IP Logger

Hej

I vår strävan att hålla en vänlig ton i kommentarerna med minimala anonyma inlägg av dålig karaktär, så grävde jag lite i CSO påsen.

Då det tillhör allmän etik inom IT Sec världen så är ni numera informerade om att edera IP adresser loggas.

Mao. Vi vet var du bor.

Hej hej.

Vi behöver er hjälp

Vi gör en Cramby och efterfrågar er hjälp, då vi varit usla på att skriva under hösten.

Det har sina anledningar. Bare with us.

Vad vill ni att vi ska skriva om? Vad vill ni läsa?

Gott slut.

Stockholms fajnest

I lördags när jag var ute på några skamfyllda julärenden tog jag tillfället i akt och slank förbi Vitabergsparken för att kolla in läget. Det har ju hänt en del sen jag och Sydde hade vägarna förbi sist. För att vara urban – jag undrar om inte grottan är har ett eget gatunummer – så är miljön riktigt idyllsk. Inramningen består av ett par röda träruckel från andra sidan förra seklet och vita pulkabackar. Visst känner man föräldrarnas undrande och oroade blickar när jag pulsar av den plogade gångvägen för att pulsa bort och ta och känna på greppen i grottan.

– Ungar, håll er borta från den där mannen!



Eftersom stenarten i vita bergen är av amfibolitisk kvartsit rinner det gärna länge och mycket efter nederbörd. Men inte den här gången . Allt som behöver göras är att bränna rimfrosten av de sista greppen. Hade det inte varit för snöandet och blåsten så tror jag nog att det hade blivit vinterdebut för min del. Andra har inte riktigt slutat åka ut.*

Sen sist har en sittstart till Tradtomte satts upp av Per och Peter och de har även lagt till ett nytt problem som går i grottans högerkant. Båda nyheterna ser intresanta ut och något att bita i för Woijchesc, Steklund mfl


Båda fotona från Per N och Peter L.


*Det ska tydligen uttalas med Received Pronunciation

Don't eat yellow snow!

Då var det dags att runda av detta år och sätta sig vid matbordet för att götta till sig ordentligt.

Det har varit ett spännande år på många fronter. Vi får hoppas att 2011 blir desto trevligare och produktivare.



God jul vänner.

BO, 50, BB, ?? = Cup

Hej allesammans

Istället för att svälja rakblad och skriva på andra forum så tycker jag att vi kan lyfta denna "debatt" till en mindre censurerad och mer lyhörd arena.

He who's name is not to be spoken skriver; "Den stora skillnaden är dock att dagens cuptävlingar är så elitistiska så det är enbart eliten som kan flytta sig mellan greppen."

Rätta mig om jag har fel nu, men är inte hela poängen med en elitsatsning just det att man vill ta fram the best of the best, för att sedan skeppa iväg dem i färgmatchande kläder till jordens alla hörn för att låta dem stångas med de andra tjurarna.

Klart som fan att det ska vara hårt på en SM klassad tävling.

Under mina verksamma år inom BlocStar så arrangerades det x antal tävlingar i olika format, klubb, cup, SM, NM, utomhus?!? Mertalet med stöd från TK. Oavsett format så attraheras det samma folk.

Det är folk som äter, sover och skiter klättring, 24/7, 365 dagar om året.

Samtliga deltagare på dessa tillställningar vet vad som krävs för att man ska hamna på pallplatsen. Vad som dock behövs är något uttalat från SKF om vad som sker just ifall att man når hela vägen fram.

Vi blickar till väst och sneglar på britternas metod.
Nationals 2 månader före WC. If you make the cut, you're in. Groovy.

Visserligen ligger vi en timme före britterna, men våra kalendrar är helt ur synk. Vi skyller på vädret.

Format form-schmat.

Regelverket från ICC är tydligt. Vi måste följa den. Hur ska vi annars välja ut just ett alternativ till Ferdinand? Som skulle skapa rubrikerna "Nytt svenskt fiasko!" på någon världskänd portal för svensk klättring.

- Tack för ditt stöd, mamma tyckte iallafall att jag var duktig.

Målet med en elitsatsningen har klargjorts.

Tyvärr så har SKF outsourcat arrangerandet av ICC godkända tävlingarna till just klubbarna.
SKF måste själva tillsätta individer som anordnar dessa tävlingar, EJ outsourca dem till klubbarna.

Varför? De blir för många tävlingar.

Denna höst har varit den mest tävlingsfyllda höst på år. Deltagandet? Standigt sjunkande. Oavsett format, lokal, storleken på efterfesten, etc. Vi är mätta.

Ska man sätta igång och ge Cup status till ett urval av lokala tävlingar så bör man tänka till ordentligt. Idén är dock bra. Men, det är SKF som måste göra jobbet. Inte klubbarna!

Nu ska bara Någon vända sig Någonstans för att prata om Något. Blir som vanligt Ingenting. På sin höjd ett historiskt claim to fame inlägg som serveras tillsammans med rakblad.

Remember kids. Slice upwards.

EDIT: Problemet med att låta gymtävlingarna bli sverigecuper är ju att i alla fall stockholmsgymen helt uppenbart vill köra sina tävlingar på fredagar.

Något som är en ganska så värdelös dag om man ska ge folk som inte är heltidsklättrare chansen att delta. Anledningen till att de kör på fredagar antar vi att det är en kassako på en i normala fall lugn kväll. Vem brukar hänga på gym en fredagkväll?

Vi gissar på att gymen i stan inte är så intresserade av att flytta över det till en lördag eller söndag som normalt sett redan har ganska bra omsättning.

Stockholms boulderförare

Då var det bekräftat.

Igår gick det som kommer att bli den första volymen i Stockholms boulderförare till tryck.

Som tidigare nämnt så kommer det att omfatta Ågesta området som Team Bloxc varit väldigt aktiva i tillsammans med Ulf Gustavsson som själv borstat fram flera sektorer.

TBS fick vara med och granska föraren.

Kan säga så här. Det ser riktigt snyggt ut. Näst efter Sennelöv så sitter nog Chrille på Sveriges största förarbibliotek som används som referensmaterial.

Men det finns egentligen bara one true topo att använda som referens. Vilken är er favorit?

och så lite kultur

Det gamla parisgänget med Jibé och Menestrelbröderna i spetsen utvecklade klättringen i Buoux under tidigt 80-tal. Den kanske mest talangfulle av de tre, Antoine, hade en lite annorlunda hållning till klättringen. Enligt ryktet lär det också ha varit Antoine som varit gladast i dalen när det gällde röka. Huruvida det har något med saken att göra ska vi inte spekulera för Antoine var och är en överjävligt vass klättrare även i dagens mått. 1986 gjorde han movet som fick en hel klättervärld att göra i brallan och som det fortfarande refereras till. Året dessförinnan hade han varit över i England och solat den tidens hårdaste led och enligt sägnen gjort tre nutgrabs och fyra euroblows varav hälften av dem på kruxet till engelsmännens stora förtret. Som en parantes kan tilläggas att det gjorde ett så stort intryck på en engelsk yngling vid namn Ben Moon att han åkte ner och friade den tidens hårdaste projekt och döpte dem till Maginot line och Agincourt - dock utan euroblows. Sen hände det något med Antoine. Jibé och Marc fortsatte att senda hårt men inte Antoine. Tillsammans med klätterhunken Patrick Berhault och lite annat löst folk (här börjar mina kunskaper att tunnas ut som ni kanske märker) började Antoine spränga gränser. Fransmännen har alltid älskat den gracila och smidiga klättringen och steget över till dans var inte långt.

Tack Jerk för tipset.

Vårt behov av höst

Och så dog den riktiga utomhussäsongen. Någon kom och slet tallriken ifrån oss mitt under middan och lämnades oss med en molande känsla i magtrakten. Är det så här det kommer vara nu? Räknar på fingrarna: november, december, januari och februari… mars och kanske april. Ja, i april måste det gå. Det är oktober man lever och tränar för hördes det från Kalmar och visst så är det. Här romantiserar vi oktober med sina gynnsamma temperaturer, skiftande löv och skrumpnande rönnbär. Tio månader väntan. Vinterklättring har en viss tjusning men det är ett jävla meck runt det där och kanske borde man fråga sig om det är värt insatsen. Även om minusfricken inte är något att skriva hem om, så får lungorna en välförtjänt andningspaus efter allt slaveri i de dammgruvor som våra gym förvandlats till. Ingen vinterdebut än; först måste missnöjet ältas några varv innan det blir handling av det hela. Bra locus för vinteraktiviteter: Vitabergsparken, Bergparksblocket, NKB2 och Ängbyplan bland annat. Hör av er om ni vill ut!


Jänkare alltså #1: Vad är det med jänkare och sittstarter? Amerikansk sittstart = i bästa fall sitta på foten i andra fall sitta hukat. Vi såg det i Rocklands och nu i Schweiz.

Jänkare alltså #2: Ja det går faktiskt att klättra efter trettio. Chuck upptäcker livet.