Brodal

Brodal är ett sunkigt jävla hål som ligger någonstans i Huddinge. Så värst sunkigt hade det kanske inte varit om det inte hade legat lämningar efter ungdomliga bacchanaler nere vid klippfoten. Och ett hål är det egentligen inte heller för det ligger trevligt beläget på en höjd. Likväl är det ett sunkigt hål. Ett sunkigt hål som är värt ett besök. Klippan är 4(!) till 8 meter hög och bjuder på ett par riktigt skojiga leder. Längst till vänster är den inte mer än fyra meter och den bultade linjen skulle bli ett riktigt bra boulderproblem i 7b/c-registret. Sydde visade på oanade dogmafärdigheter och filmade med sin nya HD-mobilkamera.

Definitivt värt ett besök om man bor i Stockholm.

Good to be short from Fredrik Sydstrand on Vimeo.

Definitivt en morpholösning. Tyvärr. Hade gärna gjort den som de andra.

Tydligen inte bra att va kort from Fredrik Sydstrand on Vimeo.

Teaser

Tick tack. Klockan går, men det är inte mycket som tycks ske någonstans just nu. Men det finns de som alltid är hungrig. Magnus och Geir har gått 8b, igen. Föga förvånad dock.

Självklart finns det fler som skickar på i detta väder. Sett en och annan paddpudel i tunnelbanan, men då det tycks råda skrivstopp på de intressanta kanalerna så kan man bara fortsätta undra vad folk har för sig.

På den internationella scenen så händer det inte mycket heller. Nåväl, mer tid att göra något vettigt.

Träffade Peter igår och fick tag på lite nytt material till en ny film. Det kommer dock dröja ett litet tag till innan jag fått ihop allt till något sevärt. Dock inte lika länge som Crackoholic. Bjuder på en lite teaser tills dess.

Trevlig helg.

Flamman (30) klättrar hårt

Under sin vistelse i Averstal visade trettioåringen att nypet inte går ur underarmarna bara för att man har fyllt gubbe. Octopussy har både en och annan bekant gått bet på de senaste åren. Grytklättraren Steffo (30+) passade även han på att överaska genom att skicka något som för en gångs skull föll utanför grytdefinitionen. 7c var det dock, man ska passa sig för att rucka alltför mycket på rutinerna. Ynglingen Steklund mosade lillfingret ett par dagar innan avfärd men lyckades bland annat få till Down Under.

Gubbklättring har fått sig ett ordentligt uppsving den senaste tiden i och med trettioåttaårige Olof Erikssons imponerande klättring i Rocklands.

En annan gubbe som vill vara anonym menar att steget från tjugo till trettio inte var så värst farligt.

Enda egenliga skillnaden var att jag började kliva upp två gånger per natt för att försöka klämma fram några droppar.

---

Andra som fortsätter att imponera på en lite annan nivå är Per och Peter som enligt uppgift snabbt betade av både Pura Vida och Riverbed på mycket kort tid under sin första dag i MW. New base line lär vara ett av projekten under vistelsen. Uppgifterna har vi dock fått i andrahand så ta det för vad de är.

Mellan skinkorna...

... så kan man säkert hitta något trevligt om man letar på rätt ställe. Vi stannar där. Den slentriana fredagshumorn som råder på jobbet är inte något som alla klarar av.

Rocklands bjuder på mer än bara överhängande väggar, det finns rätt bra sprickklättring på en del områden oxå. Hade jag vetat det så hade jag snott Simons tradrack så att den kom till användning.

Lyckades hitta en fin linje som bjöd på mer än vad jag trodde till en början. Än idag sitter jag och pillar på sårskorporna trots att det snart gått lite mer än två veckor. Men, det var det värt.

Volia.

Trevlig helg.

ZA 09 - The Movie

Här kommer den första kortfilmen från vårt besök till Rocklands. Första, brukar innebära att det kommer en andra. Men efter att ha gått igenom allt material så kanske detta blir den enda.
Men, man vet aldrig. Kanske kommer något annat än överhängande väggar och småcrimpar...

Enjoy.

"You wanna macro that?"

Arlanda. Klockan närmar sig 06:00, har inte sovit något på snart 24 timmar. Sydafrika. 15 timmar flygtid senare. Sömnbristen börjar spöka i huvudet. Hur fan tänkte jag nu? Rocklands? Helt åt helvete ifrån allt och alla jag känner. Knappast en destination som jag för 5 år sedan skulle tänka mig att åka till, ännu mindre för att klättra. Ännu stod jag där med alla min packning som jag med dyra pengar fick betala övervikt för på en ödslig bilparkering medans de andra försöker att hitta vår hyrbil.

När vi väl passerat de många rödljusen som man blivit varnad för att stanna vid under nattetid och befann oss på den långa raksträckan som skulle leda oss till Clanwillam, så kunde man ana den mäktiga Cederberg kedjan som löper parallellt längst med vägen någonstans i mörkret. Någonstans därute så skulle vi stanna till. Vart hade jag ingen aning, det var ju helt bäcksvart när vi rullade fram på vägen kl 03:00.

Väl på vägen dagen efter så såg man lite mer. Si så där, oändligt med block. Just det, oändligt. Det tog aldrig slut. Självklart är kvalitén på stenen annorlunda på de olika områdena. Därav detta inlägg.

Bouldringen kring Rocklands sägs ha börjat på mitten av 90-talet. Med åren så har stället vuxit med ett par nya områden för varje säsong. Det kommer dröja ett bra tag tills utvecklingen stagnerar. Något som märktes tydligt efter resans första regn var att stenen var väldigt känslig. Sakta, men ändå, så slits den känsliga sandstenen bort från de populära linjerna.

De som varit i Bridestones, Yorkshire, kommer att känna igen sig. I föraren så står det något i stil med; In the events of rain, kindly wait at least 3 days before climbing in the area. Nu snackar vi England. Det regnar alltid där, åtminstone på något håll i landet. Men om man fått chansen att klättra där så vet man hur pass känslig stenen är. Det är av denna anledning som området inte längre finns med i den nya Yorkshire föraren.

Rocklands är överlag inte lika känsligt. Åtminstone inte på alla håll. Dock så flyger det en del sten, här och var. Somliga kallar det säkert för skademinimerande rensning. Själv kallar jag det för eliminerande äventyrsfaktor. Klart att det ska vara lite spännande med flygande sten. Men hur kommer linjerna att se ut om 5 år när vi står redo vid insteget efter regnets fall?

Rocklands är under utveckling. Parkvakterna och den lokala befolkningen börjar förstå att folk verkligen reser från jordens alla hörn för att komma till deras bakgård. Dock så är inte de ännu inte medvetna om vad den ökande klättringen har för inverkan på deras kassako.

Rocklands. Hur tänkte jag egentligen? Efter tre veckor så vet jag. Det var ett unikt tillfälle att få se ett område under utveckling innan det att massklättringen fäst sina egoistiska klor i ett väldigt vackert, men skört landskap. Ta chansen medans ni kan, och res ner till något fantastiskt.

Men respektera området. Ödlan i bilden ovan må ha utsatts för naturens lag, men vi behöver inte bidra till att mer går förlorat pga av okunskap. Oavsett vart vi befinner oss.