Queenline

Om du är skarpögd hittar du säkert texten: Om du ser Stefan Eklund med denna padda, ring 073895XXXX Hittelön! Poesi i all sin enkelhet.


Johan på starten till den mycket fina Queenline http://27crags.com/crags/yttertanger-klockarnas/routes/queenline . Pumpande problem med lagom exponerat krux på slutet.

Nionde vågen

Vi hann med ett stop i ett stekande varmt Vika/Strand på väg mot Falun. Det vi möttes av var ett block på ett hygge i gassande sol. Inte riktigt definitionen för sändarförhållanden. I synnerhet som stenen bestod av grov gnejs. Lite lägre temperaturer hade nog gjort stenen mer rättvisa. Problemen var dock fina.



Linnea klättrar Nionde vågen

Åmot

På väg hem stannade vi till i Åmot. Ett område som ligger mitt ute i ingenstans, som man aldrig passerar och egentligen inte har någon riktigt bra anledning att ta sig till. Hade det inte varit för den fina stenkvaliteten hade vi nog inte heller funderat på att åka tillbaka. Nu kanske vi gör det men då måste vi ta med den där killen som är så bra på dynamiska flytt. Killen som är Sveriges motsvarighet till Jan H. I området finns det ett bisarrt dynoprojekt som jag gissar att Mattias och Teemu måste ha borstat upp när de var där. Hårt och avigt är det. Här är det ett annat fint problem från området. Katrin gör den fina Sagoland:

MVI 9627 from Jon Smedsaas on Vimeo.

The monkey goes ape

Efter en kort utsvävning till Mälardalen fortsätter vi Dalarna. Vi var inne på att Mattias Flodin varit aktiv med att Dalarna. På senare ser tid ser det ut som att Teemu Miettinen tagit över taktpinnen när det gäller utvecklingen av hårda problem. Danny prövar på den hårda och snygga* The Monkey goes ape. För den som tycker att problemet är för hårt finns även en lite högre hukstart som tillkom senare samt en fin styv 7a som ståstart. *Hela stenen har formen av en enorm myggjagare. Och snyggare än så kan det inte bli.

Grindanäs

Årets säsong var kort. Inte heller var den intensiv. Och ofta blandade sig vintern in i säsong eller så var det sommarn. Vi hade en misärdag i Grindanäs. En fin sten i mälardalenens utkant. Mängden block runt Flen är nästan lika imponerande som stenkvaliteten är dålig. Som tur är följer stenkvalitet någon form av fördelning, det är alltså inte bara choss som det handlar om. Ibland dyker det upp sten som inte är lös och som man faktiskt vill ta på. Törnekronan i Grindanäs är ett sådant undantag även om några av greppen ekar suspekt. En estetiskt tilltalande upphöjd sten mitt ute på en äng. Ett läge som man vill att alla boulderområden ska ha, inklusive norrläge hela dagen.



Minna gör Grindr.

Yttertänger/Klockarnäs

Dalarna är en region som orättvist hamnat lite i skuggan den senaste tiden. När bouldring på allvar blev en aktivitet att räkna med i Sverige skedde mycket av den tidiga utvecklingen i Dalarna av Mattias Flodin. Det var en tid under nollnoll-tal som jag upplevde den svenska boulderscenen som dominerad av ensamma starka män i olika delar av landet. Det har hänt en del sen dess. Bortsett från att de i många områden inte är så värst ensamma längre har bouldersporten växt och fler regioner utvecklats. Bouldring i Småland har dominerat kraftigt den sista tiden, inte bara i media utan som destination. Dalarna har fallit lite i glömska i alla fall från min trånga synvinkel. Och det känns inte riktigt rätt, i alla fall inte med tanke på vad regionen har att erbjuda i förhållande till andra områden. Tack och lov är Mattias och Teemu duktiga på att uppdatera 27crags. Det är gott om kvalitetsproblem på bra stenkvalitet och är relativt nära Stockholm. Jag har varit där tre gånger sedan i höstas och det kommer att bli fler vändor.

 

Emma sträcker ut och gör Best of the best. Ett problem som är fint men har ett namn som kanske lovar lite mer än vad det håller. Fin sten och fina problem.