"You wanna macro that?"

Arlanda. Klockan närmar sig 06:00, har inte sovit något på snart 24 timmar. Sydafrika. 15 timmar flygtid senare. Sömnbristen börjar spöka i huvudet. Hur fan tänkte jag nu? Rocklands? Helt åt helvete ifrån allt och alla jag känner. Knappast en destination som jag för 5 år sedan skulle tänka mig att åka till, ännu mindre för att klättra. Ännu stod jag där med alla min packning som jag med dyra pengar fick betala övervikt för på en ödslig bilparkering medans de andra försöker att hitta vår hyrbil.

När vi väl passerat de många rödljusen som man blivit varnad för att stanna vid under nattetid och befann oss på den långa raksträckan som skulle leda oss till Clanwillam, så kunde man ana den mäktiga Cederberg kedjan som löper parallellt längst med vägen någonstans i mörkret. Någonstans därute så skulle vi stanna till. Vart hade jag ingen aning, det var ju helt bäcksvart när vi rullade fram på vägen kl 03:00.

Väl på vägen dagen efter så såg man lite mer. Si så där, oändligt med block. Just det, oändligt. Det tog aldrig slut. Självklart är kvalitén på stenen annorlunda på de olika områdena. Därav detta inlägg.

Bouldringen kring Rocklands sägs ha börjat på mitten av 90-talet. Med åren så har stället vuxit med ett par nya områden för varje säsong. Det kommer dröja ett bra tag tills utvecklingen stagnerar. Något som märktes tydligt efter resans första regn var att stenen var väldigt känslig. Sakta, men ändå, så slits den känsliga sandstenen bort från de populära linjerna.

De som varit i Bridestones, Yorkshire, kommer att känna igen sig. I föraren så står det något i stil med; In the events of rain, kindly wait at least 3 days before climbing in the area. Nu snackar vi England. Det regnar alltid där, åtminstone på något håll i landet. Men om man fått chansen att klättra där så vet man hur pass känslig stenen är. Det är av denna anledning som området inte längre finns med i den nya Yorkshire föraren.

Rocklands är överlag inte lika känsligt. Åtminstone inte på alla håll. Dock så flyger det en del sten, här och var. Somliga kallar det säkert för skademinimerande rensning. Själv kallar jag det för eliminerande äventyrsfaktor. Klart att det ska vara lite spännande med flygande sten. Men hur kommer linjerna att se ut om 5 år när vi står redo vid insteget efter regnets fall?

Rocklands är under utveckling. Parkvakterna och den lokala befolkningen börjar förstå att folk verkligen reser från jordens alla hörn för att komma till deras bakgård. Dock så är inte de ännu inte medvetna om vad den ökande klättringen har för inverkan på deras kassako.

Rocklands. Hur tänkte jag egentligen? Efter tre veckor så vet jag. Det var ett unikt tillfälle att få se ett område under utveckling innan det att massklättringen fäst sina egoistiska klor i ett väldigt vackert, men skört landskap. Ta chansen medans ni kan, och res ner till något fantastiskt.

Men respektera området. Ödlan i bilden ovan må ha utsatts för naturens lag, men vi behöver inte bidra till att mer går förlorat pga av okunskap. Oavsett vart vi befinner oss.