Nytt i Farsta

Låt oss börja med att gratulera Larsboda, Farsta, världen, Jenny och Sydde till en ny liten sendare. Grattis och varma lyckönskningar inför det stundande livet!

I relation till livets mirakel ter sig resten av inlägget ganska meningslöst, vilket knappast är något nytt på den här sidan. Men för tusan, vi fortsätter på gratulationsspåret. Dalbys store son Erik Grandelius och Jimmy Karlsson sällar sig till det exklusiva sällskap svennebananas som klättrat 8a i Font. Bara en tidsfråga innan Samme D också tar steget. Stort. Bäst att de passar på nu. På lördag börjar stockholmsveckan och då jävlar ska de få se på crowding out-effekter

Äntligen!

Det är fortfarande lite väl tidigt för att blåsa av vintern för den här säsongen. Så sent som igår höll skaren hela vägen ut till koblocket. Klart skatingvänligt men inte så vårigt. Men ändå så händer det något parallellt med vintern. Långsamt växer en liten, ännu kraftlös, vår fram - tillräcklig för att man på en solsida ska stanna upp en stund och vända ansiktet mot solen. Vintern däremot ligger parkerad som en hel jävla nordkalott över våra stackars stenblock. Och det krävs mer än en liten speta till solståle för att bräcka den. Några tappra krigare har ändå pulsat ut och borstat skalpen av blocken. All heder till dessa! Däremot kan man ju fråga sig vad alla nyinflyttade Farsta-locals pysslar med när vi kom ut till Farsta strand. Årets största snökeps prydde klippan. Norsk urtoppning till trots så räknar vi nog ändå utomhuspremiären som avklarad. Vad kan man säga om den? En spricka i fingret med hälsning från ågestastenen och, faktiskt, överraskande bra klättring gjorde den kraftigt försenade premiären till mer än godkänd.

I huvudet på Bruno

Efter Troppan, Visby, Båstad och Sandhamn har nu även våren i Font blivit en institution i Stockholmarnas kalender.


"Fontainebleau... FONT FUCKING BLEAU!

Ahh, äntligen här...
Moon eller prana?, det e frågan...
Det blir moonbrallorna!, lite skönt tighta i grenen sådär.
Passar grymt till en nyvaxad backslick o en rosa lacostepiké...
Då blir det sända av!

Bas Cuvier, själva hjärtat i Fontainebleau, ja inte är det hjärnan iallafall... hehe! För två år sen var det bara Isatis som gällde, men nu e det helt klart Bass! Det var ju här Crello hade sendar spree, hur kunde jag missa det...? Där hade man ju lätt kunnat spotta!

Stockholmsveckan i Fontan slår allt!
Näst sista veckan i mars, det är här man laddar inför sommaren - innan finalveckan i Båstad och vecka 29 i Visby. Alla är här, alla som e något det vill säga.

Bosma är här! Då flyttar hela Stockholm till Font, klart man vill hänga med Bosma. Hört att han har spotter med sig i år, så där e man ju körd: Fitta också!

Där e Simon, Simon Brismo, han är för sköön, han fan bor här nere: sitter o sippar Rosé hela dagarna. Finns det nå skönare crew än i Cuvier? Skulle inte tro det! Inga sura tradtomtar här inte. Alla vältränade, starka, förmodligen jävligt villiga om man ger rätt beta. Får halvfjong bara jag tänker på det. Här finns det resurser - jag har vart i fontan minst tjugo gånger! Här finns det betaresurser!

Det kostar att ligga på topp. Två par nya skor går på ett par tusen.
Men vafan, det där har man ju spons till. Brände typ tre par dosor sista vändan. Sponset flög i taket - fick vänta ett halvår på nya efter det, men det är glömt nu!

Nu sätter det igång, sendarfesten, det är ju helt jävla schjuukt! Lätt 20 tick på en timme med hälsning från Jacky G. Det dammar pof och krita som ett Lützen i hela jävla skogen, 2 lax puder som bränns på 15 minuter – heeelt jävla underbart.

Alla blir som tokiga av det här… Hit med en megagrip, här ska det sprutas!”

Lägga ner?

Den här grejen intresserade mig. Helt omöjligt att ge ett vettigt svar. Låt säga att du får en summa som skulle göra dig ekonomiskt oberoende för att lägga ner klättringen totalt. Visst vore det fantastiskt om man kunde bli räntenär – ha en fet tillgång som bara ligger och kalvar avkastning på ett konto i Guernsey. Men vad skulle man göra istället? En gång på nittiotalet fokuserade Bruno mer på matlagning och alkoholkonsumtion än klättring och renleverne och det gick ju hyggligt ett tag men sen började kom klättersuget tillbaka som någon diffus känsla bakom ryggraden. Sponken lades på hyllan och resten är som man brukar säga historia. Men om det skulle komma in stora summor pengar i bilden och klättringen förpassas till hyllan för gott, då mina vänner är det nog dags att damma av flaskan igen. Sen när man väl har dövat bort klätterbegäret skulle man börja fundera på alternativen. Surfing? För klyschigt. Casting? Lite väl udda. Alpinism? Perfekt aktivitet men närheten och åsynen av klätterklippor skulle säkert vara alltför smärtsam. Å andra sidan har ju ett djupt och långvarigt spritmissbruk en hel del positiva effekter om man ska göra en rejäl satsning på bergsbestigning. För det första får man garanterat rätt look – vem vill se ut som en rookie? Never trust a guy with shiny gear liksom. Bättre då att ha ett plyte som någon som regelbundet bivackerar på 8000m+ redan från start. Sen kommer du med dina utvidgade blodkärl ha en avdomnad känsla för temperatur, vilket därmed gör dig extra tålig för ruttna väderförhållanden. Det bästa av allt är att du kommer kunna ha bruk för dina gamla klätterprylar när det vankas toppfotografering. Najs! Inte för att slöseri bekommer dig som räntenär...

---

Snart Font. Efter Café Climbs och Bouldergates förjävligt långa fontasmorgie som har pågått sen förra millenniet känns två veckor i slutet av mars som ganska futilt. Det kommer inte att bli några listor. Det är ju lite som med vallöften. I slutändan kommer du att få stå där och haspla ur dig krystade bortförklaringar till varför du inte har gjort en enda punkt på listan. Bättre då att sätta upp mål för andra. Cosmo ska med. Tyvärr har han varit skadad i ett finger den sista tiden så vi har finjusterat förväntningarna lite. Till exempel har vi strukit The Big Island till förmån den softa The Island. The Big 7 (Big four, Atrésie, Noir Désir, T-Rex assis) på en dag är inte längre ett krav utan bara en stark förväntan. Men, förstås, det hänger ju lite vad husäldste hittar på. Prognoserna säger många och långa seanser och repetitioner på Kendo och Magic bus.

Vinterteman

Vintern har varit tuff mot oss riktiga klättrare som lider av att behöva klättra på plast*. Guldkornen har varit förbaskat svåra att vaska fram. Grottan i Vitabergen har varit helt inplogad av platthövdade snöröjare och så värst mycket annat har inte varit aktuellt om man inte gillar snöpulsning. Snön har också lockat upp inbitna utefetischister till det vita guldet på Stockholms alla tak. Klondike för entreprenören – den enes död, den andres bröd. Ni såg väl Påhlman i DN i söndags?

Vi andra får jobba på med metaklättring i olika former. Madrasser har det diskuterats som aldrig förr. Hårda på K2 och allmänt lömska på både Karbin och KV. KC då? Jo, det är tyvärr lite utanför radarn från högkvarteret i Skanstull. Karbin verkar äntligen ha fått bukt på sina mattproblem. De nya mattorna har en skön och lagom stuns, precis som ett stycke kött sekunderna innan medium-rare, och vi gissar på att leverantören äntligen har hittat rätt avseende hårdhet och hållfasthet.

När vi ändå har närmat oss kött kan vi inte undgå att tänka på biff som varit vinterns stora tema. Biff till höger och vänster sen premiären av The Sends. Tyvärr inte så värst blodig, så som vi gillar den, men det har ändå bjudits på underhållning och en del mystik, premiärkontroverserna döljer sig fortfarande bakom slöjorna. Jens och Björn samt Jens och Shawn har käkat biff ihop. Det är bara att följa live på 8a.nu. Blivand ordförande Farsa versus blandat klätterfolk som bryr sig om förbundet och en och annan skum affärsman är en annan uppfriskande kombination. Inte direkt för att förbundet engagerar – tvärt om – men en het debatt är en het debatt är en het debatt och då kan det likväl handla om casting eller något annat lika spännande som SKF. Vad kan man säga? Jo, den bästa klätterunderhållningen just nu utspelar sig kanske på 8a.nu:s forum. Ibland blir det långrandigt när texten läggs ut i bombmattor men hej, vem har sagt att vi lever i en perfekt värld?

Ett annat tema i vinter har varit kondition. Landslaget med fler var på Bosön och testade kondition. Hur det gick? Epic fail borde nog passa för att beskriva utfallet på coopertestet. Nog var det en viss spridning på resultaten men att få tillbaka en rekommendation att då och då ta en powerwalk på 20 min. Skratta inte. En god vän och på bloggen mycket välkänd klättrare förirrade sig ute i förortsbetongen borta i Farstalandet. Totalt vankades det omkring i runt en timme och mot slutet blev det både krampkänning och glansiga ögon. Promenaden fick ett lyckligt slut men dra lärdom av detta. Är ni klättrare och ska ni ut och promenera längre än en kvart är det bäst att ha med minst en liter vatten och matsäck. För guds skull, glöm inte rambokniven.




*Nedsättande term för den massa som formas till klättergrepp. Ofta i munnen hos person som inte bangar för att använda sig av bly, koppar och stegar för att bestiga ett berg