lite sämre saker:

Juniorträning på verket.
På det stora hela gillar vi det juniorträningsprojektet som M&M med fler har dragit i gång. Inte för att vi riktigt vet så mycket om det men det känns ändå berömvärt på något sätt. Vi tycker att det är mycket inspirerande att se kidsen träna och vi förbluffas över vilken utvecklingspotential det finns där. De som klarar av att navigera igenom pubertetens sex, drugs och rnr-minerade värld har säkert en stor framtid i klättersporten. De andra kanske också fixar det men de kan ju mycket väl upptäcka att det finns något annat bakom den något begränsade klätterhorisonten.

Vad är problemet då? Jo, det blir lite mycket av det goda i bland. Antingen får man lägga om sina rutiner och dra till något annat ställe på måndagar eller så får man bita i det sura äpplet och återuppleva skolmatsalsvolymer och ungdomsgårdar. Vill de själva förändra något är en bra idé att se till att det faktiskt konstant finns någon tränare med på verkets övervåning för att se till att det faktiskt tränas där. Det vore kanske respektfullt för övriga verketkunder.

---

Till sist vi avrundar med en bra grej. Ingen är nog mer glad än Ali som fått sig en multifunktionell ölöppnare som numera finns tillgänglig i kiosken. Inte helt omöjligt att han snubblar in i er om ni skulle befinna i Bleau i slutet av mars.

Den som väntar på något gott...

Alla som har följt The Lowdown vet att Stefan Rasmussen en längre tid har jobbat på ett projekt på Björnblocket. Envisa rykten säger oss att han redan har länkat det hela och att graden landar på imponerande 8b. Film snart på Lowdown.



Om vi återvänder till Stan verkar både Kjell och Rob vara i god form. Det verkar som att Kjell också givit sig in i kampen om titeln Stockholms meste klättrare. Kanske läge för en liten titelkamp mellan honom och Peter Lindmark uppe på Verkets loft? Outsiders som Matte Nyberg med entourage och klåpartorpsgänget är också välkomna.

Have mercy on us lord, it's only fucking Easter!

Sugen på Kjuge påsk?

Enligt rykten i huvudstaden håller en här på minst 55 stolta krigare på att samlas för korståg i Kjuge under lammslaktarhelgen. 55! Lägg därtill några oorganiserade indianer så kan vi mycket väl komma upp mot närmare 100 skalper, bara från Stockholm.

Sedan har vi säkert en armada göteborgare, några horder göingar ocht lite annat löst folk såsom danskar, baggar och kalmariter så är vi lätt över 200 bouldrare.

Kjuges påskchock har redan skördat en del reaktioner:

Incidentally you may find yourself asking the following question, repetitively.
"Excuse me, are you next in line?"

Brudberget

Då det har skrivits väldigt mycket om Brudberget på sistone så tänkte vi påminna er om att markägaren där ute har idag en väldigt god relation till oss klättrare.

Han uppskattar verkligen att folk tar sig dit ut för att klättra på hans mark. Inte helt ovanligt att man stöter på honom i skogen med hans nyfikna svarta hund.

Idag så funkar relationen med honom väldigt bra, och de klättrare som åker ut sköter sig när det gäller ljudnivån och nedskräpning.

Ni som tänkt besöka Brudberget en första gång kan ha följande i åtanke;

- Det är privat mark.
- Tänk på hur ni parkerar, traktorspåret till höger bör ej blockeras.
- Skrik inte alltför mycket om ni tiltar till.
- Ta hem skräpet, plantera inte det under mossan.

---

Dagens vurpa:

Taskig paddplanering. Motsatsen till denna faceplant kan ses på Belly Flop i filmen Soulcal.

Innan regnet...

Mycket riktigt så visade det sig värt besväret att stanna kvar ute på Brudberget istället för att klappa sig själv på axeln efter Code Red och dra sig hemåt.

1 timme efter att Per gjort CR så har han nu lyckats riva av Street Fame [8A].

Väldigt imponerande.

Något i luften?

I skrivande stund så pågår det just nu en total härdsmälta ute på Brudberget, åtminstone skulle man kunna tro det då det kommer rapporter på löpande band om starka killar som river av hårda linjer i skogen.

För en kort stund sen så skickade Per Norgren Code Red [8A] orginal varianten.
Vår sportkorrespondens rapporterar att han sitter under Street Fame just nu och ser jävligt stark ut.

Det är något i luften just nu ute på Ingarö. Packa bilen, ring efter en taxi eller ta bussen, ut och skicka nu.

Street Fame

Bröderna Lindmark knep i dag första och andra repetetion av Street Fame. Crells famösa 8a som går på en liten sten under Slap that fat bitch. Knappast Stockholm fajnest men möjligen en kandidat till stans hårdaste move.

Äntligen!

Då återstår Verve i Skevik...