Fonthöst

Vi kör på med ett sedvanligt gästspel från K-F Sydstrand. Det här är en grej som vi haft i inboxen ett tag. Vi bönade och bad om en liten text om vad som var bäst, skojigast och hårdast med en höst i Font. Sydde tvekade länge och tyckte att allt för oförblommerat självförhärligande inte riktigt var klädsamt för en karl från Norrbotten. På den stora hemlighetsskalan så har ju Sydde knappast gjort sig känd för att ligga vid ytterligheterna och till slut gav han alltså med sig.

Ta en titt på hans netta lilla ticklist.

Det är inte lätt att bild-googla Sydde. Mest stenblock men också en och annan liten räv och de gillar ju block. Vi vet inte om det är ett försök på att alludera att han i vissa fotovinklar ser mer rödhårig ut än vad han faktiskt är eller om han tycker att rävungen är osedvanligt gullig.


---

Tack vare det svenska socialförsäkringssystemet avnjöts hösten i Bleau - vilken dröm! Giten i Videlles (helt ok både lägesmässigt och standarmässigt, dock ingen trädgård) var bokad från 1 oktober tillsammans med Ediths polare Alma med föräldrarna Jenny och Johan. Önskelistan var klar. Alldeles för späckad med alldeles för hårda problem. Eller?

Nja det blev både succe och fiasko. Mitt största mål var Les Beaux Quartiers i Rocher Boligny. Den gick inte trots flera besök, men det mesta på listan tickades, och en hel del till. Slutsummering - mycket nöjd! Kan bara konstatera att det är roligare att komma upp än att inte göra det. Blev därför inte så mycket projekterande på (alltför) hårda problem - istället klättrades mängd inom komfortzonen. Vilket förstås inte imponerar det minsta hemmavid: "Vi är inte intresserade av hur många 7C du klättrade - hur gick det med 8A!!!???"

Anyho - jag känner mig ändå nöjd med att fått klättrat fler riktigt fina problem än jag vågat hoppas. Hårdaste senden då? Ja enligt den så populära pesonal grading-skalan så var det nog:

Le Mandarin 7C+/8A Roche aux Oiseaux. -Okonventionell klättring, men rätt skoj. Blev några besök innan den satt. Man begränsas en del i
hur många försök man kan göra av att det lätt går hål på huden i vänsterhanden och att axeln tar lite stryk.
King Cobra 7B+ Coquibus Auvergne. -Skitungt move i brant terräng från undercling. Jocke gjorde den enkelt - jag tog i mer än nånsin.
L'Angle Incarne 7B Bas Cuvier. -Har aldrig krimpat så hårt på ett ickegrepp förut.
La Conque a Doigt 7A Bas Cuvier. -Fler försök än på Symbiose, Fourmis Rouge och L'Arrache Coeur tillsammans.




Ok några problem som det står 7C på i scorecardet var oxå lite svåra - hårdast för mig kändes:

Rencard, Cusiniere. -Inte så bra grepp helt enkelt.
Tristesse, Rempart. -Ett av the Big Four. Stor jävla sten- två move.
Michel Ange, Rempart. -Sista dagen i snön. Håller axeln så håller den. Den höll.
Flagrand Desir, Buthier. -Skitcoolt kruxmove som kändes lite väl fantasifullt innan det satt. Blev lite mer skräck än jag önskade mig på en fuktig topp.


Riktigt kul var oxå att få göra några riktiga klassiker som tex Salle Gosse, Fourmis Rouge och La Berezina. Märkte att jag hade onödigt mycket respekt för überklassikerna - de är ju inte hårdare än 7C i Farsta.

Johan och jag hittade ett gemensamt intresse för höga snygga linjer - det resulterade i bland annat de minnesvärda Hotline i Rocher de la Reine och L'Arrache Coeur i Isatis. Johan som inte klättrat 7C förut gjorde förutom dessa också Pancras assis i Mont Pivot och den fina superklassikern La Berezina i Cuvier. Han var oxå mycket nära på Fourmis Rouge.


Bästa prestationen var förstås att spöa SM-vinnaren. Gjorde en darrig bestigning av en halvfuktig Multipass i Drei Zinnen - Jocke kom inte upp...


Damerna klättrade också bra med flera 6C-7A+. Sista dagen gjorde Jenny en grym bestigning med svår kortemansbeta på Kaki dehors, en teknisk 6C i Canche aux Merciers.

Bäckis kör färgmatchat i Rocher Oisseaux.


Höst i Font bjuder förstås på lite blandat väder. Oktober var mestadels skitbra med klart väder och skön temeratur, ofta kring 10 grader. Novemeber var regnigt och man fick oftast välja område efter vad som kunde tänkas vara torrt. Det blev lite tröttsamt med blötan i längden, men vi kan knappast klaga alltför mycket då vi fick klättra en hel del även i november. Sista dagarna, i början av december, hade vi snö och minusgrader. Snöborsten från bilen kom väl till användninhg och vi hade vi ett par riktigt fina vinterklättersessioner - mycket roligt efter efter ett par veckor med dalande motivation och klätterglädje. Kändes sen helt ok att köra hem i ett snökaosdrabbat Europa.


Hoppas på ett par veckors återbesök nästa höst för att skrapa upp smulorna. Hyphothese måste ner!

Sthlm Ågesta

Stockholms bouldring har länge varit löjligt underdokumenterad. Två separata men kompletterande förarprojekt har löpt sida vid sida den sista tiden. I dag, i nådens år 2011, får vi se det första resultatet av detta arbete, John och Chrilles första del av sitt stockholmsepos: Sthlm Ågesta. Jag vet inte exakt hur många delar som är på g men jag kan tänka mig att vi får ett Sthlm Orhem och Sthlm Kolartorp åtminstone. Lägger vi till Steklunds kommande har vi troligtvis en 95 procentig täckning.

Sthlm Ågesta kommer att finnas till försäljning för 200 på BO ikväll. Sen lär det bara vara att kontakta John eller Chrille för att komma åt ett ex.

Cosmo har lovat att ta med hela sitt crew till tävlingen och låter vidare meddela att hans frisyr åstadkommes medelst fez. Om inte den förra meningen var extremt intern vet jag inte riktigt vad som skulle vara det.

Cosmo med posse

Hygien

Det vankas bistra tider för oss älskare av naken manlig hud på klätterväggarna. När jag för många år sedan för första gången gick in på Klätterverket förvånades jag över all naken hud som herrarna visade upp. Bar överkropp i klättervärlden var på den tiden det finaste en klättrare kunde ha på sig. Till och med på fest hände det att klättergossarna euforiskt vevade av sig tröjorna och dansade gemensamt i en tät ring runt klädhögen. Jag ska inte nämna några namn men släng ett öga på topp tio i resultatlistorna 96-97 så har ni ett antal nunor att slänga in i era fantasier.

Tiderna förändras och det nakna undertrycks allt längre in i garderoben. Numer är det högst ett par 30-40+ och en och annan yngling som bjuder till. För vissa utomstående betraktare har åsynen av ett par Tom of Finland-figurer i en mörk vrå på klättergymet varit lite väl mycket av ”allt det där härliga”. Kanske var det också dessa som var upphov till förra veckans märkliga ickedebatt.

Det började med att det kom ett mail från Klättercentret Robin med ett antal förhållningsregler som han tyckte att vänkretsen behövde färska upp. Även om jag gjorde mitt bästa för att rannsaka mig själv kände jag mig inte direkt träffad på någon av punkterna. Jag har inte som vana att utstöta könsord, det är väldigt sällan som tishan ryker och den första gången jag klättrade rep sen färgsystemet infördes gick jag fram till en instruktör och bad om hjälp att montera mitt röda kort. Kort och gott får ni leta länge för att hitta något bättre föredömme i klättervärlden.

Det dröjde någon dag men sedan rullade maskineriet igång. Maja skrev ett indignerat inlägg som numer inte innehåller ämnet. Jens träder in i debatten med en klassisk Debatt/Jens:

Maja Fresk bloggar om att Klättercentret har infört T-shirt tvång då vissa gäster har klagat på för mycket synlig hud. Detta är ju bara för sorgligt! I beachvollyn så har man ju tex i OS regler som begränsar hur mycket maximalt tyg som tjejerna får ha. Detta är väl att dra det lite långt men att förbjuda linnen och toppar är bland det mest korkade jag har hört. För 10 år sedan var det en liknande historia när TK förbjöd de tävlande att klättra i linne eller bar överkropp.

Sen rullar hela missförståndscirkusen vidare ett tag med indignerade (dagens glosa) personer som undrar varför KC har undanhållit dem den informationen ända tills Robin träder in och reder ut begreppen. Texter redigeras och alla är överens. Men, det är här som det börjar bli märkligt.

Maja: Jag anser önskemålet inte vara helt vettigt direkt men mer förståeligt eftersom det är tydligen är baserat på hygieniska skäl (ie svettiga kroppar mot bouldermattor & rep). DETTA förstår jag och respekterar.

Jens: Önskemål baserat på hygien är naturligtvis helt OK.
Hygien?

Hygien? Vi måste göra allt för att stoppa svettfontänerna som skvätter ner och rullar på våra bouldermattor! Stoppa snusket! Har ni någonsin sett en svettig bouldrare?

Är det verkligen hygien som det egentligen handlar om?


Ska vi tala om något som är ohygieniskt så ska vi istället prata om det som vi tar på med händerna: greppen. Greppen, som alla tar på. Grepp som är smutsigare än pengar och pengar är det smutsigaste som finns. En led och en boulder kan sitta uppe i 1-3 månader och under den tiden hinner ett och annat samlas i porerna. För något år sedan observerade vi en kille på Karbin som inte tvättade händerna efter ett toalettbesök. Oavsett hur härligt och mysigt du själv tycker att det är att hålla i ditt kön så ska du inte räkna med att andra gör det – inte ens om det är indirekt.

Och kanske ska vi tala om skitiga mattor också. Det är grisigare än någonsin. Men det gör vi vid ett senare tillfälle.

BBC

Brittiska Boulder mästerskapet gick i helgen. Mer läsning.

Inget direkt märkligt med resultatet, förutom en viss sak på juniorsidan som fångade ögat.
Grattis Oscar Krumlinde till en 2:a plats i BBC!


Oscar bor sedan en tid tillbaka i England. Ska bli spännande att följa utvecklingen på denna nyligen 15 fyllda starka gosse, som i dagarna satte sin första 7B+ i Mabley Green som tycks vara en konstinstallation.

Öppnar dessa installationer för giltiga förstabestigningar även i Sverige? Vart går gränsen för en Urban Boulder?

Känner du igen dig?

När man inte är ute och bryter lårbenshalsen tillsammans med seniorerna utan broddar så kan man hitta lite film på nätet.

Detta är by far det roligaste jag sett på länge. Känner du igen dig i någon av karaktärerna?

Trevlig helg.

Klåpare

Tur att han har sele på sig... Tveksam underhållning till frukosten.

Ett känt flytt

På karbin i söndags pratade vi kort om berömda flytt. Tänk på ett så ska vi i tidens anda upprätta en lista. Att ge sig in på att lista sådana här saker är inte lätt. Det innebär att jag blottlägger mina kunskapsluckor och mitt inskränkta perspektiv samt att jag dessutom integritetslöst flörtar med publiken. Men, vänner! Vem gör inte det?




Tillbaka till saken, nu har säkert de äldre av er redan visualiserat en lätt solbränd Wolfgang med en fingerlickin’ muskulös torso, läckert utflexad mot kameran på La Rose et le vampire i Buoux.

Redan här inser vi problemet. Undertecknad är snart 35 och lever uppenbarligen inte riktigt idag. Jag menar Patxi, alltså Arocena och inte Usobiaga , var knappt ens påtänkt på den tiden det begav sig i Buoux. Påsken i Buoux 1983, vem hade inte velat vara där. Alla var där och med det menas inte alla som är något utan verkligen alla. Klättringens Woodstock eller ”Bob” på Gröna Lund om ni så vill. Tusen var där men om ni letar vittnen hittar ni tjugofalt.

Förövrigt var det just nittonhundraåttiotre som Pierre Richard satte upp L’Abbé Resina och där har vi en berömd tåkrok. Har ni hängt i Bas har ni säkert sett en äldre japan i rosa tights göra tusentals försök att få upp tån i rätt position.

Har ni insett förutsättningarna för den här listan? Den är frankofil i dubbel bemärkelse, om också något brunofil.

Redan nästa move blir svårare men i Buoux och åttiotalet kanske vi kan hitta något mer. Det här är definitivt en outsider men som några av er vet, ni som har varit i Font, så är ”le Yaniro” en figure of four på franska. Det blev känt efter att Tony Yaniro tyckte att catchen på Chouca var för lång och langade helt sonika upp benet över armen och statade mitt framför ögonen på Jibé och Marc le Menestrel.Tyvärr inte en unik lösning så den försvinne från listan även om anekdoten i sin helhet har ett visst intresse.

Om vi dröjer oss kvar en stund i förhistorien så har vi naturligtvis Ghettoblaster. Mono a mono liksom men, antar jag, kanske inte direkt något som man tänker på idag 2011.


Under senare delen av nittiotalet men framförallt under 2000-talet exploderar utvecklingen och gör det hela svåröverskådligt. Klätterfilmer står som spön i backen och som om inte det vore nog så har internet tagit klättersnuskkonsumtionen till tidigare oanat perversa nivåer. Du kan formligen äta och skita klättring dygnet runt – till och med när det är en halv meter snö därute. Toppen breddas och bredden av antalet hårda leder bara ökar. Samtidigt, vilket inte ska glömmas går också svårigheten alltmer ut på att lederna blir längre och längre. Tur att bouldringen växer och står för det spektakulära.

Spontant kommer jag ihåg att Witness the fitness gastonen fick en del uppmärksamhet i Dosage 3. Sharma har en del att komma med i synnerhet i D3. Men vi får nog ta och rensa bort dynos. I den kategorin hittar vi ju Es Pontas, Loskot and two smoking barrels, Hale Bop, Deliverance unt su weiter. Korsningar verkar vara melodin: Shosholoza ett förbannat tjusigt move och tjusigt problem.

Ungefär här tar det stopp. Inget Hueco, Schweiz eller Spanien t ex och det beror inte på att det saknas sevärda berömda move utan att jag inte kan framma dem för tillfället.

Men har ni några spontana förslag så kom gärna in med dem. La rose, Shohsholoza….
Har vi något i Sverige?