måndag 28 juni 2010

Retrochipping?

Entouraget har börjat gnöla över det sjuka överflöd av 7c+-8a+ i Stan och i periferin puttrar också missnöjet: En känd KV-profil misströstade nyligen över ännu en chippad 8a. Kandidater för retrochipping saknas verkligen inte. Frågan är snarare vilka leder som har sådan status att de av historia och popularitet kanske borde bevaras. Spontant dyker Sator, Kojak, Columbo och Baretta upp; i övrigt borde det inte finnas några heliga kor. Hela HK borde ges en revision med borrmaskinen. Juggarna på Breaking the law gör ingen glad och de lösa blocken innan läppen är direkt livsfarliga för folk nere på backen. Rensa sikan från No fuel… och kanske också fundera lite på den chippade listen. Franska väggen borde väl upp åtminstone en halv grad. Och Flaten ja, här finns det mycket att fundera över men direkt kan ju kanske Stonelove och Helgonet få sig en omgång. Nacka Kvarn…

Med några enkla handgrepp kanske vi tillsammans kan trolla fram ett gäng nya leder i spannet 8b-8c+ öppna för framtida revideringar.

tisdag 22 juni 2010

ursäkta röran...

...vi bygger om.

Kommentera något konstruktivt om det ser helt fuckat ut.

onsdag 16 juni 2010

Kojaks klubba

Som vanligt håller sig Anders och hans vänner till på chippade leder.

Kojaks klubba 8a from Fredrik Sydstrand on Vimeo.



Vi reviderar vårat påstående att allt från Sydde är högkvalitativt. I brist på annat intressant den här veckan så får lite betafilm duga (jo, Stefan och Bosma är i Frankenjura på något sponscamp – troligtvis Marmot). Fast det är inte hela sanningen heller. Både jag och AK har varit lite loja på sistone. AK pollar ost på boulderforum och Bruno har sommartjack i kroppen. Under tiden, i en annan del av världen, har mannen med det avundsvärda namnet Ry Morrison klättrat. Först var det VC och plats 42 sen iväg till Tramway där han gör Somewhere in Time V12/13 känd från den rätt värdelösa rullen SoulCal. Får se om vi inte kan få ett ord med honom.

fredag 11 juni 2010

Mättade färger? Är inte det så tvåtuseninförvalfrittental? Ögonen blöder oftast efter att vi sett på klätterfilm och –foto. Vi har några stolta kämpar men vi väntar fortfarande på att de ska steget fullt ut och förpassa kitchen till garderoben.

Nå, färg behövs ändå. En titt ut genom fönstret och det går inte att urskilja något annat än grått i spöregnet. Därför tackar vi Björn Pohl för hans excellenta omvärldsbevakning som uppmärksammar oss på denna:




Nu blir vi sugna på ett långväga exotiskt resmål med fantastisk natur: Rocklands. Ett år kvar. Vi börjar nedräkningen.


Ps. Vi hoppas att hans utträde ur gruppen Boycott 8a på Facebook är början på gruppens slut.

onsdag 9 juni 2010

Reppremiär

Premiär på riktigt med rep och sele de senaste dagarna. Kul, men hoppas på att temperaturerna sjunker något så det går att bouldra igen.



De tjeckiska bröderna Jan och Václav låter sig inte nedslås av de inledande svårigheterna på Baretta utan sätter raskt igång med byggandet av en mänsklig pyrmaid i sann Elbe-anda.

fredag 4 juni 2010

Kreti och pleti i fokus


Dags för lite kvalitet här på sidan. Som vanligt måste vi plocka in konsulter utifrån om det ska bli något av den varan. Tack Sydde för den fina intervjuen.


Hej Lars. Du har just gjort ditt hårdaste sänd hittills – Milestone 8a på Midskogs – hur känns det?

- Tack utmärkt. Det känns lite högtidligt att klättra 8a efter ca 8 år.

Rankar du denna bestigning högst eller är det fortfarande din second go av Land of Broken dreams i Beatelund? Kan du beskriva Milestone?

- Störst är nog fortfarande vår 3h bestigning av "Vita leden genom Dödlarshålet" 4+ på Dödlarsberget 2004. Milestone är det hårdaste jag gjort. Tre stjärnor. En rak uppenbar linje uppför högsta delen av klippan. 20 meter lång kanske? Hänger över ca 3 m. Runt 45 flytt med mina sekvenser. Det är en passande led för klena som jag. Inget flytt hårdare än 6A-B. Brytigt krux efter ca 15 move men då är man ännu fräsch. Sju flytt senare bjuds man på ett knålås som tog lite tid att bli vän med. Därefter ett par meter känslig klättring på små sidotag upp till ännu en halvvila i ett underclingjam. Där får man lugna ner sig innan det känsliga slutkruxet m ett brytigt skick på känsliga fötter där man har vänstern i ett bra undercling och går m högern två gånger till ett bra gaston. Där skippade jag ett klipp och gick vidare i lättare laybackklättring mot ankaret. Jag kan starkt rekommendera leden och klippan i övrigt. Föredömligt rensad och bultat samt kort anmarsch. All heder åt Bodin som satte upp den och alla andra som bidragit: Dag Knutsson, Johan Hedman, Per Wermelin etc.

Ja vilket härligt debacle. Det var en upplevelse att följa genom Dödlarshålet – jag litade blint på din förmåga att bygga stand. Minns annars mest hur jävla svårt det var att få loss kilarna…

Det känns som att du fick ihop Milestone hyfsat snabbt - kände du direkt när du provade leden att den var inom räckhåll eller kändes den som ett lååångtidsprojekt?

- Jag har varit sugen på att testa leden ända sedan jag såg Fredrik Bodins FA i den klassiska klätterfilmen 24 bitar. När jag visste att jag skulle flytta till Hudiksvall kändes tiden mogen för projektering. Under min tid i Stockholm/Uppsala har det ofta blivit ett eller ett par besök till en massa olika klippor vilket försvårar envist redpointande. T ex Frisco Kid och Sator känns görbara men det räcker inte att åka dit då och då. I vår har det blivit många besök till Midskogs. Tyvärr har min kopia av 24 bitar gått sönder men enligt många var det tur då få lär kunna göra Bodins fulsekvenser.

Första besöket klappade jag ihop totalt efter att ha doggat mig halvvägs. Nästa besök tog jag mig till ankaret och då tänkte jag att det nog går men kanske inte förrän till hösten. Klippan är sydvänd och jag har nojat mycket för att det skulle hinna bli för varmt. Sekvenserna förfinades eftersom och förförra veckan tog jag mig upp till den nämda underclingvilan, då kändes det riktigt på gång.


Ledsen Lars men just nu har jag inte tillgång till något bättre foto.


Kommer du att sända fler hårda leder nu? Är det bra för din utveckling att bo i obygden?

- Hudiksvall bra för min utveckling? Oklart. Att bo med Ingrid och slippa distansande är definitivt det. Hudik saknar inomhusklättring vilket är ett problem. Mitt hopp står till framtida greppbrädepass per sms m chefsideolog Tväråna och hans allierade. Graceland måste förstås testas så småningom.


Hur är scenen där uppe? Ringkallens tradare i ena hörnet, Midskogs sportare i andra och du i mitten?

- Ringkallen är fantastiskt men ligger 20 mil bort. Har mest mött Umeåbor där. Midskogs och Sundsvallsboulderingen frekventeras av en brokig men vänlig skara. Det bisarraste inslaget är nog utbrytarfalangen från Matfors som mest gillar firning och verkar missnöjda med det mesta. Det ryktas om några bouldrande gymnasiekids i Hudik men jag har inte hittat dem ännu.

Det sägs att det finns outforskad blockklättring i närområdet (Blaxås? Norra Hornslandet?) – har du rekat ordenligt? Ser du fram emot att få göra en massa FA:s nu? Har du någon som kan hjälpa till med letande och utveckling?

- Rekningen är eländig. Bättring utlovas. Runt elljusspåren på Öster finns flera stora block. Stenkvaliten ser inte ut att vara den bästa men definitivt värt att göra (bilder utlovas). Blacksås och Norra Hornslandet återstår att utforska. Ingrid är peppad. I övrigt är det ensamt. Jag är generellt lat och bortskämd. Låt oss hoppas att även jag drabbas av nytursdjävulen.


Vad är närmaste mål nu?

- Att överleva Mongenjuras sydpillar i juli. I övrigt är jag peppad på blockletning och fler besök till Ringkallen.

Tack för din tid och lycka till med både sportprojekt och tradprojekt, men framför allt blockletning. Vi kommer och hälsar på när du borstat upp och fixat landningarna på minst 10 kvalitetslinjer.

- Tack.

torsdag 3 juni 2010

Sein und zeit

Hello everybody!

It’s me again!

Your all time favorite philosopher. Today we’re going to talk about stupid people

Some people are just stupid. Born that way. There is absolutely nothing they can do about it. Most of these people you encounter in day to day business. The guy behind the cash register who can't work out the change even though the screen tells him exactly what to give you back. The man who blocks you off in traffic, then looks at you like you're the villain when you sarcastically applaud him.
Those kind of stupid people you get used to dealing with.

Then there are other stupid people. They are stupid but think they're smart. And even though they do possess a some sort of intelligence the more they open their mouths the more stupid you realize they are. These kind of people, if they got an electric choc every time they went to take a bite of a delicious treat, would never learn that eating that thing equals pain.

And sadly many of these kind of stupid people is found in positions of relative power. I mean, how many politicians are there? Whatever country you're in you know of one, two or twenty or all of them are stupid. Anders Björk, Yvonne Ruwaida, Dan Quayle… Give me strength!

Then we have the worst of them all. These kind of people that would go out into the woods of the Moral High Grounds and discover tons of boulders for the bouldering mankind stealing the limelight from those poor honest blokes repeating them. They are the worst of them all. If these driving forces and pioneers of bouldering just could stop with whatever they’re doing, we the true, simple and honest people could build our own true real castle

Morons, everywhere you go, there are morons, half-wits, idiots and numbskulls. As it is, most of us just say “Oh, that man is so stupid. Give me one more beer”. It's the best way to deal with them because you can't change them. Engage in politics? No thank you. Then you would have to actually listen and deal with them every day and then it would be mass-murder time... I'm not stupid enough to spend the rest of my pitful days in prison for killing stupid people.



And that's about that. It's a glorious sunny day here in Nobholm, I'm going to try and enjoy some of it. Time for a beer!

Brunosh Spinoza

onsdag 2 juni 2010

Jocke om WC

Jag tog ett kort snack med Cosmo om vad som hände egentligen där nere i Wien. Att två representanter av Stockholms absolut absoluta fajnest placerar sig 49 och 67 plats har ju rubbat fundamenten för vår Stockholmscentrerade världsbild. Här är klättrarna i genomsnitt en helgrad snyggare än i resten av världen, klättergymmen är top notch och ingen annanstans är klättrarna lika starka; våra intellektuella tillkortakommanden lindras av att vi har ett överflöd av de två viktigaste faktorerna i vårt samhälle: fagert utseende och sifferkonton hos Matherhorn Asset Management.

¿Que Pasa Jockecito? Tre delar orutin och en del slarv hindrade Cosmo från att toppa ur ytterligare tre problem. Framförallt är det den mentala biten som han kände behövde förbättras. Men det trodde han mest var en fråga om att vara med på fler tävlingar innan han regelbundet skulle kunna nå semi. Vi på TBS hyser stora förhoppningar om att Cosmo med sin frejdiga klätterstil ska nå långt och kanske till och med vidare förbi semifinal vad det lider. Trots missnöjet med resultatet verkade det som om han snarare var ännu mer taggad inför kommande tävlingar. För Danne släppte det inte riktigt – en skitdag på jobbet helt enkelt.

Under våra svenska vårmånader, alltså mars till maj är den bästa tiden att åka om det är vilda djur man vill se eftersom torkan tvingar djuren till vattenhålen Resorten i Forêt de Fontainebleau har ett eget inhägnat vattenhål. Framför allt i gryningen och skymningen kan man få se massvis av djur som kommer för att dricka och slanga i sig chockladbaguette.

tisdag 1 juni 2010

Eskön

De senaste veckorna har det handlat mycket om att inte komma upp. Inte ens det beprövade knepet att bege sig inomhus har fungerat tillfredställande. Innandörrs har det blivit en del på grund av det nyckfulla vädret. Vi kan inte heller sticka under stol med att det har jobbats en hel del med felprioriteringar också – ett signum för den här våren. Vad var det som hände egentligen? Flamman slog fast ”Gone in 60 seconds” nu i veckan. Först var det snö, sen blippade det till i en minut med stick och så blev det sommar. Klagar vi för mycket nu? I söndags kom vi faktiskt iväg till Gävle och Eskön och ikväll ser det ut att bli ytterligare en brottningsmatch mot myggen, si deus vult. Förväntningarna på Eskön var kanske inte de högsta så det var en klart positiv överraskning att springa in i Båtblocket med fina problem som Super Meal, No big deal och Junk food med mer. Klart värt att besöka om man har vägarna förbi. Gävleiterna (DanielDavid Hallman, Patrick Olander mfl) gör ett fantastiskt bra jobb med att reka upp och hitta nya områden. Stenen i Gästrikland är generellt sett bra och blocken i regel ganska så stora. Jag tror Steklund viftade lite med kameran så eventuellt dyker det upp några filmsnuttar så småningom. Vår kamera jobbade i vanlig ordning som dödvikt längst ner i väskan. I brist på annat tar vi en titt på Tomas Lundgren när han bouldrar på samma breddgrad.



De stackars kidsen och fd kids som inte tar sig ut till den riktiga klättringen presterar rejält under våren. Lars Pettersson chockar oss alla och klättrar Milestone uppe i Sundsvall. Vi undrar naturligtvis: Hur var Norra Hornslandet? Hur var det i Blaxås? Plastklättrarna på KV har visar framfötterna mest hela tiden. Imponerande repetition av Pilgrim av Erik och Simon och Peter löper amok ute på Örnberget. Inte kids? I vårat perspektiv är de nog det även om de nu faktiskt börjar närma sig 30. Vi rör oss neråt i åldrarna och noterar att purunge Danny var en tumnagel från att göra Supermeal på bara ett par försök. De mullrar på ordentligt där nere och det är bara en tidsfråga innan helvetets portar öppnas på allvar och det blir knatteland ute vid Brudberget.