tisdag 12 februari 2013

Konsensus - it's a maddafokk

Voltarie sa en gång tiden - Common sense is not so common. Förmodligen på franska för den delen också.

På en kursgård ute i Roslagen satt jag för drygt ett år sedan på något som närmast påminner om en konflikthanteringskurs, på pappret stod det ledarskapsutbildning. *pfff

Kursen var bra. Kursledaren är en av de främsta i svängen. Själv satt jag där i försvarsläge redo att spetsa den första muppen i strupen med den gratispennan som man fick i "paketet".

Det fanns en anledning till varför jag satt på kursgården med andra personer som delade min mening i att "skit ska skit ha" så fort man tänker olika.

Hello Nonviolent communication course!

Man kan ju tro att jag befann mig på ett anstalt med andra "gäster" i någon form av gruppterapi. Men så var inte fallet.

Dock så var den underliggande poängen under hela kursen att vi skulle tänka på vårt sätt att uttala oss när vi stötte på motstånd. Man behöver inte konstant dra fram den större kniven för att andra ska vika undan.

Konsensusövningar är en fantastik prövning för en som konstans sitter knäpptyst med armarna i kors och anser att folk är pluralistiskt ignoranta. Eller gastar i sin egna ände av världen och skyddar sig själv i ärlighetens tecken.

Ta några chakra andetag och tillåt mig att dela med mig av mina fynd längst med livets stig.

Helt ok att kommentera med TL;DR.

Hur man åstakommer konsensus.

För att förstå principerna för konsensus beslutsfattande. Så behöver man vara medveten om de fem krav för konsensus beslut;

Integration. Som många communitymedlemmar som möjligt bör involveras i processen. Ingen ska uteslutas eller lämnas ut (om de inte ber uteslutas).

Deltagande. Inte bara är varje person som ingår, men varje person förväntas också delta genom att bidra åsikter och förslag. Även om det finns olika roller som andra kan ha, har varje person en lika stor andel (och insats) i det slutliga beslutet.

Samarbete. Alla de inblandade samarbetar och bygga på varandras frågor och förslag att komma med ett beslut eller lösning som kommer att tillfredsställa alla i gruppen, snarare än bara en majoritet (medan minoriteten ignoreras).

Jämlikhet. Ingens ingång vägs mer eller mindre än någon annans. Alla har samma möjlighet att ändra, lägga in veto eller blockera idéer.

Lösningssinne. En effektiv beslutande organ arbetar för en gemensam lösning, trots skillnader. Detta kommer igenom samarbeta forma ett förslag tills den möter så många av deltagarnas frågor som möjligt.

Förstå fördelarna med att använda en konsensus process. Konsensus beslutsfattande innebär en gemensam diskussion, snarare än en kontradiktorisk förhandling. Alltså en samsynad process är mer sannolikt att leda till att alla parter når en gemensam grund. Fördelarna är:

Bättre beslut, eftersom alla perspektiv i gruppen beaktas. De resulterande förslagen kan därför ta upp alla de problem som påverkar beslutet så mycket som möjligt.

Bättre grupp relationer, genom samarbete snarare än konkurrera, kan gruppmedlemmar bygga närmare relationer genom processen. Förbittring och rivalitet mellan vinnare och förlorare minimeras.

Bättre genomförande av beslut, när bred enighet uppnås och alla har deltagit i processen finns det oftast starka nivåer av samarbete. Det finns sannolikt inga missnöjda förlorare som kan undergräva den eller passivt sabotera den efter effektivt genomförande av gruppens beslut.

Bestäm hur din grupp ska slutföra ett beslut. Konsensus processen tillåter en grupp att generera så mycket enighet som möjligt. Vissa grupper kräver allas samtycke om ett förslag som ska skickas. Andra grupper, att beslut som skall slutföras utan enhällighet. Ofta en supermajoritet anses tillräckligt. Vissa grupper använder en enkel majoritet eller dom av en ledare. De kan fortfarande använda en konsensus process för att komma med sina förslag, oavsett hur de slutföra ett beslut.

Förstå vad det innebär att ge sitt samtycke. Samtycke till förslaget betyder inte nödvändigtvis att det är ditt första val. Deltagarna uppmanas att tänka på det goda för hela gruppen. Detta kan innebära att acceptera ett populärt förslag även om det inte är din personliga preferenser. I samförstånd beslutsfattande deltagarna att uttrycka sin oro under diskussionen så att deras idéer kan ingå. I slutändan dock beslutar de ofta att acceptera bästa insats i gruppen snarare än att skapa fraktioner eller en "vi mot dem" mentalitet.

Tydligt beskriva vad som behöver beslutas. Du kan behöva lägga till något eller ta bort något. Du kan behöva starta något nytt eller ändra något prompt. Vad det än är, se till att hela frågan är tydligt för alla att förstå. Det är alltid en bra idé att se till att ‘varför’ frågan tas upp i första hand (dvs vad är problemet som måste lösas?). Kortfattat gå igenom de alternativ som finns tillgängliga.

Lista alla de problem deltagarna vill att deras förslag ska ta itu med. Detta skapar grunden för att samarbeta fram ett förslag som de flesta människor kommer att stödja.

Pröva! Innan du försöker en lång diskussion,utför stickprov för att se hur mycket stöd ett förslag har. Om alla är överens om en ståndpunkt, gå vidare med slutföringen och genomför beslutet. Om det finns oenighet, diskutera den oron som ännu inte tillgodosetts av förslaget. Sedan anpassa förslaget, om möjligt, för att göra det mer allmänt trevligare. Ibland nås en lösning genom att hitta en medelväg mellan alla parter. Ännu bättre är det dock när ett förslag är format för att tillgodose så många behov som möjligt (win-win) snarare än genom kompromisser. Kom ihåg att lyssna på varje oliktänkande i arbetet med att få full enighet.

Applicera din slutgiltiga beslutsregel. Efter ett stark försök har gjorts för att få full enighet, testa gruppen att ta reda på om stödet i gruppen är tillräckligt bra för att passera tröskel stödet som behövs beror på gruppens val av beslutsregel. Beslutesregeln som används av din grupp bör bestämmas i god tid för att ett eventuellt förslag som väckt den för samförstånd. Det finns flera alternativ:

- Total enhällighet

- En avvikande mening (även kallad U-1, eller enhällighet minus en) innebär att alla deltagare stöder beslutet utom en. Den enskilde tyckaren kan vanligtvis inte blockera beslutet, men kanske kan förlänga debatten (som den ökända fribrytare). På grund av sin skepsis av beslutet gör den ensamme tyckaren en mycket bra utvärderare av resultatet av beslutet eftersom de kan visa det med ett kritiskt öga och plats negativa konsekvenser före andra skulle.

- Två oliktänkare (U-2 eller enhällighet minus två) inte heller kan blockera ett beslut, men de är mer effektiva på att förlänga debatten och få tredjedel tyckare (i vilket fall ett beslut ofta kan blockeras) om de enas om vad som är fel med förslaget.

- Tre oliktänkare (U-3 eller enhällighet minus tre), är erkänd av de flesta grupper som tillräckligt för att utgöra bristande konsensus, men det kan variera mellan beslutsfattande organ (särskilt om det är en liten grupp).

- Grovt samförstånde kan inte specifikt definiera "hur mycket är nog". Arbetsgruppens ledare eller gruppen själv måste avgöra när konsensus har nåtts (även om detta kan skapa ytterligare oenighet om enighet inte kan nås om att komma till ett samförstånd). Detta ställer större ansvar på ledaren och kan skapa ytterligare debatt om ledarens bedömning ifrågasätts.

- Supermajoritet (kan variera från 55% till 90%)

- Enkel majoritet

- Hänvisas till ett utskott eller ledare för slutligt beslut.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Kan också vara så att man inte vågar gå emot gruppen för att inte störa den fina processen. Därför kan ett majoritetsbeslut ibland vara att föredra då det i den typen av beslut finns en accepterad opposition där man kan sitta och gnälla. När konsensus är uppnått ska man alltid fråga sig vilka offer som ledde dit. /hal

Anonym sa...

Rädsla för konflikt tyder på en annan problematik eller brister i kommunikationen.

Om deltagarna inte känner trygghet i gruppen/miljön så behöver man börja med att ta itu med det.

Kort. Förhållningsregler behöver upprättas.

/AK