T H E B R U N O S H O W

5 år senare.

2012-01-31T12:01:00.003+01:00

Ojsan. Obemärkt fyllde bloggen 5 år någon vecka sedan.
Under dessa år så har vi hunnit med en del, nya områden har öppnats, otaliga linjer har borstats fram, rest fram och tillbaka till jordens ände. En och annan paj har även kastats. Mest på skoj förstås.

Men är det egentligen något som förändrats på dessa år utöver ett konstaterande av viktökning, hårminskning samt ett utökat bibliotek med diverse claim to fames?

På klätterscenen är allt sig likt. Inget revolutionerade har egentligen hänt. Endast evolutionerande. Är det ens ett ord? Sporten har vuxit. Vi blir äldre. Kidzen blir yngre. Kaffet smakar bättre.

Det går knappt längre att inte träffa någon som inte har prövat klättring, eller känner någon som håller på med sporten.

Ja, svensk klättring har i mina ögon vuxit till en folksport. Dock så har den belägrat sig inomhus. Åtminstone om man skall se till Stockholmsklättringen. Får man ens kalla det för sport då?

Eller ska den sub-kategoriseras som motion?
Vänta nu. Gymnastik. Inomhus. Olympisk sport!
Moving on.

Debatten om vad klättring är kommer för evigt vara ett samtalsämne som vi aldrig kommer ifrån.

Moffat och Moon gjorde det inte lätt för någon av oss 1996 när deras styrka demonstrerades på VHS. Titeln tydde ju på det. Var det verkligen riktig klättring som vi skådade med drypande handflator och förstelnade ögonlock?

Admirationen för den hängivna träningen vägledde insnöade till att systematiskt bryta ner sina fingrar på campusbrädan 6 dagar i veckan.

Oavsett om vi besitter bokstavskombinationer som påminner om Aspberger eller om vi lajfstajlar så fort termometern konstaterar att vi inte kommer att frysa pungen av oss, så håller vi på med exakt samma sak som Pierre Allain med vänner gjorde 1930 i Fontainebleau. Vi rör oss från A till B på den största grushögen vi kan hitta som har mer än 1 move.

Vi vänder oss till examinerade geologer ibland för att få hjälp med att sten arten. Principen är dock densamma. Låt oss göra det x år till. Evolvera alltså.

TPB feat GC

2011-12-24T23:23:00.003+01:00

Cosmo kommer med en liten dogmajulhälsning Gypsy trailer park crews irrfärder i Rocklands. Det gick ju bra till slut, även om de överträffad alla våra förväntningar på klavertramp. Det var lite "första gången utan föräldrar på charter "Wooohooo, inget ansvar"" över det hela. Men allt löste sig på ett imponerande sätt. Hatten av! Ett minne för livet för alla inblandade, också för oss old-farts som fick den stora äran att vara med på ett hörn.

Bier Is Goed Vir Di Siel from Jocke Berglund on Vimeo.

Arkivet

2011-12-19T08:31:00.003+01:00

Vi grävde djupt i Crells fotoböcker och fick oss en inblick i både det tasmanska tonårslivet på strandnära granitboulders och hur bouldering såg ut i kraschmattans ungdom. Det var enklare förr.

och så lite film

2011-12-14T22:16:00.002+01:00

För er som inte redan har sett den Stekarns kortfilm från Tessin:

Swiss mix from stefan eklund on Vimeo.

Men kvällens största underhållning bjuds vi på av ett gäng farbröder i Font:

2011-12-14T20:34:00.005+01:00

Medan några ägnar sig åt juridiska spörsmål har andra ägnat sig åt ze bloc, på sant.
Men först, låt oss leka en lek som våra vänner i väst aldrig riktigt verkar få nog av: gissa problemet-leken. Innan vi helt gör oss i brallan, är det nog bra att poängtera, att vi inte har tänkt ta upp facklan, och konstaterar att vi snarare gör en liten undersökning.

Vilket är problemet på bilden och varför?

Import scorecard

2011-12-12T11:08:00.004+01:00

Nu är det officiellt.

27 Crags nya import verktyg är live.
Det har tydligen varit en spännande historia för de inblandade parterna.

Så för dem som vill flytta på sitt logbook/scorecard från en hemsida till en annan behöver inte längre knacka in allt manuellt.

Detta är väl den främsta anledningen att det inte gjorts tidigare. Människan är ju lat av naturen.

Alltså.

Logga in på 27crags.com

Klicka på 'Ticks' > Import your ascents from another scorecard or logbook website

Följ sedan instruktionerna.

Happy Happy Joy Joy!

Any day now...

2011-12-09T13:57:00.001+01:00

Ni som vet. Vet.

Ni andra får vänta och trycka på F5.

December

2011-12-01T14:31:00.007+01:00

Må denna säsong aldrig ta slut. December har just börjat och den sent gångna höstsäsongen är i sitt absoluta esse. Hur fantastiskt är inte det? Vissa år har jag nästan gått och längtat efter att sätta igång inomhussäsongen. Lite på grund av mörker, lite på grund av kyla och framförallt mycket på grund av kyla. Och så ledan. Ledsamheten över att åka till samma stenar och samma projekt helg efter helg. I år är det inte så. Nya och väldigt väldigt fina stenar har dykt upp lite här och var och nu vill jag verkligen inte gå in.

Apropå nytt så har dalmasarna gjort ett fantastiskt arbete med att regga boulderområden på 27crags.

Ljugarn, Jumkil, Björnö eller Nacka någon?

Btw, kul att Booty call i Chironico har fått ett ansikte. Precis som vi länge har anat.

Jain Kim

2011-11-23T15:27:00.004+01:00

Det var en gång en liten liten gumma
som hade en liten liten stuga

Och ett litet litet bord
och en liten liten stol
och en liten liten pall
och en liten liten stäva

Och en liten liten kropp

Framgångarna lär inte stiga henne över huvudet.

2011, vad gjorde du?

2011-11-20T21:24:00.004+01:00

Big trouble in little Switzerland

2011-11-15T10:04:00.003+01:00

Senaste nytt! Bruno bloggar från hans Upplands slätts resa. "Jumkil is a touristic city, yet small with upplandese standards. But it has all the comfort of a tourist area and this is the biggest difference between Jumkil and Focksta.

På bilden av Katrin spottar han Sydde på Långe Jan. "Trying to rest after the first crux, getting ready for the second."

November har varit osedvanligt givmild när det gäller klätterbara förhållanden. Normalt brukar allt ligga insvept i en grå fuktmassa som inte ens en skärbrännare rår på. I lördags låg dimman tät men förhållandena var ändå klart godkända. Hade inte något förlupet traktorskrammel från den närbelägna bondgården letat sig bort till oss hade känslan av tidlöshet varit total i den oföränderliga vitgråa massan. Allt annat stod still.

Little Switzerland - problemet med alla undertitlar.

RIP Bloxc

2011-10-31T11:01:00.003+01:00

Bloxc tycks ha gått i graven. Admin får vi inte tag på. Men då karln är två barnsförälder och en arbetsnarkoman, så förstår man att det här med prioriteringar är något man behöver fokusera på. Så gott det går.

Allas våran Christer gillar forum. Än fyller det en funktion som Facebook inte har.
Därför har han nyligen startat det nya forumet - Bouldering Svea.

För att det behövs helt enkelt. Än är inte alla med ett par friktionsskor BFF på FB.
Och vägen dit är lång. Annan story för bransch intresserade. Ska beskona er från diskussionen här.

Välkomna till Bouldering Svea! Ett forum för alla!

Jimmy

2011-10-26T21:36:00.001+02:00

"If you don't do this problem now, you're shit"

"Jimmy, you ain't shit after all!"

Foto: Katrin Svensson

Le movie

2011-10-25T21:32:00.004+02:00

En god vän ville att vi skulle pusha lite för hans kommande film. Och vad kan vi säga? Medan vi putsar på Olberget le Movie med 5.10 Les Gents och les Dames sitter det en man i ett hörn av ett land och filar på ett mästerverk...

Stay tuned...

Måndag

2011-10-17T08:45:00.002+02:00

Ser man på! Det blev måndag. Hur kunde det gå så här? Igår var jag ledig och klättrade. Idag sitter jag på en stol, framför en dator och gör något som jag rankar ganska långt under klättring, för att inte tala om att vara ledig.

Jag vill inte tro att jag är unik. Kanske finns du, du som är som jag, där ute. Och är det så, att du finns, då har jag den rätta fixen för dig. Smaka på fyra minuter Uppsala med gästspel av Robban och Åkers, smaka på Danny och Henrik och framförallt, smaka på Steklund:

Got my back? from stefan eklund on Vimeo.

Samtidigt,

2011-10-14T10:16:00.003+02:00

i en annan del av Mörby börjar det nya nord ta form.

Brant, dynamiskt och hårt.

Nytt

2011-10-10T10:01:00.009+02:00

Carl-Fredriks och Jennys tur till Västerås förra helgen gav inspiration. Nya områden är alltid kul, i synnerhet som klätterlivet i innerstan börjar kännas lika spännande som en skolmatsalsmeny. Må: Makaronilåda, Ti: Bräckt falukorv m. mos, On: Blomkålsgratäng m ris, To: Frolic, Fr: Fiskbullar i hummersås. Man börjar tröttna på drillen men vi får energi att söka och utveckla nytt.

Sydde på True lies. F: Steklund

Det tog oss till Hälsingland häromveckan, Mörby i onsdags, Västerås i lördags och Åkers i söndags. Dessutom låg Mörby som en hamburgare mellan två pass på Karbin. Ganska bra vecka, eller hur? Steklund är i sällsynt god form och klättrande med imponerande kontroll igenom True lies 8a i Svanå. Problemet är startar lågt, ett uns högre än sittstart, på två bra grepp.

F. Liljefelt. Stekarn har också varit ute och högbollat i Åkers. ~~Jag kommer inte riktigt ihåg namnet men det är i stil med I just wanna get high, We wanna get higher, Squirrels getting higher eller Two squirrels one cup.~~ Den heter "We can get high". Ser mycket fin men inget för den nervsvage.

Igår borstade vi och satte upp ett nytt problem på långa väggen. Eftersom det uppenbarligen är en skakig och exalterad Bubbles med objektivstabilisatorn på vid kameran och Ricky som klättrar måste vi sluta oss till att det är Cory och Trevor vid padsen.

Edit: Höll helt på att glömma Robbans fina bestigningar av Ötzi och Wild thing samt Flammans och Dannys dito av den senare. Danny lyckades tidigare i veckan knipa en mycket sällsynt repetition av Borderline.

Kalsongtricket

2011-10-06T08:45:00.002+02:00

Annorstädes

2011-09-28T08:00:00.000+02:00

Mycket vill ha mer så vi passade på att ta en sväng i trakterna för att kolla upp ett annat område (Steklund vid kameran):

Railbreakstenen bjuder på ett par tre riktigt feta 45-gradiga linjer.

Steklunds mästerbeta gjorde susen. Till och med Woijchec fick kapitulera och lägga upp hälen.

Klassiskt grottöverhäng med fräcka moves och sköna positioner - om du hinner uppfatta dem...

OGIBM

2011-09-27T08:00:00.002+02:00

I söndags hölls den årliga Olberget Grand International Boulder Meet med massor av nationella och internationella celebriteter. Olberget håller så smått på att utvecklas till ett hard core mecka för boulderkonnässören. Därmed inte sagt att det inte finns något för den som är inne på soft core. Det nedre fältet som sträcker sig mellan stora vägen och själva berget bjuder på stora block, högkvalitativa lätta moderater och en föredömlig koncentration. Men också många hårdare:

Patrick på en krimpig historia

Stekarn på Brio Labyrint

Mörby

2011-09-26T15:33:00.006+02:00

Har det någonsin funnits en anledning att bege sig till Täby i klätterärenden? Har man någonsin haft någon anledning att bege sig till Täby förutom i familjeangelägentheter? Tveksamt. Det har i alla fall varit ont om klättring och att ta sig ut dit är svårare än att ta sig förbi Tranebergsbron i rusningstid.
Men... kanske finns det en anledning trots allt.

Foto Steklund

The Hassler

2011-09-13T15:25:00.002+02:00

Ständigt denne Hasse...

Verkligheten överträffar sig själv.

Ampere

2011-09-12T11:17:00.000+02:00

I söndags drog Karl Fredrik Sydstrand till Jumkil och klättrade Ampere. Och i vanlig ordning gjorde Sveriges svar på Jimmy Webb en liten dos för att vi klätternarkomaner ska uthärda en lång och regnig måndag på DDR.

Ampere from Fredrik Sydstrand on Vimeo.

Boulderorientering

2011-09-08T13:41:00.004+02:00

Det finns sporter som anses vara lite coola, åtminstone av dess utövare, och sporter som inte anses vara coola. Quidditch får nog räknas till den senare kategorin. Tillsammans med innebandy och casting hamnar quidditch på den absoluta bottennivån. Casting och quidditch kanske till och med är snäppet över innnebandy eftersom de förra i alla fall är garanterade islossare när man avhandlat hälsotillstånd och väder.

I söndags introducerades den nya sporten boulderorientering av ett gäng våghalsiga uppsalaklättrare. Jämför man med andra galna kombos som nordisk kombination och modern femkamp så förefaller den nya aktiviteten ganska vettig. Så värst galen kanske den inte heller är med tanke på hur många kartor jag har sprungit runt med på jakt efter block. Hur boulderorientering kommer att mötas av stans hipsters är ännu för tidigt att säga. Med åtanke att den ständigt avantgardistiske Tväråna är hela projektets andliga fader och det ornitologiska nyintresset på söderön, vilket vittnar om starka nynaturromantiska trender, borde sporten få ett snabbt uppsving.

...

Uppenbarligen har intresset för UKC och Bjoern-Paul svalnat borta på aktiebolaget, åtminstone för tillfället. Istället riktas det gudomliga raseriet mot andra sidan kanalen, mot Frankrike och Kairn. Kampanjen innehåller ett antal gamla välbeprövade element, men också ett nytt:

Ett relativt okänt rykte har medvetet underblåsts och tagit gigantiska proportioner

En dåligt konstuerad poll

Upprepade anklagelser och ”debate-artiklar” mot en annan site och företrädare för denna

Allt inlindat med dövörsmetodik och skygglappar

Klass.

2011-09-02T07:46:00.002+02:00

I brist på annat tar vi en titt på ett par killar som spelar P4 Värmland ett spratt.

Bristen på annat beror främst på att vår gamla laptop har dött och allt skönt material från Sydafrika ligger oåtkomligt på en extern hårddisk. Jag misstänker att det är grafikkortet som kastat in handduken men jag vet inte om det är värt att undersöka den saken närmare i jämförelse med vad nytt kostar.

re:Västervik

2011-08-30T15:53:00.001+02:00

Också vi hoppade på tåget till Västervik och fyllde bilen med ~~Bulten~~ Woijchec och Påhlman. Vi var och tittade på Fallataket som blött där det inte var fuktigt och synnerligen överbefolkat. Folket var mest bara trevligt men fukten var väl mer sådär. Det hindrade inte de lite mer lyckligt lottade bland oss att visa ungefär var skåpet ska stå. Efter att ha stött sig trötta på David och Goliath, några med viss framgång, klev Daniel Woods gjorde den som uppvärmning.

Utöver klättring prövade Woijchec och Påhlman på två andra lokal specialiteter från Västervik: Rockabilly-festival, ankarstock och åka raggarbil. Som vanligt när man är i Västervik blir fyllorna episka. Den blåa containern nere i hamnen som annars fungerat som ett adekvat och välbeprövat ställe att sova bakom var dock försvunnen. Och ingen vaknade nygaddad upp i Gunnebo. Alla kom hem tryggt och säkert. Vilken besvikelse. Låt oss liva upp några gamla minnen. (John: 2007)

Aaaaaah vilka guns du har Sydde. Större får man leta efter söder om Dalälven.

Reppremiär

2011-08-22T09:02:00.000+02:00

Reppremiär på det kontroversiella Finnsvedsberget. Kan inte annat än instämma att det är märkligt att styva Finnsvedsberget har fått rykte om sig att vara soft. Syddes och Scotts senaste tillskott Snatch eller Finger of Fury (up a Swedes a..) eller vad den nu heter är nog en kandidat till Stockholms största påse sand.

Som Erik skriver plockade vi med oss ett par 5.10 Anasazi Verde hem. Björn Borg-kallingarna fick Jerk ta hand. Huruvida Jerk drog nitlotten i sammanhanget är inte givet. Skorna luktar gammal sardinburk. Vad kalsongerna luktar kanske Jerk kan svara på. Men är det någon gick hem igår frenchstyle utan ett par ceasardressing-stinkande skor är det bara att dra iväg ett mail så ordnar vi upp saken.

Time out

2011-08-17T16:43:00.003+02:00

Ryktet om vår död ska vi inte underskatta men samtidigt in bry sig allt för mycket över. Klättervärlden är fortfarande full av lustiga människor och händelser. Och så händer vi att vi är ute och klättrar. I somras var vi ute nästan en månad i sträck. På tok för lite. Men så är det, hur mycket vi än klättrar så är det just lite för lite. Suget är lite större för varje gång man har varit iväg.

Katrin håller i kameran medan Jimmy gör ett desperat försök att rädda en kille i panik. Kylskåpet Time out är ett av de bättre problemen i Rocklands.

Hynnö

2011-08-10T09:30:00.003+02:00

Efter en månad i Sydafrika har jag nästan glömt att vi en vända i Bohuslän. Jag hade föreställt mig att det gamla projektet vid Hynnöbukten inte skulle vara så bitigt nu när jag hade lite mer sällskap och paddor av modernt snitt. Så var det inte. Lägre temperaturer och/eller starkare klättrare krävs för detta stiliga problem.

SA Update

2011-08-01T15:26:00.003+02:00

Kort om vad som händer nere i Clanwilliam.

Gypsy crew (Karbin kids 2.0) har inte haft det lätt. Listan med mindre tacksamma händelser börjar snart närma sig bibliska mått. Det varma vädret har bidragit till close encounters med lokala kräldjur, solstinta våldsmän, pulshöjande bilresor. Och när kylande vindar sveper in i Boskloof så drar de med sig hustak. Obehaglig syn. Ingen kom till skada som tur var.

Mer om detta senare.

Det har klättrats en del oxå. Jocke tickar på bra. För 2 dagar sedan så var antalet 8A eller hårdare upp i 15+. Däribland Black Shadow, Black Velvet, In between Dreams, etc.

Almqvist går det också bra för. Black Shadow och Witness the Sickness är 2 av den finare linjerna från hans ticklist.

Även Brunos form är bra. Pendragon och Gliding through waves like dophins, kan karln numera kryssa av från listan.

För min egna del så tog det ett tag för kroppen att hitta formen efter ett numera slentriant rutin uppehåll från blocken. Efter lite om och men så lyckades kroppen vakna till liv och ta sig upp för Kings of convenience.

Foto: Jimmy Karlsson

Vädret i Clanwilliam...

2011-06-20T12:36:00.002+02:00

...har varit ungefär som våra senaste dagar. Steklund har skickat en ny statusrapport om lite av vad de klättrat och det imponerar. Tänk att alla timmar i Pete's gamla Love shack på Karbin äntligen börjar ge utdelning!

Och så ska man inte glömma att man behöver tillstånd för att klättra i de olika områdena:

"För övrigt kan jag meddela att de verkar ha blivit hårdare på permits när det gäller områdena i passet (roadside till campground). Vi hade en liten run-in med en revolverbeväpnad man från turistkontoret som så att säga inte var helt nöjd när det visade sig att vi inte hade köpt permits. De ska tydligen börja köra round-ups i de olika områdena och de klättrare som inte har permits kommer att, och jag citerar, "- go straight to jail". Han verkade rätt allvarlig så jag kommer iaf att skaffa day permits från nu..."

Nu när jag tänker efter träffade vi också på ett par parkvakter som avkrävde oss betalning up front. Tänk vad man kan förtränga obehagliga upplevelser. Hursom kids och alla ni andra som ska dit, se till att ha era papper i ordning. Turistkontoret ligger i Citrusdal..

Samtidigt i Clanwilliam...

2011-06-17T08:12:00.003+02:00

...sitter Steklund och filar på huden.

Allt vi hört från det svenska quadrumviratet på de meat Pakhuis var ett mess som trillade in förra helgen. Vårens form verkar hålla i sig. Stekund och Flamman har gjort ärkeklassikern Nutsa, sittstarten till den ännu finare Sunset arete. Henke, som upplever en andra ungdom, ~~var tydligen inte heller så långt ifrån~~ gjorde den också. Sist men inte minst passade även Steklund på att göra Steffos drömgryt Pendragon. Problemet som har allt man kan önska sig av ett gryt: krystat låg start, desperata moves med dabskräck och urtoppning i navelhöjd. Nej, det där är inte helt sant. Problemet är ganska coolt och i samma kaliber som Soucoup-blocket i Chironico.

Old fashioned

2011-06-08T17:36:00.006+02:00

För ett en tid sedan började jag på ett inlägg som jag inte hann med att avsluta. Och det är fortfarande oavslutat, men ett inlägg om anekdotisk bevisföring på Ekonomistas fick mig att leta reda på utkastet. Som ni ser vet jag varken vart jag vill komma eller vilken färdriktning jag har. Jag gissar dock på att jag försöker greppa lite om vårt växande behov av nostalgi. Kanske är det dit vi sjuttiotalister, men även åttiotalister, håller på att trilla. Kommer våra generationer i ett retrospektiv ses som den nostalgiska? Ett gäng sentimentala åldringar som sörplar sitt bryggkaffe ur ett par lindbergkoppar?

Har du någon gång varit gäst på K2 så har du säkert noterat antalet så kallade fixed gear som står där utanför. Det är konstant en sådan mängd fixed gears att vi misstänker att de är en del av gymmets rekvisita, fastsvetsade mot det för ändamålet ditmonterade metallräcket. Fixed gear är en cykel som är så lite cykel som möjligt eller om man vänder på det: en cykel som bara uppfyller funktionen cykel - allt som inte behövs för att funktionen cykel uppfylls ska elimineras. Ringklocka? Nej! Stänkskärmar? Pfffff! Bromsar? Get the fuck out of here! Helt enkelt den minimalistiske heminredarens eget lilla snuttedjur. Just detta bevisas av förekomsten av speciella fixie-caféer dit husse och matte kan ta med sina små älsklingar. Och nu kommer vi till poängen. En fixie ska gärna vara så gammal som möjligt, helst från Eddie Merckx dagar eller ännu äldre. Retro är ordet. Tillbaka till rötterna - till den tid när Hepburn åkte nedcabat på croissetten.

Nu tar vi oss an några av los karbinistas senaste faiblesse: vinyl. Sedan Flamman fick ärva Henriks gamla grammofonspelare har vaxet gått varmt borta på Maria Präst. Med sitt smått ekivoka: ”Jag vill inget annat än att stanna hemma från jobbet och lyssna på skivor hela dagarna” för han hela sin generations önskningars talan. Sjuttiotalisternas musiklyssningskarriär har gått enligt följande: Från vinyl och kassett via cd till Spotify. Några enstaka stackare föll dit på minidisc – lite monoski av det hela, eller hur? Pumpade bara in lite extra av sin deg i elektronikbranschen. Vi tar om det hela en gång till: Från vinyl och kassett via cd till Spotify. Merparten av vår generation har alltså prioriterat bort ljudkvalitet till förmån för kvantitet och reklam. Om vi säger så här: degen har inte blivit större, den har bara jäst och fyllts av luft. Nu kan vi kanske invända med att vinylspelandet egentligen aldrig har dött ut men, om två personer i ens närhet på kort tid visar stort intresse för detta är det ingen slump. En generation som återvänder till källorna. En generation som börjat simma uppströms för att leka av sig. Om ett år har vi slutat upp med att byta spellistor på Spotify. Om ett år, då byter vi blandband igen.

Simon. Kan vi börja ett stycke med det? Finns det något som kommer bli populärt kan man ge sig fan på att Simon gjorde det redan förra året. Igår noterade vi att Jimmy smet upp från ett källarvalv i en grannfastighet. ”Jag har varit nere och kollat in Simons fotolabb. Asballt, med mörkrum och allt!” Anar ni vart vi är på väg? Jo, om vi säger så här så uppvisade Simon galna PS-skills redan som elvaåring när han shoppade in Crello i mer eller mindre bekväma situationer. Det var väl för cirka tio år sedan. Nu när det digitala fullformatet socialiserats tar vi därför raskt ett steg åt sidan för att undvika mobben.

Tradklättring. Mannen med Stockholms elegantaste klätterstil, känd som det klättrande kvicksilvret eller kort och gott Robin, sysslar med det. Robin har ungefär samma känsla för feeling som Simon. Ska chinosen rullas två eller tre varv i år. Sånt vet han, för han har koll. Robin traddar. Det gör Simon också. QED. Återgång till old school? Check!

Danny och Cosmo

2011-05-31T11:48:00.000+02:00

ibland har man tur och trillar på gamla godbitar. Danny och Cosmo tar sina första trevande steg på vertikal mark.

Jumkil

2011-05-30T07:00:00.001+02:00

Säsongens smak är just nu Jumkil. Sex stycken block modell större med världens längsta korta anmarsch, i synnerhet om man ska drista sig hundra meter bort till hygget. Det är värt besväret. För tillfället har vi bara skrapat lite på ytan av potentialen. Områdets linje, en arete som får Fibyareten att framstå som ett sketet gryt, står likt en totem helt orörd.

Robban på det fina jugmonstret Underdog. Ett problem i tiden med Uppsalas signaturpinch.

Robban på A Thrilla in Manila.

Foto: Steklund

Tillbedjan

2011-05-25T09:26:00.001+02:00

Jag trodde att det skulle hända lite saker när det bland annat var en nordisk mästare och två svenska mästare med i sällskapet. Det bidde bara en tumme av det hela. Om jag själv inte bjuder upp till dans kan jag ju inte förvänta mig att någon annan ska göra det istället. Fast det är inte helt sant. Jag förväntar mig att Woijchec gör det.

På projektet till höger om True Real knep Cosmo skinkorna så hårt att den annars så välmatade jeanshäcken hängde som den slappaste gubbröv. Till ingen nytta. Inte jättefint men lite coolt kan man säga att det är. Eftersom det är obestigit så lär det inte saknas kandidater.

Katrin styr kameran

Noir Désir

2011-05-24T06:30:00.001+02:00

Fixade ni inte kopplingen mellan föregående inlägg och rubricerat problem. Lugn, det är inte dig det är fel på. Det är problemet.

Flamman demonstrerar klanderfri Ken-pose, Bruno flashar avslappnat sina guns och Steklund håller i kameran.

Jumkil

2011-05-23T13:00:00.000+02:00

En liten bildkavalkad från helgens andra dag. Björn, Stekarn och Bruno åkte till Jumkil och klättrade på Joel Berglunds senaste blockfynd. Tack Joel!

Först lite kvalificerat rensningsarbete. Steklund är som vanligt först upp i stegarna när Uppsalas svar på Noir Désir avtäcks. Flamman har inte riktigt lika bråttom.

Och så en betasekvens på ett föredetta morfoproblem. Steklund visar upp lovande form inför stundande Rocklands. Steklund står även för de två första lite mer högupplösta bilderna. Resten kommer från mobilen.

Formulär

2011-05-17T17:20:00.004+02:00

Lite är det så i Sverige att mycket redan har klättrats. Mossa och lavar trotsar gamla dagismyter om att det tar minst hundra år för dem att växa upp igen. Oftast tar det inte mer än en säsong på lågtrafikerade problem. Längst inne i Fockstas kaos växer det igen på bara några veckor även på lite mer högfrekventerade problem som Billybob. I och med att klättrare och klättersidor kommer och går lite hursomhelst är det ju inte alltid säkert att all information bevaras till eftervärlden. Det händer lite titt som tätt att gamla områden återupptäcks och återbestigs. Eftersom jag i min omgivning har ett antal FA-älskande människor, har jag insett att en av få saker som övertrumfar förstebestigarkänslan är retroclaimandet. För att underlätta denna handling har jag och Ali tagit fram en lättanvänd liten mall att använda när du anser att någon är framme och naggar på din förstebestigarära.

Hej[insert utropstecken för att inge ”positiv” känsla alt smiley]

Kul att ni upptäckt [insert områdets namn] och att ni tagit er tid att göra en förare. Det blir den tredje föraren över blocket och de tredje förstabestigarna av problemen som är beskrivna. [insert förnamn] gjorde problemen runt [insert årtal] och fick senare höra att de redan var gjorda av [insert ditt eget namn alt. Hasse Häggquist] minst [insert 2-digit number] år tidigare.

Jag skriver inte detta för att jag tycker det spelar någon roll vem som gjort vad. Mitt syfte är egentligen bara att informera er, mig gör det inget om er förare och problemnamn står kvar. Kan för övrigt tipsa om ett till kanonfint block som ligger ca [insert 4-digit number] meter längre in i skogen, åt [insert slumpmässig riktning] om jag minns rätt. Alla linjer är gjorda på dessa också... tyvärr.

Vänligen [insert ditt eget namn alt Hasse Häggquist]

Detta formulär fungerar utmärkt i såväl Stockholm som Göteborg men kan även med fördel användas i andra lite mer obskyra delar av landet.

Edit: Inlägget är taget men generaliserat från "Petter" på Sverigeförarens sida om Edsvikenblocket om ni inte redan hade sett det. Likväl dyker det regelbundet upp liknande inlägg på bland annat GBO och Bloxc.

K2?

2011-05-12T15:01:00.000+02:00

Misstänkt mordbrand i idrottslokal
Stockholm. Kraftig rök vällde vid lunchtid ut från en stor idrottsanläggning vid Telefonplan i södra Stockholm. Brandmän från fyra brandstationer släckte elden, som bröt ut i en bastu i en lokal bakom Konstfack.

Enligt polisen rör det sig om en anlagd brand.

– Vi har inlett en förundersökning om mordbrand, säger Ulf Lindgren.

Niklas eller någon var tydligen på plats. Hm....

Pusslet

2011-05-12T12:14:00.000+02:00

Jocke är rykande het. Det är han alltid. Åttiofem kilo muskler innanför lagom för lite mjölkvit hud – nog för att det ska börja pirra lite hos alla renässanskvinnor (och män) i stan. Here we go, 85 kilo kärlek:

Pussel from Jocke Berglund on Vimeo.

Tänk vad lite ny och fräsch beta kan göra.

Sydde och Olof visar alla ungdomar att det inte är så illa att bli äldre. Verve och snart också Kristallbandet. Hur kommer den här säsongen sluta?

Old Fashioned

2011-05-03T18:31:00.003+02:00

~~Don Draper~~ Sydde gjorde häromdagen ett gammalt projekt ute i Brudberget. Linjen till höger om And god pulled the trigger, världens bästa problem enligt Klaan, har prövats av både den ena och den andra men stod alltså emot mycket länge. Grattis Sydde och tack för att du har givit oss blasé "Jag har klättrat ALLT!" något att avblaséras på. Enligt utsago är problemet lite old school i stilen. Vi håller inte med. Fina och moderna sekvenser på kompakt sten. Pröva!

Det evigt gröna trädet Gelin stöter på Old Fashioned.

Betatråden

2011-05-03T09:12:00.005+02:00

Dagens beta:

Klätterbyxan igen

2011-04-29T14:14:00.003+02:00

Stick och grenkil är två ord som stulit vår uppmärksamhet den senaste tiden

Stick är en av våra bättre vänner. När Stick är på plats har du lite extra hjälp att ta dig upp för problemen. Och utan Stick vet du vem du ska skylla på. Vår gemensamma syndabock som outtröttligt sväljer vår inbilska gramse. För en stund inbillade jag mig att det var slut med stick för den här säsongen men det ser ut som om maj blir en riktigt trevlig månad.

Just våren brukar väcka tanken på att förnya klättergarderoben. Det kanske inte blir så men det finns i alla fall en ansats. Var börjar man? Ett par nya klätterbyxor kanske? Det är ju där vi börjar; i det mest definierande i din klättergarderob. En sväng in på addnature för att se om det hänger något vettigt bland alla mithrilbyxor och liknande frilufsaruniformer.

Maxad jeansbralla för klätterfreaks!

Dogma är de klassiska klätterjeansen i ny tappning - extra förstärkningar överallt där det kan behövas, som baktill i benavsluten för att slippa fransiga kanter och i hela baken för att ge byxan chansen att överleva mer än en klättersäsong. Även knäna har fått dubbel väv. Passformen är avslappnad och modellen har grenkil för maximal rörelsefrihet och inbyggt bälte som håller byxorna på plats när du ska sätta problemen. Naturligtvis sitter Dogma Pants lika snyggt till vardags.

Grenkil? Skammens kil. Kanske i mina CN Action Jeans men annars låter det som något som man använder för att inte få skavsår på insidan av låren eller något för att bli brun hela vägen in. Birdman Cord är utrustad med extra grenkil, något för den med extra lång mellangård. Med Dogmas dubbelväv på baken kommer byxorna hålla hela Hoggfarmen kanske också något för alla de där extra bajsnödiga sittstarter som vi bouldrare envisas med att sätta upp.

Hetast i skogen! (Thats how we party…)

Tåliga, otroligt snygga klätterbyxor som gör det enkelt att komma direkt från klippan till uteserveringen. Glöm inte att lämna in Mondon i garderoben på Sturehof när du efter ett pass på A-Team slinker ner för en plateau. Baröver kanske inte passar sig heller. Får vi fresta med en tidlös t-skjorta som får dig att elegant smälta in i mängden men samtidigt ger dig en hemlig identitetsmarkör à la frimurarhälsningen: Gillar du att bouldra och klättra på det mesta? Den här tischan visar vem du är! […]. Tryck på framsidan med klättring på en busshållplats.

Fler byxor och med fokus på multifunktionalitet:
Med dom här byxorna kan du åka från jobbet direkt ut i skärgården eller svampskogen, utan att byta om, och du kommer dessutom att vara otroligt snygg hela dagen. Byxorna har framfickor, bakfickor och en myntficka.
…

Smidiga jeans i Coolmax® Denim, som andas otroligt bra för att vara denim. Klättrare gillar grenkilen, som ger full rörlighet, och den vardagliga stilen som låter dom glida in och ut på jobbet utan att det ser misstänkt ut.

Vi gillar byxor som vi kan gå in på jobbet med utan att DET ser misstänkt ut. Jag blir lite osäker på vad som impliceras här. Är det här den perfekta byxan att smita iväg med innan arbetsdagen börjar och kanske komma lite senare eller är det för att smita iväg på lunchen eller efter fikat med din diskreta mondo på ryggen? Oavsett vilket det som det handlar om får du på köpet klar loose fit yankee look på din outfit som dina kollegor, som svävar i all ovisshet om dina förehavanden, svårt avundas dig.

Der är lite mörkt ut på om man inte vill ha en kil i grenen. Kanske är det dags att damma av den gamla multifunktionella kostymbyxan ändå? Åtminstone borde jag hitta ett par till Cosmo som komplement till de gamla gula basketshortsen inför sommarens äventyr i Sydafrika. Eller så kanske jag med ålderns hävd utan skam kan trycka ner magen i ett par fräscha Batistini chinos.

Nog om kläder. Det har klättrats på riktigt. Cosmo har haft en fin vecka och gjort bland annat den sällan repeterade Code red och den ännu mer sällan repeterande Wild Style. WS är så pass sällan repeterad att jag tror att det bara är förstebestigaren själv som har repeterat den. Freak Gasoline Accident har fått ett par bestigningar den senaste tiden, däribland Flamman och veteranen, som för tillfället går på vatten, Gelin. Gelin är en sann inspiratör för alla oss som befinner oss på upploppet mot femtio år.

Smörfinger

2011-04-19T14:56:00.002+02:00

Smörhålet, Pukeberget och Rörbo – exotiska destinationer i det flacka Uppland. Vi rör oss kanske inte i omfångsrika områden à la Focksta men deras närhet till varandra gör att vi ändå har en destination väl värd att besöka från Stockholm.

Woijchec plockade hem Smörfinger. En hård och svårgraderad historia. En snabb sväng till Pukeberget och områdets första problem - en hög linje på en respektingivande sten. Mer finns att hämta för den med FA-ambitioner.

---

Om vi gör ett snabbt svep över byn i övrigt noterar vi att Woijchek mycket stiligt demonterade Verve inför en ålderstigen publik. När vi ändå är inne på åldersmän noterar vi att Gelin tagit sig upp för sitten till Moonlander. Stort grattis! Både imponerande och inspirerande för oss spolingar. Till sist visade den färske mästaren Robban fortsatt fin form och betade av Mongolito på ett par* försök.

*Fredrik, hur många?

Foto: Steklund och Woijchek

Mästarn

2011-04-13T10:36:00.003+02:00

I segeryran efter NM passade Robban på att lova Crell att han skulle matcha Crells fontlista från 2004. Han har två veckor på sig från och med häromdagen. Ambitiös lista kryddad med ett par morfoklassiker à la Sur-Prises.
Atrésie assis

Atrésie

Hibernatus Bas

T-Rex assis

Saut de puce

De vita beata

Bérézina-Carnage combinaison assis

La Balance sans chip

Mégalithe

Contrôle technique

La baleine

Full contact

L'ceil de la sybille

T-Rex

Apotheose

Sur prises assis

El paso

Fourmis Rouges

Haute tension

La gaule

Ecaille de lune

36.15 Power

Hibernatus

Tristesse

Eclipse

Fossillisation

Full metal jacket

Baboo

Infidele

Arabesque

Sur-prises

Mégalight

Fluide magnétique

Pince-mi pince-moi

Marginal droite

Biceps Mou

Terre promise

Passage a l Acte

L'ceil de cyclone

Extraction teresstre

Baleine

Jokari

La verite

Sådan är bouldraren

2011-04-04T06:00:00.000+02:00

En del bouldrare älskar att klättra höga och stolta linjer medan andra med lust ger sig i kast med ett trångt och jordigt gryt eller en oglamorös lowballmantling. Men det är egentligen bara deras persona. För det som verkligen gemensamt för bouldrare och därmed en central del av själva definitionen, är deras nazianala förhållande till rättvisa. För att förstå sig på en bouldrare måste man förstå sig på petimetrikens två grundstenar: hårklyveri och millimeterrättvisa. Har du vuxit upp med ett syskon? Då kanske du vet vad vi talar om. Att dela en flaska pommac hos farmor och farfar kunde ta tio minuter mellan mig och min syster, till sista droppen skulle det vara lika. Påfund som jag delar du väljer förvandlade det hela till en ångestladdad föreställning för den delande. Den väljande kunde i lugnan ro sadistiskt njuta av den andres våndor redo att korpa åt sig av minsta lilla snedskär. Ett konstant bevakande av revir och egna intressen – hunger, girighet och missunsamhet. Inte konstigt att jag blev som jag blev. Och sån är också bouldringen.

Att skildra bouldraren kräver en viss tid och inte så lite utrymme. Vi börjar därför med att titta på det centrala OG-begreppet. För en del bouldrare är det viktigaste att en repetition av ett problem görs ceteris paribus. Den metod som förstebestigaren använt för att göra ett problem betecknas som OG. En del kanske misstolkar OG som en abbreviation av Original, hiphop-skolastiker hävdar dock bestämt att det står för Original Gangsta. Ett lån från den amerikanska hiphopkulturen, vars influens på svensk bouldring var mycket stark kring millennieskiftet*. Att klättra OG är det finaste metoden man kan göra ett problem på även om det finns lättare sätt att göra det på. Häromdagen ringde Woijchec upp och frågade om han fick gå med högerhanden till cruxkrimpen på Bastard. Jag svarade honom sanningsenligt att det naturligtvis var OK men att han alltid skulle bära med sig att det inte var OG. Fem minuter senare ringde han upp och berättade stolt att han också gjort den OG. Sån makt har OG på klättringen. OG kommer alltid att vara trumfen som förstebestigaren kan vifta i ansiktet på repetitörerna. Även om ny beta är OK är den alltså inte OG. Men som vanligt finns det undantag och det är också FA:s dilemma. Du kan antingen göra problemet double OG eller så kan du starta problemet ännu lägre och lägga till ett True, Real eller en kombo av båda. Medan en double OG säkerligen framkallar respekt från förstebestigaren så kanske inte tillägget True Real uppskattas lika mycket eftersom det på något sätt antyder att FA är en liten mjukis som startat en bit in i det verkliga problemet. Detta har givit oss ett par inspirerande tighta sittstarter à la Electric ant, Le pillier, Pendragon/Oral Office och så vidare. Och troligtvis är detta också framtidens melodi. Vi ser fram emot Anjas True Reak på Specialized och kanske kan vi hoppas på en Lower lower enigma.

*Finns det något annat album som har haft ett större inflytande på svensk klättring än Straight Outta Compton? Jag tror inte det. Göteborgska Led Zeppelin i alla ära, släng ett öga på problemnamnen runt huvudstaden.

Blått

2011-04-01T08:36:00.000+02:00

Blått är vårens färg om man får tro Fantomen...

...och KK.

Först trodde jag att det var något fel med perspektivet innan jag insåg att Peter inte kallas för KK utan orsak. När bilden togs hade han på ett obegripligt sätt lyckats åka av utsteget till lillstorväggen Jailbreak. Vi önskar dem och resten av den enorma svenska delegationen all lycka i NM

Vi däremot kör en sedvanlig vecka i Font. Vädret ser ut att bli betydligt bättre än sist. Jag har haft några katastrofveckor i därnere. Först en regnig decembervecka med 2008. Den veckan trodde jag aldrig skulle kunna bli övertrumfad i all sin jävlighet. Men allt kan bli värre och det var det också i våras. Nu ser vi fram emot sol och klementa temperaturer. Jag har ett sjukt fontsug. Sydde är också sugen.

Hänt i veckan

2011-03-30T08:39:00.002+02:00

Innan vi ger oss i kast med veckans väsentligheter gör vi en liten tour d´horizon och spanar in vad som faktiskt har hänt här i klättervärlden.
Till att börja med måste vi ta och gratulera Karbin-Steffo till att ha klättrat sina drömmars problem The Vitruvian man i Chironico. Problemet har allt som Steffo drömmer om: grytkaraktär, slutmantel i höfthöjd och graderad 7c. Det blir inte så mycket bättre än så här om man har den där läggningen. Möjligtvis skulle det då vara Kendo uppe på Mont pivot. När vi ändå är inne på Schweiz rakade Steklund och Flamman av ett gäng hårdare problem. Fake pamplemousse, Le pillier, The arete with the pocket och Komilator för att nämna några. Jag är osäker på om Flamman gjorde det förstnämnda och det sistnämnda har han ju gjort förr.

Steffo

Om vi istället riktar blicken mot hemmaplan börjar vi med att gratulera Sydde till en fin bestigning av Enigma. Hemligheten för att lyckas den här gången var att ta till Brunos specialknep: Daniels vänstra Boldrini apache. Täckta med gummi och helt raka. De fungerade perfekt. Han misströstade med sina Solution när han fick det gyllene erbjudandet av Danne. En minut senare stod han på toppen av problemet. Grattis! Du har verkligen jobbat hårt för det här. Duracellkaninen Cosmo frustrerade på Enigma men kan trösta sig med att ha gjort en sällsynt repetition av Bastard förra fredagen.

En kort post om Grandelius

2011-03-24T08:04:00.001+01:00

Grande Grandelius.

Just nu gillar vi verkligen blandning av hög och lågupplöst i Sverige.

Top gun

2011-03-22T15:10:00.000+01:00

Woijchec tog sin feta amsterdamstuss över Moonlander assis. Inte illa pinkat av en snubbe som så sent som förra veckan var i riktigt dålig form enligt Felix. Dålig form tar sig olika uttryck lite beroende på vilken fallhöjd man har. Cosmos dippar ligger naturligtvis många nivåer över de flestas toppar. Daniel Andersson ville inte vara sämre och värmde upp med Enigma inför en imponerad publik. Hemligheten låg tydligen i skorna. Tack för lånet förresten. De satt som en smäck i söndags. Olof körde sin sedvanliga ’Det här går aldrig’-rutin på sittstarten innan det faktiskt såg ganska så bra ut. Gissar på att Peter och Sydde är sugna. Även ståstarten är en liten pärla i sig. Ryde knep dagens sista bestigning innan tövattnet stoppade festligheterna.

Inte dabba nu!

Några som håller sig undan vårvädret här hemma är karbin-boysen som jobbar på beach-11 nere i soliga Tessin. Det går ganska bra vad vi hört. Steklund har betat av både Komilator och Le pillier. Det sistnämnda har nog den allra skönaste sittstarten i världen. Finns det några andra som är så anala på att starta lågt som schweizers och amerikaners?

I lördags när vi skulle köra en sen lite session på Koblocket dök det plötsligt upp tre avslappnade snubbar. Eller två, ~~Maverick~~ Emil cabbade ner direkt när han såg kameran.

Till onanistens försvar

2011-03-18T15:01:00.009+01:00

En del klättrare verkar ha komplex över att då och då ta sig en skön runk. Inget konstigt med det eftersom vi har millennier av religiösa normer inpräntade i våra hjärnor. Men som en man av min tid kan jag ändå inte undgå att undra om det inte är lite smått viktorianskt att hålla på att förknippa onani med fenomen som du ringaktar? Nuförtiden när alla är rika, sett ur ett globalt perspektiv, har kampen om överlevnad övergått till att maximera vårt njutande.

Det mesta i det här samhället handlar om att maxa myset och ha det så skönt som möjligt. Ta en sväng ut i den stora bloggvärlden och du kommer gå vilse i skog av sinnesstimuli. Det handlar om vin, hemproppade korvar, kaffebönor, surdegsbröd, semlor och så vidare i all sinnrik oändlighet (säg mig, går du igång på orden hemvevad och bea?), allt för att nå kulinariskt orgiastiska nivåer. Vad har vi mera? Spotify, chokladhealing, spabehandlingar, Yasuragi och fredagsmys; vi är så upptagna av att smeka våra sinnen medhårs att vi helt och hållet glömmer bort att en egenhändig herdestund är det holistiska kittet som saknas för att tångbadet på Hasseludden ska fogas samman med en champagne- och lakritsprovning på Vin & Sprithistoriska till det sinnenas nirvana som vi så hett eftertraktar.

Av någon anledning har jag fått för mig att det mest är apartheid-traddare som är ute efter att pinka in lite större revir. Jag har säkert, som så oftast, fel men det är ju alltid en trygg tanke att falla tillbaka på.

Benjamin Linné Ryn citerar Ekehed:

”"Att jaga grader är som att runka" sa Rikard Ekehed till mig för ett tag sen. Det är helt rätt, man jobbar, sen är det gött i typ 5 sek, sen är det över, och så är det bara att börja jobba/jaga igen. Tyvärr blir du blir aldrig nöjd, du kommer aldrig klättra tillräckligt hårt. Dessutom måste folk fatta att det inte finns något objektivt som en 8a eller 5a, det är ju bara en jävla föreställning. Tuff Shit.”

Men, de där euforiska 5 sekunderna när adrenalinet sjunger högt i ditt blod kanske gör alla de där dagarna värda? Det hänger ju lite på hur man är funtad som person men för många är det så livet ser ut. En del är zen, andra inte. En del gillar ’vägen’, andra inte.

Vi avslutar med några axplock från nätet och det är mer eller mindre variationer kring samma tema.

Sport climbing in patagonia is like masturbating in a whore house

Bouldering at the Gunks is like masturbating in a brothel

Hallå? Som att det vore att föredra att umgås med prostituerade.

Bouldering is like masturbation: not as good as the real thing but you don't need to worry about your protection

Top roping is like masturbation…it will satisfy the urge when you can’t get the real thing

Visst blir det tradigt i längden?

Visst blir det tradigt i längden?

Visst blir det tradigt i längden?

etc.

Utvecklas 2011

2011-03-15T11:22:00.003+01:00

Igår kväll fick jag nys om Utvecklas 2011 programmet.

"Vi har valt ut två personer - en kille och en tjej - som är beredda att fokuserat träna klättring 4 pass i veckan enligt ett individuellt utformat träningsprogram mars till december 2011."

Som hastigast. 2 personer med minimal erfarenhet av klättring ska på 9 månader ta sig upp för 7a med hjälp av 4 tränare. Nu råkar det inte vara vilka tränare som helst.

Utöver det att det ska bli spännande att följa deras utveckling, så är det trevlig läsning av kandidaterna. Önskar dem lycka till.

Och till alla som behöver gratis träningstips, så rekommenderas sidan som bra referens material. Kanske inte just för Dig! Men en vän?

Pip pip

2011-03-14T15:51:00.004+01:00

I vår strävan för att hålla er läsare uppdaterade med de senaste sändsen, etc, så har TBS efter 4 års bloggande börjat tweeta.

Nu behöver ni inte längre vänta på att vi ska skriva något halv miserabelt inlägg om vår senaste trip till Focksta.

Kändes som att vi var tvungna att styra upp det innan Håkan Juholt regga sitt. Annars är man inte down with the kidz. #teamTBS #winning

Robo 30

2011-03-14T09:11:00.002+01:00

Lagom till att herr Dahlberg fyller 30, så levererar Jonas Paulsson hans bestigning av Gaia, E8 6c. (~7b+) i en vacker förpackning.

Grattis på födelsedagen Robin, och grattis till en bra tick.

Gaia Robin Dahlberg from Jonas Paulsson on Vimeo.

Vårens lista

2011-03-11T13:22:00.004+01:00

Utesäsongen börjar så smått ta fart. Jag har noterat en viss oroväckande bekvämlighet i mitt klättrande de senaste åren. Om vi bortser från tusenmilafärden över Ågestas snötäckta ängar för ett par veckor sedan, har jag på tryggt avstånd iakttagit de andras första trevande steg ute vid blocken. Trevande är kanske en underdrift med tanke på den ansträngning som krävs för att forcera snömassorna som fortfarande fyller skogarna. Det är jävligt råddigt att bouldra när det är snö exakt överallt utom just på de bitar av stenen där jag tänkt hålla. Av och på med skorna så fort man inte klättrar och garanterad snödrivekratning när man visslar av kruxet. Fråga Olof vad som hände borta på Wild thing, skrock skrock… Kanske är jag lite mätt på klättringen i närområdet också. Kanske lite mätt på klättring i allmänhet. Ja, eller inte mätt – bara inte sådär vrålhungrig som jag brukar vara så här års. Suget kommer, det är till och med antågande. Nästa helg då måste det nog bli en vända till Smörhålet och kanske något annat närmare lokus. Listor är alltid bra för att sparka igång sig själv. Förra årets lista duger bra i år också, några punkter är borta men de som är kvar går ju definitivt att återvinna den här våren:

Uppsala
Fibyareten + ett annat problem på andra sidan bäcken
Väggproblem i kaoset
Sittstart till Watchtower
Alliansen
Skansbergsproblemen, har fortfarande inte klättrat där.
Åloppe

Stockholm
Verve
Bastard ss
Wild style

Det gäller att lägga ribban högt, då sliper jag riva när jag glider under den. Hinner man med alla innan Fontan i april? Tveksamt men om Fibyareten får vänta några månader till är det kanske möjligt. Steklund hävdar bestämt att Woijchec mörsat sönder ett av startstegen på Fibyareten. Oavsett hur det är med den saken får areten kanske vänta tills min wingman, eller om det är tvärtom, har läkt ihop. Problemet har väntat i mer en ett halvt decennium så några månader hit spelar ingen roll.

På sina håll är det faktiskt närapå torrt och snöfritt. Problemet börjar dock något längre till höger.

Vi avrundar med att gratulera både Robin och Oscar till två fina bestigningar av Gaia. E8 6c säger mig absolut ingenting förutom att det definitivt är en hårig historia.

Die zwergnase

2011-03-03T07:33:00.000+01:00

Under ett kort pass på KV häromdagen aktualiserades två gamla favoritämnen: snoppar och grader. I omklädningsrummet stod det en yngling och i bara kallingar och kliade på sin lilla zwergnase samtidigt som han förde en konversation om de olika gymmens för- och nackdelar. I gott och väl tio sekunder stod han där och reallokerade sina genitaler innan han tog på sig shorts och åter förde ner handen till den varma kalsongtryggheten. Och såg oerhört bekväm ut i situationen. Hans kompis verkade inte heller så värst oavslapnad. Imponerande av båda. Det förföll som om ingen av vederbörande såg något onaturligt i situationen. Jag pinnade ut och funderade en kort men obehaglig stund på det hela.

Lite senare hörde jag en kille som inte kom upp för en röd säga att ”den här är ju nästan Karbin-hård”. Om vi ska gå in på den populära metoden att genom diktat definiera rätt och fel i klättringen, konstaterar vi att grader eller points* är det centrala. Formulera om “if you want a friend, get a dog” med valfri klyscha som social gemenskap, ”läget”, naturupplevelse, frihet, inre frid, zen etc. Huuuuh. Det är troféerna vi vill åt, ingen slump att det finns både Big four och Big five i Rempart. Men så har vi den där förhatliga deflationen som tagit sitt grepp om stadens gym. Efter en kort diskussion med KPI-folket fastslogs det att insatsen är real medan graden är nominell. I den verkliga världen vill man ju varken ha särskilt mycket av inflation och i synnerhet inte deflation, även om du som privatperson skulle kunna argumentera för att det för ögonblicket är ganska schysst om allt blir lite billigare. Men det som händer i klättervälden nära dig är att all din reala kraft går åt helvete på en sketen liten lök. Är det någon som ens orkar lägga energi på att hetsa upp sig över att världseliten blåser upp graderna lite väl mycket när du har en ledbyggare på hemmaplan som dagligen dunkar upp en fet rulle färgglad tejp i ditt ansikte? Som regelbundet återkommande gästspelare på Karbins banor kan jag tänka mig att några av er har ett och annat att säga mig.

Någon har sagt att en svart ska vara max 6c+. På K2 händer det inte sällan att jag i godan ro värmer upp procedurenligt på blått blått blått och så några röda. För att lägga lite skön finish på uppvärmningen hoppar jag på någon svart. Intet ont anande sharmaliseras uppvärmningen plötsligt med ett desperat kroppsspänningsluggande mellan obefintliga sloopers. Kampen mot det förnedrande av att inte klara sitt ”uppvärmningsproblem” styrs helt och hållet av förmågan att behålla mynningarnas intakthet när hela bålstyrkan belastas till sitt yttersta. Förvisso ett bra problem men associationerna går mer mot The Vice än till la Joker.

Än sen, kanske ni invänder, det är ju bara en färg! Nej, det är mer än så. Även om du är medveten om att det är tufft graderat, så är det ändå demoraliserande att behöva harva under sin upplevda nivå. Och vice versa: det är alltid uppfriskande att klara av att boxa lite ovanför sin viktklass. Vi kanske inte behöver dra det till ytterligheterna men på den gamla goda tiden brukade man säga att färgerna var hämtade från cirklarna i Font. Översättningen mellan Bas Cuvier och inomhusgym kanske inte är den lättaste att göra, därför brukar det generellt sägas att blå=4, röd=5, svart=6 och att vit fyller på upp till och med 7b+ där grå/grön tar över.
Är vi där just nu? Inte riktigt men vi blir i alla fall starka av det.

Många ord för att säga ganska lite.

Veckans hudtips

2011-03-02T15:33:00.002+01:00

Crimpmagistern CH presenterade igår sitt senaste vapen i kampen mot splitters som uppstår vid hårt crimpande eller om du bara lider av kass hud. Pappersallergi är tydligen ett fenomen som också bidrar till självsprickor.

Fungera väldigt bra enligt redaktionens testpanel. Prisvärt om inte annat. 39 pix och den är din.

Passa även på att läs DO’s välskrivna artikel om övriga hudvårdsartiklar.

Tycker ni att det saknas något på listan? Har ni något gammalt recept från mormor som ligger och skräpar?

Såvida man inte känner någon med stort yvigt hår som gillar att koka shebutter med extra allt i sitt kök så känns listan ganska komplett.

Hej, servicehemmet.

2011-02-28T12:06:00.003+01:00

OK. Klättersällskapet tycks växa allt mer. Kidzen är inte längre blöta bakom öronen. Herregud. Somliga fyller 25 vilken dag som helst.
Från att tidigare varit ”för unga” för att hänga att hänga med ut, så tycks de helt plötsligt stå där. Men sina småsyskon!
Allt för att skapa ett större glapp i åldersspektrumet.

Dock så finns det något som knyter oss samman. Just klättringen.
Skulle en diskussion passera hjärteämnet så finner man sig dock snabbt ståendes i en katastrofal situation som resulterar med nedanstående replik.

- Jo, när jag var i din ålder tänkte jag precis likadant.

Hej, servicehemmet.

Dock finns det några situationer som värmer själen, i kontrast till beräkningen av kråkfötter och gråa hårstrån.

I helgens kyla står jag i väntan på att få gå i bygdens vattenhål. Snart dyker ett bekant ansikte upp som försöker lura sig förbi kön, samma kö som jag stå och fryst sönder familjejuvelerna som om jag vore Ötzi.

Snäll som jag är, släpper jag vännen förbi framför mig med önskemål om följande;
• Hon ska hålla sig bakom mig när vi kommer fram till vakten.
• Inte prata med mig
• Och inte vara ”i sällskap med mig”.

Anledningen till detta var att VI blev nekade för ett par veckor sedan när vi stod i en liknande situation. Det skiljer 12 år mellan oss!

Men. Mycket riktigt så ser vakten henne och frågar OSS på leg.
- Jag är 30!
- Har du leg?
- Nej.
- Jag kan tyvärr inte släppa in dig.
- Men!
- Du behöver inte bli arg på mig för att jag nekar dig då du inte kan visa leg!
- 30! TREA NOLLA!

Som tur var så stod ytterligare en bekant bredvid som tydligen kände vakten, så jag bad henne intyga att jag var byxmyndig.
Spiknykter var jag oxå, så han kunde inte be mig ta en promenad runt kvarteret.

Seriöst. Inte fan ser man ut att vara 18. Halva bygget kryllade av knattar som hade falskleg. Och så nekar de gubbkuken själv.

Pucko!

Ötzi. Han stod i fel kö och käfta med fel vakt.

Tre goda

2011-02-11T17:18:00.004+01:00

Vi jobbar på en glad fredag och börjar med den strålande upptäckten att Sveriges bästa klättersida har vaknat till liv igen. Jag har försökt lura fram honom med en vecka i Font men vi får väl se hur det blir med den saken. Kanske blir det något om jag också buntar med en weekend i Brotorp.

Per Holm (28).

Apropå biff så trillade Rocklandsföraren in igår. Designen gick i den franska skolan, ändå oerhört inspirerande och lockande. Och som gräddan på moset innehöll den en liten present till Ali. Uppgraderingen av In Between Dreams från 8a till 8a+ satt på pränt. Grattis! En grad bättre klättrare utan att ens behöva masa sig ur sängen. Jag är imponerad.

Tre bra grejer alltså.

Vi ses i Ågesta!

Listan

2011-02-09T16:34:00.005+01:00

De senaste veckorna har jag bollat en lista fram och tillbaka med spökskrivaren om vilka problem som gäller för huvudstans klätteramatörer 2011. Amateur, är inte vi alla det? Nåväl, är man connoisseur så är man och då duger inte radhusbiffar som Houdini, Moonlander och Wong-Sai. Utan inbördes rangordning:

• Wasabi, Filan
En litet intrikat problem signerat Crell. Lite i skuggan av den berömda grannen Brudberget men problemet i sig är värt en omväg på vägen ut. Passa på att kolla in Dogges deal, Cykel på köpet och några av de andra problemen på samma vägg.

• A-team, Rörbo
Sensationen i Nysätra härad i Lagunda socken. Trakten har sedan ett par år tillbaka varit berömt för sin svinuppfödning. Säg ’Domta’ och gourmanden får något blankt i blicken. Långbakad fläsksida, gristrynsaladåb och knorrpaté – säg, vattnas det inte lite i munnen? Säger du istället ’Smörhålet’ ställer sig blockscouten i givakt.

• Rock Molester, Berghuset
Brant och tung klättring med stora moves på blockets utsida. Berghuset är en riktig pärla och det enda man kan klaga på är att det inte ligger närmare. Le Stef har satt upp flertalet problem på undersidan. Tag med marschaller för dessa. Kids, åk dit!

• Golden Receiver, Berghuset
Något för Cosmo. Kräver sina armar men har du längden bjuds då på en avspottardyno samt ett skönt kylskåp à la en Supermartikainen på steroider om du sitter ner.

• Verve, Skevik
Fortfarande! Inte många repetitioner och få lär väl ta graden 7c+ seriöst. Definitivt solid i graden ovanför. Och nu när vi avhandlat ett problems viktigaste attribut kan vi bara framhäva det som ett av de allra finaste i Stockholm.
Foto från Stefan R:s Bloc V-VIK

• Zeelander, HK
Ännu ett problem som går på en berömd klippa och ännu en riktig pärla. Det är Johan Luhr som har varit i farten och satt upp detta. Klippkvalitet av yppersta kvalitet, dynamiska och intensiva flytt och ett litet sting på slutet gör detta till ett måste för den sanna amateuren.

• Master beta, Ågesta
Se där! Ytterligare ett pregnant problem signerat Crell. Koblocket, som efter de senaste helgernas anstormning måste anses vara det mest besökta gymmet i Sverige sett till antalet kvadratmeter klättring, erbjuder bjuder på ett gäng problem av yppersta klass.

• El Toro, Brommaplan
Robbans långtidsprojekt. Är det inte märkligt att detta problem var oklättrat under så lång tid? Problemet har allt man kan tänkas vilja ha: Direkt närhet till t-banan, en tilldragande linje, sköna (nåja) grepp och bouldermässig klättring. Så varför fick det bli oklättrat så länge?

Robban på el Matador. Foto: Ry.

• Franz-Jaeger, WallEnberg mansion
Blir det inte lite väl många klippboulderproblem, kanske du undrar. Välkommen till Stockholm! Men det vad spelar placeringen för roll när vi pratar om problem av den här kalibern? Vattenpolerad klippa och den enda egentliga svagheten på hela klippartiet kryddat med ordentligt spektakulära move och en soloavslutning à 7c+ om man är på humör.

• Wild thing, Åkers
Vi ska inte glömma Åkers. Steklunds och Nisses upptäckt för några år sedan har ju skapat en populär destination för klättrare i hela mälardalen. Och just populariteten gör att det inte listas fler problem. Det finns många problem att välja mellan och det enda problemet är egentligen att de flesta är riktigt bra. Men vill man verkligen ha boulderaction, då är det Wild thing som gäller.
Ry på Wild thing Foto: Michael O'Dwyer

Ett någorlunda rakt helgreferat

2011-02-07T13:57:00.004+01:00

Avslutning av Boulder bash i lördags. Kände mig mer osedvanligt gubbig. Det var trångt. Jag var svag. Handleden värkte. Jag var trött. Fingret värkte, trots vila ingen vidare bättring. Någon hade smällt av en bomb i Klätterverkets kritförråd. Kort sagt: jag var osedvanligt grinig. Och apropå svaghet hoppas jag att det är alla andra som har blivit starkare. Nu när detta är ute fokuserar vi på det fina. Bra problem, trevliga människor och en överraskande duktig gymnasist som pausunderhållning. Spännande finaler. Woijchec (21) sjabblade som vanligt men visade att han befinner sig i omloppsmässig formkurva. Olof (39) är troligen i sitt livs form och knep bronset efter Mr Holm (34?). Damerna tog det hela till superfinal där Daniela drog det klyschiga längsta strået före Mia och Katrin Amman. Grattis till alla!

Foto: Ry

Söndag och strålande sol. En tur över ängarna bort till ett välbefolkat Koblock. Nästan lika späckat som under Boulder bash. Omkring trettio personer samsades om fyra fem problem. Andreas A (24) gjorde en osedvanligt snabb bestigning av Uno-X. Även Ry (30) var uppe på toppen. K fick blodad tand och har lovat ett snart återbesök. Även en gammal hjälte som Gelin hade toppkänning, närmare är svårt att komma om man nu inte hamnat i en rörelseparadox, då får man hålla på ad infinitum.

Söndagen var exakt vad jag behövde. Utomhusklättring och ett gäng (eller hord) sköna människor. För första gången på ett tag börjar det kännas inspirerat. Må februari vara fortsatt kall, snörik och solig.

No pressure

2011-02-03T11:12:00.002+01:00

Hello.

I sometimes wonder how life would have turned out if I didn’t have climbing. It takes you to places. You share memories, food, beds, gear, even toilet paper.

Dad always said that I should study to become an engineer. Seriously! Me, an engineer? I barely managed math in junior high.

It ended up with me forging my grades and applying anyway. Once I got in. I dropped of my second year. Why? I was bored out of my mind. I got a job instead. Kasching! Finally I could afford to buy my own climbing gear, and not scavenge in the lost and found bin at the local gym. It’s hard to find the right size for both feet. I tell you that much.

So, I walk up to the old man and ask.

Now what dad?
“You should find a woman, one who can cook food!”

Right. A woman who can cook food. They don’t grow of trees. Not in a town where the average woman only eats salads swallowed down with a none-fat-soya-triple-caffeine free-latte with chocolate sprinkles.

Kebab anyone?

Anyhow. I found a woman. We did not live happily ever after. I’ll tell you that much.
I did the cooking. She… umh, took care of her needs. On her own! C’mon.

So. I got bored. And extremely horny.

- Daddy. Got a plan B?
- Go to India and find yourself.

Yey. Let’s go to India and find ourselves, and learn how to take a shit behind a rock because we can’t eat clean food. Let’s not to that!

So. Work harder. Climb more. Get strong. Learn to use them feet.
The pressure we put on our selves each day, it’s not good for the soul.

On every workplace there is always a brownnose who thinks there so much better that you. In my case it was a woman with huge knockers. HUGE!

For some reason, could have been my starring, she wanted me removed from the team. That fucking bitch.
My boss calls me up one day, and I could hear it in his voice. So I beat him to the punch.
“Yeah whatever. I quit”

- Daddy?
- Yes my boy.
- I quit my job today.
- Are you stupied? Haven’t I taught you better? Does your mother know about this? How are you going to pay rent? What are you going to do now? Do you have another job? Do you….

And his voice just faded away while I was thinking what I complete fool I’ve been. More pressure.

- Speak boy!
- Umh…
- Well, what is your plan?
- Amsterdam.
- Amsterdam?
- Yep. Amsterdam.

A week later I find myself sitting in a coffee shop, in Amsterdam, sipping on a real latte inhaling secondary smoke while writing down my thoughts on life in general. You know that feeling when you don’t feel any pressure what so ever? You feel as calm as a hindu cow. That’s me, there, in Amsterdam, inhaling organic substances.

No pressure. But still, very horny. That part worked out fine in the end.

By Marco

Uno-X

2011-02-01T07:00:00.000+01:00

Naturligtvis grämer vi oss åt att andra vintersporter lockade mer än just vinterbouldring. Säsongens frukt smakar bäst, hävdade Tväråna för fem år sedan innan han tog första skäret ut på Ekoln. Så kanske det är. Men säg inte den person som faller för festelsen att köpa jordgubbar i december eller vad man nu är sugen på.

"Varför ska man anpassa aktiviteterna till årstiderna när man med lite brännare, ullsockor och entutiasm kan göra tvärtom?"

I söndags var det nästan lite för lättillgängligt för att kvala in som vinterbouldering. I alla fall om man drar ut till ett soldränkt koblock i Ågesta. Eskapaderna har dokumenterats både här och här.

Den nya föraren som både är snygg och har ett läsvärt innehåll kommer säkert öka aktiviteten i området. Om Uno-X beskrivs de vedervärdiga omständigheterna som rådde under Fredrik Malmros förstabestigning. Vad som inte nämns är att den beta som Fredrik använde. Samtliga* efterkommande bestigningar har egentligen handlat om att "sträcka sig förbi de egentliga svårigheterna". Därför utlovar TBS en riklig och generös belöning till den person som blir först med att repetera problemet med malmrosska metoder.

Foto: Jonas Lind

*Vad vi vet och det händer ju titt som tätt att vi vet fel.

Fonthöst

2011-01-31T10:19:00.006+01:00

Vi kör på med ett sedvanligt gästspel från K-F Sydstrand. Det här är en grej som vi haft i inboxen ett tag. Vi bönade och bad om en liten text om vad som var bäst, skojigast och hårdast med en höst i Font. Sydde tvekade länge och tyckte att allt för oförblommerat självförhärligande inte riktigt var klädsamt för en karl från Norrbotten. På den stora hemlighetsskalan så har ju Sydde knappast gjort sig känd för att ligga vid ytterligheterna och till slut gav han alltså med sig.

Ta en titt på hans netta lilla ticklist.

Det är inte lätt att bild-googla Sydde. Mest stenblock men också en och annan liten räv och de gillar ju block. Vi vet inte om det är ett försök på att alludera att han i vissa fotovinklar ser mer rödhårig ut än vad han faktiskt är eller om han tycker att rävungen är osedvanligt gullig.

---

Tack vare det svenska socialförsäkringssystemet avnjöts hösten i Bleau - vilken dröm! Giten i Videlles (helt ok både lägesmässigt och standarmässigt, dock ingen trädgård) var bokad från 1 oktober tillsammans med Ediths polare Alma med föräldrarna Jenny och Johan. Önskelistan var klar. Alldeles för späckad med alldeles för hårda problem. Eller?

Nja det blev både succe och fiasko. Mitt största mål var Les Beaux Quartiers i Rocher Boligny. Den gick inte trots flera besök, men det mesta på listan tickades, och en hel del till. Slutsummering - mycket nöjd! Kan bara konstatera att det är roligare att komma upp än att inte göra det. Blev därför inte så mycket projekterande på (alltför) hårda problem - istället klättrades mängd inom komfortzonen. Vilket förstås inte imponerar det minsta hemmavid: "Vi är inte intresserade av hur många 7C du klättrade - hur gick det med 8A!!!???"

Anyho - jag känner mig ändå nöjd med att fått klättrat fler riktigt fina problem än jag vågat hoppas. Hårdaste senden då? Ja enligt den så populära pesonal grading-skalan så var det nog:

Le Mandarin 7C+/8A Roche aux Oiseaux. -Okonventionell klättring, men rätt skoj. Blev några besök innan den satt. Man begränsas en del i
hur många försök man kan göra av att det lätt går hål på huden i vänsterhanden och att axeln tar lite stryk.
King Cobra 7B+ Coquibus Auvergne. -Skitungt move i brant terräng från undercling. Jocke gjorde den enkelt - jag tog i mer än nånsin.
L'Angle Incarne 7B Bas Cuvier. -Har aldrig krimpat så hårt på ett ickegrepp förut.
La Conque a Doigt 7A Bas Cuvier. -Fler försök än på Symbiose, Fourmis Rouge och L'Arrache Coeur tillsammans.

Ok några problem som det står 7C på i scorecardet var oxå lite svåra - hårdast för mig kändes:

Rencard, Cusiniere. -Inte så bra grepp helt enkelt.
Tristesse, Rempart. -Ett av the Big Four. Stor jävla sten- två move.
Michel Ange, Rempart. -Sista dagen i snön. Håller axeln så håller den. Den höll.
Flagrand Desir, Buthier. -Skitcoolt kruxmove som kändes lite väl fantasifullt innan det satt. Blev lite mer skräck än jag önskade mig på en fuktig topp.

Riktigt kul var oxå att få göra några riktiga klassiker som tex Salle Gosse, Fourmis Rouge och La Berezina. Märkte att jag hade onödigt mycket respekt för überklassikerna - de är ju inte hårdare än 7C i Farsta.

Johan och jag hittade ett gemensamt intresse för höga snygga linjer - det resulterade i bland annat de minnesvärda Hotline i Rocher de la Reine och L'Arrache Coeur i Isatis. Johan som inte klättrat 7C förut gjorde förutom dessa också Pancras assis i Mont Pivot och den fina superklassikern La Berezina i Cuvier. Han var oxå mycket nära på Fourmis Rouge.

Bästa prestationen var förstås att spöa SM-vinnaren. Gjorde en darrig bestigning av en halvfuktig Multipass i Drei Zinnen - Jocke kom inte upp...

Damerna klättrade också bra med flera 6C-7A+. Sista dagen gjorde Jenny en grym bestigning med svår kortemansbeta på Kaki dehors, en teknisk 6C i Canche aux Merciers.

Bäckis kör färgmatchat i Rocher Oisseaux.

Höst i Font bjuder förstås på lite blandat väder. Oktober var mestadels skitbra med klart väder och skön temeratur, ofta kring 10 grader. Novemeber var regnigt och man fick oftast välja område efter vad som kunde tänkas vara torrt. Det blev lite tröttsamt med blötan i längden, men vi kan knappast klaga alltför mycket då vi fick klättra en hel del även i november. Sista dagarna, i början av december, hade vi snö och minusgrader. Snöborsten från bilen kom väl till användninhg och vi hade vi ett par riktigt fina vinterklättersessioner - mycket roligt efter efter ett par veckor med dalande motivation och klätterglädje. Kändes sen helt ok att köra hem i ett snökaosdrabbat Europa.

Hoppas på ett par veckors återbesök nästa höst för att skrapa upp smulorna. Hyphothese måste ner!

Sthlm Ågesta

2011-01-28T12:13:00.004+01:00

Stockholms bouldring har länge varit löjligt underdokumenterad. Två separata men kompletterande förarprojekt har löpt sida vid sida den sista tiden. I dag, i nådens år 2011, får vi se det första resultatet av detta arbete, John och Chrilles första del av sitt stockholmsepos: Sthlm Ågesta. Jag vet inte exakt hur många delar som är på g men jag kan tänka mig att vi får ett Sthlm Orhem och Sthlm Kolartorp åtminstone. Lägger vi till Steklunds kommande har vi troligtvis en 95 procentig täckning.

Sthlm Ågesta kommer att finnas till försäljning för 200 på BO ikväll. Sen lär det bara vara att kontakta John eller Chrille för att komma åt ett ex.

Cosmo har lovat att ta med hela sitt crew till tävlingen och låter vidare meddela att hans frisyr åstadkommes medelst fez. Om inte den förra meningen var extremt intern vet jag inte riktigt vad som skulle vara det.

Cosmo med posse

Hygien

2011-01-25T11:16:00.004+01:00

Det vankas bistra tider för oss älskare av naken manlig hud på klätterväggarna. När jag för många år sedan för första gången gick in på Klätterverket förvånades jag över all naken hud som herrarna visade upp. Bar överkropp i klättervärlden var på den tiden det finaste en klättrare kunde ha på sig. Till och med på fest hände det att klättergossarna euforiskt vevade av sig tröjorna och dansade gemensamt i en tät ring runt klädhögen. Jag ska inte nämna några namn men släng ett öga på topp tio i resultatlistorna 96-97 så har ni ett antal nunor att slänga in i era fantasier.

Tiderna förändras och det nakna undertrycks allt längre in i garderoben. Numer är det högst ett par 30-40+ och en och annan yngling som bjuder till. För vissa utomstående betraktare har åsynen av ett par Tom of Finland-figurer i en mörk vrå på klättergymet varit lite väl mycket av ”allt det där härliga”. Kanske var det också dessa som var upphov till förra veckans märkliga ickedebatt.

Det började med att det kom ett mail från ~~Klättercentret~~ Robin med ett antal förhållningsregler som han tyckte att vänkretsen behövde färska upp. Även om jag gjorde mitt bästa för att rannsaka mig själv kände jag mig inte direkt träffad på någon av punkterna. Jag har inte som vana att utstöta könsord, det är väldigt sällan som tishan ryker och den första gången jag klättrade rep sen färgsystemet infördes gick jag fram till en instruktör och bad om hjälp att montera mitt röda kort. Kort och gott får ni leta länge för att hitta något bättre föredömme i klättervärlden.

Det dröjde någon dag men sedan rullade maskineriet igång. Maja skrev ett indignerat inlägg som numer inte innehåller ämnet. Jens träder in i debatten med en klassisk Debatt/Jens:

Maja Fresk bloggar om att Klättercentret har infört T-shirt tvång då vissa gäster har klagat på för mycket synlig hud. Detta är ju bara för sorgligt! I beachvollyn så har man ju tex i OS regler som begränsar hur mycket maximalt tyg som tjejerna får ha. Detta är väl att dra det lite långt men att förbjuda linnen och toppar är bland det mest korkade jag har hört. För 10 år sedan var det en liknande historia när TK förbjöd de tävlande att klättra i linne eller bar överkropp.

Sen rullar hela missförståndscirkusen vidare ett tag med indignerade (dagens glosa) personer som undrar varför KC har undanhållit dem den informationen ända tills Robin träder in och reder ut begreppen. Texter redigeras och alla är överens. Men, det är här som det börjar bli märkligt.

Maja: Jag anser önskemålet inte vara helt vettigt direkt men mer förståeligt eftersom det är tydligen är baserat på hygieniska skäl (ie svettiga kroppar mot bouldermattor & rep). DETTA förstår jag och respekterar.

Jens: Önskemål baserat på hygien är naturligtvis helt OK.
Hygien?

Hygien? Vi måste göra allt för att stoppa svettfontänerna som skvätter ner och rullar på våra bouldermattor! Stoppa snusket! Har ni någonsin sett en svettig bouldrare?

Är det verkligen hygien som det egentligen handlar om?

Ska vi tala om något som är ohygieniskt så ska vi istället prata om det som vi tar på med händerna: greppen. Greppen, som alla tar på. Grepp som är smutsigare än pengar och pengar är det smutsigaste som finns. En led och en boulder kan sitta uppe i 1-3 månader och under den tiden hinner ett och annat samlas i porerna. För något år sedan observerade vi en kille på Karbin som inte tvättade händerna efter ett toalettbesök. Oavsett hur härligt och mysigt du själv tycker att det är att hålla i ditt kön så ska du inte räkna med att andra gör det – inte ens om det är indirekt.

Och kanske ska vi tala om skitiga mattor också. Det är grisigare än någonsin. Men det gör vi vid ett senare tillfälle.

BBC

2011-01-17T16:09:00.007+01:00

Brittiska Boulder mästerskapet gick i helgen. Mer läsning.

Inget direkt märkligt med resultatet, förutom en viss sak på juniorsidan som fångade ögat.
Grattis Oscar Krumlinde till en 2:a plats i BBC!

Oscar bor sedan en tid tillbaka i England. Ska bli spännande att följa utvecklingen på denna nyligen 15 fyllda starka gosse, som i dagarna satte sin första 7B+ i Mabley Green som tycks vara en konstinstallation.

Öppnar dessa installationer för giltiga förstabestigningar även i Sverige? Vart går gränsen för en Urban Boulder?

Känner du igen dig?

2011-01-14T16:54:00.004+01:00

När man inte är ute och bryter lårbenshalsen tillsammans med seniorerna utan broddar så kan man hitta lite film på nätet.

Detta är by far det roligaste jag sett på länge. Känner du igen dig i någon av karaktärerna?

Trevlig helg.

Klåpare

2011-01-06T12:59:00.002+01:00

Tur att han har sele på sig... Tveksam underhållning till frukosten.

Ett känt flytt

2011-01-04T14:35:00.002+01:00

På karbin i söndags pratade vi kort om berömda flytt. Tänk på ett så ska vi i tidens anda upprätta en lista. Att ge sig in på att lista sådana här saker är inte lätt. Det innebär att jag blottlägger mina kunskapsluckor och mitt inskränkta perspektiv samt att jag dessutom integritetslöst flörtar med publiken. Men, vänner! Vem gör inte det?

Tillbaka till saken, nu har säkert de äldre av er redan visualiserat en lätt solbränd Wolfgang med en fingerlickin’ muskulös torso, läckert utflexad mot kameran på La Rose et le vampire i Buoux.

Redan här inser vi problemet. Undertecknad är snart 35 och lever uppenbarligen inte riktigt idag. Jag menar Patxi, alltså Arocena och inte Usobiaga , var knappt ens påtänkt på den tiden det begav sig i Buoux. Påsken i Buoux 1983, vem hade inte velat vara där. Alla var där och med det menas inte alla som är något utan verkligen alla. Klättringens Woodstock eller ”Bob” på Gröna Lund om ni så vill. Tusen var där men om ni letar vittnen hittar ni tjugofalt.

Förövrigt var det just nittonhundraåttiotre som Pierre Richard satte upp L’Abbé Resina och där har vi en berömd tåkrok. Har ni hängt i Bas har ni säkert sett en äldre japan i rosa tights göra tusentals försök att få upp tån i rätt position.

Har ni insett förutsättningarna för den här listan? Den är frankofil i dubbel bemärkelse, om också något brunofil.

Redan nästa move blir svårare men i Buoux och åttiotalet kanske vi kan hitta något mer. Det här är definitivt en outsider men som några av er vet, ni som har varit i Font, så är ”le Yaniro” en figure of four på franska. Det blev känt efter att Tony Yaniro tyckte att catchen på Chouca var för lång och langade helt sonika upp benet över armen och statade mitt framför ögonen på Jibé och Marc le Menestrel.Tyvärr inte en unik lösning så den försvinne från listan även om anekdoten i sin helhet har ett visst intresse.

Om vi dröjer oss kvar en stund i förhistorien så har vi naturligtvis Ghettoblaster. Mono a mono liksom men, antar jag, kanske inte direkt något som man tänker på idag 2011.

Under senare delen av nittiotalet men framförallt under 2000-talet exploderar utvecklingen och gör det hela svåröverskådligt. Klätterfilmer står som spön i backen och som om inte det vore nog så har internet tagit klättersnuskkonsumtionen till tidigare oanat perversa nivåer. Du kan formligen äta och skita klättring dygnet runt – till och med när det är en halv meter snö därute. Toppen breddas och bredden av antalet hårda leder bara ökar. Samtidigt, vilket inte ska glömmas går också svårigheten alltmer ut på att lederna blir längre och längre. Tur att bouldringen växer och står för det spektakulära.

Spontant kommer jag ihåg att Witness the fitness gastonen fick en del uppmärksamhet i Dosage 3. Sharma har en del att komma med i synnerhet i D3. Men vi får nog ta och rensa bort dynos. I den kategorin hittar vi ju Es Pontas, Loskot and two smoking barrels, Hale Bop, Deliverance unt su weiter. Korsningar verkar vara melodin: Shosholoza ett förbannat tjusigt move och tjusigt problem.

Ungefär här tar det stopp. Inget Hueco, Schweiz eller Spanien t ex och det beror inte på att det saknas sevärda berömda move utan att jag inte kan framma dem för tillfället.

Men har ni några spontana förslag så kom gärna in med dem. La rose, Shohsholoza….
Har vi något i Sverige?

IP Logger

2010-12-30T10:51:00.003+01:00

Hej

I vår strävan att hålla en vänlig ton i kommentarerna med minimala anonyma inlägg av dålig karaktär, så grävde jag lite i CSO påsen.

Då det tillhör allmän etik inom IT Sec världen så är ni numera informerade om att edera IP adresser loggas.

Mao. Vi vet var du bor.

Hej hej.

Vi behöver er hjälp

2010-12-29T11:48:00.002+01:00

Vi gör en Cramby och efterfrågar er hjälp, då vi varit usla på att skriva under hösten.

Det har sina anledningar. Bare with us.

Vad vill ni att vi ska skriva om? Vad vill ni läsa?

Gott slut.

Stockholms fajnest

2010-12-23T12:04:00.006+01:00

I lördags när jag var ute på några skamfyllda julärenden tog jag tillfället i akt och slank förbi Vitabergsparken för att kolla in läget. Det har ju hänt en del sen jag och Sydde hade vägarna förbi sist. För att vara urban – jag undrar om inte grottan är har ett eget gatunummer – så är miljön riktigt idyllsk. Inramningen består av ett par röda träruckel från andra sidan förra seklet och vita pulkabackar. Visst känner man föräldrarnas undrande och oroade blickar när jag pulsar av den plogade gångvägen för att pulsa bort och ta och känna på greppen i grottan.

– Ungar, håll er borta från den där mannen!

Eftersom stenarten i vita bergen är av amfibolitisk kvartsit rinner det gärna länge och mycket efter nederbörd. Men inte den här gången . Allt som behöver göras är att bränna rimfrosten av de sista greppen. Hade det inte varit för snöandet och blåsten så tror jag nog att det hade blivit vinterdebut för min del. Andra har inte riktigt slutat åka ut.*

Sen sist har en sittstart till Tradtomte satts upp av Per och Peter och de har även lagt till ett nytt problem som går i grottans högerkant. Båda nyheterna ser intresanta ut och något att bita i för Woijchesc, Steklund mfl

Båda fotona från Per N och Peter L.

*Det ska tydligen uttalas med Received Pronunciation

Don't eat yellow snow!

2010-12-23T11:03:00.003+01:00

Då var det dags att runda av detta år och sätta sig vid matbordet för att götta till sig ordentligt.

Det har varit ett spännande år på många fronter. Vi får hoppas att 2011 blir desto trevligare och produktivare.

God jul vänner.

BO, 50, BB, ?? = Cup

2010-12-16T13:34:00.010+01:00

Hej allesammans

Istället för att svälja rakblad och skriva på andra forum så tycker jag att vi kan lyfta denna "debatt" till en mindre censurerad och mer lyhörd arena.

He who's name is not to be spoken skriver; "Den stora skillnaden är dock att dagens cuptävlingar är så elitistiska så det är enbart eliten som kan flytta sig mellan greppen."

Rätta mig om jag har fel nu, men är inte hela poängen med en elitsatsning just det att man vill ta fram the best of the best, för att sedan skeppa iväg dem i färgmatchande kläder till jordens alla hörn för att låta dem stångas med de andra tjurarna.

Klart som fan att det ska vara hårt på en SM klassad tävling.

Under mina verksamma år inom BlocStar så arrangerades det x antal tävlingar i olika format, klubb, cup, SM, NM, utomhus?!? Mertalet med stöd från TK. Oavsett format så attraheras det samma folk.

Det är folk som äter, sover och skiter klättring, 24/7, 365 dagar om året.

Samtliga deltagare på dessa tillställningar vet vad som krävs för att man ska hamna på pallplatsen. Vad som dock behövs är något uttalat från SKF om vad som sker just ifall att man når hela vägen fram.

Vi blickar till väst och sneglar på britternas metod.
Nationals 2 månader före WC. If you make the cut, you're in. Groovy.

Visserligen ligger vi en timme före britterna, men våra kalendrar är helt ur synk. Vi skyller på vädret.

Format form-schmat.

Regelverket från ICC är tydligt. Vi måste följa den. Hur ska vi annars välja ut just ett alternativ till Ferdinand? Som skulle skapa rubrikerna "Nytt svenskt fiasko!" på någon världskänd portal för svensk klättring.

- Tack för ditt stöd, mamma tyckte iallafall att jag var duktig.

Målet med en elitsatsningen har klargjorts.

Tyvärr så har SKF outsourcat arrangerandet av ICC godkända tävlingarna till just klubbarna.
SKF måste själva tillsätta individer som anordnar dessa tävlingar, EJ outsourca dem till klubbarna.

Varför? De blir för många tävlingar.

Denna höst har varit den mest tävlingsfyllda höst på år. Deltagandet? Standigt sjunkande. Oavsett format, lokal, storleken på efterfesten, etc. Vi är mätta.

Ska man sätta igång och ge Cup status till ett urval av lokala tävlingar så bör man tänka till ordentligt. Idén är dock bra. Men, det är SKF som måste göra jobbet. Inte klubbarna!

Nu ska bara Någon vända sig Någonstans för att prata om Något. Blir som vanligt Ingenting. På sin höjd ett historiskt claim to fame inlägg som serveras tillsammans med rakblad.

Remember kids. Slice upwards.

EDIT: Problemet med att låta gymtävlingarna bli sverigecuper är ju att i alla fall stockholmsgymen helt uppenbart vill köra sina tävlingar på fredagar.

Något som är en ganska så värdelös dag om man ska ge folk som inte är heltidsklättrare chansen att delta. Anledningen till att de kör på fredagar antar vi att det är en kassako på en i normala fall lugn kväll. Vem brukar hänga på gym en fredagkväll?

Vi gissar på att gymen i stan inte är så intresserade av att flytta över det till en lördag eller söndag som normalt sett redan har ganska bra omsättning.

Stockholms boulderförare

2010-12-14T09:21:00.002+01:00

Då var det bekräftat.

Igår gick det som kommer att bli den första volymen i Stockholms boulderförare till tryck.

Som tidigare nämnt så kommer det att omfatta Ågesta området som Team Bloxc varit väldigt aktiva i tillsammans med Ulf Gustavsson som själv borstat fram flera sektorer.

TBS fick vara med och granska föraren.

Kan säga så här. Det ser riktigt snyggt ut. Näst efter Sennelöv så sitter nog Chrille på Sveriges största förarbibliotek som används som referensmaterial.

Men det finns egentligen bara one true topo att använda som referens. Vilken är er favorit?

och så lite kultur

2010-12-07T21:05:00.003+01:00

Det gamla parisgänget med Jibé och Menestrelbröderna i spetsen utvecklade klättringen i Buoux under tidigt 80-tal. Den kanske mest talangfulle av de tre, Antoine, hade en lite annorlunda hållning till klättringen. Enligt ryktet lär det också ha varit Antoine som varit gladast i dalen när det gällde röka. Huruvida det har något med saken att göra ska vi inte spekulera för Antoine var och är en överjävligt vass klättrare även i dagens mått. 1986 gjorde han movet som fick en hel klättervärld att göra i brallan och som det fortfarande refereras till. Året dessförinnan hade han varit över i England och solat den tidens hårdaste led och enligt sägnen gjort tre nutgrabs och fyra euroblows varav hälften av dem på kruxet till engelsmännens stora förtret. Som en parantes kan tilläggas att det gjorde ett så stort intryck på en engelsk yngling vid namn Ben Moon att han åkte ner och friade den tidens hårdaste projekt och döpte dem till Maginot line och Agincourt - dock utan euroblows. Sen hände det något med Antoine. Jibé och Marc fortsatte att senda hårt men inte Antoine. Tillsammans med klätterhunken Patrick Berhault och lite annat löst folk (här börjar mina kunskaper att tunnas ut som ni kanske märker) började Antoine spränga gränser. Fransmännen har alltid älskat den gracila och smidiga klättringen och steget över till dans var inte långt.

Tack Jerk för tipset.

Vårt behov av höst

2010-12-02T09:29:00.001+01:00

Och så dog den riktiga utomhussäsongen. Någon kom och slet tallriken ifrån oss mitt under middan och lämnades oss med en molande känsla i magtrakten. Är det så här det kommer vara nu? Räknar på fingrarna: november, december, januari och februari… mars och kanske april. Ja, i april måste det gå. Det är oktober man lever och tränar för hördes det från Kalmar och visst så är det. Här romantiserar vi oktober med sina gynnsamma temperaturer, skiftande löv och skrumpnande rönnbär. Tio månader väntan. Vinterklättring har en viss tjusning men det är ett jävla meck runt det där och kanske borde man fråga sig om det är värt insatsen. Även om minusfricken inte är något att skriva hem om, så får lungorna en välförtjänt andningspaus efter allt slaveri i de dammgruvor som våra gym förvandlats till. Ingen vinterdebut än; först måste missnöjet ältas några varv innan det blir handling av det hela. Bra locus för vinteraktiviteter: Vitabergsparken, Bergparksblocket, NKB2 och Ängbyplan bland annat. Hör av er om ni vill ut!

Jänkare alltså #1: Vad är det med jänkare och sittstarter? Amerikansk sittstart = i bästa fall sitta på foten i andra fall sitta hukat. Vi såg det i Rocklands och nu i Schweiz.

Jänkare alltså #2: Ja det går faktiskt att klättra efter trettio. Chuck upptäcker livet.

Quelle belle surprise!

2010-11-23T14:17:00.004+01:00

Foto: Jonas Paulsson

Ett riktigt stort grattis till Katrin och Jocke! Katrin, du skulle ju inte ens vara med. Och Jocke, äntligen höll du ihop det.

Några noteringar från tävlingen.

När damerna började toppa ur framåt nattkvisten visade sig Karbin vara en fantastisk tävlingsarena. Inte direkt optimal ur ett publiklogistiskt men jäklar vilket tryck det blev. Folkmassan gick mot slutet in i ett djuriskt extatiskt tillstånd och man kände sig som Marlow vid den övre stationen. Strålande!

Det är jämnt i herrarnas topp. Wojciech gödslade som vanligt med överkapacitet. Högström valde att hoppa över jugget på det andra problemet och Mr 100 procent såg för en gångs skull mänsklig ut i sin klättring.

Jonas Paulsson har satt ihop ett fantastiskt bildgalleri. Titta igenom det. Har ni redan gjort det så är det värt att göra igen. Flera klassiker.

Foto: Jonas Paulsson

Grymt bra jobbat av Karbins klätterklubb och av Karbin. Jag tror aldrig jag sett gubbarna slita så hårt. Tack! Och till sist ett stort tack till Steklund för gedigen klätterbanebyggnation. Tack!

Att någon försöker solka ner arrangemanget på grund av sin relation till mig är nog att beteckna som helgens enda egentliga misslyckande.

Hobo

2010-11-17T08:54:00.004+01:00

Potentiell finalkandidat visar framfötterna. Vems är skorna?

Apropå något annat bidrar de beryktade initialerna HH med ett versfragment:

...så han ropte då han störtar neder

ifrån bergets högst belägna topp

Uti dalen ligga blott hans kläder

och så hans rysligt sönderslagna kropp...

Inför SM

2010-11-16T14:50:00.003+01:00

Det börjar dra ihop sig inför SM. Om ni undrar varför vi spammar på om SM beror det på att jag och Steklund stakar banorna. Sett till deltagarantalet är det bäst att vi gör riktigt bra ifrån oss. Den utlovade gubbfajten ser ut att halta lite eftersom Crell ~~fegat ut~~ kanske drar sig ur i den tuffa klassen 30 plus och norrlänningarna fallit ur på grund av oklara omständigheter. Men med startande som Björn Pohl, Stefan Pettersson, Olof Eriksson, Ry och Henrik Sennelöv (samt troligtvis Raz och Fredrik A) innebär det att bjuckas på både ögongodis, rent visuellt, och en och annan utmanare till Danne, Woijcheck, Geir, Robban, Böna, Högström mfl.

Utgången på damsidan känns spontant som lite klarare. Det verkar komma någon juniortävling emellan för Matilda. Också här saknar vi ett par namn som möjligtvis kommer att komplettera startlistan på lördag.

1. Daniela Ebler Solna KK
2. Minna Almqvist Stockholms KK
3. Hanna Carlsson Stockholms KK
4. Amanda Berghel Stockholms KK
5. Mira Tunek Karbin KK
6. Jessica Nyberg Karbin KK
7. Isabell Fredriksson Karbin KK
8. Stella Malmgren Karbin KK
9. Ingela Juthberg Stockholms KK
10. Kinna Nilsson Visby KK
11. Jenny Förander Göteborgs KK
12. Anja Hodann Kalmar KK

1. Michael Skagvik Karbin KK
2. Love Kempe Karbin KK
3. Tommy Miroglio Karbin KK
4. Torbjörn Olsson Solna KK
5. Robert Rundin Solna KK
6. Olof Eriksson Stockholms KK
7. Magnus Slånvall Solna KK
8. Filip Hofmann Solna KK
9. Alex Hermansson Solna KK
10. Arvid Ångström Stockholms KK
11. Kenneth Ångström Karbin KK
12. Erik Carlsson Norrköpings KK
13. Björn Pohl Solna KK
14. Jonas Nyström Solna KK
15. Andreas Dahlgren Karbin KK
16. Christopher Flodin Karbin KK
17. Andreas Almqvist Stockholms KK
18. Daniel Andersson Stockholms KK
19. Axel Hultqvist Kvibergs KK
20. Daniel Engström Karbin KK
21. Björn Strömberg Göteborgs KK
22. Oliver Bond Karbin KK
23. Felix Thyrén Karbin KK
24. Mikael Allansson Karbin KK
25. Hung Pham Solna KK
26. Thang Pham Solna KK
27. Per Holm Stockholms KK
28. Ry Morisson Solna KK
29. Henrik Sennerlöv Göteborg KK
30. Geir Söderin Östersunds KK
31. Daniel J:son Lind Stockholms KK
32. Stefan Pettersson ? KK
33. Hannes Platon Karbin KK

*suck

2010-11-10T14:52:00.003+01:00

A stone cold monday

2010-11-08T16:42:00.003+01:00

Evenemangen står som spön i backen denna höst. För att inte bli helt mätt på klättring (och människor) innan inomhussäsongen på allvar sparkar igång så måste man ju vara lite selektiv med vilka tillställningar som bevärdigas med ens närvaro. Just nu är det så tjockt i kalendern att gymmen har börjat ta veckodagarna i anspråk för evenemangen. Knappast lämpligt för oss som ligger i hård periodiseringsträning – just på onsdag råkar det vara 1500 moves på KVs uppvärmningsvägg som gäller. Såg den som låter ett sånt köttben komma undan?
Hursom…

På onsdag är det i alla fall evenemang på K2. Lite av ett tupperware- eller dildoparty fast med klätterprylar skulle man kunna säga. Det bjuds på mat och dryck (italiensk buffé och en komplett nittiotalsvertikal Redigaffi) och ett överflöd med La Sportiva-prylar samt någon form av plojtävling. Björn-Paul*, inte bara känd bloggar från nöjes- och klättervärlden utan även KC:s Eventkordinator, lovar ett överflöd av prylar. Faktum är att det verkar vara så mycket så mycket att de är oroliga att de inte ska av med allt.

Och vilka är ni? Ni är väl inte dom som är dom som bangar lite gratis? (Vad gör ni annars här….)

Inte nog på det. På fredag är det 50-fresh igen och nästa vecka är det SM...

*Björn, tacka KC-kidsen för den.

Beware of the climbing police.

Chironico-10

2010-11-05T12:46:00.004+01:00

Det har varit lite fram och tillbaka de senaste veckorna. Fyra dagar i Chironico med konstant väderångest, stressklättring och sendarrus. Två klätterbara dagar blev det i alla fall. Frågan är om det är en fix stor nog att kirra vintern. En måltid avslutad halvvägs in i ammisen, inte ok. Tur att vädret lovar runt inför helgen.

Vännerna som är kvar där nere är starka:

SM 2010 20/11

2010-10-25T14:00:00.005+02:00

Det ryktas om en het gubbfajt, så kallad match i matchen. Frågan är om gubbarna räcker till mot ungdomen som seriöst har börjat ta över de senaste åren.

Med Steffos ord:

"I stora drag planeras en kliniskt korrekt genomförd tävling med mycket hjärta, många deltagare och ett jämlikt perspektiv på dam/herr klasserna. Dvs att det ex. inte är självklart att herrfinalen avslutar det hela.

Vet på förhand att det är många utöver den absoluta eliten som planerar att delta, det är skitkul!
Med proffsigt kvalupplägg är ett högt deltagarantal inget problem och det är ju alltid roligt om det skräller till inför finalen.

Efter tävlingen är det förstås fest med mat och dryck."

Som ni kanske noterat kommer undertecknad att bygga tillsammans med en av de främsta problemkreationskreatörerna, nämligen Steklund. Det kommer att bli ett jäkla slit men också riktigt kul. Målsättningen är som vanligt att alla problem ska få minst en topp.

Tvekar du på att ställa upp? Åter Steffo:

"Om man besitter en normal nivå av sjukdomsinsikt och endast misstänker sig inte vara kvalificerad är man kvalificerad för att utmana sig själv med ett deltagande.
Dvs- mao, go for it!"

Gammalt från Oppala

2010-10-25T10:20:00.006+02:00

Vi börjar veckan med att städa upp lite från förra helgen. Cosmo hade som bekant en riktigt fin dag i Oppala och toppade ur både det ena och det andra. Oppala är bra destination från Stockholm och nog borde området frekventeras lite mer av folk från när och fjärran. Steklunds kommande förare lär kanske råda bot på den saken.

För alla armhålefetischister kan vi idag bjuda på en riktig goding. Filmen från NM har äntligen lagts ut. Frybergervibbar på detta.

Allt fotat av Steklund.

Slakthelg

2010-10-18T16:00:00.003+02:00

Bilen har gått norrut osedvanligt många gånger under hösten och helgens resa ville inte göra några undantag. Wojciech och Mr Andersson gjorde sällskap upp för att ta hand om grisslakten ute på Näset. Lite rekning och klättring blev det också. Först stannade vi till på ett mysigt och oväntat mansmöte i Oppala - göteborgare, stockholmare, dalmasar och gävleiter om vartannat. Sen lite Ljusne, Olberget och avrundning med Bollnäs Bolognese och Chabanon. Söndagen bjöd på klassproblem i olbergstrakten:

Ett problem
En skön rund arete att jobba på

Fint fysiskt sva med osvaig klättring

Grandiosa moves

Burrito på svenska

Potential

Potential

På förekommen anledning: Nej, vi har inte blivit en bildblog. Men som JohanBa säger så är mobilbilder den nya polaroiden.

Jobbskolk

2010-10-12T12:23:00.005+02:00

Ett axplock av bilder från gårdagen:

Foto: Steklund.

NM

2010-10-08T21:31:00.000+02:00

Vi sticker ut hakan och gratulerar skrällarna Daniel och Matilda. Magnus Midtbö är på pappret kanske favorit men Daniel har sett ovanligt fin ut på klätterväggarna de senaste dagarna. Och för tusan, vi måste ju hålla på hemmasonen. Matilda är också lite av en dark horse men hon har liksom Daniel sett stark ut under försöken.
Matilda och Daniel alltså... men vi ska inte underskatta Wojcech som får tävla på hemmabanor.

Hälsingehelg

2010-09-27T21:06:00.002+02:00

Det är lustigt. Vissa roas inte av att gå ut och leta efter block. Jag hör inte till dem, tvärtom. Ibland undrar jag om det inte förhåller sig som så att det faktiskt är mer upphetsande att hitta ett riktigt schysst block eller ett ordentligt boulderfält än att kommma upp för ett schysst problem.

Landslagskit

2010-09-23T09:27:00.009+02:00

Edit: . Jag vill be om ursäkt för att ha skjutit budbäraren, Jens. Och också berömma honom för att ha hanterat det på ett bra sätt. För en gångs skull går jag emot mina principer och tar bort ett inlägg.*

Jag hade först inte tänkt skriva om frågan men eftersom jag visste att det skulle betalas för kläderna, troligtvis rabatterat, upplevde jag det som att det fanns luckor i den nyhet som Jens publicerade. De fragment av kunskap som vi tillhandahålls i nyheten täcker inte hela bilden. Jag gjorde en felaktig tolkning av orsaken och det vill jag be om ursäkt för.

*Meningen var inte att ta bort inlägget men i samband med att jag höll på att göra editeringen kraschade IE (ja ja jag vet). Är det någon som har den cachad någonstans skulle jag vara tacksam om ni skickade över den.

Och så ungdomen...

2010-09-20T13:58:00.003+02:00

Det råder gubbkult borta på ~~prost~~8a.nu. För balansens skull måste vi även lyfta fram ungdomar som glänser och dessutom kanske snegla lite på dagens starlets – morgondagens stjärnor.

Sydde – kommentar överflödig. I stort sett allt han rör vid blir till en imponerande send. En klättringens midas. Även kallad Gud av de riktigt initierade.

Steklund – Ett energipaket som förlöser mälardalens och Gästrike-Hälsinglands alla boulderområden. Nytt imponerande förarprojekt på g.

Said – har varit med hur länge som helst men är fortfarande typ 20.

Högström – dito.

Geir – onsightar grader som de flesta inte ens vågar drömma om att klättra.

Bruno – Möjligtvis lite väl till åren för att platsa men i Kina går han fortfarande som ”den evigt blommande blomman”. Numera stolt ägare till ett par tretorn scout.

Jocke – The Wojciech – En sann entertainer som tänker mer på publiken än på segern. En del säger att glaset är halvfullt, andra att det är halvtomt men för Wojciech är detta en icke-fråga. Inte ens ett tomt glas är ett tomt glas för vår käre vän.

Elina och Isabel – Scorecardsskolkande ungdomar. Kända från främst Karbin och KC men håller sig gärna under radarn.

Danny och Fabian (och Felix) – håller de sig bara undan der deporterungs polizei går de en lysande framtid till mötes. Men som sagt efter arresteringen i den schweiziska knivbutiken och polisstormningen av Flemingsbergsbouldern vill vi dock lägga in en brasklapp.

Daniela, Minna mfl – KC/2 sjuder av talang. Vi är där för sällan men vi förundras varje gång över hur mycket starka klättrare det finns.

Naturligtvis bara ett hastigt axplock.

Apropå Sydde så bjuder han på lite nostalgiklättring från Långholmen. Det börjar bli dags att åka ut repetera Houdini. Är södermalm det bästa området att bo på om man vill åt brant hardcore bouldring i urban miljö. Långholmen och Vitabergsparken: två högklassiga destinationer. Och skulle du tröttnat på paddan kan du trösta dig med repet borta vid Tusen och en natt eller nere vid Munchenbryggeriet.

Houdini from Jenny Bäckström on Vimeo.

Åloppe

2010-09-20T08:32:00.006+02:00

Vi jobbar på med bildmaterialet. Steklunds bidrag:

Jocke på Syddiss

Jocke på Spicy meatball?

Den streckade linjen är fortfarande olöst. För den som är lagd åt hållet finn fem fel så finns det faktiskt minst fem saker som skiljer de två sista bilderna åt.

Om hösten

2010-09-19T21:12:00.005+02:00

En vän beklagade sig över bloggens ojämna bildflöde. Vi klättrar, vi fotar och tömmer ut allt i hårddiskens svarta hål med en liten tanke om att en dag ta hand om det hela. Men oftast hinner tillfället stämma ur hjärnan och så blir det inget. Men inte idag! Vi hakar på trenden med mobilbilder - de är ju så bra! Och så har den riktiga kameran en oförklarlig repa på linsen. Men beggars can't be choosers n'est-ce pas?

Skarp och hård arete.

Med metronomisk regelbundenhet har himlen öppnat sig den gångna veckan. Är det ett hinder för oss som anslutit oss till den positivistiska läran? Icke då! Nytt försök med Steklund efter tisdagens timslånga köande på essingeleden som slutade med regn. Alpin start från Årstaberg i lördags för att hinna till Åloppe innan helvetet titta in vid elvarycket och sen styra söderut mot BBB i Ågestahooden. Steklund, av alla människor stånkade något om att det var för tidigt (minns en hel del arla-arla sessioner i Rocklands). Ett sånt upplägg har bara ett tänkbart scenario. Rensning, borstning, betasökande, vittring och så givetvis regn. Inte lite, inte mycket, nej det regnade nåt så jävulskt som Sydde skulle sagt. Efter rapporter om att folk började troppa av från BBB blev det inne igen. Otroligt tråkigt att vädret blev skit. Jag hade sett fram emot BBB hela veckan.

Idag var det lite bättre, men inte mycket. Regnet avbröt som vanligt.

Steklund på Syddiss 7c

Fy Fan!

2010-09-16T10:25:00.001+02:00

Rubriken säger allt.

Olust - Lust

2010-09-13T15:36:00.002+02:00

Det största i helgen var den stora kartongen med landslagskläder som lustigt trillade in i våra liv. Får vi bara till en fotosession så ska vi ägna den några rader. Annars var det tävling på tävling (fredag och lördag) och evenemang på Verket. Lite komprometterande för helgplanerna men finns det klättertalang i familjen så står jag inte i vägen, inga tillfällen till lukrativa sidoinkomster får förspillas. Jag har trots allt omfamnat inomhusklättring å det varmaste efter sommaren. Stockholm inspirerar inte, för att parafrasera In the shadow of the circus*. Bara tanken på att åka ut och klättra har mötts av olust. Projektlistan reducerades bara med två snäpp under våren och sommarens overksamma veckor i Japan torpederade formen till pre-94 nivåer. Så kom helgen och får man tala om mentala paradigmskiften så är det nog ett bra tillfälle att göra så nu. Le Stef som möjligtvis har smittats lite av min blasémit vet hur man råder bot. Med kartstudier och ett par tretorn scout kommer man långt och sös börjar se lovande ut. Efter att ha kollat in Stefs problem åkte vi vidare till Grödinge kyrka. Även om Grödinge inte är guds gåva till den klättrande delen av mänskligheten var det ändå tillräckligt bra för att väcka klättersuget. Åk dit om du inte har varit där. Troligtvis adderade jag och Stekarn två nya problem i 7a+ -7b+ registret till området. På kvällen final och som vanligt är utslagsformatet ett vinnarkoncept ur publikens perspektiv. Anja såg väldigt stabil ut och vann framför Katrin som också såg ut att vara på gång. På herrsidan vann Ry strax före Wojciech, den senare bjöd dock på riktigt publikfrieri på sista problemet.

Men helgens höjdpunkt var ett besök till Team Boulder Uppsalas senaste fynd av stora, branta och begreppade block. Det här kommer att bli en bra höst, riktigt bra skulle jag tro.

*Förresten, när blev Frisco kid mainly eller poorly chipped?

Dolphin Free Tuna

2010-09-08T13:06:00.008+02:00

Då och då dyker det upp linjer som man känt på, sett, möjligen endast hört talas om, som aldrig tycks vilja lämna en i fred. Fjolårets topprepsbestigning av ’Skepp å Hoj’ i Tunaberg var en av dessa linjer.

Kan bero på allt etiksnack till höger och vänster, men jag kände någonstans att jag ville inte sätta mitt namn på en linje som inte gjorts i bästa möjliga stil. En av anledningar till att den inte registrerat på SF.

Fram tills nu så att säga.

Martin J skickade en puck häromdagen och frågade om jag inte skulle med till Tunaberg. Ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till.

Denna satans linje har spökat i huvudet det senaste året. Säkringsplaceringar var ett frågetecken tidigare, sen blev det bara en fråga om vart det var bekvämt att falla ifrån utan att man skulle behöva skita knäck.

Efter lite hjärngymnastik på klippans övriga linjer så blev det till slut dags att gå på press.

Voila.

BBB4

2010-09-03T14:09:00.010+02:00

Knappt hinner veckan ta slut innan de nästkommande redan är planerade. Vuxenpoäng?

Bloxcgänget har återigen, med ett uppehåll på en säsong, levererat ett nygammalt område med ett gäng nya problem. I samma goda anda som tidigare år så bjuder de på fest i samband med denna Boulder Bonanza.

Till dem av er inte varit med tidigare, så kan vi på redaktionen säga följande;
DYK UPP! Detta är inget man vill missa. Har du precis köpt dina nya skor och vill sätta dem på prov så är detta chansen. Padda behövs inte. Det kommer att finnas tillräckligt på plats förutsatt att alla gamla rävar ser till och dyker upp. Ni vet vilka ni är.

Till er som varit med tidigare säger vi detta;
JEANSEN PÅ ELDEN! Så fattar ni vart vi lägger ribban.

Försäsong

2010-08-24T13:49:00.001+02:00

Anjas inlägg känns verkligen obekant. Jag har inget minne av att jag såg solen en endaste gång under vistelsen i Vingsand. Vad jag minns tydligast är lyckan av bli ägare till ett par tunga gröna tretorn scout. Nygummidoften kommer länge leva kvar. Det nappade bra också, så pass att regnmisären kändes lite bättre. Klättringen i Vingsand kan nog bli bra om någon ids bulta upp sportlederna. Bouldring? Då är nog Harbak mer intressant.

För övrigt tipsar Sydde om att Urban Dufva har smällt upp en knallhård kombo uppe i Niemisel. Grattis!

Snart är det äntligen säsong igen. Hur går det för er med försäsonsträningen?