För drygt 10 år sedan så började Anja Hodann att tävla inom klättring. Under denna tid så är det mycket som skett. Utöver det att Anja är den första svenskan att klättra 7c+/8a boulder, så har hon också stått på prispallen i världscupen (Brons i Grindelwald 2006).
Efter en kortare tids korrespondens, och en längre tid med påminnande blickar från min sida så lyckades jag få Anja att svara på några korta frågor.
- Välkommen tillbaka till tävlingsscenen! Du har bloggat flitigt från dina resor och senaste vistelse i Fontainebleau som tyder på att formen tycks det inte vara något fel på. Hur upplever du att din nuvarande form är inför kommande tävlingsperiod? Känner du dig tekniskt starkare?
Tack! Har ju haft en ganska lång uppförsbacke efter andra graviditeten, men under hösten började det äntligen lossna. Det är alltid svårt att känna in tävlingsformen när man inte tävlat på ett tag. Tävling är ju alltid i relation till andra, och just nu har jag ingen direkt att jämföra mig med. Vad gäller tekniken så har det nog alltid varit en av mina svagare sidor. Har ofta musklat mig upp istället för att klättra smart. Tekniken är något jag är medveten om att jag måste träna mycket på.
---
Att Anja lyckas muskla upp sig är inget skämt. Sommaren 2006 sprang vi på varandra på min dåvarande arbetsplats, varpå min chef fick syn på Anja. Eller snarare hennes överarmar. Det resulterade med någon fråga kring fysiken bland klättrare samt att han gick och köpte ett par hantlar på lunchen till sig själv.
---
- Tidigare landslagstränare Stefan Pettersson har coachat dig genom åren. Hur känner du att Carlos Cabreras träningsprogram fungerar för dig?
Jag har aldrig haft ett så detaljerat program som det jag följer nu. Men just nu passar det bra att veta exakt vad jag ska träna under varje pass eftersom jag har begränsat med tid. Det gör träningen mer effektiv. Upplägget har ju Carlos och jag diskuterat fram tillsammans och det är anpassat efter de förutsättningar jag har. Som småbarnsförälder har jag begränsat med tid både gällande antal träningstillfällen per vecka och hur långa varje pass kan vara. Jag tror på det här upplägget och skulle jag märka att något inte funkar så har jag hela tiden en nära dialog med Carlos.
- Efter ett tidigare väldigt framgångsrikt tävlande, så har du haft ett uppehåll från scenen på ett par år. Hur går dina tankar kring ett nytt deltagande i landslaget?
Just nu är jag otroligt träningsmotiverad och det ska bli spännande att tävla igen. Sen om jag gör det inom ramen för landslaget eller inte spelar inte så stor roll just nu. Jag kommer att ta en tävling i taget och se hur det känns. Är man med i landslaget har jag alltid tyckt att man ska satsa seriöst och fullt ut.
En syn vi hoppas på att få se mer av.
Foto: Okänd
- Utöver den fysiska träningen så är det väldigt mycket psykologi inblandat på tävlingsscenen. Hur hanterar du förväntningarna på dig själv inför en tävling, samt känslorna efter att en tävling nått sitt slut?
Den mentala biten är extremt viktig och avgörande. Det handlar mycket om att tro på sig själv och lita till sin förmåga. Jag har sällan känt någon större press utifrån utan de högsta förväntningarna ställs ofta av mig själv. Om det känns pressat emellanåt så kan det vara bra att ventilera det med någon. Det finns några enstaka personer i min omgivning som vet vad det handlar om, och som jag alltid kan prata med.
Känslorna efter en tävling - ja, det beror ofta på hur det har gått. Men jag ser alltid varje tävling som ytterligare en erfarenhet, där jag väljer vilka känslor och lärdomar jag ska ta med mig, och vilka jag ska lämna…
- På tal om att lämna. Det ryktas att du sitter och håller på en hel filmrulle med nakna klättare som spårade ur efter en bastukväll på Åland ett par år tillbaka. Hur mycket ska du ha för lämna över filmrullen?
Haha! Det som händer på Åland stannar på Åland...
