Ett känt flytt

På karbin i söndags pratade vi kort om berömda flytt. Tänk på ett så ska vi i tidens anda upprätta en lista. Att ge sig in på att lista sådana här saker är inte lätt. Det innebär att jag blottlägger mina kunskapsluckor och mitt inskränkta perspektiv samt att jag dessutom integritetslöst flörtar med publiken. Men, vänner! Vem gör inte det?




Tillbaka till saken, nu har säkert de äldre av er redan visualiserat en lätt solbränd Wolfgang med en fingerlickin’ muskulös torso, läckert utflexad mot kameran på La Rose et le vampire i Buoux.

Redan här inser vi problemet. Undertecknad är snart 35 och lever uppenbarligen inte riktigt idag. Jag menar Patxi, alltså Arocena och inte Usobiaga , var knappt ens påtänkt på den tiden det begav sig i Buoux. Påsken i Buoux 1983, vem hade inte velat vara där. Alla var där och med det menas inte alla som är något utan verkligen alla. Klättringens Woodstock eller ”Bob” på Gröna Lund om ni så vill. Tusen var där men om ni letar vittnen hittar ni tjugofalt.

Förövrigt var det just nittonhundraåttiotre som Pierre Richard satte upp L’Abbé Resina och där har vi en berömd tåkrok. Har ni hängt i Bas har ni säkert sett en äldre japan i rosa tights göra tusentals försök att få upp tån i rätt position.

Har ni insett förutsättningarna för den här listan? Den är frankofil i dubbel bemärkelse, om också något brunofil.

Redan nästa move blir svårare men i Buoux och åttiotalet kanske vi kan hitta något mer. Det här är definitivt en outsider men som några av er vet, ni som har varit i Font, så är ”le Yaniro” en figure of four på franska. Det blev känt efter att Tony Yaniro tyckte att catchen på Chouca var för lång och langade helt sonika upp benet över armen och statade mitt framför ögonen på Jibé och Marc le Menestrel.Tyvärr inte en unik lösning så den försvinne från listan även om anekdoten i sin helhet har ett visst intresse.

Om vi dröjer oss kvar en stund i förhistorien så har vi naturligtvis Ghettoblaster. Mono a mono liksom men, antar jag, kanske inte direkt något som man tänker på idag 2011.


Under senare delen av nittiotalet men framförallt under 2000-talet exploderar utvecklingen och gör det hela svåröverskådligt. Klätterfilmer står som spön i backen och som om inte det vore nog så har internet tagit klättersnuskkonsumtionen till tidigare oanat perversa nivåer. Du kan formligen äta och skita klättring dygnet runt – till och med när det är en halv meter snö därute. Toppen breddas och bredden av antalet hårda leder bara ökar. Samtidigt, vilket inte ska glömmas går också svårigheten alltmer ut på att lederna blir längre och längre. Tur att bouldringen växer och står för det spektakulära.

Spontant kommer jag ihåg att Witness the fitness gastonen fick en del uppmärksamhet i Dosage 3. Sharma har en del att komma med i synnerhet i D3. Men vi får nog ta och rensa bort dynos. I den kategorin hittar vi ju Es Pontas, Loskot and two smoking barrels, Hale Bop, Deliverance unt su weiter. Korsningar verkar vara melodin: Shosholoza ett förbannat tjusigt move och tjusigt problem.

Ungefär här tar det stopp. Inget Hueco, Schweiz eller Spanien t ex och det beror inte på att det saknas sevärda berömda move utan att jag inte kan framma dem för tillfället.

Men har ni några spontana förslag så kom gärna in med dem. La rose, Shohsholoza….
Har vi något i Sverige?